Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 7202 km. Denna vecka: 117 km. Idag: 11 km

2020-07-15 - Dag 8: Åttaåring lär 72-åring swisha

Åttaårige Olle Andersson vinkar farväl till den konstige fabrorn som inte visste hur man använder swish.

Fikasugen och plötsligt står han där; en liten kille mitt i skogen längs ödsliga Sjuhäradsleden. På bordet finns kaffe, bullar, chokaldbollar, frukt och annat gott. Och så en skylt med texten swich och ett telefonnummer.

Aj då, han tar inte kontanter. I plånboken ligger bara femhundralappar så det var kört redan från början. Men kanske kan jag försöka mig på att swisha även om jag aldrig gjort det tidigare

-Vet du hur man gör?

-Jag, tror det. Jag såg några tanter göra det alldeles nyss, svarar han blygt.

Bra karl reder sig själv, tänker jag. Ringer numret på lappen och en kvinna svarar. Det är pojkens mamma, jag som trodde att jag skulle komma till en bank eller något liknande. Förstår dock av henne att jag tydligen måste ha en app för att kunna swisha.

Efter lite vimsande upptäcker jag att jag har en app på telefonen. Och swish har jag tydligen tecknat mig för hos min bank. Trycker därför på appen, slår samma nummer igen och knappar in att jag vill handla för 50 kr. Det funkar!

-Du ska först välja vad du vill köpa och sedan betala, säger pojken.

-Du får behålla det som blir över, svarar jag farbroderligt. Vad heter du förresten?

-Olle Andersson. Jag har ett mellannamn också . . .

Han berättar att han är åtta år (jag gisade först på sex) och han säger att han är intresserad av bilar och natur. Det är premiär för honom i cafébranschen och före mig har han haft tre kunder. Han är hur gullig som helst och jag känner mig som 100 år.

-Tack Olle för att du lärt mig swisha, säger jag och swishar vidare mot Borås.

Efteråt kommer jag att tänka på en gammal kollega på tidningen som var en ännu större teknisk idiot. Han brukade alltid göra sina kontantuttag över disk. Men så hade han skaffat sig ett bankomatkort och skulle nu göra sitt första uttag. Ute på gatan drog han ut en låda i bankväggen, la sitt kort i lådan och sköt in den igen. Och så väntade han och väntade.  Inga kontanter. Dagen därpå gick han in på kontoret och frågade skamset om dom sett till hans kort. Jodå, det hade påträffats i bankens servicebox, den låda där butiker kan lämna in sina dagskassor.

Mikael Claesson, en kraftkarl även om det inte syns på ytan. Han är fenomenal på armhävningar och hans pappa, en sjökapten, var fena på fingerkrok.

Ja, man träffar en hel del intressanta människor längs vägen. Att prata med kreti och pleti känns inte det minsta konstigt för en luffare. Utanför Ulricehamn, också längs Sjuhäradsleden, som är en gammal järnvägsbank, kommer jag i samspråk med Mikael Claesson. När jag "av en händelse" råkar nämna något om min löpning kontrar han med:

-Jag gör varje morgon 500 armhävningar. Det har jag nu gjort i fem år. Behöver vara stark på mitt jobb som takläggare.

Och jag som trodde att det var jag som var den starke. 500 är enormt, i min ungdom gjorde jag 50 och var mallig för det.

-Jag har gjort 1 000, säger han anspråkslöst.

Dagens etapp, som gick mellan Ulricehamn och Borås var den hittills kortaste och mätte 48 km. Lättlöpt var det också på den asfalterade banvallen. Imorgon väntar Göteborg.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:46:22

Läs / skriv kommentar (7)


2020-07-15 - Dag 7: Sverige nästan som USA

Två glada pizzabagare i Bottnaryd; Odicho och Yacoub.

-Välkommen chefen!

De två pizzabagarna i Småländska Bottnaryd blir  överlyckliga när jag stiger in på deras restaurang. En Stockholmare med en så underlig ”cykel” betraktas som något väldigt exklusivt och udda.

Klockan är runt 2, det duggregnar och jag parkerar kärran utanför deras restaurang. Bottnaryd ligger 2,5 mil väster om Jönköping, har cirka 700 invånare och naturligtvis också en pizzeria. Eftersom det knappt finns några andra matställen på sträckan Jönköping-Ulricehamn (6 mil) ligger Bottnaryd perfekt.

