35 000 löpare var anmälda till halvmaran Göteborgsvarvet den 11 september som också innehöll ett maratonlopp. Uppemot 20 miljoner kronor har löparna betalat i startavgifter, pengar som arrangören vägrar att betala tillbaka eller på annat sätt kompensera löparna för. Sista ordet är dock inte sagt,

Inte ett öra tillbaka. Och ingen gratis startplats till nästa års lopp. Skandalen är ett faktum- upprördheten är stor i Löparsverige varför Göteborgsvarvet den här gången kan tvingas krypa till korset.

Ifjol var läget detsamma; coronaläget tvingade arrangören (Göteborgsvarvet och Göteborgs Friidrottsförbund) att ställa in. Efter att Allmänna reklamationsnämnden ifjol avgjort ett fall där en deltagare begärde tillbaka startavgiften och förlorade verkar arrangören nu känna sig trygg. Men det är inte alls säkert att det beslutet står sig idag- nya omständigheter föreligger i år.

"Normalt" skulle Varvet även ifjol tvingats betala tillbaka startavgiften eller på annat sätt kompensera. Att det ifjol (och även i år) stod på hemsidan att startavgiften inte betalas tillbaka har egentligen ingen betydelse. ARN har i liknande fall klassat sådana skrivningar som oskäliga avtalsvillkor, bl a inställda teatrar, konserter mm. Och att arrangören inte är en näringsidkare med vinstintresse utan en ideell organisation är också betydelselöst.

Att Varvet ifjol ändå fick rätt berodde bara på en sak: "den risk som deltagaren fick bära i pengar räknat inte uppgick till ett så stort belopp". Därför skulle avtalsvillkoret inte vara oskäligt, enligt ARN.

Men stämmer detta?  Tveksamt. Förra gången handlade det om en startavgift på 595 kronor, visserligen något högre än vad halvmaratonlöparna i år fick betala (400.500 kr beroende på när anmälan gjordes). Däremot har dom som anmälde sig till maratonloppet betalat 1 100 kr, alltså ungefär dubbla beloppet mot vad ARN klassar som ett inte "så stort belopp".

Mitt råd till löparna, i synnerhet maratonlöparna, blir därför: mejla Göteborgsvarvet och begär pengarna tillbaka alternativt begär att få en gratis startplats till nästa års lopp. Anmäl också till ARN.

Juridiskt rätt eller inte spelar egentligen ingen roll, menar jag. Göteborgsvarvet och Göteborgs Friidrottsförbund framstår som snikna. Att erbjuda som enda kompensation ett virtuellt lopp är rena hånet. Jag har förståelse för att loppet ställdes in men någon kompensation måste löparna få. Visst, man har haft kostnader för loppet men att ställa in två år i rad och behålla pengarna framstår som en lysande affärsidé. Nu handlar det dessutom inte bara om "stulna" startavgifter utan också om reklam- och sponsorintäkter.

Varvet ska också ha kritik för att det gick att anmäla sig bara några dagar innan loppet stängde. Troligen har ledningen i förbundet känt till att detta var på gång men inte agerat i tid. Brottsligt?

Är det då synd om Göteborgs Friidrottsförbund som antytt om konkurs? Nej! För det första har man varit vårdslös med pengarna genom att inte samla i ladorna från tidigare år (överskottet går tillbaka till idrottsrörelsen i regionen). Dessutom har idrottsrörelsen i Sverige i år fått ett par hundra miljoner kronor i coronastöd från staten och för de kommande tre åren kommer man att begära cirka en miljard.

Göteborgs Marathon (ett halvmaratonlopp och i år också veteran SM i maraton) anordnas den 10 oktober av idrottsklubben Solvikingarna. Det brukar vara ett av de största maratonloppen i Sverige. Inte heller Solvikingarna betalar tillbaka startavgiften om loppet skulle tvingas ställa in. Men Solvikingarna har den goda smaken att i så fall lova en gratis startplats till nästa år.

