Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 8561 km. Denna vecka: 57 km. Idag: 8 km

2019-06-17 - Maratonsatsning med tränare

Lennart Bengtsson, ordförande i Majornas IK och gammal elitlöpare med 2.28.33 på maraton, är min tränare. Lennart skrev ett träningsprogram inför Berlin Marathon 2001 med måltiden 2.59- jag öveträffade tiden med drygt en minut och gjorde som 53-åring 2.57.46. Nu är måltiden 3.30. Ska jag klara den?

I år gör jag för första gången på länge en satsning på maraton och halvmaraton. Målet är 3.30 på maran och 1.30-1.35 på halvmaran. Till min hjälp har jag en tränare.

Idag känns dessa tider omöjliga. Efter USA-löpet har jag blivit långsam. Jag har mängden och förhoppningsvis en bra grund att bygga snabbhet på.

Lennart Bengtsson i Majornas IK i Göteborg, min gamla klubb, ska nu försöka få fart på en gammal ardennerhäst. Han har gjort ett träningsprogram som sträcker sig arton veckor framåt till Växjö Marathon den 19 oktober. Växjö LK arrangerar veteran SM, banan är snabb och löps åtta varv runt Växjösjön. Skulle jag misslyckas där gör jag ett nytt försök i Malaga den 15 december.

En annnan snabb bana kan Köpenhamn uppvisa. Där springer jag halvmaran den 15 september. Att komma ner på 1.30 tror jag är rätt orealistiskt men jag har ändå det tillsvidare som mål.

Idag var dag 1 på träningsprogrammet. 12 km skulle springas i 5.39-tempo (motsvarar 11,1 km/tim). Det låter inte så blodigt men betänk att min hastighet i USA låg under de 97 dagarna på 8-9 km/tim. Jag valde att kliva upp på ett löpband, som ställdes in på 1 % lutning. Passet blev tuffare än väntat, framför allt första halvan, sedan gick det något lättare. Kanske tvingas vi justera ner hastigheterna något i början, det är ju inte meningen att jag ska knäckas. En måltid på 3.30 innebär en snitthastighet på 13,1 km/tim.

Det här med tränaridéerna fick jag efter min träff med Gene Dykes i Philadelphia. Han är jämnårig med mig och är världens snabbaste 71-åring, springer maran på under tre timmar. Han har tränare, springer sina tävlingar väldigt jämnt och han förklarade varför:

-Jag är ju tränad för dom tiderna jag gör.

Är det så enkelt? Ja, kanske.

Mitt tävlingsfacit de senaste åren:

* Bästa mara 2018: 3.43.45 Toronoto, silver veteran VM (besvärliga förhållanden), 2017: 3.26.06 Wroclav, Polen, brons på veteran EM.

* Bästa halvmara: 2018: 1.38.17 San Sebastian, 2017: 1.35.11, Bromölla

 Mitt träningsprogram kommer att bestå av minst ett intervallpass och ett långpass i veckan. En kul grej är att jag tänker springa ett parkrun 5 km  varje lördag fram till Växjömaran. Det blir minst ett parkrun i Norge, Danmark och Finland, tror att det är bra snabbhetsträning.

Under de senaste fem åren har Anders Hansson, Vilsta SK, varit helt dominerande i M70 på såväl maraton som halvmaraton. Här hans fantastiska  maraton- resp halvmaratonsvit under åren 2014 till 2018:

Maraton: 3.20.46, 3.18.06, 3.20.29, 3,19.45, 3.38.15

Halvmaraton: 1.30.47, 1.32.34, 1.34.11, 1.30.46, 1.32.16

Tur att jag slipper honom i år eftersom han tävlar i M75. Men nya giftiga konkurrenter har dykt upp i min klass. Den gamle storlöparen Magnus Bergh, Heleneholms IF, har i år gjort 3.37.31 på maran i Köpenhamn.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:09:04

Läs / skriv kommentar (17)


2019-06-13 - En lååååång intervju

Stefan Wendt intervjuade mig i sin podradio Bättre med åren (www.battremedaren.se). HÄR kan du lyssna på den 1 timma och 35 minuter långa intervjun.

Det är inte var dag man blir kallas "legend". Och det är inte var dag mina prestationer blir jämförda med Thomas Ravellis. Men nu har det skett . . .

