Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5942 km. Denna vecka: 107 km. Idag: 13 km

2020-09-15 - Alla vill ha en Jonas

Detta är Jonas, ett av mina barnbarn, Detta är också . . .

. . . Jonas, en bärrensare från Clas Ohlson. Båda är omåttligt populära.

Blåbärssäsongen är över och nu är det lingonen som gäller. Lingon kräva dessa Jonas, skulle kanske Albert Engström ha skaldat. Jonas är en prima bärrensare från Clas Ohlsson. Problemet är bara att Jonas inte går att få tag på.

Skogarna dignar av lingon. Bären lär räcka till alla men det gör inte bärrensarna. När min rensare av modell Jonas i helgen gick sönder försökte jag köpa en ny på Clas Ohlson- slutsåld i butikerna och inga i webblagret!  Jo, det fanns visst några kvar i Kiruna, Malmö och Trelleborg. Kanske kunde man skicka mig ett exemplar?

-Nej, det går inte,svarade man mig på chatten och önskade mig en "fin dag".

Vad göra? Min gamla rensare hade jag sågat sönder för att den skulle kunna passera soprumsluckan. Och på nätet var alla Jonas slutsålda utan på Hemgården. Snabbt beställde jag en därifrån men fick kort efter beskedet att den var slut även där.Fort ner i soprummet för att fiska upp den itusågade Jonas och med lite silvertejp här och där blev den som ny!

Som du förstår är jag igång med mitt årliga lingonplockande. Det sköter jag som vanligt på springande fot. I helgen svepte jag över skogarna i Mehedeby, Marma och Skutskär i norra Uppland. Vilken frihetskänsla! Och vad mycket lingon det finns. Jag fick under två dagar ihop 20 kilo (nytt PB) och hade Jonas inte gått sönder hade det blivit några kilo till. Upptäckte försent att plasten spruckit på ett ställe och att bären läckte ut när Jonas skakades.

Marma Mehede IF värmer upp på Rudsjövallen i Mehedeby inför mötet med SK Iron (matchen slutade 7-1). Inte långt ifrån planen plockade jag lingon. Fotbollen i Mehedeby har legat nere många år men nu är man åter i division 8 norra, den lägsta serien.

Under dessa bärexpeditioner är Upptåget perfekt. Men en 24-timmarsbiljett kan jag hoppa av och på lite här och där. Istället för att bo dyrt och dåligt på vandrarhemmet i Älvkarleby (turisthotellet har bommat igen) rullade skogsluffaren in på fint hotell i Gävle, dessutom nästan till samma pris.

Vad gör jag då med alla lingonen? Självklart lingondricka- världens bästa måltids- och sportdryck. Nya expeditioner till Uppland och Gästrikland väntar. Målet är att i år bli självförsörjande på denna dryckjom som kräva en Jonas!

---

Äpplen behöver jag inte ens plocka. Snälla villaägare sätter ut påsar med prima fallfrukt som blir äppelmos. Bilden från Långbrodalsvägen i Herrängen.

Nu är även Älvsjö stadsdelsområde avklarat. Området består av stadsdelarna Herrängen, Långbro, Långsjö, Älvsjö, Solbega, Örby Slott och Liseberg. Från 1 juli gick Älvsjö upp i Hägersten och nu heter stadsdelsområdet Hägersten-Älvsjö stadsdelsområde.

Keep on running!

 

Keep on running!

Postad av Björn kl 17:55:32

Läs / skriv kommentar (9)


2020-09-04 - Ser snart slutet

Fyra år gamla bostadsrättsvillor på 135 kvm på Gällerstagränd i Hagsätra, en stadsdel som polisen klassar som ett utsatt område. För två år sedan kunde man köpa husen här för cirka 5 miljoner kronor och ha en månadsavgift på runt 5 000 kronor, alltså ett kap. Det är avståndet från stan och området som drar ner priset.    

Puh! Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsområde är gigantiskt med sina tolv stadsdelar och cirka 600 gator. Men när nu också detta jättelika område är lagt under mina fötter ser jag ljuset i tunneln.

