Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 8508 km. Denna vecka: 37 km. Idag: 5 km

2021-04-13 - USA eller Sverige är frågan

Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige gavs ut 1906 och är en av Sveriges mest spridda och lästa böcker utomlands. Kanske gör jag i sommar som NIls Holgersson, förtrollad till Tummetott, en resa genom alla Sveriges 25 landskap. Jag håller mig inte fast på en vildgås eller behöver dryga sju månader utan det blir joggingvagn och två månader.

Med fortsatt stängda gränser ser det mörkt ut för ett nytt coast to coast till sommaren. Istället har jag börjat fundera på en historisk upptäcktsresa genom hela Sverige.

Idag kom jag visserligen ett nålstick närmare USA när första vaccinsprutan stacks i min axel. Men ska det bli ett åttonde coast to coast måste reserestriktionerna ha hävts senast 1 juli. Senare skulle bli allt för kallt, Appalacherna på senhösten kan vara en mardröm.

Fick min första AstraZeneca-spruta på gamla Karolinska. Allt välorganiserat, flera pensionerade sjukvårdsanställda hade ställt upp frivilligt.

Idén till en Holgerssonresa kommer från Stefan Wendt, en långfärdscyklist från Skövde jag lärt känna. Han blev inspirerad av mina USA-löp och tänkte cykla över USA och när inte det gick blir det istället en 16-dagarsfärd på racer, ca 360 mil eller 20 mil/dag. Jag har inte börjat skissa på en rutt men gissar att jag behöver fyra gånger mer tid. 

Nu ska jag ta och läsa Selmas bok och inspireras. Så om detta äventyr blir av ska jag i sommar kunna bjuda läsarna på en lååååång geografilektion om Sverige.

En historielektion fick jag i veckan under ett långlöp från Rönninge. Följde Mälardalsleden och stannade till i Hallunda och såg Sveriges största boplats från bronsåldern. Bronsåldern, herregud det handlar om en tid för mer än 3 000 år sedan. Tanken svindlar, här bodde folk på en 20 000 kvadratmeter stor yta. Vid utgrävningar på 70-talet fann man mängder av keramik som härletts till Åland, Estland och Finland samt en bronsgjutarverkstad där det tillverkats svärd, yxor, ringar och knappar. Inte långtifrån ligger ett stort och icke utgrävt bronsåldersröse, Spännade vad som döljer sig där!

Och vad är då brons? Jo en legering av koppar och främst tenn. Ingen av metallerna fanns i Hallunda eller i övriga "Sverige. De har fåtts importeras långväga ifrån. Hur viste man att det fanns folk långt här uppe i norr, vad betalade man med, låg bosättningen vid havet, hur många människor bodde här? Frågorna snurrar i huvudet och jag känner mig ganska liten när jag springer vidare in mot civilisationen i Stockholm.

Betydligt längre än ett maratonlopp blev onsdagens löpning till FedEx i Upplandsväsby där jag på hemvägen passerade Marathonstenen vid Sollentuna kyrka. En hemleverans med batterier till en gps hade krånglat så säkraste sättet att få paketet var att springa direkt till distributören. På FedEx gjorde man vågen och någon tyckte dom borde sponsra nästa coast to coast, 

Keep on running!

Postad av Björn kl 14:35:22

Läs / skriv kommentar (12)


2021-04-01 - Täby dag 2: Nära ge upp

Förrädisk idyll. Vallentunasjön är en mycket sjuk sjö; svår övergödning med höga halter av fosfor och kväve, dåligt siktdjup, på tok för mycket växtplankton, höga halter av giftiga och illaluktande cyanobakterier etc. Resultaten från de senaste tio årens räddningsinsatser (bl a utfiskning av vitfisk samt "dammsugning" av bottnar) har varit magra.

Cykling och löpning är en usel kombination, i alla fall för mig. Tio mils cykling på två dagar har nästan knäckt mig. Idag var jag nära att ge upp gatuprojektet Täby.

Eftersom jag knappt har någon cykelträning känns det i benen. När jag klev av cykeln i Täby Kyrkby efter 2,5 mil och började springa stappalde jag fram, var som en berusad eller en som stigit av ett fartyg efter svår sjögång. Motvinden innan gjorde också att jag frös om fingrarna (glömde vantarna) och fick tina upp händerna under rinnande varmvatten på en restaurang. Ändå hade jag svårt att knäppa upp hjälmen och ryggsäcken.

