På lördag startar jag ett litet löparäventyr; springer de cirka 25 milen mellan Umeå och Härnösand. Vajervägarna på E4:an blir min värsta fiende.

Dessa 2+1 vägar är trafiksäkra för bilisterna men livsfarliga för fotfolket och cyklisterna. Rent lagligt får jag springa på en 2+1 väg men jag kommer inte att göra det. Jag tvingas därför ta omvägar, i något fall åka regionaltåg och sedan kompensera tågresandet med löpning motsvarande längd, alltså en tågsteve. Synd, för E4:an är väldigt vacker genom Höga kusten.

Totalt kommer jag att vara ute sex dagar, bo på hotell och springa med joggingvagn. Vagnen har jag köpt i Umeåtrakten och egentligen är vagnköpet skälet till resan. Tanken är att ha denna vagn på mitt nästa coast to coast 2025.

Jag skrev tidigare att jag i år klarat kvaltiden till Boston Marathon men det är lite oklart om man kommer att acceptera tiden från Kustmaran. Ett nej skulle kunna innebära att det istället blir start på västkusten.

Kvaltiderna i Boston tycker jag är realistiska. Men titta på vad som krävs för en löpare över 60 år för att få en startplats i Berlin Marathon. Jag som 76-åring måste göra 3.25. Det finns ingen svensk som gjort det, närmast kommer Anders Hansson med 3.28 i ett lopp i Växö 2019. Obegripligt varför man har dessa kvaltider i Berlin. Åldersdiskriminering!   

Tiderna inom parantes avser kvaltiderna för kvinnor.

Keep on running!

I mål efter Kustmaran i Kristianopel, Blekinge. Jag sprang in på en tid som direktkvalificerar mig till Boston Marathon i klass M75. Så kanske blir det start i Boston 2025 då jag springer mitt nionde coast to coast. Nej, jag sprang inte i strumplästen som bilden visar.

Ändra inte dina gamla rutiner inför ett maratanlopp, brukar det heta. Men det var pecis vad jag gjorde idag. Och då gick det strålande!

Det är några saker jag inte gör under halvmaror eller maror:

* Använder solglasögon

* Använder löparkeps

* Äter energigel före- eller under loppet

* Tittar på klockan

Men allt det där bröt jag mot idag under Kustmaran i Kristianopel. Jag hade inte så mycket att förlora; mina senaste maratonlopp har inte gått särskilt bra och något behövde göras (förutom att träna bättre).

Först till det sistnämnda, träningen. Jag kom mycket väl förberedd. Mina nära 50 mil runt Vänern gav mig en stabil grund. Sedan har jag haft cirka tio dagar på raken med bra men inte stenhård kvalitetsträning (bl a backe, norska intervaller på band, tusenmetersintervaller, och snabbdistans 5 km). Och sedan tre avslutande dagar med knappt någon löpning alls.

Förmodligen var det detta som gav resultat, inte primärt solglasögonen och kepsen. Däremot tror jag det var smart att hålla koll på klockans tempoangivelser, främst för att inte gå ut för snabbt. Målet var att ligga runt 6-minuterstempo, klarade det dock inte hela vägen. Och så hade jag bestämt att när det återstod två km skulle jag ge järnet. Det "löftet" höll jag och det gjorde att jag med 1,5 minuters marginal klarade kvalgränsen till Boston.

Bara ett 30-tal löpare sprang Kustmaran. Förvånande eftrsom det är en av de snabbaste maratonbanorna i Sverige, tyvärr krockade loppet i år med en populär halvmara i Kalmar. Loppet är välarrangerat (Team Blekinge) och är en vändpunktsbana, asfalterad landsväg, knappt någon trafik och ren landsbygd.

En kvart före start då jag snörde på mig skorna kom en man i 50-åsåldern fram till mig. Han bodde på campingen och var med ett gäng motorcyklister och ställde nu frågor om loppet. Han fösäkrade att han inte var någon buse, bara en "vanlig svensk". Då vi skiljdes åt, klockan var då 09.45, slank det ur honom.

