Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 3255 km. Denna vecka: 46 km. Idag: 11 km

2022-11-04 - Kontinentlöparen en galning, idealist eller normal?

En kallelse från gud, förklarar Stewe Wescott varför han vandrade med en get de cirka 600 milen från Seattle till New York. Hans första get dog av matförgiftning och den andra var så svag att den varken orkade bära packningen eller gå mer än någon kilometer per dag.

Det är en brokig skara människor som sprungit eller gått över den amerikanska kontinenten. En gick med en get, en 93-åring var ute i tre år, en pappa knuffade sin cp-skadade 4-åring i en rullstol och en annan var helt tyst under sin årslånga vandring.

Idealister. galningar eller helt normala? Ja, skillnaden kan vara  hårfin men jag lutar åt idealister. Det döljer sig dock många sorgliga människoöden bakom de hundratals personer som från början av 1900-talet och fram till idag kan titulera sig USA Crossers, alltså personer som till fots tagit sig från Stilla Havet till Atlanten eller vice versa. Jag är en av dessa. . .

Märkligt nog är detta celebra sällskap dåligt utforskat. Vad är det för personer och hur många är dom egentligen? Ingen vet, trots att det mesta ändå är dokumenterat. På nätet vimlar det av tidningstexter, Face Book-sidor, bloggar och inlägg på Instagram med mera. Wikipedia är synnerligen knapphändig på området, ingen verkar ha orkat ta tag i saken, inte ens Face Book-gruppen USA Crossers.

Ernest Andrus är den äldste kända person som korsat Amerika till fots. Ernest var 93 år då han 20016 nåde Atlanten utanför Georgias kust. Han hade då varit ute nästan tre år och hade gjort flera avbrott.

Amerikanen John Wallace gjorde ett ambitiöst försök att sammanställa en lista, lite av en  bibel på området. Jag känner John, vi har träffats några gånger och han var med vid starten på mitt andra coast to coast 2010. Tyvärr sträcker sig listan bara fram till mitten av 2012, många namn saknas dessutom i sammanställningen.

Jag har därför försökt att uppdatera listan från 2012 och fram till idag. Arbetet har varit mycket tidsödande- men roligt! Under perioden 2012-2022 har jag upptäckt nästan lika många Crossers som John fann under perioden 1905-2012.

Att det var så många har förvånat mig. Jag väntar lite med att publicera listan (som också naturligtvis är ofullständig). Innan dess blir det några inlägg om udda kontinentlöpare.

Nästa år fyller jag 75 och planerar att springa mitt åttonde coast to coast. En fråga: Vad tror ni medelåldern är på de cirka 200 personer som till fots korsat den amerikanska kontinenten under de senaste tio åren?

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 20:43:08

Läs / skriv kommentar (12)


2022-10-23 - Klart under 25 minuter men . . .

Tyvärr ingen tid från ett parkrun utan bandlöpning på gymmet. Ändå väldigt nöjd.

Efter flera månader i usel form är kanske en vändning på gång. Några snabba löppass på gymmet indikerar detta.

Var och varannan joggare gör lätt under 25 minuter på 5 kilometer. Men för mig är det svårt- krävdes fyra parkrun i Uppsala och då blev marginalen en ynka sekund. Men hur snabbt går det på ett löpband? Jo, 24.34 visade det sig idag. Fast då fuskade jag lite, växelhöll som vanligt i bygeln och under första halvan var lutningen +0,5% men under andra -0,5. Nu går det oftast fortare på band än utomhus så några stora växlar ska inte dras.

Som inspiratör hade jag idag elitlöparen Linus Holmsäter, son till F&S-grundaren Johan Holmsäter. Vi slogs lite om vem som först skulle springa på mitt favoritband med den hårda mattan. Det blev Linus och han startade i ett rasande tempo. Har aldrig sett någon springa så snabbt på ett löpband. Dessutom hade han lite uppförsbacka och sprang barfota.

