Kan du namnen på växterna? Övre stora bilden: Fackelblomster (Lythrum salicaria)

Underst: Såpnejlika (Saponaria officinalis) och Bitterfibbla (Picris hieracioides)

Som son till en botanist, zoolog, biologilärare och floraförfattare borde jag vara bra på svenska växter och fåglar. Det är jag inte men några fiffiga appar ska kanske göra mig bättre.

När jag springer längs landsvägarna undrar jag ibland vad det är för växter jag ser och vad det är för fåglar jag hör. Kan en del men mina nya fantastiska appar i telefonen kan nu bli en hjälp.

Det var min bror Ragnar som tipsade om "Planta". Appen fungerar som så att du fotograferar växten och efter några sekunder får du veta det svenska och latinska namnet plus en del annat. Fågelappen "BirdNET", där du spelar in ljudet, har jag ännu inte testat.

På Planta är man prenumerant, 50 kr/månaden kostar det men man har en gratisvecka. Säger man inte upp tjänsten rullar det på och man debiteras varje månad, lite läskigt om man glömmer bort. När jag installerade appen var jag inte medveten om villkoren.

Så nu plockar luffaren både burkar och petflaskor samt fotograferar växter. Många korta stopp blir det. Det sinkar lite men just nu är formen inte på topp så pauserna behövs.

Hur tillförlitlig är "Planta"? Vet inte men den verkar funka. Jag tänker tillbaka på barndomen då jag var med pappa på mängder av exkursioner på Skaftö i Bohuslän. Väl hemma satt han och examinerade växterna och verktygen var lupp och Carl Fries flora. Mycket hamnade i hans växtpress. Tänk om han haft "Planta" istället. Fast jag tror att pappas artbestämningar var säkrare . . .

Göta kanal och Norsholms sluss med sjön Roxen i bakgrunden. "Gässen hade lämnat Ombergstrakten och foro mot öster utefter Göta kanal. De höll också på att göra sig i ordning för sommaren. Arbetare gingo och lagade kanalbankarna och tjärbetesströko de stora slussportarna". Ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf.

Igår 48 km, idag 43. Veckans distans: 338 km. Imorgon bär det av till Örebro. Och på fredag flyger jag från Bromma till Visby.

Keep on running!

Nu lyser solen igen- alla administrativa problem är lösta (tror jag) och jag har koll på läget. Solrosor är inte så vanliga i Sverige men en vanlig syn i Amerika där fälten kan vara enorma.

Logistiken kring det här löpet är besvärlig. Att få ihop hotellpusslet, vägval, stevar, luncher etc är knepigt. Därför var det skönt att få ägna en hel kväll åt att räta ut en massa frågetecken.

Jag har t ex köpt ”klippkort” på Nordic Choise (totalt 20 hotellnätter). Hur många har jag egentligen förbrukat? Till min förskräckelse fick jag beskedet här på Quality i Linköping att jag skulle ha en massa hotellnätter kvar. Eftersom de ska utnyttjas senast sista augusti och att Holgerssonlöpet snart är över riskerade jag att flera tusen kronor skulle bränna inne.

Kallsvettig försökte jag reda ut allt och kan nu pusta ut- det var ett felaktigt besked, hotellnätterna går precis jämnt ut. Och där jag tidigare tvingats boka till oskäliga priser, inte 750 kr/natten som det kostar med klippkortet, kan jag nu plötsligt bokas för just 750 kr. Ekvationen gick ihop och jag har ordning igen i mitt excelark!

Dagens distans: 55 km. Imorgon Norrköping.

Keep on running!

Min bror Ragnar i Tranås mötte upp med segelbåt och gav mig och kärran lift över sjön Sommen, dvs jag gjorde en båtsteve. Min första sådan var under ett USA-löp 2016 då jag tog en snabbfärja över Lake Michigan.

Cirka en vecka återstår innan gässen och jag flugit i Sveriges alla 25 landskap. Idag passerade vi 300 mil vilket innebär ett ett snitt på 55 km per dag.

Bättre och bättre dag för dag, vågar vi nästan utropa. Ja, det går väldigt bra- vi har luft under vingarna ock turen att ingen blivit uppäten av Smirre räv.