Privatpersonen Stefan Wendt i Skövde knackade på strax efter jag kommit hem från USA och bad om att få göra en intervju till sin podradio som tar upp ämnen som hälsa och motion för äldre. Det blev en lång intervju och jag begär inte att du ska lyssna på hela. Du kan snabbspola och här några ämnen:

* efter 18 minuter: Gör löpningen till en löneförmån

* 30.40:  Mitt största idrottsminne

* 31.20:  Då var jag som bäst

* 34.50: Så blir du kvitt knäartros

* 54:  Så såg en vanlig dag i USA ut

* 1.03: Detta skrämmer mig

* 1.19: Så bör äldre träna

* 1.24: När lägger jag av?

---------------------------------------------------------------

Anders Hanell och Matthias Holgersson är synskadade men klarade ändå att gå 5 km på Kungsängen parkrun, en bana som går går till stor del i skogsterräng. Matthias bor i närheten och känner banan väl. Han har tidigare också klarat Stockholm Marathon. Själv missade jag med fyra sekunder att slå mitt tidigare åldersrekord i M70 och kom in på 23.22. Gör ett nytt försök på midsommardagen.

Veckans distans: 71 km 

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:13:46

Läs / skriv kommentar (9)


2019-06-08 - Linköping parkrun en pärla

Linköping är det senaste tillskott i den svenska parkrunfamiljen, som nu består av totalt åtta lopp.och fler är på gång. Starten är inte långt från den gamla trähusbebyggelsen i Gamla Linköping. Banan är vacker men förrädisk, inte alls så lättsprungen som man kan tro. Jag noterade årsbästa och åldersrekord i M70 5 km på 23.05.

Vackra omgivningar och vacker bana. Linköpingsborna är att gratulera till sin nya parkrun-bana i naturreservatet Vallaskogen.

Jag tog idag tåget från Stockholm till Linköping för att springa mitt 40:e parkrun. Eftersom starten på alla parkrun i Sverige är 09.30 går det för Stockholmaren att ta sig över dan till sex av de förnärvarande åtta loppen (Göteborg och Malmö kräver övernattning, så även Växjö som väntas öppna i augusti).

Strålande sol och 22 grader, kunde knappt bli bättre. Fast promenaden på ca 3 km från stationen kändes lång. För mig var Vallaskogen en ny bekantskap. Banan bestod av två slingor, en kort och en lång och underlaget var mest mjuka skogsvägar, lite sugande och inte helt platt. Har aldrig varit med om att jag kroknat så mycket mot slutet. Slutet ja, hur långt var det egentligen kvar till mål? Som förstagångslöpare var det en fråga som malde hela tiden i huvudet. Hade arrangörerna kanske glömt att sätta ut kilomterskyltar?

Banan är ändå hyggligt snabb. Nu när jag sprungit alla parkrun i Sverige kan jag kora Uppsala till att ha den plattaste banan följt av Ribersborg i Malmö med Örebro som trea. Backigt, men inte alls dåligt, är det i Huddinge och Skatås (Göteborg). Min favoritbana är nog ändå Kungsängen där dryga halva sträckan består av en platt asfalterad cykelbana.

Vilken är då den vackraste banan? Alla går i natursköna omgivningar men vackrast tycker jag Hagaparken är och det är där jag sprungit flest gånger.

Mitt mål är att vara snabbast i åldersgruppen på alla banorna i Sverige. Det har jag varit men inte längre varför jag ska försöka ta tillbaka åldersrekordet i M70 i Örebro och i Malmö. Tidigare har jag sagt att jag ska försöka springa alla parkrun i Norden men det var nog för mycket sagt. Med åtta lopp i Danmark, fem i Norge och tre i Finland är det en för mastig uppgift men jag ska i alla fall försöka springa ett lopp i varje nordiskt land. Och i år blir det ett parkrun nästan varje vecka fram till årets slut. Bättre snabbhetsträning finns inte!

Information inför starten. Totalt var vi 33 löpare och detta var tredje gången Linköping arrangerade.

Här en artikel om mitt coast to coast från ett kanadensiskt löparmagasin.

Veckans distans: 119 km

Keep on running!         

Postad av Björn kl 16:07:50

Läs / skriv kommentar (2)


2019-06-04 - Två av arton F&S kan bockas av

När Lidingo och Tyresö F&S nu är besökta återstår bara 16 anläggningar att springa till i sommar. Det blir perfekta långpass med joggingvagnen. Jag tränar och duschar och tar sedan allmänna kommunikationer hem. Totalsträckan på över 60 mil blev längre än väntat och de längsta etapperna kommer jag förmodligen inte att klara.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 19:06:32

Läs / skriv kommentar (7)


2019-06-02 - Trotjänarna bytte plats

Den senaste amerikavagnen tvättas och görs fin för att sättas ner i källaren och senare kanske användas på ett nytt USA-äventyr. Vagnen till höger togs upp från källaren och den vagnen har rullat över tusen mil under två coast to coast 2016 och 2018. Den blir nu min bruksvagn.