Sällan har jag blivit såväl mottagen. Jag brukar annars säga att Sverige inte är lika spännade som USA, lite tristare och gråare. Men på den här touren får jag USA-vibbar hela tiden. Många är intresserade av vad jag gör och uttrycker sin beundran. Hotellen ser ungefär likadana ut som i Amerika, trafiken är ungefär den samma, det kryllar av tunga lastbilar och jag upplever att Sverige är ett ganska billigt turistland.

De två pizzabagarna i Bottnaryd heter Yacoub och Odicho och är fån Syrien respektive Irak. De äger sin restaurang och känner i praktiken varenda invånare i samhället. Yacoub springer då och då ut på gatan  när någon passerar förbi, vinkar och skrattar och försker få ortsborna att titta på den märkliga gästen.

-Vi har våra familjer i Jönköping men slog till för sju år sedan när restaurangen blev till salu, priserna här är mycket billigare än i Jönköping.

De pratar hela tiden med varandra och språket är assyriska. När jag ätit upp pizzan bjuder de på kaffe, undrar om det smakade bra, hjälper till med laddningen av min telefon och frågar om de kan få fotografera mig. När jag lämnar restaurangen sticker de till mig en burk kläsk och Yacoub har brett några mackor med skinka till mig som som färdkost.

-Kom tillbaka snart, skrattar de när jag rullar iväg.

Herregud vilket mottagande! Har jag varit med om något liknande i USA? Ja, kanske.

Amerikanska veteranbilar är Johan Lundqvists stora intresse.Den vita bilen till vänster är Pontiac Canam från 1977 och den blåa i bakrunden också en Pontiac. Men vad heter den vinröda pärlan till höger? Märke och årsmodell?

Efter några mil får jag nya USA-vibbar. I byn Gulleryd utanför Ulricehamn står tre gamla amerikanska bilar parkerade nedanför ett hus och en man håller på att reparera den ena. Bilarna är i synnerligen gott skick, jag stannar till för att fotografera och får en pratstund med ägaren. Full öppenhet, ingen misstänksamhet och en viss nyfikenhet på mig, precis som i Amerika. Nä, vi är kanske inte så tillknäppa i Sverige ändå.

I Ulricehamn upprepas det hela. Här har jag bokat ett airbnb-boende och ägaren visar också entusiasm. Och vakten inne på ICA Kvantum log mot mig när jag pantatde dagens rekordfångst. Konstigt.

Dagens distans 61 km. I morgon Borås.

Keep on running! 

Postad av Björn kl 00:00:15

Läs / skriv kommentar (5)


2020-07-13 - Dag 6: Ingen glamour på min tour

På ett litet bord inne hos Handlar´n i Ölmestad har jag dukat upp en "festmåltid": tinade köttbullar, 1,5 liter Coca Cola, några bananer och det viktigaste av allt, en stor Snickers.

Flugorna surrar inne hos Hanlar´n i Ölmestad. Butiken ligger ute på vischan i en vägkorsning mellan Gränna och Huskvarna. Här har jag stannat till för ett kortare matstopp på min färd mot Göteborg.

Butiken är en samlingspunkt för bygden, inga vanliga turister som i Gränna där det kryllade av denna vara. Man sitter och äter glass under parasollerna utomhus, trivsamt. Kunderna strömmar in och ut i butiken. Själv väljer jag att sitta inomhus och kassabiträdet hjälper mig med att tina ett paket Dafgårds köttbullar med potatismos, brunsås och några pyttesmå grönsaker.

-Säg till om det inte är tillräckligt varmt, säger hon i vänlig ton.

Själv är jag rätt utpumpad efter 40 km löpning från Ödeshög. Magen skriker efter mat. Natten innan hade jag sovit i en stocktimrad stuga från 1700-talet, iskall, utan dusch och med en brant trätrappa upp till övervåningen. Charmigt? Ja, men detta STF-vandrarhem var inget för en stel pensionär. Och mycket till sömn blev det inte.

Handlar´n kändes därför som rena räddningen. Tanken var annars att stanna till på lyxiga Gyllene Uttern strax efter Gränna. Men där bland de vita dukarna och ett myller av serveringspersonal var det knökfullt. Jag såg många pensionärer, troligen på bussresa, sitta och dricka rödvin mitt på blanka dan.

Mina köttbullar är stekheta och potatismoset kallt. Men inte säger luffarn till, han är nöjd att  äntligen ha fått något i magen. Dessutom har han fått lov att ladda diverse gps:er, löaprklockor och sin telefon. Allt känns så bra om det inte vore för de där förbannade flugorna. De är överallt; på mig och på maten. Försöker ta en powernap därinne men flugorn är där igen.

