Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5487 km. Denna vecka: 7 km. Idag: 7 km

2017-07-19 - Dag 3: Här snackas det dansk

Danskan Tina Lindegaard driver Tinas B&B i halländska Unnaryd. Verksamheten bedrivs i det gamla kommunalhuset, som också tjänat som skola, bibliotek och telefonstation.

Familjen var på jakt efter en röd liten stuga i Småland. Men när de såg att det gamla kommunalhuset i halländska Unnaryd var till salu föll de pladask.

Det är många holländare och danskar som driver pensionat och vandrarhem i Sverige. Danskan Tina Lindegaard med make och två barn är ett exempel. Båda hade bra jobb i Köpenhamn. Tina tvekade dock inte, sa upp sig och maken pendlade de första åren. Ingen verkar ha ångrat flyttbeslutet.

-Unnaryd och dette hus är dejlig, skrattar hon. 

Sedan elva år tillbaka har hon hon ägt Tinas Bed and Brekfast i Unnaryd, en ort med cirka 900 invånare och som lever upp på sommaren. Huset ligger intill kyrkan och 200 meter från sjön Unnen med rika fiskemöjligheter. Ett annat pensionat vid Unnen drivs också av en dansk familj.

Jag kommer till Unnaryd på kvällen och Konsum har precis hunnit stänga. Men pizzerian är öppen och intill pågår en vildavästernträff, jag hör musik, ser amerikanska flaggan och folk  i bredbrättade hattar. Dock lugna gatan, ingen fylla, inga knogjärn, en familjeträff.

Jag frågar Tina om hur det är här på vintern.

-Tyst och lugnt, bara några gäster. Då jobbar jag på Konsum.

 

Jag tog färjan Bolmia, Sveriges längsta linfärja, över Bolmen. Överfarten tog tio minuter. Jag lämnade Kronoberg för att plötsligt komma in i Jönköpings län för att kort efter springa in i Halland.

Gårdagens 66 km kändes idag, benen var trötta. Och piggare blev dom inte när det visade sig att matstället vid färjeläget var stängt. Dålig research av mig, stället hade bommat igen för två år sedan, fick jag höra. Tur att jag hade lite reservproviant i kärran och att utedasset hade rinnande vatten så jag kunde fylla på flaskan.

Flugorna och bromsarna var besvärliga idag. Har aldrig sett så mycket flugor, en stor svärm kretsade runt huvudet och många var fripassagerare på vagnen. Gick inte att springa ifrån dem och stanna vågade jag knappt för då hade "bromsarna slagit till" och jag hade aldrig kommit fram!

Imorgon bär det av till Simlångsdalen. Dagens distans 54 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 20:32:29

Läs / skriv kommentar (1)


2017-07-18 - Dag 2: 66 km i motvind

Vackert men tungsprunget på banvallsleden. Leden är dessutom dåligt skyltad.

Oändliga raksträckor, tungsprungna vägar på en gammal banvall och stark motvind hela tiden. Dagens etapp från Växjö till Ljungby blev tuffare än väntat.

Fram kom jag dock men klockan hann blev strax efter åtta innan jag nådde mitt hotell i Ljungby. Jag var ute cirka tio timmar och distansen blev 66 km.

Idag hade jag bespetsat mig på att springa ett par mil på banvallsleden mellan Vislanda och Ljungby. Det är en över 20 mil lång cykelled som går på gamla banvallar, från Karlshamn över Ljungby till Halmstad.  Men det var alldeles för tungsprunget så efter någon halvmil begav jag mig ut på landsvägen igen, lättare men tråkigare. Jag förvånades över att leden är så dåligt skyltad och underhållet var heller inte det bästa. Jag kommer dock att ge leden en ny chans om några dagar.

Idag fick jag ett mejl från en läsare som undrade hur det rent praktiskt går till när man springer 6-7 mil en dag. Springer du hela tiden, tar du gångpauser, hur lång tid tar det, fyller du på med mat regelbundet eller tar du bara ett matstopp?  undrade han bland annat. Tanken var att själv göra något liknande.

Samma frågor ställde jag till Rune Larsson före mitt första USA-löp. Runes svar inspirerade och det visade sig att jag hade en ganska dunkel uppfattning om hur ett flerdagarslöp rent praktiskt kan läggas upp.