Vad skönt att vara hemma igen och att återgå till de gamla rutinerna. Nu får jag hitta på något nytt "löparprojekt" på hemmaplan.

Smågalna grejer inom löpningen håller motivationen och antalet mil uppe. Så vad ska jag nu hitta på när coast to coast är över? Ja, det får bli att i sommar försöka springa till alla Friskis & Svettis träningsanläggningar utanför Stockholm men inom Stockholms län. Det där har jag försökt mig på tidigare men stupat på mållinjen.

Besökte idag F&S på Lidingö. Återstår nu 19 anläggningar. . .

Vi medlemmar i Friskis & Svettis Stockholm har i juni fått en Sommarbonus, ett litet klistermärke vi sätter på vårt träningskort och som då berättigar oss att gratis träna på alla F&S anläggningar i Storstockholm, från Nynäshamn i söder till Norrtälje i norr. Totalt handlar det om ca 20 anlägningar jag normalt inte är berättigad att träna på.

Skulle jag springa till alla anläggningar och utgå från min bostad blir uppgiften omöjlig. Till F&S i Hallstavik är det cirka tio mil. Men Södertälje och Nynäshamn, fyra respektive sex mil. bör vara möjliga. Nej, det får nog bli en och annan Steve.

En annan galen utmaning är FB-arrangemanget Spring Tills Du Stupar. Denna "tävling" har jag "vunnit" flera gånger och jag är med även i år.  Det hela går ut på att springa eller gå minst det antal kilometrar som dagens datum anger.

Någon måtta får det dock vara, jag vill inte äventyra min satsning i höst på halvmaraton och maraton. Jag kommer anlita en tränare och gå in seriöst för att försöka få till bra tider på dessa distanser. Återkommer senare om detta.

För att få upp farten planerar jag att de flesta lördagar springa ett parkrun-lopp. I helgen sprang jag i Kungsängen, 5 km på 23.18.

Veckans distans: 80 km

Keep on running!

.   

 

Postad av Björn kl 21:18:17

Läs / skriv kommentar (8)


2019-05-25 - Hemma och tillbaka i gamla rutiner

Dagen efter hemkosten sprang jag Haga parkrun (5 km på 23.41, plats 38 av 100 löpare). . .

...och besökte gymmet och tränade mina artrosknän.

I fredags kom jag hem, i lördags tävlade jag och tränade på mitt gym. Efter ett coast to coast gäller det att omedelbart komma tillbaka till de gamla rutinerna.

Jag vet löpare som mer eller mindre knäckts efter hemkomsten. När uppmärksamheten är över, applådeerna tystnat och mejlen upphört, ja då kan det kännas tungt. Att leva på gamla meriter går inte. Så därför försöker jag nu återvända till det liv jag levde före USA-löpet.

Några 35-40 mil i veckan blir det inte, däremot 10-15 och löpning varje dag. Gymträningen försummades i USA men framöver blir det träning 5-6 dagar i veckan, främst för benmusklerna runt knäleden men även bandlöpning.

Efter ett coast to coast blir du långsam. Eftersom jag har ambitionen att i höst göra bra tider på halvmaran och maran måste träningen läggas om, från mängd till mera kvalitet och snabba pass. Jag kommer därför att som Gene Dykes, världens bäste 71-åring på långdistans och som jag mötte i Philadelpha, skaffa mig en tränare. Loppen jag vill satsa på är Göteborgs Halvmarathon 12 oktober och Malaga Marathon 15 december.

Här en snabbanalys i siffror av  mitt coast to coast:

* 524 mil på 97 dagar vilket motsvarar 54 km/dag (genomsnittet för de tidigare sex löpen låg på 53 km/dag , rekordet 2016 med 55 km/dag).

