Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5811 km. Denna vecka: 320 km. Idag: 71 km

2021-03-30 - Nästa Täby

Runriket i Täby och Vallentuna är världens runstenstätaste trakt. Denn vackra runsten står längs Skålhamravägen i Täby kommun, en kommun där jag planerar att springa på varenda väg/gata.

En citronfjäril fladdrar förbi. I ett vägdike ser jag några tussilago. Ja, vägarna nästan lyser som guld- fast mest är det tomburkar av märket Norrlands Guld och en och annan grön Carlsberg och Åbro.

Löpningen blir inte riktigt som jag tänkt mig. De enorma mängderna tomburkar längs löpvägen distraherar. Burkarna är som lingon och blåbär- jag måste bara plocka dem. På en kanske 1 km lång sträcka längs Täbyvägen plockar jag ett 60-tal burkar och turligt finner jag en sopsäck att lägga dem i. Lite senare på Lidl i Enebyberg omvandlas min vägskörd till nära 1 kg punschpraliner.

Idag inleddes ett nytt gatuprojekt; att springa på alla vägar/gator i Täby. Kommunen ska ha runt 650 gator men det blev inte så många, sprang mest på Skålhamravägen, en gammal vikingaväg med flera runstenar och någon hällristning.

Täby kommer att ta tid eftersom kommunen ligger så långt bort, fyra mil t/r hemifrån. Det kan jag naturligtvis inte springa så det får bli cykel dit och hem (jag åker inte kollektivt under pandemin). Men även cykel är jobbigt, har ingen vana, blev väldigt trött i lårmusklerna och det satt i dan efter. Riktigt alla vägar kommer jag inte klara. Hur tar man sig t ex ut till Bastuholmen i Stora Värtan?

En luffare i senaste numret av Situation Sthlm.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:03:13

Läs / skriv kommentar (6)


2021-03-28 - Det förbannade vägsaltet

Bakhjulet satt stenhårt fast och gick inte att rädda men lossnade till sist efter att jag köpt en polygriptång, rostlösande olja, klippt bort ekrarna och hamrat som en besatt.

Jag har tidigare lovprisat Stockholms sopsaltade cykelbanor. Nu har jag också sett baksidan . . .

Det började med att ena bakhjulet på joggingvagnen inte gick att ta av. Efter några lama försök gick jag till en cykelreparatör som också misslyckades. Barndomens beprövade 5-56, den rostlösande dunderoljan, som fick alla fastrostade skruvar på moppen att lossna, hjälpte inte trots att preparatet numera är på spray och kommer in i minsta lilla skrymsle.

Det blev en löprunda till Clas Ohlson för att köpa en rejäl polygriptång. Men icke, hjulet satt fast, gick inte att rucka en millimeter.

-Varför låter du inte ett proffs ta hand om vagnen? frågade hustrun näbbigt efter att jag hållit på ett antal kvällar med att störa grannarna med mitt ideliga bankande.

-Därför att ingen annan än jag klarar att ta loss hjulhelvetet!

Så där höll det på, jag blev allt mer desperat. Bankningarna blev allt hårdare, hjulaxeln alltmer räfflad efter tången men det enda som hände var att några låsbrickor lossnade. Nu spelade det ingen roll om hjulet skadades, jag hade några reservhjul i källaren efter att ha skänkt bort en vagn till en löparkollega.

Det hela började få proportioner av ett coast to coast, nästan ett evighetsarbete men där jag till sist kanske skulle nå målet. Nu tog jag fram en avbitartång och en såg, klippte av ekrarna och sågade sönder ekernavet i plast. Men vad hjälpte det?  Hjulaxeln satt likväl fast i kärran.

Nya försök med polygripen. Och voilá- axeln började sakta komma ut. Och till sist var allt ute och jag stod nersvettad med några sargade hjuldelar i handen. "Droppen urholkar stenen", "det är bara att sätta en fot framför den andra" etc, skröt jag inför hustrun.

Nu återstod bara att hand om däcket och slangen, det enda som var värt att spara. Då visade det sig att också ventilen satt fast i fälgen! Mer 5-56, bankande etc. Till sist gav jag upp, slangen fick offras.

Vad lär man sig av detta? Ja, möjligen att vårda utrustningen bättre (fast det gör jag under ett coast to coast). Ändå är jag lite stolt över att jag löste problemet. Nu har jag en kärra som fungerar igen. Denna slitna bruksvagn kommer jag dock inte använda på nästa coast to coast. Då tar jag någon av mina två andra vagnar som är i mycket bättre skick. Men Stockholm-Kalmar t/r ska väl ändå den misshandlade kärran klara?