Keep on running!   

PS

Min kritik har framförts till arrangören och jag har begärt ett genmäle.

Gotland med Visby blev det 25:e landskapet och därmed var mitt Nils Holgerssonlöp över. Under 63 dagar, utan några vilodagar eller följebil, sprang jag totalt 339 mil vilket gör 54 km/dag. Foto: Joakim Nyberg, helagotland.se

Nils Holgerssonlöpet är över. Jag har sprungit i samtliga Sveriges 25 landskap. Och i dag fick jag som Tummetott verkligen flyga när jag tog planet från Bromma till Visby.

Visst, det har varit ett roligt löparäventyr. Ändå känner jag viss lättnad att det är över. Det har stundtals var rätt tufft, fullt i klass med ett coast to coast som ändå är 150 mil längre.

Jag har haft en väldig tur. Inte ett enda missöde har inträffat, inte ens en punktering. Och inga skador eller känningar. Jag har följt mitt körschema till 100 procent och det tror jag bidragit till att jag ändå så relativy enkelt kunde ta mig i mål. 

Lärdomar av löpet? Kanske främst att hålla sig till planen, inte förivra sig och ta det lugnt i alla sammanhang. Lite förvånad är jag att jag pallat för dessa distanser. Det gör att jag hyser hopp om att nästa år kunna springa ett åttonde coast to coast, förmodligen mitt sista.

Vad händer nu? Löpningen kommer fortsätta som vanligt men några 35-40 milaveckor blir det inte. Kanske blir det också någon tävling framåt höstkanten. Att ta en längre viloperiodskulle är  fel medicin för mig. Nej, det är keep on running som gäller!

Keep on running!

Det bästa med Nils Holgerssonlöpet- hjortronplockningen ute på myrarna.

Hur mycket mer krävande är ett coast to coast jämfört med ett Nils Holgerssonlöp? Egentligen inte alls, snarare tvärtom!

Svaret förvånar säkert många. USA-löpen är runt 500 mil och 100 dagar. Mitt nu på fredag avslutade Holgerssonlöp blir knappt 350 mil och 63 dagar. Hur ska man jämföra de här två typerna av äventyrslöpningar, som har många likheter men också några stora skillnader.

Så här resonerar jag:

* Rent fysiskt är ett coast to coast något jobbigare; först fler dagar och längre men också bevärligare yttre förutsättningar (värme, kyla, blåst, tornados, hagelstormar, backar, höga höjder och lite syre etc).
* Det är dock inte, som dom flesta tror, enbart en fysisk utmaning. Den sk mentala biten är minst lika viktig, ja viktigare, tror jag. Det gäller att alltid gilla läget och det har inte så mycket med om du är en duktig löpare eller inte. Aldrig gnälla, bara mala på och hålla sig till uppgjord plan.
* Det är just det mentala som kan bli besvärligare på hemmaplan, i alla fall för mig. Det har sin förklaring i följande:
A) På ett coast to coast är det så påtagligt att du springer från punkt A till B, oftast från västkusten till östkusten. Det känns i kroppen att du rör dig över en kontinent och det blir ännu mer påtagligt när du tittar på en karta. På Holgerssonlöpet går det lite hit och dit; norr, söder, väster, öster och det kan ibland kännas som att du står still.
B) Märkligt nog kan hemlängtan vara större när du är nära hemmet än när du är på andra sidan Atlanten. Du kan ju inte bara avbryta vilket jag skulle kunna göra när jag springer i Sverige. Dessbättre har jag aldrig drabbats av hemlängtan, varken i Amerika eller i Sverige även om den nu under de sista dagarna kommit smygande.
C) Sverige är inte alls lika "spännande" som Amerika. Det gör att löpningen blir lite tråkigare, det mesta är föutsägbart och skulle något hända finns hjälpen nära.
D) På hemmaplan är jag mindre mottaglig för intryck, är inte lika nyfiken, pratar inte alls med så många människor som i Amerika och får i princip ingen uppbackning eftersom ingen vet vad jag håller på med. Att under två månader springa annonymt kan vara tufft även för en ensamvarg.

---

Sammanfattningsvis: Att hålla på två månader i Sverige är för lång tid. Risk finns att det blir tråkigt även om de flesta dagar varit roliga. De svenska hotellen håller högre klass än de amerikanska, våra vägar är aningen bättre, vägnätet inte alls så glest som i Amerika, vi har cykelbanor vilket knappt existerar i Amerika och vi har persontåg och bussar även i små städer och på landsbygden (jag har ju haft en och annan tåg/bussteve som hjälpt mig mycket). Så egentligen skulle jag inte klaga Sverige är fantastiskt - men tråkigare.

Största behållningen under detta löp har varit vildmarkslöpningen i Norrland (ja även i Värmland och Dalsland) och bäst av allt- hjortronplockningen ute på myrarna.

Dagens löpta distans: 42 km.

Keep on running! 

Örebro slott och Skeppargränd i Arboga. Dagens löpning gick mellan dessa två vackra gamla städer. Vid framkomsten till Arboga var jag trött och nästan lika vimsig som kungen 1985.

Efter 60 dagar ute på vägarna börjar jag få svårt att hålla rätt på var jag befann mig dagen innan. Ja, nästan som kungen 1985 med den fatala felsägning på torget i Arboga då han hälsade Arbogaborna välkomna med frasen "Kära Örebroare".

60 dagar är mycket även om USA-löpen brukar handla om uppemot 100 dagar. Ärligt talat tycker jag att det kan räcka. Hemlängtan har kommit sakta smygande. Så målgången på fredag kommer lite som en befrielse. Så har jag bara känt en enda gång under ett USA-löp då såväl löpare som utrustning sjöng på sista versen.

SMHI utfärdade idag en klass 1 varning i Västmanland för stora regnmängder. Det regnade kraftigt under  nästan hela löpningen mellan Örebro-Arboga. Besvärligt? Faktiskt inte så farligt- har man en bra regnjacka med kapuschong som går att dra åt blir det varmt och ombonat. Jag frös inte det minsta och packningen höll sig torr under kapellet. Fast visst var det ren viljelöpning. Inte roligt. Och i morgon onsdag lär det bli ungefär samma väder då jag tvingas ta igen den överhoppade sträckan Arboga-Västerås, som nu skedde med tåg.

Andra gången jag serveras bruna bönor, nu med stekt fläsk. Vägkrogen hette Göthlunda Wärdshus.

Dagens distans 48 km.

Keep on running!

Hoppfullt trots regnandet. Örebro ingår i landskapet Närke och nu återstår bara Västmanland och Gotland innan alla 25 landskap är avklarade. Dagens distans till Örebro blev 60 km. Imorgon tisdag Arboga och med en tågsteve till Västerås.

Keep on running!

Kan du namnen på växterna? Övre stora bilden: Fackelblomster (Lythrum salicaria)

Underst: Såpnejlika (Saponaria officinalis) och Bitterfibbla (Picris hieracioides)

Som son till en botanist, zoolog, biologilärare och floraförfattare borde jag vara bra på svenska växter och fåglar. Det är jag inte men några fiffiga appar ska kanske göra mig bättre.

När jag springer längs landsvägarna undrar jag ibland vad det är för växter jag ser och vad det är för fåglar jag hör. Kan en del men mina nya fantastiska appar i telefonen kan nu bli en hjälp.

Det var min bror Ragnar som tipsade om "Planta". Appen fungerar som så att du fotograferar växten och efter några sekunder får du veta det svenska och latinska namnet plus en del annat. Fågelappen "BirdNET", där du spelar in ljudet, har jag ännu inte testat.

