Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5051 km. Denna vecka: 58 km. Idag: 11 km

2007-07-04 - Svar på era frågor

Oj, vad många kommentarer och frågor det kommit de senaste dagarna. Det jag skrev om bordsbön, mina möten med vanliga amerikaner och att folk ber för mig engagerade.  Fortsätt att  fråga på! Här svar på era senaste frågor.

1.  Al Hutchings undrar om jag funderar på att göra en liknande löptur i Kanda?

Svar: Nej, det är tveksamt. Tror att det är för mycket skog och ödsliga trakter i Kanda, ungefär som i Norrland. Förra sommaren sprang jag på småvägar mellan Stockholm och Kramfors men det var lite för ödsligt. Någon ny löpning är inte planerad men det vore kanske trevligt att springa Stockholm-Rom.

2. Putchi frågar om jag kan springa omedelbart efter att jag ätit.

Svar: Ja, det är pang på direkt. Har inga som helst problem med att springa "fulltankad". Jag kan till och med klämma i mig 2 liter Pepsi och springa direkt.

3. Liselott undrar hur det känns i kroppen när jag ännu inte haft en enda vilodag och  hon frågar också om hur jag lyckas hålla motivationen uppe, dag efter dag.

Svar: Så länge jag känner mig fräsch tar jag inga vilodagar. Skulle jag ändå göra det är risken stor att jag blir sämre. Kroppen återhämtar sig fantastiskt bra- när jag 2005 sprang mellan Chicago och New Orleans tog jag heller ingen vilodag. Men känner jag mig sliten, irriterad eller rent av är skadad, ja då är det självklart att jag vilar. Motivationen har hittills varit stark; det är så underbart att springa, att få känna sig fri som fågeln, leva ett både luffar- och lyxliv, träffa underbara människor och kanske, kanske, klara av målet stt springa tvärs över detta ofantligt stora land. Och sedan ger det mig en kick att en 59-årig gubbe kan göra det här. Men hade jag inte haft familjens stöd, ja då hade det inte gått.

4. Allan undrar hur jag klarar värmen och om jag har några "tricks" med kläder.

Svar: Jag har visserligen haft sol alla dagar men det har ändå inte varit mer än ca 35 grader men då först framåt 15-16-tiden. I sådan värme är det mycket svårt att springa så då blir det en hel del gång. Annars försöker jag komma iväg så tidigt som möjligt på morgonen. Jag springer i löparkeps (gör det aldrig i Sverige), t-tröja eller löparlinne. T-tröja (sådan där som "andas") är egentligen bättre än linnet eftersom svetten verkar försvinna snabbare. Någon gång har jag hällt vatten på armarna- fantastiskt vilken kyleffekt det får när vattnet dunstar! Och en gång ställde jag mig i en vattenspridare på ett fält. Viktigt  dock att försöka hålla löparbyxorna torra, det är annars lätt att få skavsår på insidan av låren.

5. Ulf är också inne på temat värme och undrar varför jag valde att springa under sommaren.

Svar: Bäst hade varit att starta i början av april men det gick inte av rent praktiska skäl. Visst, värmen kan suga musten ur en men samtidigt är det ändå skönt när det är varmt ute. Däremot ogillar jag att tävla i värme- då gör jag aldrig några bra lopp.

6. Maria undrar vilken sida av motorbvägen jag springer.

Svar: Jag springer alltiid så att jag möter trafiken, alltså på den vänstra sidan. Trafiken har hittills inte varit något större problem., Och nästan överallt har det funnits en vägren och jag håller mig så långt till vänster som möjligt.

7. Martin undrar hur jag orkar läsa alla "konstiga kommentarer" i bloggen.

Svar: Jag tycker ni har varit jättebussiga och gett mig ett väldigt fint stöd. Skulle det vara något konstigt inlägg är det ingen idé att hetsa upp sig- som till exempel den person som ondgjorde sig över att jag skrivit skonra när det skulle vara skorna. Personen var så upprörd över den slappa korrekturläsningen att han övervägde att säga upp prenumerationen på tidningen. Han skulle bara veta under vilka primitiva förhållanden denna blogg upprätthålls.

