De flesta gamla byggnader i centrum är rivna och ersatta med trista betong- och tegelkolosser.

Jag har kommit till Västerås, "Sveriges näst fulaste stad". Stämmer det? Ja . . .

För några år sedan röstade folkrörelsen Arkitekupproret fram Sveriges mest förfulade stadskärna. "Vann" gjorde Borlänge och tvåa blev Västerås (som dock har bevarat några gamla vackra partier).

Jag är beredd att hålla med. Västerås centrum ger ett väldigt brutalt, kallt och trist intryck. Dessutom har stan liksom flera andra medelstora städer drabbats av butiksdöden.

Det blev ännu en regning dag. Löpningen från Arboga över Köping bjöd inte på några sensationer och gick dessutom ganska tungt. Morgondagen till Heby kan också bli en besvärlig historia.

Dagens distans: 55 km

Keep on running!

Massage för trötta ben.

”Lyx blev standard”. Jag minns mitt gamla uttryck för över 30 år sedan under blåbärsplockning med barnen. Vi hade plockat jätestora blåbär, bärhinken välte och vi fick lägga tillbaka de mosiga bären bland de fina. Lyxbären blev standardbär.

Idag kastar jag om orden- standard blev lyx. Dagen började dock i enkelhetens tecken. Pyttipanna med ägg och rödbetor och en lättöl till lunch i Örebro, kokt korv med potatis och pepparrotsås och ett glas mjölk i Götlunda och däremellan två apelsiner, 1,5 liter Pepsi och två Kong Strong (energidryck) från Lidl.

Husmanskost är bra. Och när energiintaget sprids ut så jämnt fungerar kroppen perfekt. Annars brukar det vanliga vara att jag kör mig trött mot slutet och först efter framkomsten äter som en häst. Alltså ingen lyx idag, ren standardlöpning.

Men sedan hände det grejer. När luffaren nått Statt i Arboga sent på kvällen och skramlat in med sina tomburkar från vägdikena fick han en mindre chock. Han hade fått ett rum under takåsarna, kanske passande, men något måste vara fel? Det är ju lyxsviten han tilldelats! På rummet, eller rättare sagt i rummen, fanns en bastu och en jacuzzi samt en jättelik tv, vinkyl mm. Ifjol tog luffaren också in på Statt men då blev det ett ordinärt rum.

Herregud, hur får man igång härligheterna? Först var det bastun. Knapparna satt under aggregatet, där var det mörkt så luffaren fick ringa hem till hustrun och höra hur man sätter på ficklampam på en iphone. Sedan den gigantiska jacuzzin med alla sina knappar, munstycken och en bildskärm. Tillsist gick även den igång och luffarens trötta ben fick välbehövlig massage.

Helt obekant var dock inte luffaren med lyxbadande, på några enstaka hotell i Amerika hade han fått jacuzzi på rummet. Men kombinationen jacuzzi och bastu var något helt nytt. Pärlor för svinen, skulle man också kunna säga.

Nu har jag kommit in i Västmanland.

Även om det var husmanskost för hela slanten idag unnade sig luffaren lite lyx under själva löpningen. Vägen efter Örebro och fram till Glanshammar är en av de bästa vägar han vet, nåväl Hwy 30 genom Nebraska slår den förstås inte. Örebrovägen är glest trafikerad, inga backar, har cykelbana/trottoar hela vägen. Nu prövade luffaren att under löpningen för första gången se på tv,. SVT Play fungerade utmärkt och han såg hela Uppdrag Gransknings reportage om sex- och korruptionsskandalen i Securitas. Skulle inte förvåna om det reportaget får Stora Journalistpriset. Glad att medierna fortfarande håller en mycket hög klass i Sverige.

Sammanfattning av en lång men underbar dag:

Standard blev lyx!

Snok eller huggorm? Snok, tror jag. En snabb rackare som snart försvann in i gräset.

Dagens distans 63 km

Keep on running!

Tomma uteserveringar. Mycket var stängt i Askersund men här hänger i alla fall en caféägare upp skylten.

Turiststaden Askersund är vid den här tiden på året en nästan död stad. De få turister jag ser är är några pensionärer.

Nere vid hamnen där det sommartid brukar krylla av turister är det stendött. Pizzeria Stranhugget verkar ha klappat igen. Restaurang Sjötullen har i alla fall öppet och där är jag enda gästen. Konsthallen håller stängt, samma med Slöjdföreningen. Vid kajen ligger utflyktsbåten m/s Wettervik som kör igång en bit in i juni.

-Det är först när skolorna stängt vi har turisterna här, berättar man på restaurangen. Luffaren serveras en utmärkt fläskkarré och personalen har gott om tid att lyssna på hans utläggningar. Som t ex när han för nära 20 år sedan var på luffen mellan Stockholm och Göteborg. I hamnen låg då en ångbåt som fungerade som hotell och där tog han in. Men hytten stank av urin, luffaren fick fly men hann få tillbaka sina pengar.

Uppe vid torget är det också folktomt. Annars är butiksutbudet inte alls så dåligt; naturligtvis en stor ICA-butik men också en bok & pappershandel, leksaksaffär och en rad andra specialbutiker samt två fastighetsmäklare. En mindre villa får man här för 1-2 miljoner kronor.

I lokalradion berättar man att anmälningarna till Vätternrundan är färre än normalt. Detta världens största cykellopp  startar den 17 juni. Då om någonsin ska det väl i alla fall krylla av turister och cyklister i Askersund.

Keep on running!

I det här huset vid Vätterns strand var jag den enda hotellgästen. Hade gavelrummet på andra våningen och rakt under mig bodde en av 1800-talets mest kända författare. Vem då?

Kvinnokarl, förkärlek för unga damer, gift tre gånger, notoriskt otrogen, nobelpristagare, samtida med August Strindberg och Selma Lagerlöf. Ja, så skulle denne superkändias kunna beskrivas.

Jag bor just nu i hans barndomshem, har rummet ovanför hans som gjorts om till ett litet muséum. Spännade och lite kusligt. Hit anlände jag efter en mycket lång dagsetapp med start en halvmil söder om Hjo. Jag har varit här tidigare, då åt jag bara lunch och den gången sprang jag Vättern runt.

Utanför denna vackra författargård ligger en massabruk, nu finskägt, men som på 80-talet var ett svenskt börsnoterat företag som jag då ägde aktier i. Det luktar inte så gott men kvinnan som öppnar dörren till författarhemmet menar att fabriken är både på gott och ont, man får ju en hel del konferensgäster och andra besökare från fabriken. Inne i författargården känns inte sulfatdoften, däremot luktrar det fisk efter kvällens avslutade middag. Tyvärr missade jag denna eftersom jag var inte framme förrän 21.30.

"Igenkänd av de flesta, men läst av betydligt färre, var han något av en motsvarighet till Björn Ranelid i dag. Förflyttad till vår tid hade han förmodligen medverkat i tv-soffor, dokusåpor och reklamfilmer".

Så beskrivs superkändisen i tidningen Populär Historia. Själv läste jag honom säkert på gymnasiet men minns inget. Hans mest kända verk ska vara romanen Karolinerna.

Dagen blev som sagt mycket lång. Mest ödebygd, backigt och den ena lastbilen efter dena andra, troligen från massabruket. Trots att jag befann mig ett stenkast från Vätterns strand såg jag nästan aldrig vattnet eftersom träd skymde. Kan man inte fälla en massa träd här?

Restaurangen på Brevik golfklubb söder om Karlsborg serverade en utmärkt buffé, äntligen annan mat än pizza och hamburgare. Dessa golfrestauranger ute på bonnvischan kan vara räddningen för en hungrig långlöpare.

Är du ute länge är energipåfyllning A och O. Pepsi, Coke, nyponsoppa, jordnötter finns därför alltid i vagnen. Men jag vågade inte lämna Karlsborg förrän jag också försett mig med risgrynsgröt från Coop.

Mycket näring i risgrynsgröt, totalt 500 kilokalorier. Ett litet bett i plasten och du kan suga ut gröten så det inte blir kladdigt. Observera att vägmätaren står på 56,9 km men det skulle bli betydligt längre.

Löpningen brukar alltid gå i vågor under en dag. Varför det ibland går lätt och ibland tungt är svårt att förstå. Kanske hänger det ihop med näringsintaget? Efter några klunkar eller tuggor brukar det kännas lite lättare. Jag har nu haft några överlånga dagar men den närmaste tiden blir det lite kortare distanser. Egentligen har jag nog överskattat min löpförmåga men att planera om och göra etapperna lite kortare går inte, alla hotellen är redan bokade.

Jag roade mig med att på nätet textsöka i superkändisens alla verk och sökte då på ord som "löpning", "löpare, "kondition", "uthållighet" etc. Det blev inga napp. Så likheten med Björn Ranelid (som är joggare) stämmer inte helt.

Nu min fråga: Vem är denne superkändis?

Dagens distans: 71 km

Keep on running!

Blommande vägrenar (Trift) längs länväg 195 norr om Habo.

Krånglande internet gör att dagens text blir kort. Jag har tagit mig till Hjo.

Löparkompisen Hans Strängby dök överraskande upp och gjorde mig sällskap en bit på vägen. Då gick löpningen betydligt lättare.

Dagens distans 63 km

Veckans distans 401 km

Vad är det här? Jo, laddkontakten i en iphone. Det räckte inte med rengöring utan hela enheten behövde bytas ut för att telefonen skulle börja ladda igen. Det  och ett nytt batteri kostade 1 300 kr.

