Kommentarer på Möten med vanliga amerikaner


Ensam är stark.  Det är något man gillar i USA, tokstollar som brinner för sin sak och som också försöker genomföra den. Som jag och mitt löpprojekt till exempel. Men det räcker inte  med att vara stark, du måste också få stöd från andra. Utan den entusiasm som mött mig under mina nu tre veckors löpning i USA skulle det här äventyret aldrig gå att genomföra. Även det stöd jag får från er därhemma via min blogg betyder mycket. För du skall veta att du är väldigt liten och sårbar ute på de oändliga amerikanska vägarna.

Möten med vanliga amerikaner håller humöret uppe. Som till exempel igår när jag  träffade paret Mat och Joan Bridges i Buhl, ID. Jag skulle precis börja min  löpning då dom hejdade mig utanför ett litet internetcafé där jag uppdaterat hemsidan. Mat är biodlare ocvatten h sköter på fritiden 400 bikupor men driver också en av USA:s största ädelfiskodlingar där man tar från Snake River. Joan är delägare i stadens gym (där promenerar man på löpbanden i stället för springer) och hon erbjöd sig att ge mig några energikakor när jag berättade att mina inte smakade så gott. De bombarderade mig med frågor och gav mig ett enormt stöd. Döm om min förvåning när paret dyker upp igen efter att jag genomfört  dagens löpning och checkat in på ett motell vid ett så kallat truckstop i Eden invid motorvägen . Nu hade de med sig en massa energikakor (Bumble Bars, jättegoda!). Senare gick vi och åt tillsammans  och det var inte tal om att jag skulle betala. Det var min första måltid där det förekom bordsbön. Varför har vi slutat med den i Sverige?

På tal om bön. Ett annat par, Mike och Judie Lucas, som jag träffade på ett fint hotell i Oregon ber för mig. Uppenbarligen hör Gud deras böner för det går väldigt bra för mig. Paret gav mig en liten minnessak, också sådant betyder mycket.

Jag träffar många långfärdscyklister, de brukar stanna och vi har mycket gemensamt. Ett genomgående tema är deras frihetslängtan, precis den jag också söker ute på vägarna. Som Howard Fuller, 62 år, som sagt upp sig från ett bra jobb. "Varför jobba när man har tillräckligt med pengar?", undrade han och ägnar nu somrarna åt att kuska runt i ett antal delstater.

Inte ett elakt ord hör jag. Fast på en del motell frågar man om jag önskar "smoking or non smoking room", trots att jag innan sagt vad jag håller på med. På sådana motell blir det låga servicepoäng i min hotellranking.

En sak jag förvånats över är att en handfull personer, alla kvinnor, kommenterat utseendet på mina ben Det har hetat att jag har "muskelösa ben", "löparben" och liknande. Skall jag tolka detta som smicker? Lite kul är det i alla fall!

Har nu haft två lätta dagar med fyra mils löpning vardera men hade velat springa lite längre, dock omöjligt eftersom det inte fanns några motell på rimligt avstånd.  I morgon blir det en tuff dag med cirka 7 mils löpning på motorvägen. Jag får starta tidigt eftersom temperaturen framåt eftermiddagen stiger till över 35 grader. Jag känner mig fortsatt väldigt fräsch, har inga skador eller ont någonstans. Över 20 procent av distansen redan avklarad. Livet leker!

Keep on running och fortsätt med era frågor!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Allan - 2007-07-02 15:24:23

Tack för din fina reseskildring! Jag följer dina äventyr och hade jag varit troende hade även jag bett en bön för dig.
Jag undrar hur du klarar värmen? Förstår att du dricker mkt. Men har du andra tricks också? Exempelvis särskilda kläder?