Faror lurar överallt. För Tummetott var det Smirre räv. För mig var det helt andra hemskheter som kunde ha stoppat mitt stundande Holgerssonlöp.

Jag brukar skoja om att joggingvagnen är min förtäckta rollator, med den kan jag aldrig snubbla eller slå mig fördärvad. I veckan var det dock allvar, hela löparäventyret var nära att gå om intet.

En olycka kommer sällan ensam, brukar det heta. Min svärdotter var på väg till jobbet och susade fram på sonens nya fina elcykel. Några kvarter bort där jag bor ringer hon chockad:

-Framhjulet har hoppat av, jag ligger på trottoaren, ambulans är på väg, kan någon komma och hämta cykeln?

Dramat slutade relativt lyckligt; bruten handled, skadad armbåge, några stygn i hakan och en veckas sjukskrivning. Men när cykeln skulle transporteras hem till sonen dan därpå var det dags för nästa olycka. Själva transporten gick nog bra- jag sprang med vraket där framhjulet blivit vint och bromsade mot framgaffeln vilket gjorde att löpturen på knappa milen blev tung. Det var först efter leveransen då jag skulle springa hem utan stöd från varken cykel eller joggingvagn helvetet bröt loss.

På en trottoar i Hägersten föll jag handlöst i backen, slog i ena axeln, skrapade upp underarmen, fick en smäll mot låret men bromsade fallet med handen. Inget blod men kraftig smärta och rejält omskakad. Turligt nog hade jag hållit en tygkasse i handen och räddade därmed hand och handled. Är nu helt ok.

Vad som däremot oroat mig under en längre tid är covid-19. Nej, jag varken är eller har varit sjuk, däremot har väntan på den andra sprutan varit svår när allt skjutits fram.  Kommer aldrig det där sms:et från Magnus Thyberg? Starten av Holgerssonlöpet den 19 juni var baserad på att jag i god fått dos 2. Fram till idag fanns det risk för att jag hunnit springa iväg utan att vara fullvaccinerad, alternativt att jag tvingats boka tid i annan region eller i värsta fall avbryta löpet och åka hem. Men så kom evangeliet via Thybergs sms: ”Välkommen att boka dos 2 av covid-19-vaccin”.

Hade tur att bara några timmar senare i Haninge få spruta nummer två i den ”friska” axeln.

-Hm, vad har hänt här, frågade ”stickerskan” och pekade på det stora plåstret på underarmen.

-Jo, jag är gammal långdistanslöpare och råkade . . .  

Slutet gott, allting gott. Det är som i Amerika- allt ordnar sig!

Keep on running!

Den 19 juni startar jag min 350 mil långa resa genom hela Sverige. Jag tar inte lift med en tamgås utan med en babyjogger som ska ledsaga mig under två månader då jag varje dag springer 5-6 mil. Illustration: Lars Klinting (han som skrev och illustrerade barnböckerna om Castor).

Gåsen är otålig och har börjat flaxa med vingarna. Tummetott är också resklar. Snart får du hänga med på en långkörare som kanske blir lite av en geografilektion, förhoppningsvis mer spännande än de du genomled i skolan.

Ja, jag är laddad och väl förberedd. Formen känns också god men allt kan naturligtvis hända. "Tajmat och klart, in i minsta detalj" skulle Sickan ha sagt. I stort sett varenda hotell, vandrarhem och campingstuga är bokade, allt avbokningsbart dessbättre. Jag  vet var jag får pinas och svälta, var jag får kämpa i backarna, var sträckorna med bara miltals med skog finns men jag vet också var lyxhotellen ligger och har glömt campingstugorna där jag får slåss mot myggen.

"Gå upp och pröva dina vingar", nynnar jag i kapp med Lasse Dahlquist. Snart lyfter gåsen.

Rutten i mycket grova drag. Start och mål i Stockholm, vänder söderut i Piteå och norrut i Osby. Östersund passerar jag inte utan det blir över Hammarstrand och det blir inte många km på vajervägarna längs norrlandskusten. Risk att jag missar Gotland (går inte att ta sig fram och tillbaka samma dag).

Keep on flying!

Teckningen är från Rullatorloppet 2019 i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Stan ville synliggöra äldre personer med olika gånghjälpmedel för att skapa en åldersvänligare stad som är lätt att ta sig fram i. Tyvärr kunde jag inte ställa upp i detta 600- meterslopp med min förtäckta rullator (babyjogger) eftersom jag inte var bosatt i Göteborg.

Vågar du anta utmaningen- spring längre än jag under juli månad! Alla som slår 73-åringen vinner en halv liter hemgjord lingondricka.

"Tävlingen" är öppen för alla i Sverige, motionärer som ultraelit. Det är den sammalagda löpta sträckan under juli som räknas. Ingen anmälan krävs, du kan i efterhand rapportera in resultatet. Jag är enväldig domare.