Ja, projektet att springa på varenda gata i Stockholms stad/kommun blev mycket större än vad jag först tänkte. Det var i våras idén om att ”inta” olika stadsdelar dök upp och först ut var Kungsholmen. Ganska snart gick det upp för mig att det här kunde bli hur stort som helst. Men också ganska tidigt insåg jag att projektet kanske inte var så dumt ändå.

Jag har fått se det som de flesta aldrig får se hur länge de än bott i stan. För det är ju så att man traskar på samma gator, tar samma rundor och känner inte ens sitt eget närområde. Jag förvånas över hur enormt mycket Stockholm rymmer, hur välordnat det mesta ändå är och vilken vacker stad Stockholm är- även utanför tullarna. Men jag har också sett baksidorna; de ”utsatta områdena” som av polisen definieras som ett geografiskt avgränsat område som karakteriseras av en låg socioekonomisk status där kriminella har en inverkan på lokalsamhället.

Just inom Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsområde ryms inte mindre än tre utsatta områden: Östberga, Rågsved och Hagsätra. Man märker nästan direkt att det är något speciellt med områdena. De ger ett relativt fattigt intryck- i t ex Rågsved har tre av fyra invånare utländsk bakgrund. Jag ser dock inget förfall, än mindre slum till skillnad från hur det kan vara i många europeiska städer, för att inte tala om i USA.

En vanlig syn i Hagsätra.

Nej, Sverige är i alla fall på ytan en välfärdsstat där husen även i förorterna är välhållna, kommunikationerna fungerarar och där det finns parker, skolor, fritidshem och idrottsplatser snart sagt överallt. Det grävs och repareras och i Hagsätra är de vita skåpbilarna från Ikano Bostad en vanlig syn på gatorna. Varje förort har sin charm och sina små pärlor, t ex Gällerstagränd i Hagsätra. Ändå är jag glad att bo mitt i smeten i Stockholms innerstad. Fast nog är det konstigt att jag skulle få två toppmoderna villor på just Gällerstagränd för vår lika stora bostadsrätt i innerstan!

De rödmarkerade områdena är nu avklarade.

Hur håller jag rätt på alla gator så att jag inte missar några?

Ja det är inte helt lätt och jag brukar missa ett par varje gång. Blir det för många gör jag återbesök. Utan en handhållen gps skulle det inte gå. Jag tar stadsdel för stadsdel, har innan kollat upp stadsdelens gränser och i gps:en lagt in stödjepunkter som norr, söder, väster, öster och mitten. Hemma tankar jag ner datan och får upp en karta som visar var jag varit.

Tar det inte en hiskelig tid?

Absolut. Nu när jag dessutom är ute och springer i förorter långt hemifrån måste jag ta pendeltåg, i alla fall i ena riktningen. Ofta kan jag vara ute en hel dag och det brukar bli 25-40 km. Jag har med mig kaffe, dryck och lunchmat i kärran, Brukar bli en parkbänk eller en sittgrupp invid några hus. Riktigt mysigt! Numera lyssnar jag väldigt mycket på radio (mest P1).

Springer du hela eller halva gator?

För det mesta tar jag hela gatan. Men är det en återvändsgata kan det bli halvvägs och sedan tillbaka. Logistiken är besvärlig, lätt att bli snurrig och ofta springer man flera gånger på samma gata. Det skulle gå att lägga in en exakt rutt i gps:en men det skulle ta för lång tid.

Keep on running! 

 

           

Postad av Björn kl 19:14:29

Läs / skriv kommentar (8)


2020-08-30 - Rune Larsson passerat 25 000 mil

En fejkad förstasida på  Runners World. Lustigkurren och upphovsmannen heter Rasmus Oderud, mera känd som "Skyltmannen".

I veckan meddelade löparlegendaren Rune Larsson att han sprungit totalt 25 000 mil sedan 1 januari 1973. Svenskt rekord? Nej, faktiskt inte.