--

Har nu passerat över 200 mil sedan årets början.

Keep on running!

 

 

Postad av Björn kl 20:57:13

Läs / skriv kommentar (3)


2021-03-24 - Stockholm Kalmar t/r

Så här såg det ut senaste gången då pensionärsligan Bernt&Mats&Björn var på rymmen. Då sprang vi Töreboda-Falkenberg och nu blir det Söderköping-Kalmar.

Ska det bli ett nytt coast to coast i år? Hoppet lever och i avvaktan på att allt ska klarna planerar jag för ett lite längre löp på hemmaplan: Stockholm-Kalmar t/r (ca 90 mil).

Start är planerad.till den 30 april. Det blir till stora delar ett ensamlöp men i Söderköping gör jag sällskap ner till Kalmar med två spänstiga pensionärer, Bernt Hedlund och Mats Dänsel. Vi sprang tillsammans i höstas när vi gjorde de 30 milen mellan Töreboda och Falkenberg på sex dagar.

Då som nu springer vi med två löpvagnar där vi har all vår packning, tar in på hotell och vandrarhem längs vägen. Förhoppningsvis får vi det lite varmare den här gången- senast klagade jag ständigt på kylan. Sträckan Söderköping-Kalmar mäter 30 mil och planen är 6,5 dag, alltså knappt 5 mil per dag.

I Kalmar säger jag tack och farväl och springer ensam vidare, nu på en rutt mer inne i landet där jag passerar metropoler som Nybro, Högsby, Hultsfred och Kisa. Detaljerna är inte klara men tanken är att nu ha lite längre dagsdistanser, jag vill vara fit for fight för stundande USA-äventyr.

Mitt senaste långa löp var i somras då jag sprang Stockholm-Göteborg t/r. Jag snittade då på drygt sex mil per dag och märkte att det gick tämligen enkelt. Det ger hopp inför ett åttonde coast to coast, som kan bli det längsta någonsin. Planen där är att ta alla de återstående staterna vilket gör att det löpet kanske blir över 700 mil.

Våren är här! Sprang några varv runt Lilla Essingen. Varvet mäter 2,1 km och tio varv eller 20 varv skulle motsvara en halv- resp helmara. Ska nog pröva någon gång eftersom omgivningarna är vackra och slingan flack. Foto: Marianne Ahlner.

Keep on running!

Postad av Björn kl 10:32:12

Läs / skriv kommentar (4)


2021-03-13 - Löparskada?

Jag håller ständigt höger hand på joggingvagnen. Kan det vara det som gett upphov till att jag nu har ont i tumleden?

I 15 år har jag sprungit med joggingvagn. Ett skonsamt sätt, har jag trott men kanske har löptekniken resulterat i en skada.

När jag springer brukar jag hålla höger hand på kärran samtidigt som jag lutar mig lätt framåt. Det resulterar i ett tryck på handleden och nu har jag också  fått lätt värk i tummen. Ibland brukar dessutom tummen hoppa ur led, ofta av helt oförklarlig anledning.

Jag är inte särskilt bekymrad. Värken är lindrig men när tummen hoppar ur led känns det ordentligt. Genom att ändra tekniken och inte stödja på på det onda går det fortsatt bra att springa med joggingvagnen. Dessutom kan jag byta till vänster hand eller som Rune Larsson, inte alls hålla i vagnen utan ge den en lätt knuff då och då.

Kanske är det hela inte alls löparrelaterat utan artros? Hur som helst, jag lägger inte av med vagnlöpningen som kanske utgör 80 procent av all min löpning.

Varför springer du med vagn? kanske någon undrar. Litet psykiskt är det säkert; när jag lägger min hand på vagnen vet jag att jag alltid kommer fram, så har det i alla fall varit under USA-löpen. Och så får jag med mig diverse prylar samt fika.