Postad av Björn kl 05:04:13

Läs / skriv kommentar (0)


2007-07-04 - Haffad av polisen

Dödsriket igår och himmelriket i dag. Min 88 km långa löpning igår på motorvägen mellan Burley och American Falls var nog en av de mest hemska upplevelser jag haft under mina nu 25 år som långdistanslöpare. Allt började dock så bra.

Vattendunken, som jag har under vagnen, fylldes på morgonen med iskuber från det utmärkta motellet jag checkat in på i Burley. Över isbitarna hälldes 1 liter blåfärgad Gatorade, anrättningen påminde om vindrutespolartvätska man har till bilen. Frukost bestående av amerikanska pannkakor med sirap och björnbärssylt samt stekt bacon och ägg, ett stort glas mjölk, isvatten och kaffe blev en utmärkt start. Jag kom också iväg tidigt, ca 07, bra eftersom dagen skulle bli mycket varm.

De 3-4 första timmarnas löpning gick bra. Men det var det mest deprimerande landskap jag någonsin sett. Totalt dött, inte ett hus, milslånga raksträckor med hemska slakmotor, enda växtligheten var sage brush och inte ett enda ställe att söka skugga på. Fick ändå försöka ta lunchpaus i detta "dödsrike", parkerade vagnen vid vägkanten och ålade in min kropp under en av dessa buskar för att få lite skugga. Där låg jag och flämtade som ett skadeskjutet djur, tryckte i mig några smörgåsar med ost som kletat ihop til en enda gegga och drack min blåfärgade , nu varma dryck. Maten gjorde mig gott, jag blev dåsig och lyckades få en tupplur på 15 minuter under busken. Sedan var det bara att bita ihop och ta de de återstående 4-5 milen. När jag väl nådde målet, American Falls, hade jag varit ute 14 timmar! Varför detta vansinne? Ja, det fanns inga andra alternativ än motorvägen. Och övernatta i sage bruschen vore ännu hemskare.

Himmelriket då? Ja det var dagens lätta löpning på knappt 4 mil upp till Pocatello (55 00 invånare) där jag checkat in på ett utmärkt och billigt motell.  Fina Ramada ligger alldeles intill och i receptionen fick jag veta att rum 168 kunde snylta på Ramdas wireless internet. Så det är det jag precis nu gör!

Fast denna himmelska dag kunde ha slutat illa. Jag blev nämligen haffad på motorvägen av the Idaho State Police. Folk hade ringt och undrat vad det var för galning som sprang på motorvägen. Och var hade han kastat barnet? Nu blev det i stället en synnerligen angenäm upplevelse. Jag hade nämligen sprungit lite vilse och kunde inte hitta mitt hotell. Polismannen Brady Johnson var mycket vänlig- alla dörrar öppnades när han förstod att han hade med en svensk långdistanslöpare att göra. Han erbjöd sig skjussa mig till mitt motell, som jag nyss sprungit förbi. Nu blev det visserligen förbjuden bilåkning 3 km men eftersom jag redan sprungit sträckan, tycker jag inte det är "fusk".

Morgondagen kan bli besvärlig, kanske en ny 8-milare,  förhoppningsvis dock inte på motorvägen.

Keep on running!

Postad av Björn kl 03:39:44

Läs / skriv kommentar (2)


2007-07-02 - Svar på era frågor

Det verkar som mina rapporter entusiasmerar er. Fortsätt att fråga på och här svaren på era senaste frågor:

1. Conny J frågar om jag någon gång funderat på att ge upp.

Svar: Nej, aldrig. Men den tanken kanske kommer någon gång. Det mentala kan kanske bli svårare än det rent fysiska.

2. Gusten undrar om hur man motiverar sig själv att klara alla dessa raksträckor.

Svar: Känner du dig stark är raksträckorna inte så farliga. Det är dagens etappmål du alltid har i huvudet. Värst är kanske långa raksträckor där det stiger svagt, svagt uppför. Då blir jag osäker på om jag skall gå eller inte, normalt går jag i branta uppförsbackar och även i riktigt branta nerförsbackar.

