Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5487 km. Denna vecka: 7 km. Idag: 7 km

2016-06-29 - Dag 71: Ny video och massor av bilder

'

I denna intervju berättar "Jack in the Box" om när han för första och enda gången röstade (Ronald Reagan), om sitt hemliga vapen och om sin gudstro. Se Jans andra video här.

Jan kunde ta jobb som journalist. Han har dokumenterat en udda figur på de amerikanska landsvägarna, "Jack in the Box" eller Tony Adams som han egentligen heter och jämfört honom med sin egen minst lika udda lillebror.

Tony har det nog ganska slitsamt på vägarna. Så kan det också vara för mig ibland men just nu är det bra flyt i platta Michigan. Plötsligt fick vi svensk sommar här, temperaturen sjönk från 30-35 grader till 20. Perfekt för en löpare- dagens på pappret långa distans kändes nästan "kort".

När temperaturen nära halverats har min egen vattenförbrukning också halverats.

Tidningen Muskegon Chronicle tog en massa bilder på mug när jag landsteg i Michigan. Bilderna kan du se här

Illamåendet är borta och aptiten har kommit tillbaka.

Dagens distans: 57 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 03:27:28

Läs / skriv kommentar (8)


2016-06-28 - Dag 70: I 30 knop över Lake Michigan

'

Håll i hatten, här går det undan. Snabbfärjan gjorde 30-34 knop och fartvinden var stark. Lake Michigan har likheter med Vättern men allt är så mycket större.

What a day! Snabbfärjan från Milwaukee över Lake Michigan blev en av tourens absoluta höjdpunkter. Fusk att ta färja? Nej, jag är inte Jesus, kan inte gå på vattnet . . .

Det här var en dag jag sett fram emot. Att ta snabbfärjan Lake Express över Lake Michigan har styrt hur rutten lagts upp. Övriga fasta hållpunkter har varit:

  • Start i San Francisco
  • Besök i Gothenburg, Nebraska
  • Se Niagarafallen
  • Springa Boston Marathonbanan (tyvärr inte tävlingen) och kasta mig i Atlanten i Boston

Två höjdpunkter återstår alltså. Men det känns ändå som om målgången är ganska nära. Löpningen går fortsatt mycket bra och idag, den kortaste dagen av alla, återkom aptiten.

Överfarten tog 2,5 timmar och sträckan motsvarande ungefär tre dagsetapper för mig. Nu skulle man kunna tro att jag på ett fiffigt sätt kommit undan tre löpdagar men så är det inte. Hade jag istället sprungit söder om Chicago hade rutten blivit något kortare. Så mitt samvete är gott.

På färjeterminalen väckte min ankomst viss uppståndelse. Många knepiga typer har man säkert sett där men ännu ingen coast to coast löpare. Jag blev anmodad att sätta en knappnål på en liten karta som visade var resenärerna kom ifrån. Jag var i år förste svensken men det satt några nålar i Finland.

Devin Faulkner från Kalifornien hade liksom jag startat i San Fracisco men han behövde bara 24 dagar mot mina 68 för att ta sig till Milwaukee. Devin cyklar till New York för ett välgörande ändamål.

Lake Michigan låg nästan blank som en spegel, solen sken och färjan med ett 30-tal bilar och några motorcyklar och vanliga cyklar dundrade på i 30-34 knop. Ombord hade man ingen känsla av fart. Men ute på däck var fartvinden mycket stark. Jag vågade inte ställa kameran för att ta en bild med självutlösaren, löparkepsen fick jag hålla i. Lite lyxig överfart men konstigt att man inte hade wifi ombord. I Muskegon väntade pressen och kanske kan jag imorgon lägga ut en länk på intervjun Muskegon Chronicle gjorde.

Jämfört med Vättern, Sveriges näst största sjö, är Lake Michigans vattenvolym 60 gånger större. Båda sjöarna är mycket djupa (LM:s maxdjup 281 m oc Vätterns 128),  Gemensamt är också det rena, klara och kalla vattnet.

På Rodeway Inn utanför Muskegon hade jag en jättestor jacuzzi på rummet. Kanske bra för trötta löparmuskler? Lyxigt kändes det i alla fall.

Äntligen Michigan! Det fanns ingen delstatsskylt så hoppet fick göras vid färjeterminalen i Muskegon.

Dagens distans: 19 km (exklusive båtfärd)

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 05:54:43

Läs / skriv kommentar (5)


2016-06-27 - Dag 69: Väckt av polisen!

