Ösregn och Poseidon mötte mig vid framkomsten till Göteborg. Löpet Stockholm-Göteborg tog 19 dagar och mätte 60 mil.

Allt gick enligt plan. Inga missöden, helt skadefri och 3 mil/dag. Självklart är jag nöjd, men . . .

Vadå men? Att jag vid 78-års ålder skulle klara det hela var långt ifrån självklart. Risken fanns att artrosproblemen skulle sätta stopp. Vid värk skulle jag bryta direkt. Det slapp jag, hade inte ens några känningar. Ändå tycker jag att löpningen "borde" ha gått bättre, jag springer för långsamt och haltar på vänster ben.

Troligen skulle jag ha kunnat fortsätta med mina 3 mil/dag under ytterligare flera veckor. Men skulle jag ha klarat 4-5 mil? Nej, det är långt ifrån säkert. Spelar det då någon roll? Ja, skulle jag fundera på ett eventuellt Amerikalöp igen, då måste distanserna ligga på runt fyra mil/dag, annars tar det för lång tid och blir dessutom väldigt dyrt. Tanken frestar att under en vecka på hemmaplan testa at springa en mara om dagen.

Hur roligt var då Göteborgslöpet? Sådär. Tidigare Göteborgslöp har varit roligare (har sprungit sträckan fyra gånger). Men visst var det roligt. Gräset är dock grönare på andra sidan, det vill säga äventyrslöp utomlands är mer spännande. Det nya med just det här löpet var att jag passade på att lyssna på ljudböcker, hann med ett 10-tal. Allmänbildande! och så har jag lyssnart på radions alla Sommarpratare.

Så en fråga: hur många kronor tror ni jag drog in på att panta burkar och plastflaskor jag hittade längs vägarna?

Keep on running!

Utanför Coop i Dalsjöfors samlas småkillarna på sina elsparkcyklar.

När jag var ung var det moppen som förenade. Så verkar det fortfarande vara. Men för dem som är under 15 år är det nu elsparkcykeln.

Då jag idag rullade in i Dalsjöfors, ett samhäll med 4 000 invånare mellan Ulricehamn och Borås slogs jag av hur många elsparcyklar det verkar finnas här. En drös killar i 10-12-årsåldern, inga tjejer, hade samlats utanför Coop.

-Ibland kan vi vara 20 stycken, berättar en av pojkarna.

De är inga hyrcyklar som i Stockholm, nej alla äger sin egen. Utanför Coop far de fram och tillbaka, gör tricks och verkar ha riktigt kul. Gemensam för alla är att de bär hjälm och har varsin mobil i handen.

Är ni inte rädda för att slå er? frågar farfar.

-Nä, vi har ju hjälm...

Mitt på den gamla banvallen i närheten av Nitta blev jag stoppad av en förrymd ko.

En gammal löparkompis från Stockholm, Hans Strängby, som sommartid bor i trakterna gjorde mig sällskap på banvallen. Vi hade hur mycket som helst att prata om och kilometrarna rullade på snabbt utan att jag tänkte på det.

Dagens distans 34 km

Keep on running! 

Nej, jag tittade inte in på Björnhälsan i Ulricehamn. Björnen kände sig frisk.

Det var inte runners high. Men nästan. I ödemarkerna norr om Ulricehamn skrek jag ut av lycka: keep on running!

Det gick lite bättre än vanligt idag; hastigheten var aningen högre, behövde inte stanna för att stretcha, gjorde inte en massa andra småstopp och så var det perfekt löparväder. Tankarna gick till USA. Tänk om det ändå vore möjligt med ett tioende coast to coast... Men så kom nerförsbackarna i Ulricehamn, dom gillar inte mitt vänsterknä. Då gör det ont. Plötsligt var jag tillbaka i verkligheten.

Sträckan Jönköping-Ulricehamn är mycket besvärlig för löpare. Här går riksväg 40, en så kallad wireväg, genaste vägen men livsfarlig och konstigt nog inte förbjuden för mig att springa på. Men det gjorde jag inte. Det luriga är att på några sträckor finns cykelbana, annars hänvisas man ut i skogen på en gammal banvall (Borås-Ulricehamnsbanan), platt men jobbig eftersom det är grus. Istället tvingas man göra hiskeliga omvägar.

Tack vare omvägarna får löparen se det som bilturisten missar, t ex den här vackra stugan i Hössna och den här . . .

...vackra veteranbilen i Gulered. Vad är det för märke, modell och årsmodell? tror ni.

Samma bil men året är 2020 då jag också sprang förbi Gulered. Då var jag 72 år och klämde hela sträckan Jönköping-Ulricehamn (61 km) på en dag, nu behövde jag två dagar.

Dagens distans: 34 km

Keep on running!

Äppleskörden verkar bli bra i år. Bilden från Gisebo utanför Huskvarna och i bakgrunden Vättern.

Idag kände jag mig stark. Ändå var jag lusig som en gångare.

Det är lätt att missbedöma den egna hastigheten. De sista fem kilometrarna från Huskvarna in till Jönköping gick i bra tempo. Ja, så kändes det i alla fall. Bakom mig gick ett par i ganska rask takt. Efter någon kilometer vände jag mig om för att se hur mycket jag dragit ifrån. Avståndet var det samma! Så där höll det på ända in till Jönköping och det var omöjligt att skaka av mig paret. Suck!

Det spelar ingen roll att det går långsamt, tröstar hustrun. Jag nickar instämmande men egentligen håller jag inte med. Vanliga gångare som är snabbare än jag är stressande. Hoppas att det ska släppa en dag och jag kan få lite studs i benen.