3. "Skadad löpare" frågar om vad jag tänker på och om inte asfalten sliter hårt på leder och muskler.

Svar: Inga djupa tankar här och det känns bara skönt. Annars har man alltid dagens etappmål i huvudet. Nej, asfalt är jag van vid och med bra löparskor är det inga problem. Värst är nog betongen, som finns på sina ställen här på motorvägen i Idaho.

4. Selbäck frågar om jag lyssnar på musik.

Svar: Ja, rätt ofta. Har en mp3-spelare med radio, tyvärr är radiuomottagningen dålig.

5. Thomas  K frågar om min löparbakgrund och om mina pesronrekord på hel- och halvmarathon.

Svar: Har sprungit 25 år, tränar mycket (13-15 mil per vecka de senaste åren och tränar ofta tre gånger om dagen genom att springa till och från jobbet samt på lunchen). Har inga märkliga personrekord, 1.20 på halvmaran och 2.51 på maran. Rekorden är gamla, egentligen är mina nuvarande tider bättre. 2005 sprang jag i Hamburg maran på 2.55 och den tiden motsvarar strax under 2.30 för en person som är  30 år eller yngre. Ja, jag har en förstående hustru men träningen inkräktar egentligen aldrig på vår fritid.

6. Inkan undrar om hur jag klarar att fotografera mig själv.

Svar: Enkelt, kameran har självutlösare. Någon gång har folk självmant erbjudit sig att hjälpa mig med fotograferandet. Och rätt ofta vill man ta en bild på mig för eget bruk, det förvånar mig lite. Är jag en sådan kuf?

7. Någon frågar om jag uppfattar olika lukter längs vägen.

Svar: Ja, i högsta grad. Buskar som blommade i dalgångarna i Oregon doftade underbart. På landsbygden är det mycket gödseldoft, uthärdligt. Det som däremot stinker är döda skunkar och så många bilar som körs på (dålig?) diesel.

 

Postad av Björn kl 06:15:49

Läs / skriv kommentar (1)


2007-07-02 - Möten med vanliga amerikaner

Ensam är stark.  Det är något man gillar i USA, tokstollar som brinner för sin sak och som också försöker genomföra den. Som jag och mitt löpprojekt till exempel. Men det räcker inte  med att vara stark, du måste också få stöd från andra. Utan den entusiasm som mött mig under mina nu tre veckors löpning i USA skulle det här äventyret aldrig gå att genomföra. Även det stöd jag får från er därhemma via min blogg betyder mycket. För du skall veta att du är väldigt liten och sårbar ute på de oändliga amerikanska vägarna.

Möten med vanliga amerikaner håller humöret uppe. Som till exempel igår när jag  träffade paret Mat och Joan Bridges i Buhl, ID. Jag skulle precis börja min  löpning då dom hejdade mig utanför ett litet internetcafé där jag uppdaterat hemsidan. Mat är biodlare ocvatten h sköter på fritiden 400 bikupor men driver också en av USA:s största ädelfiskodlingar där man tar från Snake River. Joan är delägare i stadens gym (där promenerar man på löpbanden i stället för springer) och hon erbjöd sig att ge mig några energikakor när jag berättade att mina inte smakade så gott. De bombarderade mig med frågor och gav mig ett enormt stöd. Döm om min förvåning när paret dyker upp igen efter att jag genomfört  dagens löpning och checkat in på ett motell vid ett så kallat truckstop i Eden invid motorvägen . Nu hade de med sig en massa energikakor (Bumble Bars, jättegoda!). Senare gick vi och åt tillsammans  och det var inte tal om att jag skulle betala. Det var min första måltid där det förekom bordsbön. Varför har vi slutat med den i Sverige?

På tal om bön. Ett annat par, Mike och Judie Lucas, som jag träffade på ett fint hotell i Oregon ber för mig. Uppenbarligen hör Gud deras böner för det går väldigt bra för mig. Paret gav mig en liten minnessak, också sådant betyder mycket.