På Planta är man prenumerant, 50 kr/månaden kostar det men man har en gratisvecka. Säger man inte upp tjänsten rullar det på och man debiteras varje månad, lite läskigt om man glömmer bort. När jag installerade appen var jag inte medveten om villkoren.

Så nu plockar luffaren både burkar och petflaskor samt fotograferar växter. Många korta stopp blir det. Det sinkar lite men just nu är formen inte på topp så pauserna behövs.

Hur tillförlitlig är "Planta"? Vet inte men den verkar funka. Jag tänker tillbaka på barndomen då jag var med pappa på mängder av exkursioner på Skaftö i Bohuslän. Väl hemma satt han och examinerade växterna och verktygen var lupp och Carl Fries flora. Mycket hamnade i hans växtpress. Tänk om han haft "Planta" istället. Fast jag tror att pappas artbestämningar var säkrare . . .

Göta kanal och Norsholms sluss med sjön Roxen i bakgrunden. "Gässen hade lämnat Ombergstrakten och foro mot öster utefter Göta kanal. De höll också på att göra sig i ordning för sommaren. Arbetare gingo och lagade kanalbankarna och tjärbetesströko de stora slussportarna". Ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf.

Igår 48 km, idag 43. Veckans distans: 338 km. Imorgon bär det av till Örebro. Och på fredag flyger jag från Bromma till Visby.

Keep on running!

Nu lyser solen igen- alla administrativa problem är lösta (tror jag) och jag har koll på läget. Solrosor är inte så vanliga i Sverige men en vanlig syn i Amerika där fälten kan vara enorma.

Logistiken kring det här löpet är besvärlig. Att få ihop hotellpusslet, vägval, stevar, luncher etc är knepigt. Därför var det skönt att få ägna en hel kväll åt att räta ut en massa frågetecken.

Jag har t ex köpt ”klippkort” på Nordic Choise (totalt 20 hotellnätter). Hur många har jag egentligen förbrukat? Till min förskräckelse fick jag beskedet här på Quality i Linköping att jag skulle ha en massa hotellnätter kvar. Eftersom de ska utnyttjas senast sista augusti och att Holgerssonlöpet snart är över riskerade jag att flera tusen kronor skulle bränna inne.

Kallsvettig försökte jag reda ut allt och kan nu pusta ut- det var ett felaktigt besked, hotellnätterna går precis jämnt ut. Och där jag tidigare tvingats boka till oskäliga priser, inte 750 kr/natten som det kostar med klippkortet, kan jag nu plötsligt bokas för just 750 kr. Ekvationen gick ihop och jag har ordning igen i mitt excelark!

Dagens distans: 55 km. Imorgon Norrköping.

Keep on running!

Min bror Ragnar i Tranås mötte upp med segelbåt och gav mig och kärran lift över sjön Sommen, dvs jag gjorde en båtsteve. Min första sådan var under ett USA-löp 2016 då jag tog en snabbfärja över Lake Michigan.

Cirka en vecka återstår innan gässen och jag flugit i Sveriges alla 25 landskap. Idag passerade vi 300 mil vilket innebär ett ett snitt på 55 km per dag.

Bättre och bättre dag för dag, vågar vi nästan utropa. Ja, det går väldigt bra- vi har luft under vingarna ock turen att ingen blivit uppäten av Smirre räv.

Många dagar är lika men idag var det lite speciellt för Tumme Tott, som besökte brordern Ragnar med fru Linnéa i Tranås. Fågelinfluensan har gjort att vi inte setts på två år så vi hade mycket att kackla om. Skönt att för en gång skull kunna äta hemlagad mat.

Imorgon bär det av till Linköping, sedan Norrköping, därefter Örebro, Västerås, Enköping och Gotland. Går allt i lås är flygturen med Akka och de andra vildgässen över den 19 augusti.

Dagens flygtur: 43 km.

Keep on flying!