-På vanliga band bränner det så under fötterna, förklarade han.

Med den haren fick också jag lägga på ett kol vilket innebar nästan halva hans tempo. Tidigare i veckan har jag sprungit 15 km och 10 km på band i tempot 5.37 minuter per kilometer respektive 5.14.

Det har varit ovanligt lite tävlande för mig i år. Säsongen är snart över men eventuellt springer jag en halvmara i Blekinge (Jämjöhalvan) den 12 november eftersom jag misslyckats på mina två tidigare halvmaror i år. Klart däremot  är att det blir Vintermarathon i Borås den 19 november. Går det dåligt där, ja då "tvingas" jag kanske att springa Malaga Marathon den 11 december.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:31:34

Läs / skriv kommentar (9)


2022-10-14 - Evy Palm fantastisk men inte boken

Evy Palm berättarr om sitt framgångsrika löparliv för Åsa Hjalmarsson. Det är en kronologisk berättelse där man egentligen inte får veta något nytt om Evy, som nu fyllt 80 och bytt ut löparskorna mot gångstavar. Förlag: Sjösala förlag.

Biografin över Evy Palm hade blivit intressantare om hon själv fått skriva den. Fast då hade det nog aldrig blivit någon bok om en av Sveriges mest framgångsrika långdistanslöpare.

Det är en lättläst bok, varje kapitel är bara några sidor. Evy är så tacksam över allt hon fått uppleva. Joggingrundorna i Råda-spåret hemma i Lidköping ledde till att "Bambatanten" fick komma ut i stora världen, persa som 47-åring med 2.31.05 på London Marathon och bli en inspirationskälla inte minst för kvinnorna.

Tyvärr får vi inte veta så mycket nytt, få reflektioner över löpningen mer än att den betytt mycket och skänkt stor glädje. Uppdelningen i korta kapitel och ämnen gör att läsningen blir ryckig, inget flyt. Boken är lite av en tidningsartikel, korrekt men ganska tråkig. Hade jag varit Åsa Hjalmarsson hade jag åkt ut till Råda-spåret där allt började, tagit några nya fräscha bilder och lagt upp det hela mera som en intervju.

Det mest tänkvärda i boken är denna passus::

"Det jag verkligen vill råda dig som älskar löpning och precis börjat ge det tid. Du har inte bråttom, du har inte bråttom, du har inte bråttom".

Evy har även inspirerat mig. Bilden är från Veterankraftloppet 2015 i Stora Skuggan på Djurgården där kravet var att deltagarna skulle vara minst 65 år. Året därpå deltog Kjell-Erik Ståhl och det är enda loppet i min löparkarriär där jag var först över mållinjen.

Keep on running!

Postad av Björn kl 14:02:59

Läs / skriv kommentar (3)


2022-10-11 - Dramatik på joggingrundan

Från stenkanten i förgrunden och ner till vattnet var det 1,5 meter. Hur skulle jag få upp vagnen och hur skulle jag själv kunna kravla mig mer?

Plötsligt tog vinden tag i joggingvagnen. Den började rulla och på några sekunder hade den tippat över kanten och låg nu och guppade i Saltsjön.

Ja, dagens joggingrunda på Djurgården blev dramatisk. Jag hade stannat till på strandpromenaden utanför Täcka udden och skulle skicka en bild till hustrun på den fula bebyggelsen på andra sidan vattnet. Då började vagnen rulla, jag sprang efter och hann nästan stoppa den innan den tippade över kanten.

Att ta sig ner för branten var inte det lättaste, Jag väntade i flera minuter, tog mod till mig, ålade mig ner och blev sjöblöt i ena skon. Då såg jag en ung kvinna komma joggande, viftade vilt ned armarna och med hennes hjälp var det inga problem att få upp såväl förare som ekipage.

Vad lär man sig av detta? Jo, att alltid ha säkerhetslinan runt handleden. Normalt är jag bra på detta och brukar också tuta i alla andra med vagn att göra detsamma.

