Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 364 km. Denna vecka: 16 km. Idag: 16 km

2019-12-12 - Här startar jag

Ocean Shores har cirka 5 000 invånare och ligger tre timmars bilresa från Seattle i delstaten Washington. Här längs denna millånga strand startar den 30 maj 2020 mitt åtonde coast to coast.

Förberedelserna är i full gång inför mitt åttonde coast to coast. Flygbiljett är köpt, planering av rutten pågår och starten är spikad till den 30 maj 2020.

Så här sent har jag aldrig startat men det har sina randiga skäl. Tre av mina barn väntar nämligen tillökning i maj och jag får vänta ut födslarna innan jag kan ge mig av på detta mitt sista (?) kontinentlöp. Sista och sista, det sa jag visst också förra gången . . .

Jag kommer att vara 72 år men åldern behöver inte vara någon större nackdel, gissar jag. Den lilla löpförsämring som sker varje år tror jag kompenseras av en ökad erfarenhet. Och det gör inget om det går aningen långsammare, tiden har jag. Förhoppningsvis har jag också uthålligheten- jag planerar som vanligt för dagsetapper på cirka 5 mil och lägger inte in några vilodagar. Ungeför 100 dagar kommer det att ta.

Det mesta blir sig likt. Min amerikanska  "cousin" Linda Feldman är som alltid med mig vid starten. Rutten blir i början snarlik den jag hade 2010 då jag startade i närliggande Westport. Det kommer också bli mycket motorvägslöpning, hela 150 mil. Jag kommer t ex att springa hela Montana på Interstate 90. Tråkigt, farligt? Inte alls, motorvägarna är vackra, säkra, inte lika backiga och där finns motellen.

Det är något ovisst var målgången kommer att ske. Den forna svenska kolonin Delaware lockar, en delstat jag inte sprungit i. Och troligen korsar jag det sydvästra hörnet av North Dakota, också en ny delstat, för att sedan gira rakt söderut till mitt älskade Gothenburg i Nebraska. Ja sådär går tankarna just nu.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:49:10

Läs / skriv kommentar (5)


2019-12-10 - Ingen skinka i år heller

Stor uppslutning när Vallentuna FK anordnade Skinkloppet. Vi hedrade en nyligen bortgången medlem, Bruno Rimbe.

Har du koll på din egen löphastighet? Det har inte jag.

När det lackar mot jul brukar min klubb ordna Skinkloppet i Vallentuna. Denna "tävling" går ut på gissa sin sluttid på en uppmätt  löpslinga och där priset är en julskinka. Jag brukar alltid komma bland de sista, så även i år. Årets runda mätte 5,3 km och min felmarginal blev nära 5 minuter (för långsamt).

Man borde ju känna sin kropp bättre efter alla dessa år som löpare. Ett tag tänkte jag att ge järnet, då borde jag komma ganska rätt eftersom mina parkrun-lopp brukar diffa på högst någon minut. Men jag tog det lugnt med tanke på Malaga Marathon nu på söndag. Tyvärr känns formen inget vidare. Hoppas jag har fel även där!

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:02:13

Läs / skriv kommentar (4)


2019-12-03 - Nu är det (h)jul igen!

Årets julgran fraktades hem traditionsenligt på min baby jogger. Granen var så stor att det inte gick att springa med den i vagnen. 800 kronor fick jag betala för jätteträdet som nu ska sättas upp på gården hos min bostadsrättsförening. Vagnen du ser på bilden ska jag ha på mitt nästa coast to coast men då ska packningen bara väga ca 9 kilo.

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:03:58

Läs / skriv kommentar (2)


2019-12-01 - De sista entusiasterna

Löparna har börjat samlas för att under tre timmar springa en 1,85 km lång slinga på Nytorpsgärde i Johanneshov. Isande vindar och ganska tufft men jag hörde ingen klaga. Till vänster Pernilla Otto som tillsammans med sambo för tredje året arrangerade denna gratislöpning som hade lite prägel av knytkalas.

Hur långt hinner du springa på tre timmar? Jag kom 33 km idag.

Det var kanske lite av ett formbesked inför Malga Marathon om två veckor jag fick idag under tretimmarslöpningen på Nytorpsgärde. Hade visserligen hoppats kunna springa ytterligare ett varv men vädret var emot oss.

-Kylan och vinden gjorde säkert att varje varv gick tio sekunder långsammare. menade en av de rutinerade ultralöparna.

Jag är ändå väldigt nöjd. Bland de cirka femton löparna kom jag bland de främsta. Men någon tävling var det ju inte. Flera gick mot slutet och andra klev av innan Pernilla Otto blåst av i sitt horn. Jag fick hjälp av hennes sambo med farthållningen och medhavd lingondricka bidrog säkert också till att det kändes lätt idag. För två år sedan kom jag nässtan exakt lika långt som idag men då var väderförhållanden bättre och jag var en yngling på 69 år.