* 10 löpdagar under 42 km, 63 stycken 45-59 km och 24 dagar över 60 km. Längsta passet 75 km, kortaste 25 km

* Besöksrekord på bloggen: 2 747 unika besökare en enskild dag (24 maj 2019)

* Antal punkteringar: färre än 10 (ovanligt få)

* Antal polisstoppningar: ca 5 (ovanligt få)

* Antal insektsbett: under 10 (extremt få)

* Förbrukade skor: 2,5 par (ovanligt få)

* Tävlingar: 1 (0)

Rodney Jones från Johannesburg i Sydafrika debuterade i Haga parkrun men har sprungit totalt 268 park run. Han berättade att det varje lördag ordnas ett 20 tal parkrun-lopp bara i Johannesburg.

Keep on running!

 

 

 

 

 

Postad av Björn kl 20:19:48

Läs / skriv kommentar (19)


2019-05-23 - Dag 97: Jag gjorde det för sjunde gången!

Jag var helt ensam på stranden, ingen grattulerade mig men jag var lycklig ändå och firade med att dricka 1 liter Gatorade och sedan kasta mig i Atlanten.

Inte ens ett skavsår. Mitt sjunde löp över USA blev förvånande nog ett av de enklaste.

Idag den 22 maj avslutade jag mitt sjunde ensamlöp över Amerika på en folktom strand i Avon By the Sea i New Jersey. Totalt cirka 525 mil på 97 dagar vilket innebär i snitt 54 km/dag, alltså ungefär som tidigare år.

Jag har haft en fruktansvärd tur med allt, frånsett vädret; kallt och regnigt. Annars har allt gått bättre än väntat. Som 71-åring har jag känt mig nästan lika stark som när jag var 59 och gjorde mitt första coast to coast. Detta har naturligtvis varit oerhört stimulerande.

Jag har aldrig tvivlat på att det inte skulle gå vägen. Och jag har aldrig vaknat en morgon och tänkt att jag inte vill springa. Lite naivt har jag varit fullständigt övertygad om att jag kommer att klara dagens etappmål oavsett hur besvärliga de yttre förutsättningarna varit. Rutinen har hjälpt mig mycket, ibland har det känts som om jag varit en maskin. När du inte är skadadad eller har ont, ja då är det härligt för det mesta.

Detta löp har skiljt sig något från de tidigare. Nu har jag varit mera intresserad av min omgivning, pratat med en massa människor. Själva löpningen har nästan varit en bisak, jag vet att jag klarar mina mil.

Och hur roligt har det varit? Man har väl inte gapskrattat alla dagar men jag har aldrig haft riktiga svackor eller känt stark hemlängtan. Men nu längtar jag verkligen hem.

Blir det ett åttonde coast to coast? Troligen inte. Även om krafterna skulle finnas vill jag inte utsätta mig för riskerna i trafiken. Detta löp har varit farligare än de tidigare, särskilt i Pennsylvania med mycket trafik och dåligt med vägrenar.  Det är ett under att inget allvarligt hänt. Och jag skulle inte råda någon att springa ett coast to coast, alldeles för farligt.

Men det är kanske ändå inte slut med långa löp i Amerika. Tanken på att springa och kanske tävla i de fem delstater jag inte varit i lockar. Det blir en logistisk utmaning för min bror Jan.

På torsdag flyger jag hem från JFK. Men innan vill jag tacka för allt stöd jag fått från er läsare. Ni är många och ni har betytt mycket. Jag har cirka 1 800 unika besökare per dag, många från USA.

Keep on running!

Postad av Björn kl 03:49:30

Läs / skriv kommentar (73)


2019-05-22 - Dag 97: Förslitningsskador

Mina Brooks Adrenaline är totalt utslitna efter ca 250 mil. Gummihandtaget på babyjoggern har spruckit efter att jag hållit handen på vagnen under hela färden från Stillahavet till Atlanten.

Själv är jag inte det minsta sliten. Men min utrustning tar stryk efter över 500 mil på vägarna.

Detta skrivs på en restaurang bara 2,5 mil från Atlanten. Målgång alltså om bara några timmar. När jag var nu så nära målet tänkte jag att jag kunde passa på att  komplettera en del sliten utrustning så jag rullade in på en stor sportkedja. Ibland förvånas man över hur ointresserad personalen är av sina kunder. Jag behandlades som luft varför det inte blev något köpt där.

Ni minns kanske att jag bytte bakdäck på kärran i Lincoln, Nebraska? Jag måste ha fått världens bästa däck- inte en enda punktering efter ca 250 mil. Ännu ett nytt coast to coast-rekord!

Snart dags att plocka fran handduken inför det stunande doppet!

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:58:06

Läs / skriv kommentar (8)