Bilden som var upphov till olyckan.

Keep on running!

Postad av Björn kl 14:27:09

Läs / skriv kommentar (6)


2022-10-09 - Min sämsta halvmara

Spurtar i mål på Slottsskogsvallen. Tiden 1.57 en besvikelse. Foto: Mölndals fotoklubb

Glad före start men tiden 1.57 blev en besvikelse.

Förberedelserna hade varit bra, löpningen under själva loppet kändes ganska ok och väder och bana ska jag inte klaga på. Därför blev jag förvånad när jag gör min sämsta halvamartontid någonsin.

Är jag verkligen så här lusig, är det slut med tävlandet nu? snurrade tankarna efter loppet. Men jag hade inte mer än kommit in i omklädningsrummet förrän tankarna på "revansch" dök upp. Det får bli en ny halvmara före årets utgång. "Borde" göra runt 1.50 eller lever jag kvar i fornstora dar då 5-minuterstempo var lugn jogg.

-Du är ändå 74, sa hustrun tröstande.  

 Det trista är att mina jämnåriga konkurrenter gått om mig. Försämringen har kommit lite väl snabbt, tycker jag.  2019 gjorde jag 1.40 och ifjol 1.48 (tävlade inte 2020) och årets tid från Kungsbacka med 1.53 räcker inte ens till en tiondeplats i M70. Att jag nu i Göteborg blev etta bland fem löpare i klassen känns som en pyrrusseger.

Nog klagat. Jag får försöka komma igen. I skrivande stund lutar det åt att det får bli på Jämjöhalvan den 12 november. Veckan efter springer jag en mara i Borås men maran I Växjö kommande helg ställer jag in.

En Hel Special, grillad med senap och ktechup på 7:ans korvkiosk på Vasagatan i Göteborg blev rena nostalgitrippen. Kiosken öppnade 1970 och jag var med från början. Men nog är korvmojen äldre än så, någon som vet?

Keep on running!

Postad av Björn kl 11:11:27

Läs / skriv kommentar (8)


2022-10-01 - Fick stryk av en tax

Nick Barber med taxen Frank sprang Haga parkrun. Paret klockades för 23.50 med Frank en svanslängd före husse i mål.

Frank verkade på hugget vid starten men själv såg jag honom som chanslös. Efteråt tvingades jag förklara förlusten med att Frank hade fyra ben och jag bara två.

Ja, att få storstryk av en liten näpen tax i ett parkrunlopp känns snöpligt. Trots att jag gav max hade jag inte en chans mot en tax. Skillnaden i mål blev hela 1 minut och 10 sekunder och jag får "skämmas" för mina 25.30. Inte hjälpte det med karbonskor mot en så pigg barfotalöpare.

Vad kanske värre är att jag nu också får stryk av jämnåriga löpare. I parkrun brukar jag vinna min åldersklass (ofta för att jag är den ende i klassen) men idag blev jag trea. Åldersomräknat brukar jag också ligga bland dom främsta, idag nummer 14 av totalt 114 löpare. Nä, formen är inte bra.

Det ser därför rätt mörkt ut inför nästa helg då jag springer halvmaran i Göteborg. 1.45 kan jag glömma, får vara nöjd om jag klarar 1.50. Planen var att veckan efter springa maran i Växjö men det loppet springer jag kanske inte utan satsar på Vintermaran den 19 november i Borås.

Keep on running!

Postad av Björn kl 13:36:07

Läs / skriv kommentar (4)


2022-09-24 - Sekundstriden

Det har gått troll i mina parkrunlopp. Misslyckas gång på gång att gå under 25 minuter. Där tycker jag "skamgränsen" ligger så idag gjordes ett fjärde försök i Uppsala.

Banan längs Fyrisån är helt platt men är ändå inte supersnabb, lite knixig och mest grus.Karbonskorna funkar inte optimalt på det underlaget men det blev ändå karbonskor. Den här gången hade jag för första gången en plan; ta det relativt lugnt 3-4 km och om krafter fanns, öka mot slutet.