Väl ute i butiken vinglar jag till. Hur ska det här gå? Jag har 25 km kvar till Jönköping och överväger att ta bussen (hemska tanke!). Då springer kassabiträdet ut och ropar:

-Du glömde kaffet.

Har du hört talas om Snickerseffekten? Snickers är min favorit i USA och har räddat mig många gånger. Nu sköljer jag ner den stora godsaken med kaffet och efter kanske tio minuter kommer effekten. Yrseln försvinner, benen blir pigga igen och jag springer hela vägen in till Jönköping. Där tog jag in nära en timma.

Nä, det hårda löparlivet ute på landsvägarna bjuder inte på så mycket glamour. Hittils har det varit rätt slitsamt, sexmilare varje dag och en ständig motvind. Enda lyxen har varit hotellen, frånsett två vandrarhem.

Vättern strax innan Gränna.

I förra inlägget var jag lite hemlighetsfull om varför etapperna blivit så långa. Nu kan sanningen berättas: jag ville vinna "löpartävlingen" Spring tills du stupar. Och det gjorde jag, jag var först över mållinjen redan i lördags trots att det fanns med några ultrarävar bland de ca 200 deltagarna. Det är visserligen ingen tävling men jag ser det som en sådan. Det hela går ut på att springa minst det antal km som dagens datum visar, gör du inte det är du ute. Juliversionen av STS är dock lite lättare än den i februari, nu får man samla på sig överskottskilometrar för att använda dagar man inte klarat minimigränsen. Lite lustigt var att arrangören utropade någon annan till "segrare" men det korrigeras nog snart.

Förra veckans distans 368 km och dagens 65. Imorgon Ulricehamn,sedan Borås och på torsdag har jag nått Göteborg. Där väntar diverse trevligheter. Om detta återkomer jag.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:55:09

Läs / skriv kommentar (14)


2020-07-11 - Dag 4: Vilse!

Vådan av att lita för mycket på en gps. Hamnade på en smal stig längs sädesfältet och än värre skulle det bli inne i skogen.

Norrköping-Linköping. Det skulle bli en behaglig etapp på knappt 50 km. Men det slutade med 64 och då hade jag också varit ute i värsta terrängen.

Kartstudier, kartstudier, kartstudier . . .  Ja, att studera kartan innan man beger sig iväg är A och O. Men i USA har jag blivit bortskämd, där har jag knappt sprungit fel en enda gång. Där finns det inte så mycket småvägar och jag håller mig alltid till dom stora stråken.

Till 99 % kan man lita på en gps. Så jag kollade inte google maps i datorn innan jag stack iväg. Väl ute på Norrköpings gator drog detta tekniska underverk upp en rutt som skulle bli minst 15 km för lång. Efter mycket irrande började jag springa på måfå, det borde väl finnans en väg vid sidan av stora E4? För ca 30 år sedan hade jag ju sprungit en mara mellan Norrköping och Linköping och den gick på en inte särskilt trafikerad landsväg.

Efter ytterligare irrande dök jag smått förtvivlad in i en cykelaffär en bit efter Himmelstalund.

-Finns det ingen cykelväg mellan Norrköping och Linköping?

Mannen i butiken hade aldrig cyklat den sträckan. Han rådde mig därför att följa gps:en i min telefon, inte min Garmin-gps. Naturligtvis gjorde jag så – och hamnade katastrofalt fel. Förutom åkerfält var jag ute på typ Sörmlandsleden. Myggor fanns det gott om i skogen.

Äntligen Linköping! Det verkar vara en cykelstad, verkligen fina cykelstråk och mycket gågator.

Men det är märkligt, vissa dagar är man i form, nästan skrattar åt problemen. ”Jag kommer alltid fram”, hade jag hela tiden i huvudet. Och visst kom jag fram även om det blev sent. Var det kanske den 3 timmar försenade lunchen (spagetti och köttfärssås) på STF:s vandrarhem i Norsholm som blev räddningen?

Etapperna har blivit onödigt långa, hittils bara 6-milare. Så fortsätter det hela vägen ner till Göteborg. På återfärden ska jag förska korta dem något. Men det har funnits en anledning. Den återkommer jag till senare.

Imorgon Ödeshög.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:23:19

Läs / skriv kommentar (7)


2020-07-09 - Dag 2: Nyköpings gästabud med must

Nyköping med Nyköpingshus (Nyköpings slott) är en av Sveriges vackraste städer. Det var skönt att efter ännu en sexmilare ta en stilla promenad längs Nyköpingsån.