Många dagar är lika men idag var det lite speciellt för Tumme Tott, som besökte brordern Ragnar med fru Linnéa i Tranås. Fågelinfluensan har gjort att vi inte setts på två år så vi hade mycket att kackla om. Skönt att för en gång skull kunna äta hemlagad mat.

Imorgon bär det av till Linköping, sedan Norrköping, därefter Örebro, Västerås, Enköping och Gotland. Går allt i lås är flygturen med Akka och de andra vildgässen över den 19 augusti.

Dagens flygtur: 43 km.

Keep on flying! 

Jag har knappt alls förekommit i media men när jag var i Oskarshamn hade någon tipsat Oskarsshamns Tidningen, som ryckte ut med reporter och fotograf. Klicka på bilden så kan du läsa artikeln.

Nils Holgerssonlöpet har inte alls marknadsförts. Att jag skulle vara löpningens Greta Garbo är kanske lite överdrivet men jämfört med andra löpare som gör liknande saker har jag legat synnerligen lågt.

Under USA-löpen har det varit lite annorlunda. Då har jag haft en skylt fram på kärran med texten Coast to Coast. Ingen bilist kan ha missat den. Intresset från lokaltidningar och regional tv i Amerika har varit mycket stort. Ibland har jag också tipsat pressen men ofta har det inte behövts.Under senare löp blev det lite tröttsamt med alla intervjuer, de tog tid och störde löpningen.

Under detta löp är det helt annorlunda; inga kontakter med media har tagits, jag har bara lagt ut någon kort text på Facebook, däremot har jag bloggat varje dag. Det har nästan varit en sport att se hur länge jag kunnat vara anonym.

Varför denna "blygsamt"? Jag har inte varit särskilt intresserad, tycker inte det jag gör är så märkvärdigt och har allmänt intresse. Egentligen är det lite fånigt att en lokaltidning intervjuar mig bara för att jag råkar springa i tidningens spridningsområde. Skulle däremot en löpartidning eller podd om löpning höra av sig, ja då nappar jag direkt.

Ändå är det tre tidningar som intervjuat mig; Tidningen Härjedalen, Nya Wermlands Tidningen och nu senast Oskarshamns Tidningen.

Jag vet andra löpare och cyklister som lyckats skapa maximal publicitet kring sina "äventyr" trots att de kanske inte är så märkvärdiga och intressanta. Jag har kanske varit med för länge för att vara jättesugen på publicitet.

Ingatorps höga och smäckra kyrktorn sticker ut. År 1997 kårade Året Runt kyrkan till Sveriges vackraste kyrka.

Östergötland, ännu ett landskap besegrat.

Dagens löpning  på 55 km blev tuff. Backarna på den ödsliga vägen mellan Ingatorp och Österbymo, där jag nu befinner mig, var många och väldigt branta. Men idag var jag stark och allt gick bra. Morgondagen till Tranås blir spektakulär; då ska jag för första gången göra en "båtsteve" på sjön Sommen.

Keep on running!

Ute piskade regnet mot restaurangens fönter medan jag satt inomhus och åt bruna bönor med bacon. Att denna maträtt serveras som Dagens rätt har jag aldrig varit med om men  i Kristdala är det inga märkvärdigheter.

Jag har kommit till Hultsfred, orten där jag arbetade som lokalredaktör för 50 år sedan. Att leta upp platsen för den nedlagda redaktionen var lättare sagt än gjort.

Det var på socialdemokratiska Oskarshamns Nyheterna jag arbetade. Karriären blev kort, bara några månader stod jag ut innan jag på eget bevåg sa upp mig. Det var hundår; dåligt betalt, dåliga arbetsförhållanden och i Hultsfred hände inte mycket. Man brukar skoja om att smålänningar är snåla (myten stämmer dock inte) men i Hultsfred fick jag vatten på min kvarn. Jag var inackoderad och när hyresvärden såg att jag hade en bärbar tv ville han lägga på en extra avgift på hyran för all ström apparaten skulle sluka. Med det blev det inget.