Här mitt i Eagle i skydd under en paviljong slog jag nattläger. Nattsömnen blev dålig- utanför pågick ett festande långt in på småtimmarna, det åskade och regnade och klockan 03 blev jag väckt av polisens strålkastare i ögonen. I bakgrunden motellet jag skulle ha bott på men det var fullbelagt.

Första campingnatten blev en mardröm. Jag råkade ut för allt elände men slapp i alla fall myggen . . .

Jag var visserligen mentalt förberedd på att det nog skulle bli camping i Eagle (2 000 invånare). Det fanns ju en stor park och vädret var vackert. Men väl framme i Eagle efter en synnerligen svettig löpning började problemen torna upp sig:

* Det pågick en stor festival i stan, 54:e Kettle Moraine Days. Tusentals personer var ute och roade sig just där jag skulle campa. Först klockan 02 skulle allt vara över.

* Jag fick höra att ett åskoväder skulle dra in klockan 02. Den väderrapporten stämde på pricken!

* Hade ingen aptit och fick lämna nästan all mat jag beställt på en restaurang. En vänlig ung kvinna tyckte synd om mjg och betalade notan.

Natten blev precis så illa som jag befarat. Festivalområdet gick ju inte att vara på så en sommarpaviljong mitt i centrum fick bli mitt lilla krypin. På restaurangen blev jag erbjuden att sova i deras källare fram till stängningsdags klockan 02 men sedan skulle jag ut.

Fuktigt och varmt var det i min sovpåse, jag svettades kopiöst, eldflugor surrade runt mig, det sköts raketer och brändes av smällare och på restaurangerna var det ett hiskeligt liv. Mitt fiffiga liggunderlag som knappt väger något gav inget skydd mot plankorna. Sedan kom regnet- och kylan. Jag frös som en hund, blev blöt och fick klä på mig bättre. En sömntablett blev räddningen.

Klockan 03 väcktes jag av ett skarpt ljussken i ögonen.

-Is it the police? Jo, det var polisen.

Jag drog min historia om "I´m a Swedish long distance runner and I´m jogging coast to coast . . .

Poliserna måste snabbt ha insett att det hade att göra med en ofarlig stolle. Jag hann inte ens berätta att jag gjort över 70 procent av distansen. . .

-Godnight sir, sa dom och jag kunde fortsätta min sömn.

På morgonen var mycket i packningen fuktigt. Så det fick bli tvätt av samtliga kläder på Super8 i Milwaukee. Jag säger: aldrig mera camping!

En av veteranbilarna på väg till söndagens parad i Eagle.

Det där med att aptiten försämrats oroar lite. Jag försöker få i mig så mycket som möjligt men det är svårt när det är så varmt och fuktigt. Däremot dricker jag oerhörda mängder cöla och sportdryck.

Politiska diskussioner försöker jag undvika. Men när folk hör att jag är från Sverige kommer ofta vårt sjukvårdssystem upp, Bernie Sanders framhåller ju Sverige som ett föredöme i det avseendet. På en bar längs vägen frågade en knutte mig:

- Brexit?

Jag sa något om att att jag inte gillade beslutet, att alla vinner på samarbete och nationalism har vi bara dåliga exempel på från Eüropas historia. Det var som att trycka på en knapp. Knutten och hans spätta var nämligen Trump-anhängare. Muslimer, mexikanare, ja allt pack skulle ut, gränserna stängas och "Make America Great Again!". Och när han frågade vad jag tyckte om Barack Obama sa jag att han är populär i Europa, samma med Hillary Clinton. Då gick också spättan igång på alla cylindrar. Men dom bjöd mig ändå på colan!

Dagens distans 52 km

Keep on running!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Postad av Björn kl 06:12:59

Läs / skriv kommentar (22)


2016-06-26 - Dag 68: Första campingen

Troligvis blir det camping för mig  idag, lördag. Hotellen är fullbokade och de som möjligtvis finns har galna priser. En musikfestival pågår i området och the sky is the limit för rumspriserna.

Planen nu sen eftermiddag är att springa till Eagle, WI Just nu befinner jag mig i Whitewater. Tyst på bloggen alltså ett tag.

På måndag händer grejer- då tar jg snabbfärjan över Lake Michigan. Resan ingen billig historia; 95 dollar och det är ändå pensionärspriset. Här rullar inte bara kärran, även pengarna.