I juli startar också FB-utmaningen Spring tills du stupar. Där behöver du bara springa ca 50 mil under månaden vilket motsvarar 11 mil/veckan. Kanske finns min överman eller kvinna i den gruppen?  Självklart kommer jag att delta i STDS, där är alla som klarar distansen är "vinnare". Någon lingondricka får dom dock inte.

Keep on running!

Löparvagnen utanför Elgiganten på Kungsgatan är lastad med en 15 kilo tung mikrovågsugn. En enklare, snabbare, roligare, billigare, miljövänligare och hälsosammare hemtransport än denna finns nog inte. Vi med joggingvagn behöver ingen bil och knappt heller allmänna färdmedel. Mikron som byttes ut hade tvärdött efter 30 års dagligt användande. Mycket men föraren av kärran håller fortfarande efter 40 år.

Keep on running!

Idag hård vind och ösregn. Då är det bekvämt att söka sig till gymmets värme. Fast på löpbandet blev jag mer blöt än om jag sprungit utomhus.

Nu i pandemitider springer jag nästan aldrig inne på gymmet, för riskabelt. Däremot fortgår artrosträningen som tidigare (styrketräning för benen sittande i några redskap) men då på tider med få besökare. Idag gjordes dock ett undantag och med tanke på det mediokra testloppet i förra veckan (5 km på 26,20, 5,15 min/km) skulle det nu tas i.

Hur fort kan jag springa 5 km på? Svaret fick jag 23 minuter och 3 sekunder senare. Mitt tempo blev alltså 4:37 min/km. Den tiden hade jag varit mycket nöjd med om det gällt parkrunbanan i Hagaparken. Dessutom var det inget maxlopp, hade nog lite mera att ge. Men som sagt, det fanns några men:

* Det går i regel fortare att springa på band än utomhus

* Lutningen på bandet var 0 %

* Jag fuskade med att ibland hålla mig i bygeln

Det hela var en svettig men ganska skön historia. Löpartröjan och kortbyxorna var plaskblöta och när jag klev av bandet dök tankarna upp om att snart putsa tiden. Och är det möjligt att göra 45 minuter på milen? På band naturligtvis.

Keep on running!

Precis i mål efter att ha sprungit Haga Parkrun 5 km utom tävlan. Tiden blev 26.20 vilket motsvarar 5.15 min/km. Ska det bli möjligt att gå under 5 min/km under tävlingsförhållanden?

Utålligheten är fortsatt god. Däremot är det sämre med snabbheten- först till hösten kan det bli aktuellt att springa något maraton- eller halvmaratonlopp. 

Idag genomförde jag ett testlopp på parkrunbanan i Hagaparken. Jag visste att tiden skulle bli dålig så mina 26.20 blev ingen besvikelse. Jag har åldersrekordet på denna bana i M70 (22.29) men det var för 2,5 år sedan. Att gå under 25 minuter får nu bli målet när Park Run förhoppningsvis öppnar i juni. 

Att uthålligheten består är kanske inte så konstigt. Jag springer fortfarande mycket och snittet hittills i år ligger på 16 mil/veckan. Det är mer än normalt och att det blivit så mycket beror främst på att jag gick in för att "vinna" februaris uthållighetsprov "Springs tills du stupar" och också på Kalmarlöpet. Händer inget oförutsätt blir 2021 ett mycket bra mängdår, jag har ju Holgerssonlöpet på gång i sommar där veckomängderna kommer att ligga på 35-40 mil.

När jag säger att uthålligheten är bra är det ändå lite av av en schimär. Styrkan sitter mera i huvudet än i benen, tror jag. Jag kan säkert hålla på att mala veckoviss med över 5 mil per dag under sk äventyrslöp, men det går inte snabbt och jag gör många småstopp.

Att ha mängden i benen är naturligtvis en stor fördel. Framåt höstkanten, efter Holgerssonlöpet, hoppas jag kunna träna upp snabbheten och "våga" ställa upp i något långlopp. Just nu känner jag mig väldigt osäker och att göra en mara under 4 timmar kan bli svårt (senaste i Malga 2019 gick på 3.52).

När jag nu övergett planerna på ett USA-löp i år blir det stora målet ett coast to coast nästa år. Och året därpå, 2023, blir det Boston Marathon. Då kommer jag att vara yngst i M75. Senast det begav sig i Boston var jag också yngst i ålderklassen (M70) och det slutade med en fjärdeplats. 

Just nu pågår ruttplanering inför Nils Holgerssonlöpet, som startar den 19 juni. Målet är att springa i Sveriges alla 25 ladskap och sträckan kommer att bli ca 350 mil.