Här några korta punkter:

  • Använd en babyjogger, inte ryggsäck. Hotell framför camping!
  • När du lägger upp en rutt, försök att få till dagsdistanserna ungefär lika långa. Själv ser jag inga fördelar med vilodagar, bättre då att korta distanserna. Googlemaps är ett bra planeringsverktyg.
  • Planera in ett matstopp efter ungefär halva sträckan. Alltid bäst att kunna sitta inomhus på en restaurang och äta varm mat. Just att få till ett bra lunchstopp är kanske det viktigaste i hela planeringen. Att äta medhavd kall mat längs vägen ger ingen bra återhämtning. Själv kan jag ta 1-1,5 timmes lunchpaus kombinerad med en kortare slummer. Det gör mig till en ny människa.
  • Du kan gå i backar men försök springa mest hela tiden. Att ”schemalägga” gångpauser, tror jag inte fungerar. Spring något långsammare än under en normal joggingrunda. Det blir alltid en massa små korta stopp så räkna med att det kanske tar 1,5 timme att springa en mil. Avsluta gärna med att gå sista halvtimman.
  • Drick regelbundet. Cola och sportdryck brukar vara mitt energiintag under själva löpningen, kanske också lite godis men jag har aldrig känt för att proppa i mig mat när jag springer. Däremot äter jag mycket och kort efter att löpdagen är över.
  • Använd två par skor och byt varje dag skor mitt under löpet.

----

Imorgon tar jag mig an Bolmen. Eftersom det blir en färjetur skall jag väl i alla fall få se lite av den sjön . . .

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:54:09

Läs / skriv kommentar (4)


2017-07-17 - Dag 1: Var är Helgasjön?

En av få glimtar jag fick av Helgasjön. Jag hade tänkt att bada men vädret inbjöd inte till bad. 

Idén med att springa runt Sveriges största sjöar är bra på pappret. Men kanske inte så bra i praktiken, man ser knappt sjöarna på grund av all skog. Så var det idag när jag sprang runt Helgasjön.

Mitt Smålands- och Hallandsäventyr har startat- 50 mil på nio dagar och rundning av två stora sjöar; Helgasjön utanför Växjö och Bolmen utanför Ljungby. Idag var det dags att ta sig an Helgasjön, Sveriges 66:e största insjö.

Nog märks det att jag är i Småland. Först alla röda stugor, sjöar och skogar. Men framför allt dialekten här i Kronoberg. Jag hör den direkt när jag stiger av tåget i Alvesta, jag hör den på caféet i Ör, på Ica Supermarket i Rottne och när jag på kvällen köper en varmkorv på Pressbyrån vid Växjö station. Man sväljer r:en. Väldigt speciellt men härligt på något sätt. Blir nostalgisk och tänker på tidigt 70-tal när jag som lokalredaktör i Emmaboda på helgerna åkte in till metropolen Växjö för att dansa på Oléo. Synd man inte har en bild på min dansstass: lila kavaj, lila byxor, lila skjorta med brännmärke från cigarett samt beige slips med kräkfärgade ormar.

Lanthandeln i Ör hade gjorts om till café och turistbutik.

Åter till sjöarna. Jag har sprungit runt Mälaren, Vättern, Siljan/Orsasjön och även längs några floder, bl a Klarälven. Samma över allt; antingen går vägarna nära vattnet eller annars skyms sikten av sly och skog. Och särskilt platt brukar det inte vara. Ganska backigt faktiskt runt Helgasjön. Hoppas Bolmen på onsdag blir bättre.

Fast nog fick jag en fin tur ändå. Åt blåbär längs vägkanterna, såg gulliga hästar och kor, åt en svindyr räkmacka hos lanthandlarn i Ör och en billig men godare pizza i Rottne. Från ett Stockholm i sopstrejk fick jag rapport om att det stinker från överfulla containrar staden ställt ut på gatorna när soprummen nu börjar svämma över. Skönt att då befinna sig i denna idyll!

Första dagen blev lång, totalt 59 km varav 2 km var löpning till stationen i Stockholm tidigt på morgonen. Forfarande är apostlahästarna bästa transportmedel i Stockholm, ingen Citybana i världen kan slå mig på sträckan Tomtebogatan-Centralstationen. Morgondagen till Ljungby blir också lång men förhoppningsvis också givande med löpning på en gammal banvall. Och jag ska in på pizzerian i Vislanda- det är grejer!