Julmust och påskmust. Och så finns det Lidls sommarmust. Det är den jag går på nu eller rättare sagt springer på.

Ja, vi har alla våra favoriter vad gäller sportdrycker. I USA är det Gatorade och här hemma har det plötsligt blivit Lidls sommarmust. Den smakar exakt samma som vanlig julmust. Jag späder den till hälften med vatten och den funkar bra, tycker jag. Just nu säljs den för 7,95 kr men åtgången verkar inte strykande i butikerna.

Det har blivit lite av en ploj att springa in på Lidl och köpa dessa 1,5 liter stora mustflaskor, Jag brukar stanna till då och då och plocka tomburkar och petflaskor i vägdikena. Kvittona pantar jag på Lidl. Göteborgslöpet gör mig inte till miljonär men självförsörjande på sportdryck har jag i alla fall blivit. Plockar dock inte mer än att jag får ihop till 1,5 liter + en chokladkaka Ritter Sport. Det bra med småstoppen är också att jag får lite välbehövlig vila.

Dagens etapp till Nyköping blev ganska tuff, totalt 63 km, motvind och kuperat. I Nyköping blev jag intervjuad av Sörmlands Nyheter. Ja, det påminner lite om USA där tidningarna också ryckte ut när de fick tips om en tokstolle på vägen. Imorgon Norrköping, minst lika långt.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:25:03

Läs / skriv kommentar (8)


2020-07-08 - Jag har startat!

Tomtebogatan kl 08.30 den 8 juli. Jag ska precis starta min cirka 100 mil långa löpning Stockholm-Göteborg tur och retur. Bakom kameran hustrun som sedan får en Björnkram.

Regn och hagel. Vädrets makter var emot mig på premiären av mitt miniäventyr Stockholm-Göteborg tur och retur. Men vad gjorde det, jag var löpstark, motiverad och klämde till med en sexmilare direkt.

Upplägget är ungefär det samma som på ett coast to coast; jag springer ensam med en babyjogger där jag har hela min packning, jag tar in på hotell längs vägen och springer 4-6 mil per dag.

Det här blir ett löp utan buller och bång. Jag har t ex ingen skylt fram på vagnen som talar om vad jag håller på med. Jag ligger lågt i största allmänhet, tror Stockholmare i coronatider bör göra det. Därför är det egentligen bara läsarna här på bloggen som vet om vad jag håller på med. Får se hur ofta jag kommer att blogga men det blir inga dagliga rapporter som på ett coast to coast.

Annars förnimmer jag en coast to coast-feeling. Det känns ibland som om jag skulle springa i USA. Och McDonalds är ju alltid McDonalds . . . På Circle K i Järna står långtradarna uppradade som om det vore ett truck stop over there. Enda skillnaden är att det står Scania i fronten.

Jag märker att Sverige inte är sig likt. Trafiken är glesare än vanligt, ganska folktomt överallt och när jag kommer springande med min vagn tar folk några extra kliv åt sidan. När jag gjorde mina hotellbokningar märkte jag också att priserna är relativt låga på de riktigt fina hotellen, enklare hotell och vandrarhem har inte kunnat/vågat sänka i samma grad. Imorgon torsdag tar jag t ex in på fina Clarion i Nyköping för 800 kr/natten och där ingår t o m middag i rumspriset.

Här kort mina etapper ner till Göteborg:

*Stockholm-Järna

*Järna-Nyköping

*Nyköping-Norrköping

*Norrköping-Linköping

*Linköping-Ödeshög

*Ödeshög-Jönköping

*Jönköping-Ulricehamn

*Ulricehamn-Borås

*Borås-Göteborg

Keep on running!

 

 

 

 

 

Postad av Björn kl 23:26:31

Läs / skriv kommentar (10)


2020-07-01 - Stockholm-Göteborg t/r

Drygt 100 mil och cirka 20 dagar blir min löptur Stockholm-Göteborg t/r.

Nu i sommar behöver SJ hela 3,5-6 timmar för att köra Stockholm-Göteborg. Snabbtåg? Tveksamt, fast jämfört med mina 9 dagar för motsvarande sträcka på landsvägarna rusar tågen fram på redan byggda höghastighetsbanor.

Inställt USA-löp. Inställt Sverigelöp. Vad göra? Jo, jag tar en sväng ner till min födelstad Göteborg och hälsar på kompisar. Och när jag ändå är där kan jag lika gärna springa tillbaka till Stockholm.

