Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 3047 km. Denna vecka: 102 km. Idag: 13 km

2016-07-21 - Dag 93; Beskedliga Appalacherna

Bitvis branta partier men annars var Appalacherna ganska beskedliga i Masschusetts jämfört med i t ex West Virginia där jag sprang under mitt första coast to coast.

Var Appalacherna inte värre än så här? Jag har fruktat ett monster som inte funnits!

Nej, bergskedjan Appalacherna var inte så hemsk som jag föreställt mig. Inte en serpentinväg så långt ögat kan nå. Och jag har sprungit (nåja, krypkört) uppför de flesta backar. Men vissst, det har varit tufft. Det är dock ännu inte slut, tre löpdagar återstår och kanske blir jag knockad ändå.

Att på kartor se hur terrängen gestaltar sig är nästan omöjligt. Google maps ger visserligen en höjdprofil när man ställer in på "cykel" men den säger ändå jnte så mycket. Idag stod jag inför alternativet att välja den kortaste men brantaste vägen eller ta en omväg på fem kilometer och minska höjdskillnaden ganska rejält. Jag valde den koraste vägen och idag var det nog rätt val.

75-årige Jim Paulton kör fem dagar i veckan ut mat till åldringar i Berkeshire county i Massachusetts. Lite över 16 mil (100 miles) blir det i veckan.

I Sverige är vi vana vid att kommunen, landstinget eller staten sköter en massa sysslor på välfärdens område. Här sker mycket av den verksamheten på halvprivat basis; ett företag kan stå bakom men får också pengar från delstaten. Jag träffade 75-årige Jim Paulton som körde ut färdiglagad mat till tre äldreboende och till ett 20-tal pensionärer som bodde hemma. Programmet gick under namnet "Meals and Wheels for Birkeshire.  Och dagen innan träffade jag en annan pigg pensionär som skötte färdtjänsten för sjuka och gamla, också delvis privatfinansierat.

Bra eller dåligt med privata medel i den offentliga verksamheten? Troligen bra, engagemanget blir säkert större, gissar jag.

Dagens tur gick bitvis på vackra och lummiga småvägar. Här är en gps ovärderlig!

Två mil återstår och sista Coken sveps. Cola är bästa drycken när man är jättetörstig, annars blir det mest Gatorade och vatten.

Dagens distans: 67 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:17:10

Läs / skriv kommentar (8)


2016-07-20 - Dag 92: Gårdagens bilder

Hudsonfloden

Postad av Björn kl 13:37:58

Läs / skriv kommentar (4)


2016-07-20 - Dag 92: Massachusetts- sista delstaten

Dålig uppkoppling på motellet gör att dagens text blir kort och att bilder utgår. Dagens etapp var en av de tuffaste; backigt och långt. Jag är nu på Econo Lodge i Pittsfield, Massachusetts. Morgondagen blir tyvärr också lång  men jag känner mig ändå i skaplig form.

Dagens distans: 75 km

Keep on runnung!

Postad av Björn kl 07:09:32

Läs / skriv kommentar (7)


2016-07-19 - Dag 91: Hellre dator än bok

Hög ljudvolym och hårt tryck på besöksdatorerna. Bilden från ett bibliotek i staden Schenectady, NY.

Går du in på ett bibliotek i en amerikansk småstad ser du fler ”låntagare” framför besöksdatorerna än framför bokhyllorna. Så är det inte riktigt i Sverige och skillnaden är något vi kan vara stolta över.

Den så kallade internetpenetration, det vill säga hur stor andel av befolkningen som har tillgång till internet är betydligt högre i Sverige än i USA- 95 procent mot 89. Det kan bland annat hänga ihop med att andelen fattiga är lägre i Sverige.

Under mina första USA-löp för cirka tio år sedan besökte jag ofta biblioteken för att kunna få uppkoppling och blogga, motellen hade då inte alltid wifi (idag har alla detta). Jag slogs då av  att den svarta befolkningen var i majoritet vid besöksdatorerna och i synnerhet barn och ungdomar.  Situationen är den samma idag.