Dagens höjdpunkt var att träffa och springa en kortare sträcka med Hans Eriksson, bosatt i Alvesta och en av Sveriges bästa veteraner i M65 på långdistans. Hans och jag är jämngamla, 69 år. Han tränar bara halva min mängd men är mycket snabbare. Vad sägs om 1.31 på halvmaran i år mot mina 1.37?

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:25:42

Läs / skriv kommentar (1)


2017-07-15 - Under 22 minuter i Haga parkrun

Soligt och kvalmigt före start i Hagaparken. Jag har haft en tung träningsvecka och hade därför inga förhoppningar om ett personbästa. Men jag fick fel, tiden 21.54 innebar en putsning med 18 sekunder och ett nytt PB. Mina elva lopp i parken har varit väldigt jämna med en tidsskillnad på endast en minut mellan långsammaste och snabbaste lopp. LIte pressande att hela tiden försöka förbätrtra sig. Tyvärr är banan backig så sub 21 minuter är en omöjlighet.

Keep on running!

Postad av Björn kl 13:06:44

Läs / skriv kommentar (3)


2017-07-14 - Den springande sopgubben

Renhållningsarbetarna i Stockholm har gått ut i en vild strejk. Soprummen svämmar över av stinkande hushållssopor. Även ”mitt” hus är drabbat så idag lastade jag en stor sopsäck på joggingvagnen och sprang och tömde i en container staden ställt ut. Jag äger ingen bil men för mig är joggingvagnen minst lika använbar som en bil. Dessutom billigare och mer miljövänlig.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 21:03:40

Läs / skriv kommentar (0)


2017-07-13 - Femtio mil på svensk landsbygd

Den svarta linjen visar min rutt genom södra Småland och längs cykelleden Kattegattleden, från Halmstad upp till Göteborg..Klicka på kartan för större bild.

Vislanda, Unnaryd, Simlångsdalen, Knäred, Frillesås . . .  Vem åker till dessa orter som turist? Jo, jag! Snart dags för ett 50-milalöp i Småland och Halland.

På måndag tar jag kärran på tåget till Alvesta för att ensam springa runt Helgasjön. Några dagar senare är det dags för en annan stor sjö; Bolmen. Planen är att vara ute i nio dagar och springa på små sommarfagra vägar när Sverige är som vackrast. Drygt fem mil om dagen och åtta hotellnätter, det blir behagligt.

Jodå, en och annan metropol kommer också att passeras, t ex Växjö och Halmstad. Men mest blir det svensk landsbygd, löpning på grusvägar och nedlagda banvallar och så naturligtvis alla dessa hålor. Badbyxorna får hänga med och jag ser fram emot härliga bad i små sjöar längs vägen och kanske också ett dopp i Helgasjön och Bolmen, definitivt i fashionabla Tylösand. Du minns kanske att jag ett år sprang från Stockholm till Mölle bara för att bada?

Den 25 juli når jag slutmålet Göteborg och tar första klass tillbaka till Stockholm, SJ kör ju lägligt nog lågpriskampanj i sommar. Det sägs att det numera är så dyrt att bo på hotell i Sverige men jag vet inte, jag kom rätt billigt undan trots bra hotellstandard men i Halmstad var priserna galna.

Häng med på min resa, det blir dagliga rapporter här på bloggen!

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:24:27

Läs / skriv kommentar (10)


2017-07-07 - Färdigtävlat på kortdistans?

Tävlingen är över och det återstår bara att springa till busstationen i Norrtälje. Rätt nöjd med tiden men sedan kom tvivlen.

Tävla eller inte tävla i lopp kortare än en halvmara? Det är frågan jag ställer mig efter torsdagens magplask i NT-löpet, ett kvällslopp på 5 km i Norrtälje.