I all hast har jag ställt in mitt planerade Sverigelöp. Tanken var att springa till centralorterna i samtliga kommuner söder om Stockholm. Allt var planerat i minsta detalj och det här löpet kunde bli lika långt som ett coast to coast, alltså runt 500 mil. Min fru hade gett mig klartecken och starten skulle ske nu i veckan. Men sedan dök tvivlen upp; var det egentligen så lämpligt ur smittosynpunkt att just i år genomföra detta löp? Själv tyckte jag nog att det var helt riskfritt- jag träffar fler människor under mina löpningar i Stockholm än vad jag skulle göra ute på landsvägarna i Sverige. Men en närstående tyckte annorlunda, så då var saken avgjord. Varför ta onödiga risker?

Ingen vacker syn i Husby. Annars är bebyggelsen i Husby och Rinkeby inte alls så skräckinjagande; relativt låga hus och mycket gröna ytor och separerad biltrafik.

Projektet har därför bantats från 2-3 månader till cirka 3 veckor. Istället springer jag Stockholm-Göteborg t/r och lyxar till det lite genom att ta in på väldigt fina hotell. Dagsdistanserna kommer att ligga på 5-6 mil. Tror inte att det ska behöva bli några propblem; jag är bra mängdtränad. Fast säker kan man aldrig vara så lite äventyrligt är det ändå.

De rödfärgade områdena är avklarade, där har jag i princip sprungit på varenda gata. Gissningsvis har jag nu klarat av ungefär halva Stockholms stad.

"Erövringarna" av olika stadsdelsområden rullar på. Mina senaste skalper är Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta. Just nu har jag börjat med Skarpnäcks stadsdelsområde som består av stadsdelarna består av stadsdelarna Bagarmossen, Björkhagen, Enskededalen, Flaten, Hammarbyhöjden, Kärrtorp, Orhem, Skarpnäck och Skrubba.

Här har jag aldrig varit tidigare. Relativt nya Strandkyrkogården i Skrubba är en väldigt vacker begravningsplats.

Startdatum för mitt "Göteborgsvarv" är inte bestämt. Men kanske sticker jag iväg redan denna vecka.

En galen mängdvecka; 228 km.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 22:03:18

Läs / skriv kommentar (13)


2020-06-21 - Det var på Hasselbacken det hände. . .

Minnenas trappa ute vid Hasselbacken. Vad som hände här har påverkat hela mitt liv.

Förlovningsmiddagen var avslutad och på trappan ner från Hasselbacken tog jag mitt sista bloss i livet. Det var en varm, underbar sommarkväll, jag höll min blivande hustru i handen, vi gick ner till Djurgårdsfärjan och i Gamla stan växlade vi förlovningsringar.

40 år senare inser jag att den där dagen, den 5 juli 1980, var vändpunkten i mit liv. Det var också dagen då Björn Borg vann sin femte Wimbeldonfinal. Vi hade lyssnat på matchen, promenerat från mitt hyresrum på Döbelnsgatan ut till Hasselbacken och nu stod vi där på trappan och blickade ut över Saltsjön.

I helgen under min ”erövring” av Östermalm återvände jag till denna trappa, nu som löpare. För 40 år sedan hade jag inte en tanke på att löpning kunde vara något för mig. Jag både snusade och rökte. Men på Hasselbackens trappa hände något helt oplanerat. Jag tog min sista cigarett efter att ha rökt i över tio år.

Tänk vad lätt det var att sluta röka! Inga högtidliga deklarationer, bara tvärslut (fast jag fortsatte med snusandet några månader till). Så nog var det en vändpunkt i livet. Vanorna blev allt sundare, lite senare såldes bilen, bostad köptes och två år efter sista blosset sprang jag mitt första maraton.

1980 var också året jag började som ekonomireporter på Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Jag hade inte mer än rest mig från trappan och börjat springa förrän någon ropar:

-Hallå där, Björn.

Det är en gammal kollega från TT-tiden som känt igen mig. Vi blir stående en lång stund och pratar, hela 80-talet rullas upp på nytt och nostalgin flödar. Nog hade den där förlovningen en viss betydelse ändå?

Nu är också Östermalm avklarat.. Det krävdes cirka 20 mils löpning för att inta detta stadsdelsområde, som består av stadsdelarna Djurgården, Gärdet, Hjorthagen, Norra Djurgården och Östermalm. I stadsdelsområdet ligger också stadsutvecklingsområdet Norra Djurgårdsstaden.

Denna vecka 170 km.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:30:32

Läs / skriv kommentar (17)