Gammal man gör så gott han kan. Foto: Pernilla Otto

Antal sprungna km i november 438 (oktober 441)

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 21:56:37

Läs / skriv kommentar (1)


2019-11-28 - Ålders- och könsdiskriminering i Berlin Marathon!

I praktiken stopp för alla äldre löpare att kvala in på tid till Berlin Marathon 2020. Ifjol var det bara 61 manliga löpare 60 år eller äldre som klarade kvaltiden 3.25 men hela 1 941 deltog. Hur var det möjligt? Jo de lottades in eller deltog i det stora geschäftet med paketresor och annat. 

Jag hade velat springa Berlin Marathon nästa år men hade otur I lotteriet och missade en startplats. Att direktkvalificera sig till loppet är svårt för de flesta men närmast omöjligt för kvinnor och äldre veteraner, oavsett hur duktiga de är.

Det är tuffa tidskrav arrangörerna staller på löparna i Berlin Marathon. Ja, jag vill hävda att man I praktiken ägnar sig åt ålders- och könsdiskriminering. Eller vad sägs om följande krav för att vara garanterad en startplats:

  • Löpare 18-44 år gamla ska under de senaste två åren ha sprungit en godkänd mara under 2.45 (kvinnor under 3 timmar)
  • Löpare 45-59 år ska ha sprungit under 2.55 (kvinnor under 3.20)
  • Löpare 60 år eller äldre ska ha sprungit under 3.25 (kvinnor under 4.10)

Vad innebär då detta I praktiken? Ja, att större delen av den svenska och utländska veteraneliten utestängs (du klassas som veteran när du fyllt 35 år).  I Sverige är det t ex bara en man I M55 (Sören Forsberg) och en kvinna I K55 (Karin Schön) som I år skulle klara tidskravet på 2.55 respektive 3.20. Och för löpare 60 år eller äldre handlar det om ett tiotal män och kvinnor. Mycket grovt räknat skulle bara något hundratal svenskar. oavsett ålder, klara tidskraven för att få en plats utanför lotteriet (det finns fyra andra alternativ men alla är dyra).

Inte ens 75-årige Anders Hansson, som I år gjort 3.28, kvalificerar sig trots att han är I världsklass. Själv är jag 71 år och det är få 71-årigar I världen som gör under 3.25. På EM I Polen för tre år sedan gjorde jag 3.26 men sedan har tiderna försämrats. Att jag skulle göra 3.25 i Malaga om två veckor är orealistiskt.

När jag räknar om kvaltiderna med åldershandikapp förstärks intrycket av att särskilt kvinnor och äldre är diskriminerade. Allra tuffast är det för kvinnor 45-59 år och “lättast” för män 18-44 år. Det är naturligtvis upp till arrangörerna att bestämma reglerna men nog  borde man lätta på kvaltiderna, ha fler åldersgrupper och inte släppa igenom så manga I lotteriet eller sälja ut platserna till researrangörer. Det skulle kanske höja statusen ännu mera för ett av världens bästa maratonlopp?

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:24:17

Läs / skriv kommentar (11)


2019-11-24 - Får man springa till jobbet?

I DN:s annonsbilaga från den 22 november tipsar Stockholms MIljöförvaltning om hur du på ett miljövänligt sätt kan transportera dig t ex till jobbet. Inte med ett ord nämns alternativet löpning.

Gå, cykla eller åk kollektivt. Det är tre av sju tips från Miljöförvaltningen på hur Stockholmarna kan resa klimatsmart. Löpning är däremot inget man föreslår.

Ja, jag ler lite när jag läser denna annonsbilaga, som följde med DN i fredags. Jag som transportlöpt nära nog dagligen under 25 års tid till/från jobbet på Svenska Dagbladet förstår inte att man "missade" löpning som transportalternativ. Och samma sak är det när tidningens reportrar testar hur lång tid det tar att åka med olika färdmedel till DN i Marieberg. Ingen springer.

Löpning är annars utmärkt alternativ, kanske det bästa av alla och dessutom gratis. Men folk kan väl inte springa till eller hem från jobbet? Jo, är inte sträckan mer än 5-10 km och du har en dusch på arbetett eller ett gym i närheten är det möjligt för de flesta. Och skulle resvägen vara längre kan man springa en del av sträckan och åka resten kollektivt.

Jag är förvånad att det inte blivit någon riktig boom för transportlöpning. Visst ser jag på mornarna löpare med ryggsäck springa in mot stan men dom borde vara många fler, ja varför inte lika många som cyklisterna! Springa är det mest hälsosamma, billiga, säkra och ibland också det snabbaste transportsättet.

Jag springer till jobbet 2009 och korsar Norra Bantorget. Ofta fyra gånger om dagen passerade jag här (till jobbet, hem på lunch, tillbaka till jobbet och hem med smutskläderna efter arbetets slut).