Sträckan är ofattbar. Och den blir inte så mycket mer begriplig när den översätts till drygt sex varv runt jorden. Men om alla dessa löparår bryts ner till mil per år eller mil per vecka kan nog de flesta löpare få en uppfattning om Runes prestation. Ja, då handlar det om drygt 500 mil/år eller cirka 10 mil i veckan. Det är kanske inte så mycket, säger någon kaxigt. Jo, enormt att snitta på 500 mil under 47 år.

Runes anspråkslösa och korta inlägg publicerades på Facebook. Där är Rune en populär figur och han fick snabbt närmare tusen likes och mängder av kommentarer. Först trodde jag att det här måste vara "svenskt rekord". Men det finns större "galningar" än Rune. På löparforumet jogg.se läser jag en tråd om vilka svenskar som kan ha sprungit mer än 10 000 mil.

En av värstingarna, Bo Engwall, även kallad Löpar´n, nämner Tage Winter. Tage är för de flesta yngre löpare en helt okänd person men jag har träffat Tage några gånger och vet att det här är en riktig hårding. Han är jämngammal med mig och toppade förr ofta den åldersklassindelade maratonstatistiken. Hans livsmål är att komma upp i 40 000 mil och 2017 var han uppe i 38 294 mil enligt en annan tråd på jogg.se. Så även Rune har sin överman, i alla fall om man räknar antalet löpmil.

Själv ligger jag i en annan division; har till dags dato kommit upp i 19 348 mil sedan starten 25 oktober 1981. Får jag vara frisk kan jag kanske nästa år fira 20 000 mil. Rune kommer jag aldrig i kapp men under senare år har försprånget minskat.

Tvärtemot de flesta har jag sprungit mer på äldre dar. 2002 var första året då jag sprang mer än 500 mil på ett år. Sedan dess har det blivit minst 500 mil per år, alltså en svit på 18 år med en topp 2016 på 1 019 mil.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:36:11

Läs / skriv kommentar (4)


2020-08-22 - Dröjer länge innan park run öppnar

Här i Östersund skulle ett nytt park run starta den 14 mars i år men dan före meddelade ledningen i England att loppet ställts in på grund av coronan. Själv hade jag köpt biljett och bokat hotell varför jag reste och sprang banan ensam. Nog kunde smålopp av den här typen öppna igen? 

Alla park run-lopp i världen ligger nere sedan mars i år. Men kunde inte smålopp som Huddinge och Kungsängen få öppna? Nej, det är England som bestämmer.

Snittdeltagandet i Huddinge och Kungsängen ligger på 20 respektive 19 deltagare per gång, alltså klart under regeringens beslut från den 29 mars om förbud mot fler än 50 personer. Parkrun, som ordnas på elva platser i Sverige, skulle därför även under pandemin ha kunnat köras tämligen normalt, men kanske inte i Hagaparken och i Örebro där snittet legat på cirka 70.

Park run styrs i praktiken från England och man vill inte ha några specialregler för olika länder. Det kan vara på både gott och ont, kanske mest på ont i dessa tider eftersom det kan vara en fördel att vara flexibel.

Det var engelsmannen Deri Thomas, numera svensk medborgare och med titeln European Territory Manager, som drog igång park run i Sverige. För mig bekräftar han att det är England som bestämmer.

-Yes – the decision to re-open will be made jointly by HQ together with myself. So you’re right in saying that we can’t just decide separate rules for Sweden. The beauty of parkrun is that it’s a global organisation, with all the good things that brings, but it does mean that individual countries are a little bit less flexible to decide their own rules.

Att t ex i förväg kunna anmäla sig på nätet för att förhindra att fler än 50 kommer, tror han inte på. Krångligt och tar bort lite av tjusningen med park run. Samma med att dela ut kölappar på plats. Många som kommit och inte får starta skulle bli besvikna, tror han.