-Nä, nu måste jag in och ha en grogg . . .

Det blev inget perfekt lopp men jag är ändå nöjd. Tid 4.33.34, en putsning med cirka tolv minuter jämfört med senste maran i Holland som var en katastrof. Dom flesta verkade också väldigt nöjda och många hade nog räknat med att det skulle vara varmare, nu cirka 21 grader, rätt kraftig motvind ut men medvind hem.

Kurt Gustavsson, Hultsfreds LK, är 78 år och fullföljde idag sitt 289:e maraton, målet är 300. Han är synskadad (grön starr på båda ögonen), har blindkäpp "men jag känner banan så jag behöver ingen käpp eller ledsagare idag", förklarade han före start.

Keep on running!

Laz hade 14 000 följare på nätet och amerikanerna hyllade honom som en hjälte trots att han tvingades avbryta sin vandring över USA. Observera cigaretten i handen. Bilden från hans FB-sida några dagar före det definitiva slutet.

En 83 dagar lång golgatavandring är över. En av ultravärldens mest kända personer, 70-årige ”Lazarus Lake”, tvingades igår av hälsoskäl avbryta sitt försök att för andra gången korsa Amerika till fots.

Egentligen var försöket dömt att misslyckas. Laz, vars riktiga namn är Gary Cantrell, hade avråtts av läkare att starta. Hans hälsotillstånd var från början dåligt; 90 procent av halspulsådern var blockerad. Ju längre vandringen pågick ökade hans smärtor i benen, fötterna var i bedrövligt skick. Drygt halvvägs, i Oklahoma, gav han upp efter att ha tagit sig till sin pappas grav utanför staden Foyil. På Facebook skriver han:

”One of the great lessons of the run is

that nothing heals during the journey any more.

All you can hope is to not make it worse.

70 is not 30”.

Laz har gjort sig känd som en mycket originell och kontroversiell person, älskad av många inom ultrasporten men också hårt kritiserad. Mest känd är han för att ordna mytomspunna Barkley Marathons i Tennessee, ett av världens tuffaste ultralopp som få har klarat. Starten sker när han tänder sin cigarett. Laz röker som en borstbindare men i intervjuerna under sitt senaste coast to coast sa  han att han inte rökar i uppförsbackarna.   

Planen var att med följebil gå från Fenwick Island, DW till San Francisco. CA. Problem uppstod tidigt men Laz kämpade på och när han bröt hade han snittat 33 km/dag. Det var 10 km kortare än 2018 då han gick mellan Newport, RI och Newport, OR. Möjligen får den nu avbrutna vandringen konsekvenser; att andra krafter tar över Barkley Marathons.

Keep on running!

Avslutningsdagen firades med en stor glass.

Det här blev tuffare än väntat. Och inte var det särskilt roligt heller. Nej, att springa runt Vänern rekommenderar jag ingen.

Av alla mina äventyrslöp blev löpturen runt Vänern den tråkigaste av alla. Till stor del får det skyllas på vädret- det regnade nio av tio dagar och det var ganska kallt. Två tänkta medlöpare föll också bort i sista stund. Av själva Vänern såg jag inte särskilt mycket. Borde röjas mer sly och fällas träd längs sjöarna för att förbättra sikten! Passagen genom Dalsland får nog betecknas som en av höjdpunkterna, annars inga större naturupplevelser.

Cykelleden Vänerleden, som invigdes ifjol, är klart överreklamerad. Från början hade jag tänkt att följa leden slaviskt men tur var att jag inte gjorde det. För det första hade sträckan då blivit 64 mil mot mina 46. Eftersom leden gör, som jag uppfattar det, en massa onödiga avstickare, ofta på backiga grusvägar, hade jag förmodligen stupat.

Bilden tagen strax söder om Bengtsfors där flera andra cykelleder går längs sjöarna. Det är vackert men kuperat och tungsprunget på gruset. Det hade blivit lättare att spring på den glest trafikerade och asfalterade landsvägen intill.

