Listorna hittar du under fliken Maratonstatistik överst på sidan.

Idag presenterar jag den första maraton- och halvmaratonstatistiken för 2021. Kanske finns du med på mina årsbästalistor?

Siffrorna är ännu så länge preliminära och det finns säkert en del fel i tabellerna och missade resultat. Ser du något galet, mejla mig gärna.

Som vanligt är resultaten uppdelade i åldersklasser; M35, M40, M45 etc. På grund av cornan har det i år varit färre tävlingar än vanligt. Tyvärr blev det t ex inget Göteborgsvarvet  vilket förrycker halvmaratonsiffrorna. 

Själv finns jag med på såväl maraton- som halvmaratonlistan med blygsamma placeringar.  Kanske kan jag röra mig lite uppåt på maratonlistan om/när jag springer en mara nu på söndag i Helsingör, Danmark.

Keep on running!

Nästa nummer av löparmagasinet Spring når snart prenumeranterna. Hela tio sidor föräras jag där. Vad tror du jag svarar på frågan om vilka personer som betytt mycket för min löpning?

Keep on running!

Marathonsällskapet och Apladalens LK stod bakom årets upplaga av Vintermarathon till Jan Linds minne. Det blev bara en halvmara för mig- satsar på en mara senare i månaden. 

På dagens Vintermarathon i Värnamo kom jag fjärde sist i halvmaratonloppet. Ändå är jag rätt nöjd.

Målet var relativt högt satt; att springa på 1.45. Det skulle placera mig som som nummer två på årsbästalistan i M70. Nu blev det 1.48. Med tanke på att min varvtid på VSM-maran rätt nyligen var 1.57 var det kanske ingen katastrof. 

Värre var väl placeringen i loppet. Vi var bara 19 manliga löpare på halvmaran och plats nummer 16 är inget man jublar över. Med mina 73 år var jag äldst, näst äldst var löparkompisen Hans Eriksson tävlandes för Eksjö Södra, någon månad yngre. Men vi kände oss ändå rätt nöjda när vi denna gråmulna och lite kylslagna dag med regnet hängande i luften lämnade Apladalen i Värnamo. Vi var ju som sagt gamlingarna.

På väg mot tåget nynnade jag Tore Skogmans slagdänga:

Sexton och fem på hundra meter
Två och tjusex i stav
Jag blir nog aldrig någon stjärna jag
Fast jag tränat som en slav
Nitton och tre på korta häcken
En och tjufem i höjd
Jag blir nog aldrig någon stjärna, jag
Nej, i botten är jag förtöjd

Herregud, man är en fossil. Tänk, det var 51 år sedan jag jobbade i Värnamo. På Värnamotidningen (nu nerlagd) var jag under några sommarmånader 1970 volontär, tjänade 950 kronor i månaden. Milersättningen för mina reportageresor i bygden på en Lambretta inbringade nästan lika "mycket" som själva lönen. När jag nu gick genom stan för att ta tåget hem till Stockholm spanade jag efter huset där redaktionen låg. Rivet naturligtvis . . .

Först på Krösatåget hem insåg jag att varken min eller Hans insats (han slog mig med 1 minut) inte alls var så dålig. Jag kom 4:a, Hans 3:a och en 58-åring vid namn Anders Hansson, Solvikingarna 2:a och "vann" gjorde loppets 3:a, 50-årige Jonas Almarsson från SK Gral. Ja, så skulle resultatlistan kunnat se ut om den åldersomräknats. Vi gamlingar har alltså presterat bra till vår ålder och då bleknar lite segertiden på 1.18 för en 35-åring.

Inför loppet hade jag tränat bra- många långa och tuffa intervaller på löpbandet på gymmet. Och mängdträningen kan jag heller inte klaga på. Dessutom sprang jag i karbonskor.  

-Vi är inte snabbare än så här. Bara naturligt, det har med åldern att göra, sa Hans tröstande.

Och ska jag fortsätta att trixa med resultaten till vår fördel kan sägas att på en motsvarande asfaltbana hade vi förmodligen gjort några minuter bättre. Nu var det grus, visserligen hårt packat, men på sådant underlag kommer karabonskor inte till sin fulla rätt..

Keep on running! 

Runners World uppmärksammade i ett kort reportage 62-åriga Ingrid Björks fantastiska resultat på Stockholm Marathon. Men att hon också presterade bäst av alla missade de flesta.

En okänd 62-årig kvinna slog alla på årets Stockholm Marathon. Ja, i alla fall om man tar hänsyn till åldern.

Evy Palm känner alla till. Men Ingrid Björk är en doldis. Evy gjorde fantastiska resultat på 80-talet, som 47-åring som bäst 2.33 på Stockholm Marathon vilket åldersomräknat gav en procentsats på 95 procent. Nästan dessa himelska nivåer nådde Ingrid med sina 93 procent på årets Stockholm Marathon där hon noterade 3.11.47.

För mig var Ingrid inte helt okänd, hon har under några år funnits på mina åldersindelade tiobästalistor men kommit lite i skymundan av den tre år yngre Karin Schön. I årets lopp måste allt ha stämt, åldersomräknat slog hon till och med de bästa afrikanerna.

Jag har åldersomräknat samtliga klassvinnare och den som kommer närmast är den inte helt okände Mustafa Mohammed med 92 proceent. Räknesnurrorna på nätet ger lite olika resultat och den jag använt är den HÄR. 

Ingrids maratontid är nordiskt rekord i K60, "världsrekordet" är tio minuter bättre och 62-årsrekordet åtta minuter bättre. Sverige har ändå fått en löpare i världsklass. Roligt då att såväl RW som Spring och löparpoddar lyfter fram henne. För nog borde våra duktiga veteranlöparna framhävas oftare?

