Det verkar som mina rapporter entusiasmerar er. Fortsätt att fråga på och här svaren på era senaste frågor:
1. Conny J frågar om jag någon gång funderat på att ge upp.
Svar: Nej, aldrig. Men den tanken kanske kommer någon gång. Det mentala kan kanske bli svårare än det rent fysiska.
2. Gusten undrar om hur man motiverar sig själv att klara alla dessa raksträckor.
Svar: Känner du dig stark är raksträckorna inte så farliga. Det är dagens etappmål du alltid har i huvudet. Värst är kanske långa raksträckor där det stiger svagt, svagt uppför. Då blir jag osäker på om jag skall gå eller inte, normalt går jag i branta uppförsbackar och även i riktigt branta nerförsbackar.
3. "Skadad löpare" frågar om vad jag tänker på och om inte asfalten sliter hårt på leder och muskler.
Svar: Inga djupa tankar här och det känns bara skönt. Annars har man alltid dagens etappmål i huvudet. Nej, asfalt är jag van vid och med bra löparskor är det inga problem. Värst är nog betongen, som finns på sina ställen här på motorvägen i Idaho.
4. Selbäck frågar om jag lyssnar på musik.
Svar: Ja, rätt ofta. Har en mp3-spelare med radio, tyvärr är radiuomottagningen dålig.
5. Thomas K frågar om min löparbakgrund och om mina pesronrekord på hel- och halvmarathon.
Svar: Har sprungit 25 år, tränar mycket (13-15 mil per vecka de senaste åren och tränar ofta tre gånger om dagen genom att springa till och från jobbet samt på lunchen). Har inga märkliga personrekord, 1.20 på halvmaran och 2.51 på maran. Rekorden är gamla, egentligen är mina nuvarande tider bättre. 2005 sprang jag i Hamburg maran på 2.55 och den tiden motsvarar strax under 2.30 för en person som är 30 år eller yngre. Ja, jag har en förstående hustru men träningen inkräktar egentligen aldrig på vår fritid.
6. Inkan undrar om hur jag klarar att fotografera mig själv.
Svar: Enkelt, kameran har självutlösare. Någon gång har folk självmant erbjudit sig att hjälpa mig med fotograferandet. Och rätt ofta vill man ta en bild på mig för eget bruk, det förvånar mig lite. Är jag en sådan kuf?
7. Någon frågar om jag uppfattar olika lukter längs vägen.
Svar: Ja, i högsta grad. Buskar som blommade i dalgångarna i Oregon doftade underbart. På landsbygden är det mycket gödseldoft, uthärdligt. Det som däremot stinker är döda skunkar och så många bilar som körs på (dålig?) diesel.
#1 Andrea - 2007-07-02 16:32:47
Hej igen!
Det fortsätter att vara lika roligt att läsa om dina äventyr. Jag måste nog hålla med om att du är lite originell (fast kuf!?) det är ju det som är roligt!
Om du har en mp3-spelare, kan du ju ladda ner pod-casts att lyssna på. Då gör det ingenting att radiomottagningen är dålig.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg