Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 4697 km. Denna vecka: 112 km. Idag: 31 km

2017-05-31 - Dessa fantastiska "kvinnor"

Från vänster: "Ulrika W" 1:a D45, "Mona J" 3:a i D50 och "Anna J" 3:a D55

Från vänster: "Eva A" 4:a D55, "Marie-Louise" 3:a D60 och "Holger" 1:a H80 (ljusblå keps)

Många fantastiska resultat gjordes på årets Göteborgsvarvet. Särskilt kvinnorna i veteranklasserna visade framfötterna. Synd bara att de inte var kvinnor utan män!

Det går inte att lita på resultatlistan från Göteborgsvarvet. Årets lista är en enda soppa, ännu mer osmaklig än tidigare år. Det vimlar av män som sprungit med en nummerlapp som rätteligen tillhör en kvinna.

Jag upptäcker det här när jag granskar bilderna som togs under loppet. Så här brukar det vara varje år men i år var det alltså värre än vanligt. Flera av de främsta resultaten i damernas åldersklasser har gjorts av män, ofta av yngre årgång. Det förekommer även att unga kvinnor övertagit nummerlappen från mamma (?) och gjort storstilade resultat. I män 80 år var "segraren" en medelålders kvinna.

Riktigt bedrövligt var det när den tredje snabbaste svenskan på Varvet visade sig vara en man, Eftersom Varvet var SM var det extra pinsamt. Men fadäsen upptäcktes omedelbart och det bronset gick till rätt person, en kvinna.

Fusk? Nej, i de flesta fall är det ren aningslöshet, man har inte förstått att det ställer till problem, inte minst i resultatstistiken. Ofta handlar dessa nummerlappsbyten om att någon blivit sjuk eller skadad och då överlåtit startplatsen. Detta ska dock registreras, annars är det förbjudet.

Men visst, det förekommer också fusk. Jag har under åren kommit på en del, ibland har folk erkänt att man gett bort nummerlappen för att kunna stoltsera med ett bra resultat. Eftersom jag gör åldersindelad löparstatistik på maraton och halvmaraton vill jag ha listorna så korrekta som möjligt. Bildgranskning är då en bra metoid. Ibland har jag också kontaktat personerna. Tyvärr tar det här väldigt mycket tid och det går ändå inte att få allt rätt varför konstiga resultat hänger kvar.

Har ingen lösning på hur tävlingsarrangörerna ska lösa ddetta. Dribblandet med nummerlappar lär fortsätta men skulle säkert minska om det vore enklare ochhelst gratis att omregistrera sig. Den stora vinsten gör man nämligen på löpare som inte kommer till start.

Det lite märkliga är att nummerlappsfusket på andra stora tävlingar som Stockholm Marathon och Stockholm Halvmarathon inte alls är lika utbrett. Mera seriösa löpare och mindre jippo över det hela i Stockholm?

Är då detta ett stort problem? Både ja och nej. För den breda massan löpare spelar det ingen roll men för oss i veteraneliten är det viktigt att vi kan lita på resultaten. Hur kul är det att bli slagen av en betydligt yngre löpare och missa en medalj? Det har hänt mig. Själv kommer jag snart att skicka in en lista till Varvet och be att man rensar bort felaktiga toppresultat i åldersgrupperna (officiellt tävlar man inte i åldersgrupper i Göteborgsvarvet men en uppdelning på ålder går enkelt att göra).

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:46:50

Läs / skriv kommentar (6)


2017-05-29 - Genrep inför Donaulöpet

Jan och jag hade då och då kontakt med Dalälven under vårt löp/rull från Gävle till Älvkarleby (26 km). Det var en kall men vacker vårdag och vi kände doften av nyutslagen liljekonvalj. Dalälven är Sveriges näst längsta flod (54 mil), Klarälven är aningen längre om man räknar in Göta Älv. Fredagen den 2 juni börjar vi springa längs Donau, Europas näst längsta flod. Dagens genrep avlöpte perfekt och avslutades med buffé på restaurang Kungsådran på Laxön mitt i Dalälven.

Keep on running! 

 

Postad av Björn kl 18:59:23

Läs / skriv kommentar (0)


2017-05-27 - "I´ts a run, not a race!"

Samling före start i Hagaparken.Något fler löpare än vanligt denna lördag, totalt 75. Med mina 22.39 blev jag 25:a och 2:a åldersomräknat. Mitt PR i Haga park run är 22.22. Lite besviken eftersom förhållandena var perfekta under detta mitt tioende park run varav nio i Hagaparken.

Keep on running!.

Postad av Björn kl 11:59:54

Läs / skriv kommentar (5)


2017-05-25 - Donau mitt nästa äventyr

I tyska Passau flyter tre floder samman; Donau, Inn och Ilz. Här börjar vår 30-milaresa till Wien.I förgrunden Donau och i bakgrunden Inn.