Ok, det är bara att tugga i sig. Men ändå får jag känslan av att man inte har något större intresse av att snabbt återöppna. Annars brukar det mesta gå att lösa, bara man vill. Och tyvärr tror jag inte att regeringens vilja att lätta på 50-gränsen får någon större betydelse för just park run i Sverige. Nej, risken är istället att dessa små gratislopp blir de sista att öppna så länge loppen utomlands kan locka hundratals deeltagare. Och när man väl sätter igång igen kan det bli svårt att få tillbaka deltagarna. De virtuella ”(not)parkrun” har i Sverige inte blivit någon hit vilket är lite illavarslande.

--------

Vackra villor längs Lindevägen i Johanneshov. Husen närmast är byggda runt 1907. Det finns inte många villor som ligger närmare tullarna än dessa. Området har kallats Palmeska förstaden. Samma hustyp på en av granngatorna var på tre våningar (sutteräng) 160 kvm och 80 kvm biyta, berättade en stolt ägare.

Jag fortsätter med jätteprojektet att springa på samtliga gator inom Stockholms kommun. Just nu är det stadsdelsområdet Enskede-Årsta-Vantör som ska ”intas”. Det är ett jättelikt område med tolv stadsdelar där jag nu är klar med Gamla Enskede, Johanneshov och Årsta. Jättekul jag är i kanonform, i alla fall uthållighetsmässigt..

Jag fick ju en uppgift från Stockholms stad om att det finns 5 270 namngivna gator/torg i kommunen. Frågan är nu hur långa dessa gator är i snitt? Vet jag det kan jag räkna ut hur långt jag behöver springa totalt exklusive sträckan till och från min bostad. Att räkna ut detta är också ett jätteprojekt men jag har en statistiskt säker metod, tror jag. Återkommer om detta.

Enkla villor längs Murkelvägen i Gamla Enskede.

Spöklikt torg- Skälderviksplan i Årsta nära Årstaberg station. På 50- och 60-talet myllrade det med affärer här,

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:02:53

Läs / skriv kommentar (11)


2020-08-12 - Hur många gator finns det i Stockholms kommun?

Sätra har väldigt blandad bebyggelse, är lummigt, ligger bara 1,5 mil från City och här kan du köpa ett radhus för under 5 miljoner kronor.

Mitt ”löparprojekt” att försöka springa på samtliga gator i Stockholms kommun/stad blev större än jag anat. Det skulle kunna jämföras med ett coast to coast, om ens det räcker.

Sakta, sakta tar jag bit för bit av Stockholm. Jag har ingen brådska. När det hela är avslutat skulle jag kanske våga utbrista:

-Ingen har satt sin fot på så många gator i kommunen.

Hur många gator finns det egentligen? Jag har ingen aning men det handlar om tusentals. Har sökt på nätet men bara hittat listor för innerstan och närförorter. Stockholm är gigantiskt och frågan är om jag hinner bli klar i år.

Idag kontaktade jag därför staden för att förhoppningsvis få ett svar på min fråga. Om du skulle gissa, hur många namngivna gator/vägar tror du det finns i kommunen?

Senast besökte jag Bredäng, idag var det dags för Sätra. Denna stadsdel till skillnad från Bredäng blev en positiv upplevelse. Sätra är ju riktigt fint! Här finns alla typer av bebyggelse- villor, kedjehus, radhus, låga flerfamiljshus men inte så mycket höga hus. Området är liksom Bredäng byggt på 60-talet, grönt, lummigt, kuperat och nära till naturen. Centrum är trist men det ska rivas.

Jag trodde jag kände till Sätra. Men icke, det blir ofta att man springer på samma genomfartsgator varenda gång. En sak som slog mig efteråt är vad mycket en husspekulant får för pengarna här. I Sätra, som ligger ca 1,5 mil söder om Stockholm, får du ett radhus från 60-talet för under 5 miljoner kronor. Tror du att du får det i Danderyd, som ligger 1 mil norr om Stockholm?