Vad håller jag på med? Är det här så kul? Vad vill du bevisa? Jag bryter eller pausar projektet, rena vansinnet med desa cykelturer. Men efter ett tag kom löpningen igång, fast på en 80-årings nivå. Hade koll på pulsen, den var helt normal, men benen helt slut.

Imponerande Tujahäck på Örtvägen. På bilden ser du bara ett mindre parti av denna gigantiska häck som sträckte sig runt hela tomten.

Nej, jag kommer nog inte att ge upp i första taget, däremot kanske pausa och invänta vaccinsprutan så att jag kan åka allmänna färdmedel och ha med mig min babyjogger. Det lilla jag hittills sett av Täby lockar, inte minst det historiska.

Täby kyrka är från mitten av 1200-talet och är känd för sina kalkmålningar av Albertus Pictor och Johan Palmstruchs grav ("det svenska bankväsenedets fader"). I kyrkan pågick en nattvardsgudstjänst så jag kunde tyvärr inte titta in.

Jag har märkt under alla mina upptäckfärder att svensken inte alls är så tillbakdragen som många av oss kanske tror. Tvärtom, nästan som amerikanen. Eftersom jag är intresserad av omgivningarna, särskilt när det handlar om lite äldre och spektakulära hus, slår jag mig i slang med husägarna och får veta massor.

-Var exakt går kommungränsen mellan Täby och Vallentuna? blev en öppningsreplik idag som resulterade i ett långt samtal med en hundägare.

Vackra hus på Källdisvägen, Stenåsa gränd och Larmvägen i Täby.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:36:27

Läs / skriv kommentar (9)


2021-03-30 - Nästa Täby

Runriket i Täby och Vallentuna är världens runstenstätaste trakt. Denn vackra runsten står längs Skålhamravägen i Täby kommun, en kommun där jag planerar att springa på varenda väg/gata.

En citronfjäril fladdrar förbi. I ett vägdike ser jag några tussilago. Ja, vägarna nästan lyser som guld- fast mest är det tomburkar av märket Norrlands Guld och en och annan grön Carlsberg och Åbro.

Löpningen blir inte riktigt som jag tänkt mig. De enorma mängderna tomburkar längs löpvägen distraherar. Burkarna är som lingon och blåbär- jag måste bara plocka dem. På en kanske 1 km lång sträcka längs Täbyvägen plockar jag ett 60-tal burkar och turligt finner jag en sopsäck att lägga dem i. Lite senare på Lidl i Enebyberg omvandlas min vägskörd till nära 1 kg punschpraliner.

Idag inleddes ett nytt gatuprojekt; att springa på alla vägar/gator i Täby. Kommunen ska ha runt 650 gator men det blev inte så många, sprang mest på Skålhamravägen, en gammal vikingaväg med flera runstenar och någon hällristning.

Täby kommer att ta tid eftersom kommunen ligger så långt bort, fyra mil t/r hemifrån. Det kan jag naturligtvis inte springa så det får bli cykel dit och hem (jag åker inte kollektivt under pandemin). Men även cykel är jobbigt, har ingen vana, blev väldigt trött i lårmusklerna och det satt i dan efter. Riktigt alla vägar kommer jag inte klara. Hur tar man sig t ex ut till Bastuholmen i Stora Värtan?

En luffare i senaste numret av Situation Sthlm.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:03:13

Läs / skriv kommentar (6)


2021-03-28 - Det förbannade vägsaltet

Bakhjulet satt stenhårt fast och gick inte att rädda men lossnade till sist efter att jag köpt en polygriptång, rostlösande olja, klippt bort ekrarna och hamrat som en besatt.

Jag har tidigare lovprisat Stockholms sopsaltade cykelbanor. Nu har jag också sett baksidan . . .

Det började med att ena bakhjulet på joggingvagnen inte gick att ta av. Efter några lama försök gick jag till en cykelreparatör som också misslyckades. Barndomens beprövade 5-56, den rostlösande dunderoljan, som fick alla fastrostade skruvar på moppen att lossna, hjälpte inte trots att preparatet numera är på spray och kommer in i minsta lilla skrymsle.

Det blev en löprunda till Clas Ohlson för att köpa en rejäl polygriptång. Men icke, hjulet satt fast, gick inte att rucka en millimeter.

-Varför låter du inte ett proffs ta hand om vagnen? frågade hustrun näbbigt efter att jag hållit på ett antal kvällar med att störa grannarna med mitt ideliga bankande.