Jag träffar många långfärdscyklister, de brukar stanna och vi har mycket gemensamt. Ett genomgående tema är deras frihetslängtan, precis den jag också söker ute på vägarna. Som Howard Fuller, 62 år, som sagt upp sig från ett bra jobb. "Varför jobba när man har tillräckligt med pengar?", undrade han och ägnar nu somrarna åt att kuska runt i ett antal delstater.

Inte ett elakt ord hör jag. Fast på en del motell frågar man om jag önskar "smoking or non smoking room", trots att jag innan sagt vad jag håller på med. På sådana motell blir det låga servicepoäng i min hotellranking.

En sak jag förvånats över är att en handfull personer, alla kvinnor, kommenterat utseendet på mina ben Det har hetat att jag har "muskelösa ben", "löparben" och liknande. Skall jag tolka detta som smicker? Lite kul är det i alla fall!

Har nu haft två lätta dagar med fyra mils löpning vardera men hade velat springa lite längre, dock omöjligt eftersom det inte fanns några motell på rimligt avstånd.  I morgon blir det en tuff dag med cirka 7 mils löpning på motorvägen. Jag får starta tidigt eftersom temperaturen framåt eftermiddagen stiger till över 35 grader. Jag känner mig fortsatt väldigt fräsch, har inga skador eller ont någonstans. Över 20 procent av distansen redan avklarad. Livet leker!

Keep on running och fortsätt med era frågor!

Postad av Björn kl 04:50:10

Läs / skriv kommentar (1)


2007-06-30 - Rekordlång distans

-Dagens rätt är T-bone steak, tyckte jag servitrisen sa på matstället i Bliss.

Jag hade vikit av från motorvägen efter tre mils löpning och det vattnades nu i munnen på mig. Här skulle ätas rejält för det skulle bli en lång varm dag för mig. Men vad är det som kommer in på bordet? Ett par stekta smörgåsar med något kletigt emellan och som troligen var rökt böckling. Och jag som inte äter böckling! Men det gick ner och det var till och med ganska gott. Konstigt, man accepterar det  mesta när man lever underr så här extrema förhållanden. Ibland tycker jag det handlar om rent överlevnadsinstinkter.

Just maten är det man mest tänker på när man springer ute på vägarna. Och så naturligtvis om man skall hinna fram till motellet- om det nu finns ett sådant- innan det blivit mörkt. Har de senaste dagarna börjat dricka mer sportdryck (Gatorade), som jag späder ut till hälften med vatten. Drycken har helt klart en prestationshöjande effekt, att bara dricka vatten skulle inte gå.

Det jag hittills sett av Idaho imponerar inte. Ett ganska fult och kargt lanskap, lite odlingar och knappt några hus här heller. Men när jag vek av från Interstate 86 och in på HW 30 över Hageman Fossil Beds (nationalmonument med  över 4 miljoner år gamla fossiler av  hästar/zebror)  var det det vackra Idaho jag fick se; små vattenfall, sjöar, grönska och vackra canyons Snake River grävt ut och ett märkligt gammal simmhall som värms upp av de varma källor som finns här i trakten. På tal om fossiler- de gamla damer jag språkade med på ett bibliotek i en av dessa småorter kan nästan gå in under den kategorin också. Fast dom var mycket hjälpsamma.

Gårdagens etapp blev 80 km, dagens betydligt kortare.

Postad av Björn kl 18:41:59

Läs / skriv kommentar (5)


2007-06-29 - Varmaste dagen

Kommit till Glenn Ferry, en håla med ca 1 000 invånare och inget internet. Har ändå lyckats hitta en anslutning men är lite skraj när jag i halvmörker utomhus skriver detta samtidgt som den ena ragagrbilen efter den andra cirklar runt mig.

Idag den klart varmaste dagen av alla, 100 F. Mycket svårsprunget och tvingades ett tag ta en dusch under en vattenspridare ute på ett åkerfält. Kort  rapport p g a rånrisk.

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:48:53

Läs / skriv kommentar (2)


2007-06-28 - Godståg i sovrummet

Alla dagar är inte roliga. I dag var en sådan dag. Det började med att jag fick punktering på bägge bakhjulen samtidigt som jag precis inlett min långa löpning på motorvä 84. Omedelbart dök det upp en polisbil och jag var på väg att hala upp mitt papper från Parmapolisen som visade att jag faktiskt får springa på motorväg. Men polismannen ville bara kolla om jag behövde någon hjälp.