Var det i det här på Oskarsgatan lokalredaktionen för Oskarshamns Nyhetrena låg på 70-talet och kanske ända fram till ifjol? Det är svårt att minnas efter 50 år. Kan någon bloggläsare hjälpa mig? På övre våningen vill jag minnas låg ABF.

Idag fick jag lite USA-feeling när jag gick runt på gatorna i lilla Hultsfred för att försöka spåra upp var redaktonen legat. Östra Småland med avläggare las neri fjol så de flesta borde väl ha i färskt minne var redaktionen legat. Jag började på hotell Hulingen där receptionisten, som bott hela sitt liv i Hultsfred, inte hade en aning. Samma med flera äldre Hultsfredsbor ute på gatan. Så där är det också i amerikanska småstäder- noll lokalkännedom.

Lingonen är på gång i Småland.

Dagens distans Oskarshamn-Hultsfred 59 km. Imorgon Österbymo och därefter Tranås, Linköping och Norrköping.

Keep on running!

Öland var ingen lätt match. Hur tar man sig egentligen över som joggare? Nej, jag använde inte den gistna båten! I bakgrunden skymtar Ölandsbron. För många år sedan sprang jag över bron men nu är det förbjudet.

Det går bra att åka moppe över Ölansbron men strängeligen förbjudet att promenera, jogga eller cykla. Jag hade att välja på buss från Kalmar eller färja från Oskarshamn. Tyvärr drog jag nitlotten och satsade på färjan.

Jag trodde att jag planerat allt så bra. Tanken var att åka med Ölandsfärjan M.S. Solsund klockan 14 till Byxelkrok, springa någon timma på Öland och ta färjan tillbaka till Oskarshamn. Men kvällen innan uppstod panik, herregud det går ju ingen tur kl 14 utan  bara en kl 08 och den skulle jag inte hinna.

I all hast fick planerna göras om. För till Öland skulle jag och det är helt omöjligt att ändra i körschemat eftersom hotellen är förbokade. Så från Växjö tog jag tåg till Kalmar, sedan buss över bron till Färjestaden, kort löptur på Öland, buss tillbaka till Kalmar och sedan buss till Oskarshamn där jag hade ett airbnb-boende som inte gick att avboka.

Alltså snurrigt värre, dessutom dyrt och tidsödande. Det värsta är nog ändå att jag nu lyckats dra på mig en "löpskuld" på ca 3 mil som på något sätt måste tas igen. Jag har nämligen gett mig sjutton på att jag ska springa de tänkta distanserna även om det inte sker exakt rätt vägar. Nu blev det bara 35 km idag mot planerade ca 65.

Det sorglustiga i det hela är att det gick en färja kl 14. Men det var lite bökigt att se det på hemsidan, en grov miss alltså.

Ja, det är så små grejer som kan ställa till det. För att vara ytetrligare självkritisk borde jag ha kollat däcken på vagnen bättre innan jag lämnade Stockholm. Det högra bakdäcket är helt utslitet, det skriker punka om det. Försökte att få tag i ett nytt däck i Kalmar men det är nätet och då England eller Tyskland som gäller. Att just högerdäcket slitits ut beror förmodligen på att jag har mer tyngd på höger hand. Kärran har rullat ett coast to coast + 300 mil under detta löp, alltså närmare 1 000 mil. När jag får tid ska jag skifta högra däcket till framhjulet som knappt slits alls.

Björnbären är mogna och dagens behållning var att på småvägarna utanför Oskarshamn gå och äta dessa ädla bär.

Morgondagen till Hultsfred kan bli besvärlig främst navigationsmässigt, Nu är jag ute i rena tassemarkerna, dessutom en hel del grusvägar och inget lunchstopp på restaurang. Lök på laxen är att det utlovas regn på eftermiddagen. Så nog är det väl ett äventyr det här?

Keep on running!

Var är spekulanterna? Mäklaren står på vägen och väntar på hugade köpare. Utgångspriset på detta hus var 1,4 miljoner kronor.

Det är sällan jag ser några människor uppehålla sig på landsvägarna. Men idag hände det-en ensam kvinna under paraply väckte min nyfikenhet.

Det visade sig vara en fastighetsmäklare ute på uppdrag. Hon stod där ute på vägen för att visa bilarna till rätta. Det verkade inte vara någon rusning men någon bil hade i alla fall stannat till.

För en Stockhomare är 1,4 miljoner för en 30-talsvilla ett vrakpris. Och en driftskostnad på 2 00 kr är inte fy skam. Men huset var inte stort, 87 kvadrat, däremot en stor tomt på 4 500 kvm. Läget var kanske inte helt fel för en grönavågare- mitt mellan Växjö och Alvesta utanför det lilla samhället Gemla.

Vackra hus i Alvesta: järnvägsstationen från 1909 är byggnadsminne liksom riksdagsmannagården.

Dagens löptur; Växjö-Alvesta t/r + lite lokal löpning i Växjö, totalt 47 km. I Alvesta hälsade jag på en jämnårig och snabbare löpare som bjöd på lunch och en guidad tur i Alvetsa, en centralort som de flesta bara passerar med tåget.

Veckans distans: 368 km

Keep on running!

Här var det lugna gatan- vägen mellan Urshult och Växjö längs sjön Åsnen var lite trafikerad. Annat är det på de större riksvägarna, som ofta saknar vägren. Farligast av alla för en löpare är vajervägarna (2+1-vägar) där det ofta saknas vägren och hastigheterna är höga. Ändå är de tillåtna för fotfolket, inklusive cyklisterna.

Ensamlöparen lever farligt. Trafiken är den största faran. Därför försöker jag vara extra försiktig.

Ta i trä- ännu har jag inte råkat ut för något farligt under mitt Nils Holgersson-löp. Samma gäller egentligen i USA. Har jag haft tur? Ja!

Innan jag lämnade Stockholm lovade jag min fru att vara försiktig. Man vinner så lite på att chansa i trafiken. Därför tittar jag mig flera gånger  om när jag korsar en väg, jag går sällan mot rött och saaknas det vägren och jag får möte med långtradare stannar jag och går av vägen med kärran.

Självklart springer jag på vänster sida och möter trafiken. Det gäller att ständigt ha koll på mötena. Som luffare och burksamlare sveper annars blicken längs vägkanten efter petflaskor och burkar. När det nappar går jag av vägen med kärran, annars skulle det vara livsfarligt.

Cyklisterna lever också farligt. Egentligen är de flesta "felklädda" och borde inte cykla i andra tröjor än i gult eller orange, alternativt bära reflexväst. Men många jag möter bär mörka cykeltröjor.

Det är viktigt att synas i trafiken. Därför bär jag alltid en gul/orange löpartröja eller reflexväst. Normalt springer jag inte när det är mörkt men vid de få tillfällen det sker ser bilistena mig väldigt bra eftersom vagnen har en massa reflexter.

Det här låter ju väldigt präktigt. Och det är det också! Säkerheten är A och O för en ensam löpare som kan vara ute 8-12 timmar varje dag.

Att bli rånad är en annan fara. Kanske är rånrisken större i Amerika än i Sverige men jag har aldrig råkat ut för något. Skulle det ändå hända har jag kreditkorten på lite olika ställen. På hemmaplan är kanske många faror ändå hanterbara men som ensam löpare i USA kan de vara katastrofala. Dit kan också räknas tekniska problem- två gånger har jag fått min dator vattenskad i USA och varit nära att ge upp. Men värst var kanske i Wyoming när jag "råkade trycka på en knapp" och hela datorn la av men Skype fungerade. Den gången lyckades min son Nils fjärrstyra datorn från Sverige och återställa allt.

Under så här långa löp lurar också risken för skador. Men den är jag inte så rädd för. Har du sprungit 1-2 veckor och varit skadefri, kan du vara "rätt säker" på att inte bli skadad.

Den här bilden får symbolisera Småland: stengärdsgårdar och röda stugor. Småland är till ytan Sveriges tredje största landskap.

Dagens löpning från Urshult till Växjö blev 50 km. I växjö stannar jag två dagar. Imorgon söndag springer jag och hälsar på en löparkompis i Alvesta, drygt 2 mil bort, och finns lusten/kraften springer jag också tillbaka och kanske också klämmer en kortare sträcka på hotellets löpband.

Keep on running!