Keep on running!

Jag finns med som räkneuppgift i en mattebok för årskurs 6. Klara du de två talen?

Visst är löpning ett enda räknande? Och nu har eleverna i grundskolan fått mig som övningsexempel i matematik.

Räkneuppgiften, som ingår i Libers läroboksseerie Alfa Beta Gamma för årskurs 4-6, är klurig. Den kräver logiskt tänkande, flera uträkningar och en miniräknare. Klarar verkligen en sjätteklassare detta?

Jag vet inte hur spridd boken är men jag har fått tips om att den används i Vallentuna och i Stockholm, bl a på Katarina Södra. Skrinnaren Tomas Gustafsson och stavhopparen Armand Duplantis finns också med som räkneexepel. Hedrande att figurera bland sådana storheter.

Bilden på mig i exemplet är gammal, togs av SvD 2005 och i texten står det att jag sprungit tre gånger över USA Kanske kan uppgifterna uppdateras i nästa upplaga? Namnet är dessutom felstavat men det är jag van vid.

--

Nyligen framförde jag här på bloggen att veteran SM i maraton och halvmaraton borde ingå i Stockholm Marathon respektive Göteborgsvarvet och inte arrangeras av småklubbar ute i landsorten. Förslaget la jag också ut på Facebooksidan Svensk Veteranfriidrott och ressponsen blev stor, ett 40-tal kommentarer, de flesta dock emot. Argumenten var rätt samstämmiga; ett VSM skulle drunkna i de stora loppen, dessutom blir det trevligare, billigare och roligare när småklubbarna arrangerar.

Jag köper argumenten och har därför ändrat uppfattning. Däremot måste statusen och resultatnivån på VSM höjas. Detta var i princip alla överens om.

Keep on running!

En liten märkesdag- idag passerades 800 mil räknat sedan årsskiftet. Det innebär att jag snittat på cirka 19 mil i veckan.

I mina öron låter det väldigt mycket eftersom jag nu under flera veckor legat en bit under 10 mil i veckan. Tidigare sa jag att 10 mil var "skamgränsen". Förklaringen till att det ändå blivit så här mycket är Holgerssonlöpet i somras då jag sprang 350 mil.

Året kan komma att landa på ca 900 mil. Det skulle i så fall bli ett av de bättre åren- fyra gånger har jag varit över 900 mil och som mest 1 019 mil 2006.

Keep on running!

Ooops! Vattengraven var egentligen det enda svåra hindret på banan.Kajsa Hansson i K65 från Snapphanarna leder här före Catarina Petersson i K60, IS Göta. För dessa snabbfotade kvinnor blev det brons resp silver. KLicka för större bild och kolla Kajsas härliga ansiktsuttryck!

Ingen gyttjebrottning och inte sist. Dagens terräng SM i Höganäs slutade lite bättre än väntat.

Det blev en femte plats bland nio startande i M70, tid 18.26. Bo Persson från Almby  IK utklassade oss alla med en tid ca tre minuter bättre än min.

Mina övermän i M70. Överst på pallen Bo Persson, Almby IK som sprang de 4 km på finfina 15.37. Tvåa blev Bo Andreasson, IFK Halmstad och trea Christer Vernersson, Snapphanarna.

Gårdagens gyttjiga bana var som bortblåst. Göta IS hade jobbat stenhårt för att få fram  en någorlunda torr bana på Höganäs gräsbevuxna flygfält. Nu var det bara vattengraven som  var det stora hindret, Där  såg jag löparen framför mig stå på ända.

Det är bara att lyfta på hatten för ett väl genomfört SM. Först för att man lyckats locka över 400 anmälda, unga som gamla, t o m en 85-årsklas. Det fanns bara någon enstaka ålderklass där det var mindre än fyra fem startade, alltså hård konkurrens rakt över. Resultaten kom blixtsnabbt upp på nätet, prisutdelningen var profsig och flera sidoaktiviteter förekom, bl a föredrag om hälsa/motion och en flyguppvisning, Ett finger med i det mesta hade BG Nilensjö, orförande i IS Göta, som lyckats få alla att ställa upp; kommun, region, föreningar etc.

Högtidlig och lite av folkfest i Höganäs. Skånes landshövding Anneli Hulthén, kommunstyrelsens ordförande Peter Schölander och ungdomar från Kulturskolan.

Skillnaden mellan detta SM och veteran SM i Göteborg den 9 oktober är som natt och dag. Solvikingarna har nu två veckor efter tävlingen ännu inte lyckats presentera en riktig resultatlista. På hemsidan står det: Vi jobbar fortfarande på att få in resultaten på hemsidan. Och ännu ingen artikel eller bild från loppet om att det verkligen ägt rum. Illa skött!

Keep on running!

R
Ett stort vattenhinder och partier med gyttja väntar löparna på terräng SM i Höganäs.

Från luften såg jag översvämmade åkrar. Väl nere på marken såg det inte så farligt ut. Men då hade jag inte provsprungit banan där terräng SM imorgon ska gå.

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till denna tävling i skånska Höganäs. Fel man på fel plats skulle man kunna säga. Distansen är fel (4km), underlaget är fel (gräs och gegga) och motståndet består av tio rutinerade terrängspecialister i 70-årsåldern. Här får jag storstryk!

Ändå ser jag fram mot morgondagens gyttjebrottning med pensionärerna. Det hela är så galet att jag inte har något att förlora. Skulle jag komma sist i heatet, vilket är fullt möjligt, kan jag skylla på att jag stannat till och plockat champinioner för såda växte i banan.

-Knyt skorna hårt så att de inte fastnar i geggan, var rådet från en klubbkompis.

Keep on running!