Dagens distans 27 km

Veckans distans: 220 km

Keep on running!

Längs Brahegatan i Gränna ligger polkagriskokerierna tätt. Det ska finnas ett dussintal i stan. Fick stålsätta mig mot att inte köpa men till sist föll jag för frestelsen.

Märker att jag blivit ganska snål under det här löpet. Plockar tomburkar i vägdikena, äter på enkla matsttällen och tycker att det mesta är dyrt. 

Lunchen idag var planerad att intas på Gyllene Uttern utanför Gränna. Där har jag ätit under tidigare Göteborgslöp. När jag nu såg att buffén kostade 245 kronor och en räksmörgås 169 kronor vände jag i dörren. Det blev istället lite medhavd mat på en bänk i solen utanför restaurangen.

Samtidgt insåg jag att jag nog inte riktigt hängt med i prisutvecklingen. Jag äter för det mesta hemma och ute blir det Dagens. Så 169 kronor för en räksmörgås är kanske inte så dyrt ändå? 

Stort rum på Hotell Vätterleden och fantastisk utsikt över Vättern. 891 kronor för en natt inklusive frukost var ju rena kapet. Jämför det med stugan i går för 600 kr.

Löpningen går fortsatt mycket långsamt. Dagarna blir därfär ganska långa, uppåt åtta timmar, trots att dagsetapperna sällan är längre än tre mil. Dessbättre har jag inte ont, däremot vilovärk nattetid. 

Imorgon bär det av till Jönköping med två nätter på bra hotell.

Keep pn running!

Min stuga på Getingaryds Camping&Stugor i närheten av Gränna. Inte Best Westen precis.

Boendet är den enda lyxen under mina långlöp. Defintivt nej till att tälta och campingstugor bara i undantagsfall.

Idag var ett undantag. Eftersom det inte fanns hotell på lämpliga avstånd blev det en campingplats med några stugor. Inget sänglinne, inget vatten, inget wifi, ingen toa och dusch i stugan, däremot ett kylskåp. Jag är nog för gammal för sånt här, ser liksom inte tjusningen i det hela.

Tankarna gick till stuglivet på Nåttarö där familjen på 80- och 90-talet tillbringade några sommarveckor med barnen. Då stod man ut med torrdasset, de nerlegade våningssängarna, duschpoletterna, affären med de svindyra priserna, grannar med konstiga vanor, köksbordet med perstorpsplatta, kravet på eget sänglinne, städning etc.

Ja, precis så var det också i den här campingbyn. Fast duschpoletterna var borta men antalet duschar var lika få som förr. Jag fick därför vänta ett bra  tag på min tur. När dörren äntligen öppnades efter att någon duschat i minst en kvart kunde jag inte hålla mig:

-Nu måste du väl vara väldigt ren? sa jag sarkastiskt.

Reaktionen uteblev. Kanske lika bra det. Nu slapp jag förklara att det råder vattenbrist och att stå så där länge i duschen är klart olämpligt.

Min stuga kostade 650 kronor natten, ungefär halva priset för ett bra hotellrum. Prisvärt? Nej.

Dagens distans: 38 km

Keep on running!

Jag badar aldrig under mina långlöp. Men för en överhettad pesionär blev ett glittrande Vättern en oemoståndlig frestelse denna varma dag.

Bad är en överdrift, ett dopp ligger närmare sanningen. Vättern är känd för mycket låga vattentemperaturer så jag tvekade. Frågade därför två nyuppstigna kvinnor; de gissade på 18 grader. Då så, då vågar jag mig också i.

Men efter en evighet på badstegen och ett minutendopp här vid Borghamn Strand mellan Vadstena och Ödeshög insåg jag att det måste vara mycket kallare, kanske bara 15 grader. Men den gissningen skulle också visa sig helt felaktig. SvT:s reporter hade nämligen just idag kollat vattentemperaturen på två badplatser i Jönköping och hade ett inslag om detta i regionalnyheterna. Resultatet? Jo, 10 respektive 12 grader! 

Storgatan i Vadstena.

Hm, gör detta mig till en vis man?

Dagens distans: 33 km

Keep on running!

Bussen jag satt på för en timma sedan har precis återvänt till Motala. Finns min kvarglömda ryggsäck med plånboken kvar?

Viirrigheten fortsätter. Nu blev jag av med plånbok och ryggsäck på bussen. Hur ska det här sluta?

Idag var katastrofen nära. När jag skulle panta mina burkar på Coop vid stationen i Motala upptäckte jag att ryggsäcken inte låg i joggingvagnen. Herregud, jag måste ha glömt kvar den på bussen!

Panikartat ringde jag kundtjänst på Östgötatrafiken.

-Jag har precis stigit av buss 628 vid Motala station och glömt kvar min ryggsäck. Nu har bussen åkt iväg.

-Lugn, jag ska ringa chauffören. Vänta så återkommer jag, sa mannen i andra ändan av luren.

Efter någon minut återkom han. Bussen hade fortsatt till Vadstena men ryggsäcken var återfunnen. Om en halvtimma skulle bussen var tillbaka i Motala. Räddad igen!

Varför dessa bussresor? undrar du kanske. Jo, de är nödvändiga för att få ihop pusslet med hotellen. Igär hade jag sprungit till Godegård och tagit bussen de sista 2,5 milen in till hotellet i Motala och idag tog jag igen bussresan genom att springa i motsatt riktning och hoppa på i Godegård.  

Knappt en bil i sikte på småvägarna mot Godegård. 

Jag är inte snabb men den här stora fjärilslarven (Större träfjäril?) hade inte en chans mot mig.

Dagens distans: 28 km

Keep on running!