Floder är löparens bästa vän; ofta natursköna omgivningar och lättlöpt medströms. Donau kommer snart att bli min och min bror Jans kompis under vårt nästa äventyr.

Den 1 juni börjar vi springa/rulla längs Donau, som är Europas näst längsta flod, 285 mil (Volga är längst, 353 mil). Så långt har vi dock inte tänkt att springa utan vi nöjer oss med beskedliga 30 mil på nio löpdagar. Annars lockar det att springa hela Donau, från källorna i Schwarzwald i södra Tyskland till utloppet i Svarta Havet. Men den resan skulle nog vara farlig och kanske omöjlig med hänsyn till flyktingsituationen.

Vi startar i Tyskland, i staden Passau på gränsen till Österrike och avslutar i Wien. Vi kommer att följa cykelvägar längs Donau, äta gott, bo på bra hotell längs floden och i största allmänhet ta det lugnt. Nerför naturligtvis hela vägen men inte så brant att det syns. Jag springer med vagn där vi har hela vår packning. Att det bär svagt utför är en stor fördel och det är nog Jan på sina rolerblades som gynnas mest. Jag har inte en chans att hålla honom så han kommer att få vänta in mig då och då.

Här är vår rutt:

.https://goo.gl/maps/mRHoCajYiCJ2

Jan och jag har tidigare följt ett antal floder i Europa, bl a Rhen, Weser, Aller, Klarälven och Ljusnan. I bergiga områden i USA har floder ofta varit min räddning eftersom det är endast där vägar kan dras fram.

I veckan som kommer ska vi testa utrustningen. Vi kommer då att springa från Gävle till Älvkarleby, ett långpass på 26 km vi sprungit flera gånger tidigare.

Min dotters två kelpies ger mig draghjälp uppför Hammarbybacken under ett av veckans träningspass.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:30:02

Läs / skriv kommentar (9)


2017-05-19 - Tanter på tur

Tanter på tur, kallar dom sig. Kajsa Albrechtsson och Gunilla Sundberg vandrade under fem månader 430 mil på en bergig led i västra USA.

Långfärdsvandring och äventyrslöpning borde ha stora likheter. Men det kan vara två vitt skilda dicipliner.

Igår var jag och lyssnade på Kajsa Albrechtsson och Gunilla Sanddberg, som i en friluftsbutik i Uppsala berättade om en 430 mil lång vandring ifjol på Pasific Crest National Scenic Trail, PCT. Denna bergsled börjar vid gränsen till Mexiko och slutar vid Kanadagränsen, går genom delstaterna Kalifornien, Oregon och Washington och är som högst uppe på cirka 4 000 meters höjd.

-Med lite träning kan alla göra det här men vi är nog de enda svenskar som vandrat hela PCT. Man klarar mer än man tror, berättade Kajsa.

Jag häpnas lite över att olikheterna är så stora mellan deras och mina äventyr. Gemensamt är dock att de skett i USA,  att vi utfört en fysisiskt krävande arbete till fots under lång tid och att vi sökte friheten.

"Tanterna" skulle inte ha klarat det jag gjordet och jag skulle inte ha klarat det dom gjorde. Jag imponeras över hur dom kunde stå ut med att under hela fem månader äta en massa pulvermos, energibars, rena sitt vatten, kånka på var sin ryggsäck på 16-18 kg, sova i tält och sköta hygienen med några tvättlappar. Visst, dom fick en massa service längs leden där det kryllade av människor (varje dag startar 50 personer och ifjol gick tusentals hela eller delar av leden), dom var sponsrade, skjutsades hit och dit och träffade anhöriga mm.

I jämförelse har mina coast to coast varit rena lyxlöpen; riktig mat, ofta bra hotell och förflyttning på asfalt, inte på knöliga stigar eller över snö. Jag hade hoppats att få lite tips om utrustning med mera men kände mig rätt tom när jag lämnade butiken. Vandring är en sak, löpning en annan.

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:19:03

Läs / skriv kommentar (10)


2017-05-18 - Dag 4: "Två sjöar" avslutat

Vi har precis gått i mål utanför simhallen i Leksand. Personalen blev så imponerad att vi slapp att betala inträde.

I mål! Efter 181 km löpning under fyra dagar avslutade jag och Bernt vår löpning runt Orsasjön och Siljan.

Trots dåligt väder kan vi summera en lyckad tur. Allt har gått som på räls, inga missöden och vi har haft roligt.

Det här blev min tredje större sjö att springa runt. Tidigare har jag gjort Mälaren och Vättern. Kanske ska jag satsa på att klara av Sveriges tio största sjöar? Däribland finns Hornavan men den kan nog bli marig. Finns det vägar där? Kartstudier väntar.

Dagens distans: 33 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:58:04

Läs / skriv kommentar (3)


2017-05-17 - Dag 3: Dalarna visade sitt rätta ansikte

Norska Tora målar det svenskaste som finns; dalahästar från Nusnäs. I början hann hon med några stycken under en hel arbetsdag, nu målar hon en medelstor dalahäst på tolv minuter, berättade hon.