Keep on running!

Köpte ett par Crivit löparskor för 199 kr på Lidl.

Denna vecka lockar Lidl med ett "superpris" på sina löparskor av märket Crivit. Och visst är 199 kr ett superpris.

Jag har visserligen ännu  inte testat skorna men tror inte att jag kommer att bli besviken. Mina tidigare två par av samma märke (alla dock olika) har varit mycket bra respektive bra, ja det första paret var bland de skönaste jag sprungit i.

En del fnyser åt Lidlskorna och tror att de är skräp. "Skor är ändå en så liten kostnad så det är värt att satsa på riktiga skor", menar många. Men jag har ändå lyckats övertyga flera löpare att pröva Lidlskorna och ingen har blivit  missnöjd.

Det finns dock en hake med lågprisdojorna- hållbarheten. Mitt första par (bilden nedan) hade jag med mig under ett coast to coast. Sulan var nästan utsliten efter ca 100 mil men hade kanske kunnat gå ytterligare 25.

Den dåliga slitstyrkan är Crivitskornas akilleshäl.

De nya skorna väger 277 gram mot 332 jämfört med mina Brooks Adrenaline vilket innebär att de är 16 % lättare. Storleken är 42 (8,5 US) och storlekarna stämmer. Att prova i butik är ingen höjdare, särskilt som skorna är ihopfästade. Jag tar alltid ut iläggssulan och sätter in mina fotbäddar.

Jag kommer nu att bokföra varenda kilometer i den nya Lidlskorna för att se om hållbarheten förbättrats. Som vanligt kommer jag att varva med 2-3 andra "riktiga" löparskor.

Runners World hade nyligen en artikel om löparskor och skador. Numera är experterna (men kanske inte skoföretagen) ganska överens om att det är inte skorna som primärt orsakar/förhindrar skador. Alla verkar dock helt överens om att det är en bra idé att växla mellan flera olika modeller..

Det ska nu bli olidligt spännande att se vad de nya Lidlskorna går för. Imorgon tar jag ute dem på en långtur.

Keep on running!

PS

Sprang idag 30 km och skorna kändes sköna.

Handikapplats och ansiktsmask på pendeln hem från Gnesta. Totalt blev det 49 mil på nio löpdagar. Det gör ett snitt på 54 km/dag vilket är samma som jag hållit på mina Coast to coast som dock varit tio gånger längre.

Hur kul var egentligen "Kalmarlöpet"? Inte särskilt, om jag ska svara ärligt.

När löpare berättar om sina strapatser på Facebook är allt så jäkla bra. Ofta skryt men också överdrivet positivt. När jag nu gör en kort summering får du läsa något annat.

Var det roligt?

-Sådär. En tvåa på en femgradig skala.

Varför så lågt betyg?

- Vädret förstörde det, kallt, regnigt, blåsigt och en dag med hagel. Några matstopp  var utomhus och jag frös som en hund.

Under min sista dag sken solen ibland men det var ändå kallt att sitta ute, inne vågade jag inte sitta för där kryllade det av folk. Bilden från Uvsta Östergården utanför Gnesta.

Något annat att klaga på?

-Också svinkallat på hotellrummen, även på de fina hotellen. Fick ibland sova med kläderna på. På ett boende var det så trångt att det inte fick plats en papperskorg eller ett litet skrivbord. Men dyrt var det. Rutten kändes också si så där.

Men något måste väl ha varit bra?

-Jodå, trevligt löpsällskap under mina två dagar med trion som sprang Söderköping-Kalmar (ca 30 mil). Men att springa ensam har jag heller inget emot. Och de svenska hotellfrukosterna är mycket bättre än de amerikanska.

Hur var formen?

-Varken bra eller dålig. Överraskades av lätt träningsvärk, dock inga skadekänningar så det ser ändå positivt ut inför Nils Holgerssonlöpet i sommar. Men nog har jag blivit långsammare. Gissar att jag varit starkare om det varit varmare.

Några råd du vill ge?

- Gör den här typen av äventyr under den varma delen av året. Planera rutten så du slipper luncher utomhus. Spring som vi gjorde med vagn, ryggsäck duger bara några dagar.

Min rutt: Stockholm-Järna-Nyköping-Söderköping-Valdemarsvik-Gamleby-Åtvidaberg-(Linköping)-Norköping-Gnesta. Mellan Linköping och Norrköping åkte jag regionaltåg och mellan Gnesta och Stockholm pendeltåg.

Dags nu för vila?

-Nja, jag är en runstreaker så det blir fortsatt löpning varje dag men inga 35-40 mil/vecka.

PS

På måndag springer jag till Lidl och köper ett par joggingskor på rea för 199 kronor. Erfarenheterna från två tidigare köp är mycket goda.

Keep on running!