Dagens distans: 54 km (osäker uppgift)

Keep on running!
 

Postad av Björn kl 00:17:11

Läs / skriv kommentar (4)


2016-06-25 - Dag 67: Glad midsommar!

Efter att ha löpt cirka en mara tog jag eftermiddagsfika med jordgubbar. Även långt ut på landet kan vägslänterna se ut som rena parker. I bakgrunden ett majsfält.

Ingen sill, ingen nubbe men gubbe, det vill säga jordgubbar. Midsommarfirandet missar ogärna en svensk coast to coast-löpare. Men jordgubbarna fick sköljas ner med sportdryck!

Midsommar är en allmän helgdag i Sverige. Det är då vi (fast kanske inte just jag) dansar kring lövad stång, har blomsterkrans i håret och dricker mer starkvaror än vanligt. Alla dom där traditionerna lät jag bli idag på midsommaraftonen. Hur skulle det se ut om löparkepsen byttes ut mot blomsterkrans? Garanterat hade jag suttit i jailet och du hade aldrig fått läsa den här texten. Men mattraditionerna höll jag på, i alla fall jordgubbarna. Men nog smakar svensk gubbe bättre än Kalifornisk?

I Amerika är midsommarafton vilken arbetsdag som helst. Så här hade den stora matbutiken i Monroe, Wisconsin, inte bullat upp med lax, sill, jordgubbar etc. En tradition verkar amerikanen i alla fall hålla på- fylleriet. Jag har noterat att praktiskt taget alla kvällar då jag gått från motellet till en restaurang åker ungdomar runt i sina bilar, har fönstren öppna och fyllskriker. En gångare som jag får en massa glåpord. Gapigast av alla är unga flickor. Sorgligt att se och höra. Dagtid får jag aldrig några glåpord.

Badger State Trail, Monrore, WI.

Dagens löpning gick på nästan helt trafikfria småvägar ute på landet, i början på en vacker ”trail”. Att hitta rätt, det vill säga finna den kortaste och bästa vägen, är inte så lätt även om jag studerat kartan innan, dessutom har jag en gps där jag växlar mellan gång- och bilfunktion. I praktiken blir sträckan lite längre än tänkt. Det gör att jag snart måste kallibrera räkneverket här på bloggen. Det visar just nu att jag avverkat 70,97 procent av totalsträckan, troligen lite för högt.

Dagens sträcka var egentligen för lång men det är motellen som styr. Tur då att jag var i bra form så jag kunde tackla alla backar, dom var nämligen många. Det går dock inte så fort, jag håller runt 9 km/tim men sista fem kilometrarna ökade jag till 10 km/tim, det vill säga 6-minuterstempo. Det måste ha varit jordgubbarnas förtjänst!

Sugar River, Albany, WI.

Rock River, Janesville, WI.

Härlig midsommar även här, som ni hör. Men midsommardagen kan bli en rysare för mig. Jag har nämligen inget motell. Mitt andrahandsalternativ var också fullbokat liksom övriga motell i området. Kanske tvingas jag i morgon bitti springa på måfå och hoppas att någon vänlig privatperson öppnar sitt hem för luffaren. Känns inte alls bra. Och att ta ett dubbelpass på cirka 12 mil för att nå nästa bokade motell gör jag inte. Jag har sett andra coast to coast-löpare göra sådana dumheter och resultatet har blivit att de senare tvingats bryta på grund av skada. Jag säger som tidigare: det ordnar sig säkert  . . .

Dagens distans: 67 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:37:54

Läs / skriv kommentar (4)


2016-06-24 - Dag 66: Gröna Wisconsin

Mycket träd och väldigt frodigt i Wisconsin, ibland får man känslan av att springa i Sverige.

Shullsburg med 1 200 invånare var en gång en gammal gruvstad (bly och kol). Trots att gruvdriften upphört och folkmängden minskat kraftigt gav staden ett välmående intryck.

Dagens rapport blir kort på grund av tidsbrist. Hela kvällen har ägnats åt att göra smärre korrigeringar av  rutten eftersom ett motell visade sig vara fullbokat. Jag skulle behöva en sekreterare men har tyvärr ingen.

Just motellbokningarna tar mycket tid. Med kedjemotellen är det sällan några problem, värre med de små motellen som sällan går att boka på nätet utan måste kontaktas på telefon. Och är de fullbokade uppstår stora problem eftersom det ofta inte finnas några andra motell på orten. Det var precis det som hände idag men jag tror jag fixat allt nu.