-Man får göra vad man vill vid datorerna, många spelar. Men vi har tvingats sätta en tidsgräns på 90 minuter per dag eftersom besökstrycket är högt, säger bibliotikarien på ett nytt och fint bibliotek i staden Schenectady.

Jag är också där för att få uppkoppling. Längs vägarna är det annars McDonalds som är den säkra wifi-leverantören. Alla McDonalds har wifi och också bra wifi. Andra  snabbmatsskedjor är sämre, några har inte alls internet, hos andra kan det variera mellan restaurangerna om man har eller inte har.

På biblioteket i Schenectady slås jag också av den höga ljudvolymen. Besökarna pratar högt och ingen reagerar mot detta, däremot finns skyltar om att du inte får äta eller dricka i lokalerna.

Det är fortsatt ”muggy”, det vill säga hög luftfuktighet. Löpningen gick idag tungt med flera kortare gångpauser. Inte blev det bättre av att jag drack en halv gallon (1,7 liter) chokladmjölk till lunchen. Magen började krångla.

Om du tittar på bloggens räkneverk ser du att jag nu snart sprungit 500 mil och avverkat 98 procent av distansen. Siffrorna stämmer inte riktigt och kommer i efterhand att justeras. Fem löpdagar återstår till målgången i BOston på lördag.

Imorgon tisdag händer något speciellt. Vad tror du jag gör då?

Dagens distans: 55 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:41:09

Läs / skriv kommentar (9)


2016-07-18 - Dag 90: Musiken gör mig glad

Sluss 16 av 35 vid St Johnsville, NY. Bara en större fritidsbåt i slussen men här i början av Eriekanalen nära Hudsonfloden är båttrafiken lite tätare än uppe vid de stora sjöarna.

”Musik ska byggas utav glädje/av glädje bygger man musik. Musik, det får ni ändå medge/ger glädjen ännu mera glädjerik”.

Så sjöng Lill Lindfors 1978. Och visst, jag medger att musik gör mig glad och får löpningen att gå lättare. Du som följt bloggen minns kanske att Jans utlånade ipod med tiotusentals låtar la av för ett par veckor sedan. Men nu har låsningen släppt och den fungerar igen. Plötsligt kändes allt så mycket lättare och roligare.

Under tiden har jag lyssnat på radio- inte särskilt glädjerikt. Reklamkanalerna här är ännu mera meningslösa än de svenska, totalt sönderhackade av tramsig, skrikig och vulgär reklam.  Annars finns kanaler för alla musiksmaker och de religiösa kanalerna verkar ha de starkaste sändarna. Samma med tv-programmen- reklamen förstör tittandet. Av reklamen att dömma skulle man kunna tro att amerikanen är en idiot men så är det ju inte.

En kär gammal goding, Eriekanalen, blev mitt sällskap idag. Vad trevligt att springa längs ett vattendrag, dessutom ingen nivåskillnad. Nu när kanalen (som också består av floder och sjöar) är nära Hudsonfloden har båttrafiken ökat något. Jag pratade med slussvakten i St. Johnsville och han berättade att det ändå går några fraktbåtar i veckan.

70-årige Edward plockar tomburkar så han har råd att köpa mat till sina 20 katter. Observera cykelhjälm, reflexväst, handskar och flagga bak på cykeln.

-Have you Jesus in your heart? ropar en äldre kvinna från en bil som stannat till vid ett trafikljus.

-Hm, yes. . .

Hon sticker till mig några dollarsedlar och det hälper inte att jag säger att jag är en välbärgad svensk. Maken intill propsar också på att jag ska ha pengarna, jag ser väl ut som en luffare . . .

Pengarna kommer lite senare väl till pass när jag möter en äldre man, Edward, som går längs vägen med sin cykel och samlar  burkar och flaskor.

-Vad får du i pant? frågar jag.

-5 cent per flaska och burk. Det kan bli några dollar om dan. Jag behöver pengarna för att köpa mat till mina 20 katter, svarar han.

Edward får mina dollarsedlar. Allt känns mycket bättre, vi är båda glada när vi skiljs.