Egentligen gick det inte så dåligt ändå. Jag höjde till och med högerhanden i luften vid målgången. Det gör jag nästan aldrig. Äntligen gick jag under 22 minuter på 5 km och tiden, 21.11, var 2 (!) sekunder bättre än då jag senast sprang här för fem år sedan.  I år har jag i tio parkrun-tävlingar på 5 km i Hagaparken misslyckats med att gå under 22 minuter (banan är dock något backigare),

Men är kortloppen min grej? Jag är alltid mer nervös inför dessa än då jag tävlar på maraton eller halvmaraton. På långdistans kan jag vara någorlunda säker på att jag kommer att placera mig skapligt i åldersklassen och även totalt i loppet. Jag tror aldrig jag hamnat under mitten i ett långlopp. Men det gjorde i Norrtälje; plats 34 av totalt 53 män. En klar besvikelse.

Mjölksyra i första backen redan efter drygt en kilometer.  Löpare jag annars brukar klå var tidigt långt före mig. Var det t o m inte ett barn som skymtade i fjärran? Dessutom flera kvinnor. Jo, så var det för mig i Norrtälje. Först när loppet började närma sig slutet kunde jag passera några löpare. Synd att det inte var några varv till . . .

Det jag ogillar med kortloppen är att man snabbt blir så fruktansvärt trött. Jag kan inte plåga mig, avskyr mjölksyra men en spurt brukar det bli oavsett hur trött jag än är. Visst blir man också trött i ett maratonlopp men resan fram till 2-3 mil brukar i regel vara behaglig. Och har man nått så långt är det bara att bita ihop. Mjölksyran slipper man i alla fall.

Åter till magplasket i Norrtälje. Jag blir lite konfunderad när jag knappar in tiden i en åldersomräknare. Det visar sig att mina 21.11 på 5 km var en något bättre prestation än 3.26 i år på maran i Düsseldorf. Kan det verkligen stämma? Nog är jag mycket mer nöjd med maratontiden.

Kanske ska jag ändå inte helt sluta med att springa lopp kortare än en halvmara. Bore Cup måste jag naturligtvis delta i, särskilt när jag snart blir yngst i 70-klassen. Och under 22 minuter måste jag gå på ett parkrun i Hagaparken. Nästa lopp i tävlingskalendern är Jönköping halvmaraton den 19 augusti.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:47:27

Läs / skriv kommentar (16)


2017-07-01 - Flocken inte alltid starkare än ensamvargen

Samling vid Hornstull före avmarsch till Järna.Till höger i keps och blå tröja, Mats Dänsel, en av initiativtagarna till detta populära sociala löp på nära sex mil..

Springer du tillsammans med andra löpare orkar du oftast mera och springer också lite fortare än normalt. Men det finns en hake med sociala löp . . .

Idag sprang jag tillsammans med ett stort gäng ultralöpare sträckan Hornstull-Järna. Det var 10-årsjubileum för detta Facebookevenemang, för mig premiär. Vi var kanske totalt cirka 75 löpare uppdelade på lite olika fartgrupper. Jag valde den ”snabba gruppen” vilket skulle innebära ett tempo på 6.15 min/km.

Normalt är det ett rätt behagligt tempo. Men skulle det hålla hela vägen? I gruppen fanns inte bara långtradare och terränggående ekipage utan också en och annan racer, som lätt skulle fastna i en radarkontroll. Jag anade att det här kunde bli en tuff resa för en 69-åring och därför vidtogs vissa försiktighetsmått. Ett sådant var att undvika allt vad terränglöpning heter (jag lyfter knappt på fötterna, stupar lätt på stenar och rötter och är halvblind). Det fick därför bli asfaltslöpning där det var möjligt.

Känner du dig starkare än gruppen är det en stor fördel att springa i just i en grupp; du kan ligga och slölöpa och de andra får göra jobbet. Men får du ta i lite extra för att hänga med, ja då nöts du sakta men säkert ner. Sträckan till Hornstull inklusive felspringningar skulle senare visa sig bli 60 km och tempot inte 6.15 utan ofta uppemot 1 minut fortare per km.

Det blev snarare farten än distansen som dödade. Döda är kanske en överdrift, jag hängde ändå med och höll god min men sladdade då och då. Sista milen, som jag sprang ensam på landsväg medan storfräsarna fröjdade sig på Sörmlandsleden, gick för mig i 7-8 min/km. Tur att ingen såg farfar där! Lite förvånande att vi alla i gruppen nådde Järna station samtidigt.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:59:07

Läs / skriv kommentar (5)