Det var som sagt fjärde gången och troligen det sista försöket. Jag hade visserligen varit ganska nära de senaste tre veckorna med 25.28, 25.06, och 25.35. Ifjol var jag över minuten snabbare. VIsst, tiderna försämras med stigande ålder men det lite trista är att jag tappar mot jämnåriga. Min plan gjorde mig dock lugn. Nu skulle jag bara behöva plågas drygt en kilometer. . .

När den näst äldste manlige löparen, Lennart Venemalm, 68 år från Uppsala LK, sprang om mig 400 meter från mål försvann lugnet. Va, vad kom han ifrån? Jag hade ju en "betryggande" ledning. Vi springer visserligen i olika åldersklasser och parkrun är ingen riktig tävling men ändå. .. Det goda med saken var att jag nu ökade farten något men kom naturligtvis inte i kapp.

-Ja, skriker jag när mållijen korsas. Klockan visade att jag hade 5-6 sekunders marginal. Visserligen krånglade klockan vid starten men så många sekunder missade jag väl inte?

Bara knappt halvtimman senare får jag svaret när resultalistan mejlas ut. Min tid blev 24.59. En sekunds marginal alltså. Tusen tack Lennart, du räddade mig. Nästa lördag behöver jag inte åka till Uppsala . . .

I väntan på Mälartåget rensades de sista lingongen på perrongen i Tierp.

Efteråt avslutades en lyckad dag med lingonplockning i Tierp. Och på söndag åker jag upp till Älvkarleby och plockar mera. Lidingöloppet (LL) i all ära men mitt LL (lingon och löpning) är ännu bättre.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 22:10:18

Läs / skriv kommentar (9)


2022-09-19 - Långtidstest av Lidlskor

I Tegnérlund satte jag på mig mina nyinköpta löparskor från Lldl. Färgerna matchade Carl Eldhs Strindbergsstaty men vad gäller hållbarhet vinner titanen.

Herr Snålman kunde inte motstå Lidls veckoerbjudande om ett par löparskor av märket Crivit för 299 kronor. Rena skräpet när märkesskor kostar minst 1 500?

Nej, det är inte så säkert. Det här blir mitt fjärde par Lidlskor- erfarenheterna från de tre tidigare är goda, Ja, det första paret från 2019 för reapriset 149 kr tyckte jag var bland de bästa jag sprungit i. Samtliga skor hade dock en hake; hållbarheten var inte den bästa. Skorna höll bara ca 125 mil, sedan var sulan utsliten (bokförde varenda km). För det mesta springer jag i Brooks Adrenaline och dom brukar hålla runt 400 mil.

Alla Crivitskor har varit lite olika. Hur dessa är vet jag inte men de första kilometrarna hem från butiken kändes lite stumma. När jag bytte ut iläggssulan mot mina fotbäddar blev markkontakten inte lika påtaglig. Eftersom jag normalt springer i flera olika skomodeller och skiftar skor varje dag, gissar jag att även dessa skor blir helt prorblemfria.

Jag kommer nu att bokföra alla kilometrar i de nya dojorna för att se om hållbarheten förbättrats. För de fletsa spelar det ingen roll, ett par skor som håller över 100 mil tycker i alla fall skofabrikanterna är helt ok. Men skulle mina märkesskor hålla så kort tid hade jag haft en skonota på över 8 000 kronor per år. Orealistiskt!

Nu hoppas jag att Crivit snart utvecklar en egen karbonsko. Då skulle skotillverkarna få tuff konkurrenss, nu  är priserna på karbonskor hutlösa!

--

Gjorde i lördags ett tredje försök i Uppsala att springa parkrun under 25 minuter, alltså 5-minuterstempo. Platt fall; 25.35. Kanske ett fjärde försök nästa lördag.

Keep on running!
 

Postad av Björn kl 16:24:01

Läs / skriv kommentar (13)