En skada eller att mobiltelefonen slutar att fungera skulle vara bland det värsta som kunde hända under Sverigelöpet. Dessbättre håller kroppen och idag fick jag också ordning på tekniken.

Telefonen har inte gått att ladda ordentligt och den har ibland tvärdött trots att den visat att det finns ström kvar. Det här har varit ett orosmoment de senaste dagarna. Småsamhällena jag besökt har inte haft någon mobilservice men när jag idag kom till Jönköping dök chansen upp. Strax före stängningsdags störtade  jag in i en butik specialiserad på just iphone. Jo, den skulle nog gå att reparare men det skulle bli dyrt, förstod jag.

Nu har jag en fungerande telefon. Men skulle den lägga av igen kan jag besöka någon av kedjans butiker längs färdvägen och åberopa garantin, lugnade serviceteknikern.

Bara en mara kvar, . .

Det blev ännu en regnig dag, dessutom några grader kallare. Det gör att löpningen går tungt. Eftersom jag hade bråttom in till Jönköping blev det ingen burkplockning längs riksväg 30. Lite synd för så mycket burkar och petflaskor har jag aldrig sett, panten skulle nästan ha räckt till hela telefonreparationen.

Även idag blev jag uppgraderad och fick ett fint och stort hotellrum. Hotellet hade (dessbättre) inget eget gym så gästerna hänvisades till ett externt, också det mycket stort. Hotellens egna gym är ofta vädigt enkla. Passar alltid på att träna benen lite extra när tillfälle bjuds.

Morgondagen till Hjo kan bli besvärlig, en sexmilare och inga matställen längs vägen. Men nu utlovas i alla fall lite varmare väder och sol.

Keep on running!

Liljekonvaljer sprider väldoft längs vägarna.

Regn, blåst och kyla. Vädermässigt har jag haft otur. Ingen katastrof men jag är en klen typ som lätt fryser.

Regnjackan åker fram titt som tätt. Och inte ens när det är strålande sol finns någon värme. Inser att det varit bättre att ha startat Sverigelöpet några veckor senare, Med värme blir allt så mycket trivsammare.

Det stora problemet just nu är tekniken. Min mobil strular och vill inte ladda ordentligt. Utan mobil inget löp. Ja, det är hemskt vad teknikberoende man blivit. I USA var jag ytterst nära att bryta när datorn slutade att fungera. Det hände två gånger men situationen reddes upp av webmaster på hemmaplan (min son ). Jag anar vad som nu behöver göras med telefonen men det gäller också att passa in tid för ett besök i en telefonbutik.

Den tekniska utrustningen sväller för varje år. Senaste tillskottet är hörapparaten! Jag har just nu ett 10-tal prylar som mer eller mindre dagligen behöver laddas. Hinner inte komma in på hotellrummet förrän det ska laddas. Samma på lunchrestaurangerna.

Mitt enkla boende i Vrigstad, där jag nu befinner mig, saknar wifi. Men häromdagen lärde jag mig hur jag skall ställa in telefonen så jag får wifi till datorn. Det är säkert en färdighet som alla behärskar men alltså inte jag förrän webmaster lärde upp mig. 

Vacker gammal ek utanför Lammhult.

Imorgon lördag är prognosen 7-10 grader och stundtals regn. Det blir regnjacka på hela dagen och tidig start mot Jönköping.

Dagens distans: 56 km

Keep on running!

Luffaren kände sig löjlig i den vita morgonrocken. I hans svit fanns dubbel uppsättning av allt, till och med två tv.

När luffaren sent på kvällen vacklade in med en massa tomburkar på ett av Växjös bättre hotell upptäckte han att han blivit uppgraderad. Herregud, han hade ju fått lyxsviten!

Det är kontrasterna som är mycket av grejen med det här löpet. Livet ute på vägarna kan vara nog så hårt. Luffaren brukar förutom själva löpandet också ägna sig åt att plocka tomburkar i vägdikena. Panten räcker mer än väl till all hålla honom med sportdryck, choklad och annat livgiande.

Att då efter en lång arbetsdag få avsluta med lite lyx, ja det är ju toppen. Dagen skulle redan från början bli lång men en felspringning bland alla stengärdsgårdar i Kronoberg gjorde den omänskligt lång.

Natten på det fina rummet blev svår. Sträckan kändes i benen och det blev inte så mycket sömn. I den fullpackade frukostmatsalen morgonen därpå upptäckte luffaren att det var minst sagt blandat klientel. Så han smälte väl in bland alla gulklädda hantverkare och ett stort mc-gäng med de mest fantastiska tatueringar han någonsin skådat. 

Göran Eriksson hjälpte mig att hitta rätt. Han kom cyklande i sin sydväst och kratta i handen efter att ha gjort fint runt stationshuset i Norraryd.

Dagens distans: 76 km