Löpformen har varit hygglig och ett snitt på 46 kilometer per dag är jag ändå nöjd med. Det är dock 5 km kortare än under USA-löpen. Helt klart blir man hemmablind varför det är betydligt roligare och mer spännande att springa utomlands. Ett nionde coast to coast hägrar nästa år men inget är bestämt.

Veckans distans: 329 km

Keep on running!

Har det kommit en katt bland heremelinerna? Jag har precis anlänt till Forsbacka golfklubb mellan Bengtsfors och Säffle för att äta lunch och parkerat joggingvagnen bland alla golfvagnar. Jag skojar med spelarna om vem som har den finaste vagnen.

Forsbacka golfklubb har rankats som den 34:e bästa bland Sveriges nära 500 golfbanor. För mig som inte är golfare uppskattade jag maten.

Jag som långlöpare rör mig mycket ute på lanbygden. Där finns det i regel inga vanliga restauranger men däremot golfbanor som ofta kan servera mat. I USA har de varit räddningen många gånger och idag blev det Forsbacka GK. Dagens buffé med köttfärslimpa, skivor tjocka som mina underarmar, smakade föträffligt.

Bilden från Forsbackas hemsida. Det vita huset i bakgrunden är Jägarmästarvillan från 1800-talet som inrymmer hotell och restaurang.

Regn även idag. Imorgon söndag väntas också regn och jag kan summera att det regnat nio av tio dagar. Söndag blir också sista dagen på Vänern runt och det känns skönt att snart vara hemma.

Dagens distans till Säffle: 52 km

Keep on running!

Dagens färd mellan Mellerud och Bengtsfors (46 km) blev den hittills vackraste. Jag passerade flera små forsar och sjöar samt  Dalslands kanal med sina små slussar. Övre bilden strax öster om Hallersbyn och nedre bilden sjön Erve.

Keep on running!

Europaväg 45 är Sveriges längsta väg, 169 mil, och går mellan Göteborg-Karusuando. I Värmland saknas ofta vögren vilket gör den livsfarlig för gångare och cyklister. Vid varje möte tvingades jag därför gå av vägen.

Hur kan man ha en Europaväg som saknar vägren? E45 i Värmland är en mardröm för fotfolket.

Jag försöker undvika hårt trafikerade vägar, bl a Europavägar och vajervägar (2+1). Dagens etapp Vänersborg-Mellerud gick största delen på E45. Alternativvägar hade blivit mycket längre och efter noga kartstudier bestämde jag mig för att välja E45:an. Första halvan inga problem men de två milen Brålanda-Mellerud mycket besvärliga eftersom det saknades vägren.

Trafikverket utredde för några år sedan sträckan och konstaterade att den har "varierad standard", "brister i framkomlighet" och att drygt vart tionde fordon utgörs av tung trafik och att fotgänagre är särskilt utsatta. Men inget har hänt.

Nu tog jag inga risker. Gick av vägen vid varenda möte, dom var många. Det tog därför en evig tid. Imorgon, då jag fortsätter till Bengtsfors, undviker jag E45:an.

Godstrafik på järnväg har varit en förlustaffär under flera decennier. "Alla" är för gröna transporter men tåg och lastbil konkurrerar inte på lika villkor. Bilden från Frändefors där ett Green Cargo-tåg passerar- detta statligt ägda bolag har egentligen aldrig visat vinst.

Regnet plågade mig hela dagen och även imorgon väntas en del regn. Jag har verkligen haft otur med vädret. Idag var det dock medvind, visst en fördel, men nackdelen var att jag blev dyblöt eftersom kärran inte skyddade mig , frös som en hund på Rasta i Brålanda.

Kornet har kommit långt.

Dagens distans: 50 km

Keep on running!

Vackra vägslänter med sedum rupestre längs väg 44 mellan Lidköping och Grästorp. Har nu kommit halvvägs och bor på fina Quality i Vänersborg. Slapp regnet med sedan brakade det loss med översvämningar. Totalt 49 km.

Keep on running!