-Därför att ingen annan än jag klarar att ta loss hjulhelvetet!

Så där höll det på, jag blev allt mer desperat. Bankningarna blev allt hårdare, hjulaxeln alltmer räfflad efter tången men det enda som hände var att några låsbrickor lossnade. Nu spelade det ingen roll om hjulet skadades, jag hade några reservhjul i källaren efter att ha skänkt bort en vagn till en löparkollega.

Det hela började få proportioner av ett coast to coast, nästan ett evighetsarbete men där jag till sist kanske skulle nå målet. Nu tog jag fram en avbitartång och en såg, klippte av ekrarna och sågade sönder ekernavet i plast. Men vad hjälpte det?  Hjulaxeln satt likväl fast i kärran.

Nya försök med polygripen. Och voilá- axeln började sakta komma ut. Och till sist var allt ute och jag stod nersvettad med några sargade hjuldelar i handen. "Droppen urholkar stenen", "det är bara att sätta en fot framför den andra" etc, skröt jag inför hustrun.

Nu återstod bara att hand om däcket och slangen, det enda som var värt att spara. Då visade det sig att också ventilen satt fast i fälgen! Mer 5-56, bankande etc. Till sist gav jag upp, slangen fick offras.

Vad lär man sig av detta? Ja, möjligen att vårda utrustningen bättre (fast det gör jag under ett coast to coast). Ändå är jag lite stolt över att jag löste problemet. Nu har jag en kärra som fungerar igen. Denna slitna bruksvagn kommer jag dock inte använda på nästa coast to coast. Då tar jag någon av mina två andra vagnar som är i mycket bättre skick. Men Stockholm-Kalmar t/r ska väl ändå den misshandlade kärran klara?

--

Har nu passerat över 200 mil sedan årets början.

Keep on running!

 

 

Postad av Björn kl 20:57:13

Läs / skriv kommentar (3)


2021-03-24 - Stockholm Kalmar t/r

Så här såg det ut senaste gången då pensionärsligan Bernt&Mats&Björn var på rymmen. Då sprang vi Töreboda-Falkenberg och nu blir det Söderköping-Kalmar.

Ska det bli ett nytt coast to coast i år? Hoppet lever och i avvaktan på att allt ska klarna planerar jag för ett lite längre löp på hemmaplan: Stockholm-Kalmar t/r (ca 90 mil).

Start är planerad.till den 30 april. Det blir till stora delar ett ensamlöp men i Söderköping gör jag sällskap ner till Kalmar med två spänstiga pensionärer, Bernt Hedlund och Mats Dänsel. Vi sprang tillsammans i höstas när vi gjorde de 30 milen mellan Töreboda och Falkenberg på sex dagar.

Då som nu springer vi med två löpvagnar där vi har all vår packning, tar in på hotell och vandrarhem längs vägen. Förhoppningsvis får vi det lite varmare den här gången- senast klagade jag ständigt på kylan. Sträckan Söderköping-Kalmar mäter 30 mil och planen är 6,5 dag, alltså knappt 5 mil per dag.

I Kalmar säger jag tack och farväl och springer ensam vidare, nu på en rutt mer inne i landet där jag passerar metropoler som Nybro, Högsby, Hultsfred och Kisa. Detaljerna är inte klara men tanken är att nu ha lite längre dagsdistanser, jag vill vara fit for fight för stundande USA-äventyr.

Mitt senaste långa löp var i somras då jag sprang Stockholm-Göteborg t/r. Jag snittade då på drygt sex mil per dag och märkte att det gick tämligen enkelt. Det ger hopp inför ett åttonde coast to coast, som kan bli det längsta någonsin. Planen där är att ta alla de återstående staterna vilket gör att det löpet kanske blir över 700 mil.

Våren är här! Sprang några varv runt Lilla Essingen. Varvet mäter 2,1 km och tio varv eller 20 varv skulle motsvara en halv- resp helmara. Ska nog pröva någon gång eftersom omgivningarna är vackra och slingan flack. Foto: Marianne Ahlner.

Keep on running!

Postad av Björn kl 10:32:12

Läs / skriv kommentar (4)


2021-03-13 - Löparskada?

Jag håller ständigt höger hand på joggingvagnen. Kan det vara det som gett upphov till att jag nu har ont i tumleden?

I 15 år har jag sprungit med joggingvagn. Ett skonsamt sätt, har jag trott men kanske har löptekniken resulterat i en skada.