Nu är även hela Skärholmens stadsdelsområde avklart. Området består av Bredäng, Sätra, Skärholmen och Vårberg. Idag (14 augusti) intogs de två sistnämnda stadsdelarna, jbbigt i värmen, dessutom ett löp på 47 km.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:17:29

Läs / skriv kommentar (11)


2020-08-05 - Hjortron och löpning

Hjortronsäsongen är över och det var ont om hjortron på myrarna mellan Kramfors och Sollefteå. Stövlar var helt fel skobeklädnad, mycket skönare att plumsa runt barfota, sjunka ner i den mjuka mossan och känna det iskalla vattnet mellan tårna.

Jag åkte till Kramfors för att plocka hjortron och för att springa. Det första gick inget vidare men löpningen på hotellet blev en glad överraskning.

Ifjol fick jag massor av hjortron men i år blev skörden mager. Jag kom några veckor försent och fick bara ihop cirka ett kilo. Mycket dyra hjortron med andra ord.

Men att traska runt på dessa myrar är mycket rogivande. Bara någon mil utanför Kramfors råder rena vildmarken. Man kan vara ut en hel dag utan att se en enda levande varelse. Riktigt spännande att skumpa ut med hyrbilen på alla dessa skogsbilvägar. Det ä lite som att söka efter en nål i en höstack. Utan gps:en skulle jag inte våga. Jag har några säkra myrar men den här gången hade jag också gjort kartstudier och lagt in potentiella hjortronmyrar.

Glest med hjortron.

Högsta önskan är dock inte hjortronen. Nej, tänk om man kunde få så en björn. Det ska vara björnmarker här. I Västernorrland tror man att det finns totalt 350 björnar.och stammen växer.

Intresset för dessa trakter beror på att jag under 70-talet arbetade några år på Västernorrlands Allehand i Kramfors, Övik och Härnösand. Lite vemodigt att återvända till Kramfors som sakta håller på att dö. Samma med Sollefteå.Den stan såg riktigt bedrövlig ut med Appelbergs och Nya Norrland-huset som spökhus.

Sollefteås stolthet, anrika hotell Appelbergs har blivit ett spökslott. Kommunen var ifjol på väg att ta över men affären blev inte av. Turerna kring hotellet och dess ägare som drivit flyktingboende i trakten har varit många.

Det var därför glädjande att se att allt inte tynar bort i Kramfors. Stadshotellet t ex har länge varit stängt men öppnade för några år sedan och nu satsar man stort. I dagarna öppnade hotellet ett nytt fint gym med dyra, avancerade löpband. Ja, banden är så dyra att  F&S i Stockholm inte har råd med mer än ett på några enstaka gym (Technogym Unity Skillrun 7 000 för en bra bit över 100 000 kronor). Men i lilla Kramfors hade man två sådana band. Och på Statt tog jag naturligtvis in. Nu är kvalitetsträningen i full gång och siktet är inställt på en mara och en halvmara i höst.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:05:50

Läs / skriv kommentar (18)


2020-08-01 - Passerat 500 mil

Det är här på småvägarna milen samlas in. Bilden är från Göteborgslöpet och är tagen mellan Jönköping och Ulricehamn.

Trots att det inte blev något coast to coast i år har jag  jag sprungit mer än vanligt. Idag passerade jag 500 mil.

Just 500 mil har jag satt som en "skamgräns" för ett helt löparår. Jag har nu klarat den gränsen de senaste 19 åren med en topp 2016 på 1 019 mil. 500 mil hittills i år motsvarar ca 16 mil i veckan.

Att det blivit så mycket har sina randiga. I juli pågick "tävlingen" Spring tills du stupar", STDS. Där var ambitionen att "vinna", dvs springa längst av alla. Det lyckades; jag snittade under månaden på 47,7 km/dag mot 38,8 km/dag för "ultramskinen" Benny Eriksson i Sigtuna.

Den främsta anledningen till den höga mängden får ändå tillskrivas coronasituationen och långlöpet Stockholm-Göteborg t/r. Just det där med coronan har mentalt påverkat mig.Det är på något sätt som att jag skulle visa för mig själv att jag minsann ska kunna hålla mig frisk. Anders Tegnells upmmaning att 70+ inte ska sitta hemma och uggla utan ut och promenera (springa nämnde han väl aldrig?) har jag tagit på största allvar.

Sedan min löpdebut 25 oktober 1981 har jag nu sprungit totalt 19 292 mil vilket nästan motsvarar fem varv runt jorden. Det roliga är att det nästan motsvarar 500 mil per år. Det är annars under de senaste 20 åren jag ökat mängden. Några tusen mil blir det defintivt inte i år men kanske 700-800 om jag får vara frisk.

Har nu återupptagit jätteprojektet med att försöka springa på alla gator inom Stockholms stad. Knappt hälften är gjort och nu har jag tagit mig an Skärholmens stadsdelsområde, som består av stadsdelarna Bredäng, Sätra, Skärholmen och Vårberg.

Pärlan i Bredäng, Jakobsbergs gård med anor från 1750-talet. Idag används byggnaderna för diverse föreningsaktiviteter, café med mera.

Allt rätt tänkt i teorin men Bredäng blev inget lyckat bostadsområde. Hyreshusen dominerar och här är det Svenska Bostäder och Stena Fastigheter som äger det mesta.

Kan bocka av Bredäng, det första storskaliga förortsområdet som byggdes på 60-talets idéer om en idealstad med korta gångavstånd till ett affärscenrum, tunnelbana, skolor, trafikseparering och stora lamellhus med 50 meters lucka från varandra, alla liggande i nord-sydlig riktning. Allt säkert bra i teorin men Bredäng ger ett ganska trist intryck, trots att husen är välhållna och området är grönt. Bredäng liksom Vårberg klassas av polisen som "utsatta områden".

Veckans distans: 182 km  

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:53:44

Läs / skriv kommentar (36)


2020-07-28 - Dag 19: I mål!

Tillbaka på Tomtebogatan i Stockholm efter att ha sprungit Stockholm-Göteborg t/r. Det tog mig 19 dagar att springa totalt 1 126 km vilket gör ett snitt på 59 km per dag.

Hur roligt var det att springa Stockholm-Göteborg t/r. Roligt. Fast i jämförelse med ett coast to coast får löpet bara en 6:a på en tiogradig skala där ett ctc får en 10:a och ett långlöp på kontinenten en 8:a. Å andra sidan noterade jag flera positiva bieffekter . . .

Sverige är Sverige, inte alls samma spänning som att springa utomlands. Jag skulle inte ens vilja kalla det nu genomförda Göteborgslöpet för ett ”löparäventyr”, allt gick på räls. Snarare var det ett ”turistlöp”.

Likheterna mellan USA och Sverige var annars större än jag hade räknat med. Först hotellen; de höll t o m något högre klass än motsvarande i Amerika. Dessutom ganska billiga. Och vi svenskar är inte så tillknäppta som jag trodde men vi är mer trögstartade. I Amerika får jag spontant vågen, folk är nyfikna, entusiastiska och jag behöver inte ta initiativet för att starta en konversation. Här hemma krävs en fråga, lite vänlighet men när väl samtalet är igång är svensken, i alla fall mot en löpande luffare, hur öppen som helst.

Svensken, i synnerhet Stockholmaren, upplever jag ibland som rätt bufflig. Man står i vägen, flyttar ogärna på sig och hävdar sin ”rätt”.  I Amerika är det en annan attityd; tempot är lite lugnare och man går åt sidan i affärer och på gatan för att allt ska flyta på. Men nu märker jag en förändring till det positiva i Sverige och det tror jag vi kan tacka corona-läget för. Måtte det bli bestående, alltså att vi är mindre själviska.

Många undrar säkert vad det roliga består i att springa så här extremt långt, jag som är 72 år har ändå snittat på nästan 6 mil om dagen under nästan tre veckor. Ja, det är en fråga jag ibland själv ställer mig. Och den är svår att besvara.

Frihetskänslan naturligtvis. Men under senare år har jag ofta sagt att det är människorna jag möter, särskilt i Amerika, som är lockelsen. Och det stämmer. Det är alltså inte själva löpningen i sig som är kvintessensen. Nej, den kan vara nog så jobbig ibland. Samma med tekniska problem, felspringningar och dåligt väder.