Jag springer i Amish-land. När jag får möte går jag över på andra sidan av vägen för att inte skrämma hästen. Amishfolket är en religiös sekt i USA, som både ser ut och delvis lever på samma sätt som de gjorde då de kom till Amerika för 300 år sedan.

 

Motellägaren är ute och klipper gräsmattan då jag kommer till det enkla motellet i Fultonville, NY. Här fick jag betala 67 dollar inklusive skatt.

Dagens distans: 58 km

Veckans distans: 404 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:11:44

Läs / skriv kommentar (5)


2016-07-17 - Dag 89: En onödigt kämpig dag

Higby Rd var i klass med Appalacherna. Här gäller det att ha en fungerande handbroms.

För mig är det kortaste vägen som gäller. Och kortaste vägen får man ofta genom att sätta gps:en eller google maps på funktionen ”gång”. Men hade den istället ställts in på ”bil” skulle en krävande bergsetapp undvikits.

Uttrycket genvägar är senvägar stämde bra. En ynka kilometer vann jag  på ”gång” jämfört med ”bil”. Men vad jag inte förstod var att rutten då gick över ett mindre, men jobbigt bergsmassiv. Planeringsmiss med andra ord!

Det är tusen saker att tänka på när en rutt dras upp. Egentligen är det mycket lättare att planera i de västra delstaterna än i de östra eftersom där är valmöjligheterna färre, inte så många vägar och motell. Men här i närheten av bergskedjan Appalacherna går det inte att bara att titta på kartan, man måste också ställa in den på ”terräng” så att man ser bergen. Det gjordes inte idag varför jag fick slita onödigt hårt.

Jag kommer att tänka på Sven Nordqvist barnbok Nasses taxi, som jag läste för barnen. ”Vadå, uppförsbacke eller nerförsbacke, det är väl samma backe”, tyckte den något korkade björnen. Och visst hade han rätt! Det är lika jobbigt att springa uppför som nerför med en lastad kärra. Idag fick spänna handbromsen för att inte störta hejdlöst utför.

Den snabbt ändrade rutten ställer också till en del andra problem. Motellen blir onödigt dyra och får bokas i all hast. Idag bor jag på ett dåligt men dyrt motell och betalar nära tusen kronor. Motellen vet att utnyttja helgerna då trycket är stort- rumspriserna stiger då med nära det dubbla.

I USA delas posten även ut på lördagar och ibland två gånger om dagen.

 I ärlighetens namn måste sägas: Jag skulle gärna se att löpet vore över. Löpningen går visserligen fortsatt mycket bra men hemlängtan ökar för varje dag. Dagarna blir också ganska lika, jag är inte lika nyfiken längre. Jag känner igen den där känslan från tidigare löp i slutskedet. Nåja det är bara sju dagar och cirka 40 mil kvar. Men Appalacherna, jag bävar.

Dagens distans: 60 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 04:35:21

Läs / skriv kommentar (8)


2016-07-16 - Dag 88: Ã?r detta Sveriges största löparblogg?

En bild från dagens löpning- ofta milsvid utsikt, vackert men jobbigt att ta sig upp för den ena backen efter den andra.

Är det så intressant med en 68-årig gubbe som springer tvärsöver USA? Ja, uppebarligen för bloggen är kanske Sveriges mest besökta löparblogg med tusentals läsare varje dag.

För några veckor sedan rankade Cicision AB bloggen som en av de populäraste löparbloggarna i Sverige. På deras ”Bloggtoppen” intog jag plats nummer sex, i topp kom förre SvD-medarbetaren Petra Månström, som av Cicision beskrivs som ett ”löparess”.  Jag har legat lågt med den där ”nyheten” eftersom jag är rätt skeptisk till undersökningen.

”Bloggarnas placering på topplistan grundas på en metodik som utgår från inlänkar, relevans , hur ofta bloggen uppdateas, antal läsarkommentarer samt aktivitet och delning i sociala medier” skriver Cicision. Samtliga parametrar väger lika tungt.

Jag blev lite nyfiken på hur företaget gått till väga och frågade hur många besökare de tio bloggarna hade. För mig är just besöksantalet det viktiga, ungefär som upplagan för en tidning. Cicion vägrade dock att lämna ut några siffror. Jag höll på och lirka en vecka och till sist fick jag ett någorlunda besked om de andra bloggarnas besöksantal.

-Bloggarna i den här uträkningen  sträcker sig upp till 45 000 besökare per månad. Men de flesta ligger under 10 000 per månad, svarade Jonathan Sjöström.

Eftersom min blogg haft över 50 000 besökare de senaste månaderna och ofta 3 000- 4 000 dagliga besökare är den störst på bloggtoppen. Men är den också den mest besökta löparbloggen i Sverige? Kanske, men jag vet inte eftersom besöksantal på bloggar inte är offentliga. Någon som har tips på hur man kan kolla besökssiffror?

Nåväl, roligt i alla fall att min blogg som har journalistiska principer, är reklamfri och utan sponsorer har så många läsare. Dessutom skriver jag ju bara om löpning. Och någon tävling i bloggandets ädla konst är det ju inte . . .

---

Just nu springer jag i ganska kuperat landskap och det blir värre framöver. Var ändå stark idag men nådde inte Super8 i Onedia före solnedgång. Kan nog blåsa faran över vad gäller loppbetten- de är borta! Jag är också glad över att jag igår inte sprang till Eldbridge- motellet hade bommat igen. Märkligt att man ändå har på telefonsvararen och skylt utanför som visar att det är öppet.

Dagens distans: 67 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:10:35

Läs / skriv kommentar (8)


2016-07-15 - Dag 87: Krisen över men bed bugs . . .

Solen skiner igen över detta löp. Idag första gången jag såg fält med solrosor.

Krisen är undanröjd (tror jag). Det känns som om jag har kontroll över löpet igen. Det enda problemet, och det är litet, är att jag blivit biten av vägglöss (bed bugs). . .

Bara två kommentarer på gårdagens rapport om ”värsta krisen hittills”.  Det kan tyda  på att läsarna uppfattar saken som ett lyxproblem. ”Bara en planeringsmiss”, skriver min kusin Klas-Peter, och visst är det så. Att sträckan blivit 11 mil längre och att jag blir ”försenad” med en dag spelar ju egentligen ingen roll när det handlar om ett megalöp på cirka hundra dagar och femhundra mil.

Men att springa över USA är mera en mental än en fysisk utmaning. Körschemat har varit tryggheten i en ibland rätt kaosartad tillvaro. När schemat plötsligt inte stämmer blir jag osäker, stressad och glädjen försvinner. Dessutom medför det en mängd praktiska problem; motell måste avbokas, nya bokas om, avtalade möten blir inte av etc etc. Och allt det där tar tid och tid är det jag har minst av.

Tänk dig att du du springer i mål i ett maratonlopp och funktionären säger:

-Sorry, vi har mätt banan fel, du måste fortsätta två kilometer till.

Ja, ungefär så där har det känts. Men nu vet jag hur lång banan är, jag har fått ordning på motellbokningarna och att det nu är sex och ibland sju mil som gäller varje dag ska nog inte behöva bli några problem.

Nej, det blev varken camping eller arresten för mig idag. Jag checkade istället in på Rodeway Inn i Weedport, tolv km innan Eldbridge, motellet som inte svarade när jag ringde. Motsvarande sträcka sprang jag istället på kvällen och imorgon får jag en Steve till Eldbridge. Tänk vad allt blir mycket lättare när både kropp och knopp fungerar! Och vad lätt det gick att springa utan vagn.

 Vägglösen då? Ingen tvekan om bed bugs! Med så många hotellnätter inget konstigt alls men det är första gången. Jag har ett 20-tal små bett på vänster sida av bålen. Först trodde jag det var mygg- eller fästingbett men så många får man ju inte, dessutom inte på samma ställe. De kliar inte men flammar upp efter duschning. Säkert borta om några dagar.

En föraning till Appalacherna? Landskapet har helt ändrat karaktär och det är ganska kuperat. Eftersom det dessutom är varmt och fuktigt är backarna nästan lika jobbiga som i Wyoming.

Dagens distans: 61 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:08:03

Läs / skriv kommentar (12)