När jag springer brukar jag hålla höger hand på kärran samtidigt som jag lutar mig lätt framåt. Det resulterar i ett tryck på handleden och nu har jag också  fått lätt värk i tummen. Ibland brukar dessutom tummen hoppa ur led, ofta av helt oförklarlig anledning.

Jag är inte särskilt bekymrad. Värken är lindrig men när tummen hoppar ur led känns det ordentligt. Genom att ändra tekniken och inte stödja på på det onda går det fortsatt bra att springa med joggingvagnen. Dessutom kan jag byta till vänster hand eller som Rune Larsson, inte alls hålla i vagnen utan ge den en lätt knuff då och då.

Kanske är det hela inte alls löparrelaterat utan artros? Hur som helst, jag lägger inte av med vagnlöpningen som kanske utgör 80 procent av all min löpning.

Varför springer du med vagn? kanske någon undrar. Litet psykiskt är det säkert; när jag lägger min hand på vagnen vet jag att jag alltid kommer fram, så har det i alla fall varit under USA-löpen. Och så får jag med mig diverse prylar samt fika.

På tal om USA. Hoppet om i år ett åttonde coast to coast lever. Med ett USA som snart är färdigvaccinerat, med ett svenskt vaccinpass och två nålstick i armen, ja då sticker jag direkt när gränserna öppnas.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:26:34

Läs / skriv kommentar (9)


2021-03-08 - Monopollöpet dag 2-4: Från fängelse til Norrmalmstorgl

Andra hörnrutan i monpolspelet heter "I fängelse på besök" och vad var då inte bättre än att besöka Långholmen. Öns fängelsehistoria går tillbaka till början av 1700-talet med ett spinnhus, ett kvinnofängelse, som upphörde 1825. År 1850 inrättades kronohäktet och 1880 stod centralfängelset klart (revs 1982 och hade som mest 500 celler). I vindflöjeln på bilden står årtalet 1869. All fängelseverksamhet på ön upphörde 1975.

Monopol har varit ett av mina favoritspel. Att "springa" spelet var inte heller så dumt. Efter fyra dagar, 10 mil och 40 rutor, varav 20 var kända stora gator inom tullarna, är det nu färdigsprunget.

Det kändes hela tiden som man hade grepp om löpet, visste hela tiden var man var, och distanserna var överkomliga. Jag gick in för att ta en långsida i spelet per dag och ta rutorna i tur och ordning.

Spelar jag löparmonopol igen ska jag nog göra det ännu mera realistiskt och använda mig av en tärning. Då blir det till att springa till den ruta som tärningen stannar på. Undrar om man hinner ett varv på en dag?

1. Sankt Eriksgatan fick sitt namn 1885 och bron invigdes 1906. Melllan 1930-1960 var gatan en av Stockholms främsta biogator, idag finns ingen biograf kvar.

2."Elverket" på Linnegatan 69 uppfördes 1923-1925 av Kreuger &Toll. Sedan 1997 används huset av Dramaten.

3. Odengatan fick sitt namn 1885 men var först tänkt att heta Rörstrandsboulevarden. Stadsbiblioteket från 1927 är gatans mest kända byggnad.

4. Valhallavägen är Stockholms längsta gata, 3 532 meter. I Hörnet mot Stadion ligger  Kungliga Musikhögskolan.

1. Sturegatan "I början av 1860-talet diskuterades behovet av en ny gata utefter östra sidan a Humlegården. En sådan drogs också omkring 1865, på privat initiativ, genom kålgårdarna och trädgårdstäpporna".

2, Karlavägen fick sitt namn 1885 men kallades tidigare Esplanaden, Östra Esplandaden och Norra Humlegårdsesplanaden.

3. Narvavägen "Anläggandet av den nya Narvavägem beslöts i november 1884. Fem år senare hade man inte hunnit längre än att gatan beskrivs som en järnvägsbank som sträcker sig snett över backar och dalar".

4. Strandvägen "Chefen för stadens vattenbyggnader E. E. Rothstein kom 1859 med ett förslag om om en hamn kombinerad med en bred trädplanterad gata, en gata vars make icke skulle finnas i Europa". Gatan stod klar till Stockholmsutställningen 1897.

1. Kungsträdgårdsgatan "Redan under medeltiden har det i trakten av nuvarande Kungsträdgården funnits någon form av kunglig trädgård. I ett donationsbrev  från 1430 talas det  om en tomt på Norrmalm ´liggande sunnan näst konungens kålgård från gatune och nidher i siön´ ".