Sakta men säkert har jag förstått vad som drar. Det är tanken på att komma till det där fina hotellet, få vila, äta sig riktigt mätt, ja nästan frossa. Och att på kvällen sitta och blogga. Lunchpauserna är ofta också höjdare, Jag ser fram emot stoppen, äter allt, ja även den tioende pizzan, hamburgaren eller pastarätten på raken smakar gott. Just under detta löp blev det väldigt mycket pizza, det finns ju minst en pizzeria i varje samhälle (i USA blir kosthållet något mer varierat).

Att springa från en punkt till en annan under många dagar ger också en tillfredsställese. Man känner att man faktiskt förflyttar sig, upplevelsen blir särskilt påtaglig under ett coast to coast men även under ett löp typ Stockholm-Göteborg. Inte alls samma känsla som  långpassen hemmavid.

Under senare år har ytterligare en positiv faktor kommit in- åldern. Att vara 70+ och kunna springa riktigt långt och länge, ja det stärker självförtroendet och ökar glädjen. Jag tvivlar t ex aldrig på att jag inte ska nå dagens etappmål hur långt bort det än ligger eller hur besvärliga de yttre förutsättningarna än är. Jag "vet" att jag kommer fram. Ofta är det de svåra dagarna som är de lätta och de lätta dagarna som är de svåra. T ex löpningen mellan Vara och Skövde, 69 km i regn, gick relativt lätt. Lockelsen där var ett lyxhotell i Skövde med gratis kvällsbuffé. Och ett lunchstopp på MvDonalds i Skara spädde på USA-feelingen.

Just det där med att kunna springa 6-7 mil relativt obehindrat betyder mer än de flesta kan ana. Plötsligt öppnar sig nya möjligheter inför nästa coast to coast, förhoppningsvis våren 2021. Tidigare har jag ofta haft som maxdistans dryga 6 mil (snittet på alla coast to coast har legat på 54 km/dag). Men att kunna springa någon enstaka dag 7-8 mil ger oanade möjligheter.. Plötsligt kan jag nå motell som varit onåbara, slippa krångliga stevar etc.

Några andra positiva erfarenheter efter Göteborgslöpet:

* Jag har börjat lyssna väldigt mycket på radio (P1)- hört t ex nästan alla nyhetssändningar (blir lite tajtigt i sommartorkan), hört alla Sommar och även lyssnat på radioföljetänger. SR håller hög klass, Avnjutit också flera poddar, ofta om löpning.

En räv i ett dike utanför Enköping och som kalasar på en fångad åkersork. Det som jag var lika intresserad av var dock det lilla röda till höger om räven, en tom colaburk . . .

* Jag har helt slutat att använda kontanter, alla betalningar har skett med kreditkort. Kommer fortsätta med det.

^ Upptäckt skogens gröna guld, eller rättar sagt vägdikenas gömda skatter. Jag har roat mig med att plocka tomburkar och petflaskor och pantat dem i närmsta matbutik. Jag blev självförsörjande på sportdryck och Snickers. Totalt fick jag ihop ca 350 kronor, Mest en kul grej och trevliga små stopp. Starköl, Red Bull och alkholstark cider är populärast blanad bilisterna (bara hoppas att det är avfall från medpassagerarna).

Dagen efter hemkomsten stack jag iväg på årets första bärplocking. I närheten av Enyberg fick jag ihop 6 kg blåbär.

Nu väntar blåbärsplockning, hoppas kunna göra många löpturer med babyjoggern i Stockholmstrakten. Och kanske drar jag snart till Kramfors för att plocka hjortron. I höst är det lingonen som väntar. Och så går jag och lurar på någon mara eller ett ultrallopp. Måste få nytta av alla milen i benen. Kanske ska luffaren också kunna bli snabb? Det största problemet just nu att 70+ är portade från de få sankttionerade lopp som arrangeras i Sverige.

Keep on running! 

Postad av Björn kl 21:42:55

Läs / skriv kommentar (17)