På tal om USA. Hoppet om i år ett åttonde coast to coast lever. Med ett USA som snart är färdigvaccinerat, med ett svenskt vaccinpass och två nålstick i armen, ja då sticker jag direkt när gränserna öppnas.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:26:34

Läs / skriv kommentar (9)


2021-03-08 - Monopollöpet dag 2-4: Från fängelse til Norrmalmstorgl

Andra hörnrutan i monpolspelet heter "I fängelse på besök" och vad var då inte bättre än att besöka Långholmen. Öns fängelsehistoria går tillbaka till början av 1700-talet med ett spinnhus, ett kvinnofängelse, som upphörde 1825. År 1850 inrättades kronohäktet och 1880 stod centralfängelset klart (revs 1982 och hade som mest 500 celler). I vindflöjeln på bilden står årtalet 1869. All fängelseverksamhet på ön upphörde 1975.

Monopol har varit ett av mina favoritspel. Att "springa" spelet var inte heller så dumt. Efter fyra dagar, 10 mil och 40 rutor, varav 20 var kända stora gator inom tullarna, är det nu färdigsprunget.

Det kändes hela tiden som man hade grepp om löpet, visste hela tiden var man var, och distanserna var överkomliga. Jag gick in för att ta en långsida i spelet per dag och ta rutorna i tur och ordning.

Spelar jag löparmonopol igen ska jag nog göra det ännu mera realistiskt och använda mig av en tärning. Då blir det till att springa till den ruta som tärningen stannar på. Undrar om man hinner ett varv på en dag?

1. Sankt Eriksgatan fick sitt namn 1885 och bron invigdes 1906. Melllan 1930-1960 var gatan en av Stockholms främsta biogator, idag finns ingen biograf kvar.

2."Elverket" på Linnegatan 69 uppfördes 1923-1925 av Kreuger &Toll. Sedan 1997 används huset av Dramaten.

3. Odengatan fick sitt namn 1885 men var först tänkt att heta Rörstrandsboulevarden. Stadsbiblioteket från 1927 är gatans mest kända byggnad.

4. Valhallavägen är Stockholms längsta gata, 3 532 meter. I Hörnet mot Stadion ligger  Kungliga Musikhögskolan.

1. Sturegatan "I början av 1860-talet diskuterades behovet av en ny gata utefter östra sidan a Humlegården. En sådan drogs också omkring 1865, på privat initiativ, genom kålgårdarna och trädgårdstäpporna".

2, Karlavägen fick sitt namn 1885 men kallades tidigare Esplanaden, Östra Esplandaden och Norra Humlegårdsesplanaden.

3. Narvavägen "Anläggandet av den nya Narvavägem beslöts i november 1884. Fem år senare hade man inte hunnit längre än att gatan beskrivs som en järnvägsbank som sträcker sig snett över backar och dalar".

4. Strandvägen "Chefen för stadens vattenbyggnader E. E. Rothstein kom 1859 med ett förslag om om en hamn kombinerad med en bred trädplanterad gata, en gata vars make icke skulle finnas i Europa". Gatan stod klar till Stockholmsutställningen 1897.

1. Kungsträdgårdsgatan "Redan under medeltiden har det i trakten av nuvarande Kungsträdgården funnits någon form av kunglig trädgård. I ett donationsbrev  från 1430 talas det  om en tomt på Norrmalm ´liggande sunnan näst konungens kålgård från gatune och nidher i siön´ ".

2. Hamngatan "Gatan ledde ner till den hamn som fanns på platsen för nuvarande Norrmalmstorg, Därav dess namn ´Hampnegathon 1645´".

3 Centralstation är Sveriges största järnvägsstation sett till antalet resenärer. Byggnaden stod klar 1871 sedan norra och västra stambanorna knutits samman av Sammanbindningsbanan. Utanför stationshuset står järnvägsbyggaren Nils Ericson staty,

4.Vasagatan har troligen fått sitt namn efter Vasabron som byggdes 1875-1878. Gatan hette före namnrevisionen 1885 Clara Strandgata.

1. Diplomatstaden Husen längs Nobelgatan är ritade av flera kända arkitekter som Ivar Tengbom och Ragnar Östberg. Skulpturen i förgrunden heter Den vilande Diana.

2. Norra station vid Norra Bantorget (idag Lilla Bantorget) öppnades 1866 och var  en ändstation för norra stambanan. Expeditionshuset på bilden är från 1893. Stationen var en godsstation och användes fram till 1924. Samma namn hade stationen vid Norrtull där området nu blivit den nya stadsdelen Hagastaden.