Varmare, inget regn och en sol som tittade fram under några minuter. Plötsligt visade sig Dalarna från sin bästa sida.

Siljan och Orsasjön låg spegelblanka, vyerna var hänförande och löpningen gick som en dans. Ja, Bernt och jag fick en fin dag under våra 53 km från Orsa till Vikarbyn utanför Rättvik. Jag blev vild och galen- vågade rulla upp tajtsen till knävecken och springa i kortärmat.

Utsikt över Siljan från byn Garsås. Pricken till höger är Bernt med sin kärra. Han hade span på en rastplats nere vid sjön  där vi åt våra smörgåsar.

Idag var det mycket löpning på grusvägar genom djupa skogar, både på gott och ont.

-Rullgrus, muttrar Bernt och vi tvingas att promenera med våra kärror. Racerdäck på mackadam är ingen lyckad kombination. Men vi fick också uppleva släta och lagom mjuka grusvägar, en lisa för trötta fötter. Allt lingonris fick det att vattnas i munnen, jag kom att tänka på all härlig lingondricka jag tillverkat i höstas. Hit får jag återvända, kanske en lingonexpedtion på några dagar.

Men var fanns älgarna, björnarna och vargarna? Vi spanade in mellan stammarna men såg inget. På Nils Olssons hemslöjd i Nusnäs hade vi fått höra att djuren igår siktats utanför byn. Kanske var det bara något man brukade säga för att få turisterna att öppna plånboken? ”Fabrikspriser” stod det på skylten utanför. Jag köpte en liten gullig grön dalahäst för 150 kronor, tillika något defekt. Det var vad jag ansåg mig ha råd med, annars kunde Sverigesymbolen kosta hur mycket som helst och kanske ännu mera än i fina butiken på Kungsgatan i Stockholm.

Imorgon torsdag avslutas äventyret och vi tar tåget hem från Leksand. Innan ska Bernt försöka snygga till sig på badhuset och byta löparkläderna mot slips och kostym. Kort efter att tåget rullar in på Stockholm C ska han på stor fest i Stadshuset för att tillsammans med många andra hedras för lång och trogen tjänst i Stockholms stad.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:59:38

Läs / skriv kommentar (1)


2017-05-16 - Dag 2: Jag fryser!

Bron över till Sollerön. Under icke turistsäsong gav ön ett deprimerande intryck,

Funderar du på att göra ett flerdagarslöp liknande det jag och Bernt nu är ute på? Ett gott råd: gör det under den varma säsongen, inte när det är kallt och ruggigt ute.

Det här 16-milalöpet runt Siljan och Orsasjön på fyra dagar blev tuffare än väntat. Kanske inte löpmässigt, distanserna är inte avskräckande och backarna är inte så farliga. Dessutom är det lite trafik och vägarna är fina. Det är framför allt vädret som är problemet.

Jag fryser! Det gör jag både utomhus och inomhus. Det går väl an när jag springer men så fort jag stannar till huttrar jag. Att jag fryser så lätt kan kanske bero på att jag inte har så mycket fett på kroppen. Förr upplevde jag inga köldproblem, det har blivit värre med åren.

 Stugor och vandrarhem är heller inte riktigt min melodi, väl primitivt och dessutom kallt . I kväll stod jag nog en kvart i duschen för att tina upp. 

Vi hade otur med vädret. Några dagar före start såg väderprognoserna lovande ut. Men vi fick kyla och regn. Tänk så mycket angenämare allt är när det är varmt och skönt ute. Dessbättre är vi båda positiva personer så vi klagar inte även om denna text är en lång klagosång.

En av dagens highlights; Bernt och jag har stannat till hos Handlar´n i Våmhus för att köpa en glass. Vi sitter i "spelhålan" där tavlor på väggarna upplyser om hur mycket pengar ortens turgubbar tjänat på hästspel. Vi är också turgubbar, eller gubbar på tur, även om vi hade otur med vädret.

Här finns inte särskilt mycket att se även om vi passerat en del vackra fäbodar. Vädret gör väl sitt till. Mycket är igenombommat för säsongen, annat har stängt för gott. Sollerön och Orsa, två platser jag aldrig varit på men som jag ändå trott är små pärlor gav ett deprimerande intryck.

Dagens etapp på 55 km från Åsengården söder om Sollerön till Orsa blev 55 km, exakt samma som genomnsittet för distanserna under mitt senaste coast to coast. Men löpningarna här i Dalarna är egentligen tuffare- bl a beroende på vädret , ett primitivare boende och att jag inte tar några powernaps (vem vill sitta utomhus och sova?). Morgondagen kan bli nog så tuff, vi har inget matställe längs vägen utan får äta medhavda mackor på stående fot.

Nog klagat. Allt har ändå gått bra och vi har löpglädjen kvar.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:13:03

Läs / skriv kommentar (16)