Idag var nog den varmaste dagen av alla, runt 35 grader eller mera. Och jag fick "njuta" av denna hetta under hela dagen eftersom jag kom iväg alldeles för sent på morgonen. Till råga på allt hade jag viss vattenbrist och dumt nog hade jag ingen sportdryck med mig, senare under dagen var det som att dricka ur varmvattenkranen.

Börjar undra om den rutt som jag valt verkligen är så bra. Motorvägslöpning är fruktansvärt trist, dessutom är det väldigt mycket långtradare ute och landskapet sterilt och tråkigt, inte ett hus i sikte. Enda positiva är att vägrenen är mycket bred och jag känner mig helt säker på motorvägen.

Har precis stapplat in på ett nergånget motell i staden Mountain Home (11 000 invånare), fjärran från den lyx jag fick uppleva dagen innan. Men rummet är i alla fall rent och snyggt, har internet och 39 dollar är ju inte mycket att klaga över. Men vad jag inte förstod var att motellet ligger alldeles intill en järnväg där godstågen går stup i kvarten.  Det låter som tågen går rakt genom rummet och huset skakar när de passerar. Blir nog ingen vidare sömn den här natten.

Morgondagen oviss som vanligt. Tyvärr verkar det svårt att lämna motorvägen eftersom alternativvägar saknas. Skall i alla fall försöka komma iväg lite tidigare än vanligt och sportdryck får jag inte glömma.

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:26:06

Läs / skriv kommentar (3)


2007-06-27 - Svar på era frågor

Inte så många nya frågor den här gången. Men fortsätt att fråga på.!Om du eventuellt skulle bo längs min färdrutt, hör då gärna av dig så kanske vi kan ta en löptur eller fika tillsammans.

1. Maria frågar om hur jag vet när skrona är utslitna.

Svar: I det här fallet var det uppenbart- skorna var blankslitna. Annars brukar jag byta skor efter ca 300 mil (i butikerna brukar de säga att man bör byta efter 150 mil). Själv tränar jag i 5-6 olika par löparskor och för att hålla reda på hur mycket de är avända skriver jag bak på hälen när de är köpta. Jag skiftar skor vid varje träningspass och eftersom jag normalt tränar 2-3 gånger om dagen blir det också 2-3 par skor jag springer i dagligen. I USA  har jag dock bara 2 par skor.

2. Jan frågar om vägvalet  Idaho.

Svar: Det blir lätt. Kommer mestadels att springa på Interstate 84. Tack också för alla dina roliga vebhänvisningar!

3. Staffab frågar om vilken mirakelsalva jag använder för att inte få blåsor under fötterna.

Svar: smörjer fötterna morgon och kväll med vaselin. Det har hittills funkat men skoskav får jag säkert ändå. Har också specialgjutna skoinlägg (fotbädd).

4. Ragnar frågar om Idaho är kortare än Oregon och därför kan kan klaras av fortare..

Svar: Ja, så är det. Och eftersom Idaho också är plattare bör det gå lite snabbare.

5. John & Karen (amerikanskt par som snart skall springa från norr till söder i USA, ungefär den sträcka jag sprang sommaren 2005) frågar om vilken löparmat jag har med mig, vilken mat som inte funkar och om vägval i Illinois.

Svar: Springer du större delen av dagen gäller det att äta så mycket och så ofta som möjligt. Själv stannar jag därför till vid flera matställen längs vägen och i butikerna köper jag frukt (vindruvor, bananer och framför allt saftiga frukter). Har första gången prövat att äta energikakor, de fungerar bra och är också bra att ta till om man missat någon måltid men goda är dom inte, äckligt söta. Dricker mest vatten men brukar ta en flaska sportdryck om dagen, sportdryck fungerar väldigt bra när man är tröttkörd. Om vägvalet i Illinois vet jag inget just nu.

Postad av Björn kl 17:00:08

Läs / skriv kommentar (2)