2. Hamngatan "Gatan ledde ner till den hamn som fanns på platsen för nuvarande Norrmalmstorg, Därav dess namn ´Hampnegathon 1645´".

3 Centralstation är Sveriges största järnvägsstation sett till antalet resenärer. Byggnaden stod klar 1871 sedan norra och västra stambanorna knutits samman av Sammanbindningsbanan. Utanför stationshuset står järnvägsbyggaren Nils Ericson staty,

4.Vasagatan har troligen fått sitt namn efter Vasabron som byggdes 1875-1878. Gatan hette före namnrevisionen 1885 Clara Strandgata.

1. Diplomatstaden Husen längs Nobelgatan är ritade av flera kända arkitekter som Ivar Tengbom och Ragnar Östberg. Skulpturen i förgrunden heter Den vilande Diana.

2. Norra station vid Norra Bantorget (idag Lilla Bantorget) öppnades 1866 och var  en ändstation för norra stambanan. Expeditionshuset på bilden är från 1893. Stationen var en godsstation och användes fram till 1924. Samma namn hade stationen vid Norrtull där området nu blivit den nya stadsdelen Hagastaden.

3. Centrum får illustreras av Sergels torg, som fått sitt namn efter bildhuggaren Tobias Sergel.

4. Norrmalmstorg fick sitt namn 1853 och hette tidigare Packaretorget och låg i direkt anslutning till en av de två hamnarna som fanns på platsen. I monopolspelet är Norrmalmstorg den finaste "gatan" och den som hamnar här när motståndaren byggt hotell är i regel ute ur spelet!

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:06:40

Läs / skriv kommentar (6)


2021-03-03 - Dag 1: Monpollöpet har startat

En långsida på spelplanen har nu sprungits. Jag började med Stockholms pärla- Gamla stan- där första gatan är Västerlånggatan.

Ruta 1: Västerlånggatan är 600 meter "1200-talets stadsmur byggdes ovanför nuvarande Västerlånggatan och Österlånggatan. Så småningom blev området innan mur trångt och då började man också bygga västan mur och östan mur. De två gatorna var länge stadens huvudgator, båda omnämnämns under 1400-talet som Allmänningsgatan och Långa gatan".

Det här var riktigt roligt och inte särskilt jobbigt. Monpolgatorna ligger ju innanför tullarna så jag behövde inte springa så långt. Solen lyste över staden, det var några plusgrader och jag fick en riktigt behaglig löptur.

Citaten i mina bildtexter är hämtade från boken Stockholms gatunamn utgiven 1983. Den boken gav jag till min hustru några år efter att vi flyttat till Stockholm. Boken har getts ut i nya upplagor och ger bakgrunden till Stockholms närmare 5 000 gator. Längden på gatorna har jag mätt med min gps.

Ruta 3: Hornsgatan är 2 400 meter. "Fram till omkring 1900 avsåg namnet Hornsgatan (Horns gathun 1642) gatusträckningen Södermalmstorg-Ansgariegatan. Vid kvarteret Mullvadsberget gjorde vägen en sväng norrut och fortsatte sedan väster i förlängningen av Besvärsgatan, senare Brännkyrkagatan. År 1891 började man spränga sig igenom bergen och i början av 1900-talet förlängdes gatan ner till Årsta Strand".

Ruta 4 och 5: Skrapan och Södra Station. Skattehuset Götgatan 76, 1955, ariktekt P Hedqvist. Huset består av en rotationssymetrisk gruppering av fyra tornhus om 25 våningar. Stockholms södra station var ursprungligen slutstation för västra stambanan och öppnades 1860.

Ruta 6: Folkungagatan är 1 600 meter. "Vid namnrevisionen 1885 fick dåvarande Pilgatan med dess förlägningar  namnet Folkungagatan. Det äldsta kända namnet med anknytning till gatan  öster om Götgatan är Danviksgatan (Danwijkz gathon 1644)".

Ruta 8 och 9: Götgatan och Ringvägen är 1 500 resp 2 200 meter. "Första gången gatan nämnes synes vara 1494 då den omtala som som almeningx weghen. Södra delen av Götgatan kallades på 1700-talet för Postmästar Backen eller i folkmun Fyllbacken.  Namnet Ringvägen fastställdes 1885 efter att förslagen Vidfamnegatan och Södra Esplanaden fallit i stadsfullmäktige".

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:51:30

Läs / skriv kommentar (1)