När SvD år 2000 flyttade från Marieberg till Mäster Samuelsgatan i City blev det riktigt fart på min transportlöpning- jag sprang i stort sett varenda dag under tio års tid till och från jobbet. Dessutom sprang jag ofta hem på lunchen eller tog en lunchrunda på 10-20 km (jag hade ju bara ca 3 km från hemmet till arbetet så det gällde att få ihop tillräckligt antal mil). På så sätt behövde jag egentligen inte alls springa på helgerna och kunde istället umgås med familjen. På jobbet var jag den mest nyduschade av alla och kanske också en av de piggaste på mornarna. Under lunchrundorna tänkte jag ut artiklarna.

Visst, jag var gynnad. Arbetsgivaren hade gett mig en extra lunchtimma utan löneavdrag och jag utnyttjade tiden för löpning. Det handlade om frihet under ansvar, det gick inte alltid att utnyttja löneförmånen om det var mycket att göra. Den minskade arbetstiden tror jag inte resulterade i sämre produktivitet. Det var snararee en win-win-situation.

Här miljöförvaltningens "7 sätt att resa klimatsmart i Stockholm":

1. Cykla

2. Kör lastcykel (Alternativet babyjogger nämns däremot inte trots att en trehjulig barnvagn är billigare, bättre och miljövänligare än en eldriven lastcykel samt att du kan transportera nästan lika mycket i barnvagnen som i lastcykeln,)

3. Gå

4. Åk med SL

5. Ta bussen, inte bilen, till träningen

6. Gå med i en bilpool

7. Ta tåget på semestern

Nu när alla talar om hur viktigt det är att röra sig och hur lite vi motionerar tycker jag du ska göra slag i saken: spring till jobbet! Och överväg om du inte kan sälja bilen. Det senare gjorde jag när jag flyttade till Stockholm 1980.

Keep on running!

 

 

Postad av Björn kl 21:51:28

Läs / skriv kommentar (10)


2019-11-21 - Lingonsäsongen är nu över

Årets sista lingonplocklöp gick till Tierp. Jo, det fanns fortfarande en del lingon i markerna. Av bären gör jag lingondricka och skafferiet är nu välfyllt. Det var en riktigt ruggig dag men kaffe i termos, mackor och ett ständigt småjoggande höll mig varm.

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:48:23

Läs / skriv kommentar (4)


2019-11-12 - Det blir ett åttonde coast to coast!

2007 Florence, OR till Virginia Beach, VA. 510 mil på 95 dagar (54 km/dag)

2010 Westport, WA till Tybee Issland, GA. 532 mil på 101 dagar (53 km/dag)

2012 Seaside, OR till Ocean Grove, NJ. 511 mil på 98 dagar (52 km/dag).

2014 Los Angeles, CA till New York, 486 mil på 100 dagar (49 km/dag).

2016 San Francisco, CA till Boston. 525 mil på 96 dagar (55 km/dag).

2018 Boston till New Port, OR. 542 mil på 100 dagar (54 km/dag).

2019 New Port Beach (LA, CA) till Avon By The Sea, NJ. 525 mil på 97 dagar (54 km/dag).

Jo du läste rätt. Nästa år springer jag för åttonde gången över USA.

När min fru Sophia nu sagt ja till min önskan om att ännu en gång korsa den amerikanska kontinenten till fots var saken klar. Det blir ett åttonde löp!

Efter det sjunde, som avslutades i maj i år, trodde jag att det skulle bli mitt sista. Det var trafiken som avskräckte, inte att jag var mätt på USA eller att krafterna inte skulle räcka. Visst, trafiken är ett stort problem för en oskyddad löpare men kanske överdrev jag ändå.

Ett tag var jag inne på att nästa långa löp skulle bli runt Östersjön (ungefär lika långt som ett coast to coast, dvs 500 mil). Ett annat alternativ var att springa längs någon av Europas stora floder, exempelvis Donau. Men alternativen framstod inte alls som lika lockande, däremot besvärligare. I USA känner jag mig mera hemma och det är framför allt mötena med vanliga amerikaner som lockar.

Startdatum är inte bestämt men den här gången blir det en ovanligt sen start; i slutet av maj eller i  början av juni. Två av mina söner blir pappor då och jag får invänta födslarna. Det var ett oeftergivligt krav från min fru. En så sen start gör att det troligen blir väldigt varmt men det behöver inte vara någon nackdel, jag är värmetålig och älskar värmen.

Inte heller startplats eller målgång är bestämd. Men det lutar åt en nordlig rutt med start i norra Oregon eller Washington. Förhoppningsvis ska jag kunna plocka några nya stater, kanske North Dakota. Och som vanligt ska jag nog försöka springa till Gothenburg i Nebraska. 

Upplägget blir det samma som under de tidigare löpen: jag springer med vagn där jag har hela min packning, avverkar cirka 5 mil om dagen, bor på hotell och bloggar dagligen.

Nästa år fyller jag 72 år och blir en av de äldsta coast to coast löparna i världen. Men åldern spelar (ännu) inte så stor roll. Farten och orken är inte riktigt som i ungdomens dar (jag var 59 år när jag gjorde mitt första kontinentlöp) men försämringen kan till stor del kompenseras med större erfarenhet.

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:37:14

Läs / skriv kommentar (39)