Väderrapporten lovar sol en vecka framöver. Härliga tider!

Dagens distans 53 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:39:45

Läs / skriv kommentar (12)


2016-06-23 - Dag 65: Två delstater på samma dag!

Korsar Mississippifloden vid Dubuque.

Plötsligt händer allt; jag korsar Mississippifloden, springer in i Illinois och kort efter in i Wisconsin. Men morgonen var rena katastrofen.

Humöret var i botten efter frukosten på Quality Inn i Peosta. Paketet med laddaren till datorn hade inte kommit. Jo, det hade levererats enligt epostmeddelandet från Amazon men paketet fanns inte på motellet. Någon hade signerat mottagandet¨men vem denne person var visste man inte. Eventuellt har det skett en stöld. Där rök 50 dollar . . .

Det ösregnade och blixtrade när jag började löpningen. Och polisingripandet dagen innan gjorde att jag inte vågade springa på samma väg utan tvingades ta en omväg. Sämsta möjliga start alltså. Men det är då jag verkar fungera som bäst. Jag bara mal på för jag vet att det kommer att lösa sig.

Och det gjorde det. Plötsligt var jag framme i Dubuque och bron över Mississippifloden, sedan flöt allt på. Just att korsa Mississippi är alltid stort för en coast to coast-löpare. Det känns nästan som om löpet snart är över när den sista stora floden är avklarad. Ja, Misssissippi är mäktig. Den smala lilla cykelbanan uppe på bron skakade betänkligt när lastbilarna dundrade över. Dessutom såg man vattnet när man tittade ner på fötterna. Ingen passage för den med broskräck!

Varje delstat har sin speciella karaktär. Här i Wisconsin är det betydligt mer träd än i Iowa. Vackert, nästan som i Sverige. Backarna verkar också tuffare, brantare och längre. Men jag sprang upp för alla. Min nya backteknik med luslöpning uppför fungerar utmärkt.

Dagens distans: 64 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:39:25

Läs / skriv kommentar (6)


2016-06-22 - Dag 64: Här finns ingen skugga

Ett av få träd längs vägen som gav lite skugga. När det är så här varmt stannar jag för att dricka och vill då komma bort från den gassande solen.

Hemma är sol och värme sällan några problem för löparen. Här med 30-40 grader är det en helt annan sak. Jag gillar visserligen värmen men att hitta skugga är nästan omöjligt.

Det var först i Nebraska träden började dyka upp. Träd är bra för dom ger löparen lite svalka. Men det har varit glest med träd i såväl Nebraska som Iowa och dom träd som finns är i regel kring boningshusen. Där vågar man knappt stanna till så det är faktiskt svårt att hitta platser för en power nap eller en längre paus för att dricka.

Mitt illamående igår berodde troligen på natriumbrist. Jag inser det när jag läst signaturen Eriks intressanta kommentar på det förra blogginlägget. Erik är läkare, läs vad han skriver! Jag har börjat äta mera salt, jag får ju inte i mig så mycket nu när jag dragit ner på den salta hamburgermaten. Idag hade jag inga problem trots mycket kraftig svettning (får vrida ur tröjan med jämna mellanrum).

Iowa må vara vackert men det ska bli skönt att imorgon lämna denna delstat som har Amerikas sämsta vägar. Jag har visserligen inte varit i alla delstater men sämre hwy:s har jag aldrig sett. Problemet är att det ofta saknas asfalterade vägrenar, dessutom är vägarna i allmänt dåligt skick. Idag tvingades jag ständigt ut i gruset, dessutom är det grovt grus, inte bra när man springer med en kärra med smala däck.

Suck, stoppad igen av en nitisk polis. Mitt brott? Jag sprang utanför vita linjen när det var bilfritt.  Där får man aldrig vara. Sådana är bestämmelserna- vägarna är till för bilarna. Så det var gruset som gällde för mig. För första gången fick jag visa leg.

Anslagstavla på Sinclair bensinstation i Earlwille, IA. KLicka på bilden för att läsa texten!

Ett erbjudande jag kan motstå- har inte ont efter 62 dagars löpning och 340 mil, ett dagssnitt på ca 55 km. Bilden från Hwy 20 utanför Dyerswille, IA.

Dagens distans: 55 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:29:47

Läs / skriv kommentar (5)