3. Centrum får illustreras av Sergels torg, som fått sitt namn efter bildhuggaren Tobias Sergel.

4. Norrmalmstorg fick sitt namn 1853 och hette tidigare Packaretorget och låg i direkt anslutning till en av de två hamnarna som fanns på platsen. I monopolspelet är Norrmalmstorg den finaste "gatan" och den som hamnar här när motståndaren byggt hotell är i regel ute ur spelet!

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:06:40

Läs / skriv kommentar (6)


2021-03-03 - Dag 1: Monpollöpet har startat

En långsida på spelplanen har nu sprungits. Jag började med Stockholms pärla- Gamla stan- där första gatan är Västerlånggatan.

Ruta 1: Västerlånggatan är 600 meter "1200-talets stadsmur byggdes ovanför nuvarande Västerlånggatan och Österlånggatan. Så småningom blev området innan mur trångt och då började man också bygga västan mur och östan mur. De två gatorna var länge stadens huvudgator, båda omnämnämns under 1400-talet som Allmänningsgatan och Långa gatan".

Det här var riktigt roligt och inte särskilt jobbigt. Monpolgatorna ligger ju innanför tullarna så jag behövde inte springa så långt. Solen lyste över staden, det var några plusgrader och jag fick en riktigt behaglig löptur.

Citaten i mina bildtexter är hämtade från boken Stockholms gatunamn utgiven 1983. Den boken gav jag till min hustru några år efter att vi flyttat till Stockholm. Boken har getts ut i nya upplagor och ger bakgrunden till Stockholms närmare 5 000 gator. Längden på gatorna har jag mätt med min gps.

Ruta 3: Hornsgatan är 2 400 meter. "Fram till omkring 1900 avsåg namnet Hornsgatan (Horns gathun 1642) gatusträckningen Södermalmstorg-Ansgariegatan. Vid kvarteret Mullvadsberget gjorde vägen en sväng norrut och fortsatte sedan väster i förlängningen av Besvärsgatan, senare Brännkyrkagatan. År 1891 började man spränga sig igenom bergen och i början av 1900-talet förlängdes gatan ner till Årsta Strand".

Ruta 4 och 5: Skrapan och Södra Station. Skattehuset Götgatan 76, 1955, ariktekt P Hedqvist. Huset består av en rotationssymetrisk gruppering av fyra tornhus om 25 våningar. Stockholms södra station var ursprungligen slutstation för västra stambanan och öppnades 1860.

Ruta 6: Folkungagatan är 1 600 meter. "Vid namnrevisionen 1885 fick dåvarande Pilgatan med dess förlägningar  namnet Folkungagatan. Det äldsta kända namnet med anknytning till gatan  öster om Götgatan är Danviksgatan (Danwijkz gathon 1644)".

Ruta 8 och 9: Götgatan och Ringvägen är 1 500 resp 2 200 meter. "Första gången gatan nämnes synes vara 1494 då den omtala som som almeningx weghen. Södra delen av Götgatan kallades på 1700-talet för Postmästar Backen eller i folkmun Fyllbacken.  Namnet Ringvägen fastställdes 1885 efter att förslagen Vidfamnegatan och Södra Esplanaden fallit i stadsfullmäktige".

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:51:30

Läs / skriv kommentar (1)


2021-03-02 - Nu ska det springas Monopol

Jag startar löpturen vid GÅ (min bostad på Tomtebogatan) och fortsätter sedan till Västerlånggatan-Hornsgatan-Skatteskrapan-Södra Station-Folkungagatan-Götgatan-Ringvägen och avslutar dagen på Tomtebogatan. En sida i Monopol är då avklarad och ca 25 km gjorda. 

I det riktiga Monopol är det tärning och spelpjäs som är i rörelse. I mitt Löparmonopol är det löparskor och joggingvagn.

Efter att ha sprungit på Stockholms alla gator är det dags för ett nytt lekfullt gatuäventyr. Den här gången tänkte jag slaviskt följa spelplanen i det klassiska sällskapsspelet Monopol.

Idén att "springa Monopol" är inte min. Jag fick den idag efter att ha pratat med en för mig obekant löpare. Vi råkade träffas på Stortorget i Gamla Stan.

-Är det du som var med i tidningen Spring och som sprungit på alla gator i Stockholm? undrade han.

-Jo . . .

Då berättade han att han ifjol tillsammans med några vänner "sprungit Monopol". Jag vill minnas att han sa att det blev 24 km.

Lustig idé tänkte jag först men lite senare under löprundan blev jag närmast besatt av tanken. Idén är ju helt lysande! Det här måste jag bara göra! Men nog måste det bli längre än 24 km?

Väl hemkommen började jag rekognosera på Google Maps. Tanken är att springa hela gatorna och i samma ordning som på spelplanen. Rutan "Gå" får bli bostaden hemma och "Inkomstskatt betala 4 000 kr" får bli Skrapan på Götgatan. Jag springer med gps och tar närmaste vägen mellan gatorna.

Jag vet inte hur lång tid det tar att springa ett spelplansvarv. Men det lär nog ta en vecka. Nu får jag fundera på vad Elverket och Vattenledningsverket ska få för verkliga adresser, Och fängelset, ska det vara det på Långholmen? Centrum måste bli Sergels Torg. Tänkte blogga varje dag och berätta lite om gatorna.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:24:41

Läs / skriv kommentar (3)


2021-02-28 - "Vann" Spring tills du stupar

Slitet trehjuligt ekipage med 73-årig förare som "vinnare" i löparutmaningen Spring tills du stupar, STDS. Under februari sprang jag totalt 965 km vilket gör ett snitt på 34 km/dag.

Egentligen är det fel att säga att jag vann Spring tills du stupar. Det var ju ingen tävling. Men det var i alla fall jag som sprang längst av alla.

Denna löparutmaning gick ut på att under februari springa eller gå minst det antal km som dagens datum angav. Klarade man inte det, ja då hade man stupat. Av de ca 180 tokstollar som ställde upp klarade knappt en tredjedel minimidistanserna som totalt uppgick till 406 km. Mina 965 km var alltså mer än det dubbla. "Tvåan" Hannes Svensson nådde 907 km och "Trean", Benny Eriksson  849, de flesta avverkade på löparband.

Alla som klarade utmaningen korades som "segrare". I mina ögon var dock den verkliga segraren inte en 73-åring utan en 72-åring, Sören Remar från Ulricehamn med sina 723 km. Det placerade honom på plats nummer fyra men eftersom han gått de flesta kilometrar måste det ha tagit honom en oherrans tid. Själv skulle jag inte mäkta med att gå så mycket (är själv lusig gångare och måste nästan springa efter hustrun när vi promenerar).

Roligt? Tja, sådär och ibland var jag rätt less på all pliktlöpning. Jag sa det inte till någon men målet var att springa längst av alla. "Ultramaskinen" Benny fick jag ständigt hålla koll på och en annan farlig konkurrent släpade efter med sina dagliga registreringar varför jag inte visste var jag hade honom. Nu var det som sagt ingen tävling men han hade kunnat klassas som "stupad".

Det fina med kråksången var dock att februari blev en fantastisk mängdmånad, fyra veckor där alla låg på över 21 mil. En sådan svit gör jag bara på ett coast to coast eller under STDS. 

Jag var också med i den internationella upplagan av STDS där jag blev tvåa. Överlägsen segrare blev en amerikansk löparkompis, John Price, som för närvarande går över USA.

Känner mig inte tröttkörd, är snarare i bra form- men lusig. Tur att inga tävlingar väntar på ett bra tag. Klarar jag att springa en mara under 4 timmar? Högst osäkert.

Vad jag däremot tror är att jag skulle gå i land med ännu ett coast to coast, mitt åttonde i så fall. Detta var ju planerat 2020 men pandemin satte stopp. Skulle USA mot förmodan öppna gränserna före juli månads utgång och om jag fått vaccinet, ja då sticker jag direkt.

Senaste USA-löpet geomfördes 2019 då jag var 71 år. Nu vid 73 är jag säkert en något sämre löpare rent fysiskt, däremot kanske mentalt starkare. Tidigare när jag och Jan ritade rutterna drog vi sällan upp längre dagsdistanser än 60 km varför snittdistanserna på samtliga coast to coast legat på dryga 50 km. Nu känns det som om 60 km vore möjligt.

Vad skulle fördelen vara med att öka längden? Jo, den största är att det blir lättare att få ihop logistikpusslet. Motellen ligger ju inte på fem mils lucka. Kan man spela med etapper på 5-7 mil, ja då går pusslet ihop och jag kan slippa många stevar.

Att nu under STDS på hemmaplan snitta på dryga tre mil om dagen har haft stora likheter med att göra fem sex mil i USA. Här hemma har man ju en hel del annat att göra än att bara springa . . .

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:37:32

Läs / skriv kommentar (8)