Midsommarkransen och området kring Svandammsparken är bland de finaste bostadsområdena inom Hägersten Liljeholmens stadsdelsområde. Drygt en vecka och 25 mils löpning krävdes för att inta hela området. Bilderna från Aprilgatan och Brf Tellusborg till höger vid röda planket.
Pandemin får mig att springa mycket längre distanser än vanligt. Det har sina randiga skäl.
Den 11 mars inträffade det första coronadödsfallet i Sverige, Samma dag klassade WHO virusutbrottet som en pandemi och veckan därpå införde Sverige restriktioner i resandet. Från att mina normalveckor legat på 10-11 mil steg de brant upp till 15-20 mil. Varför?
Det var inget medvetet val att börja springa längre, mera en spirande oro i kroppen. När vi över 70, alltså vi i ”riskgruppen” skulle skyddas slutade jag med mina nära dagliga besök på gymmet och jag slutade också att åka i kollektivtrafiken. Samtidigt fick jag höra att det var ok att vara ute och promenera, ja uteaktiviteter rent av uppmuntrades av myndigheterna.
Löpningen blev då ett andningshål. När allt stod stilla skulle i alla fall inte jag stå stilla. Och kanske blev löpningen extra betydelsefull när dödstalen började stiga brant. När en fd arbetskamrat på Svenska Dagbladet, nyss fyllda 62 år, dog i covid-19, insåg jag allvaret. Det här kan också drabba mig.
Joggingvagnen får i år rulla på Stockholms gator istället för på landsvägarna i USA. Under mina erövringar av stadsdelar har jag kaffe, mackor, lingondricka och kläder i vagnen. Under löpturerna lyssnar jag mycket på radio. Bilden från Teaterparken i Hägersten.
Avfärden för mitt åttonde USA-löp skulle ske den 29 maj. Jag insåg rätt tidigt att det var kört men flyttade ändå fram resan drygt en månad. Men var det möjligt att över huvud taget ”få” springa riktigt långt i år? Det var då planer på ett Sverigelöp började dyka upp i huvudet, kanske ett löp längre än ett coast to coast. I avvaktan på detta började jag ”inta” diverse stadsdelar, stadsdelsområden och närkommuner genom att springa på varenda gata i områdena. Inte undra på att det blev en massa mil.
Lyckad förtätning. Nya vackra hus i rostig plåt på Främlingsvägen i Hägersten.
Kungsholmen, Södermalm, Bromma, Solna Stad och nu senast Hägersten Liljeholmens stadsdelsområden är intagna. Jag har sprungit på över tusen gator och sett enormt mycket. Det brukar sägas att löpare, cyklister och gångare får se mycket mera av omgivningarna än en bilist. Men jag vågar påstå att jag sett mycket mera av Stockholm än kanske någon joggare gjort. För även om du försöker variera dina löprundor blir det ändå så att du springer i stort sett i samma spår år ut och år in.
Sovjetunionen eller Kina? Nej,hus som byggs längs spåren nära Årstabergs pendelstågsstation.
Lyckad nybebyggelse, Nybodaringen.
"Vi har i alla fall ingen insyn från grannar". Hur kan man få bygga så här? Huset från Sjöviksvägen 92, Liljeholmskajen.
Min ”löpmetod” har förutom att springa på varenda gata och i regel också ta hela gatan gått ut på att stanna upp och se mig omkring, snacka med villaägare och vara frågvis. Kul men också en rätt jobbig form av löpning. Det tar sin tid, det blir mycket fram och tillbaka på samma gator och ”dölöpning” ut till de nya områdena. I telefonen skriver jag upp namnen på gatorna eftersom det är lätt att glömma var man varit.
Bedräglig idyll och en miljöskandal. Dumpning av giftigt avfall och lantrintömning i stor skala har pågått under cirka 100 år såväl på land som i Mälaren vid Lövsta i Hässelby villastad. Här vid Riddersviks gårdsväg planerar staden för 700 nya bostäder. Det hemska kraftvärmeverket i Hässelby strand ska rivas och ersättas av ett nytt i Lövsta. Då försvinner bland annat Lövstabadet och en småbåtshamn. Vad skulle Herbert Tingsten eller Gunnar Sträng som bodde här ute ha sagt om det?
Idag syndade jag och tog tunnelbanan ut till Hässelby Strand när jag startade nästa krigarprojekt: att springa på varenda gata inom Hässelby-Vällingby stadsdelsområde med nio stadsdelar (Grimsta, Hässelby gård, Hässelby strand, Hässelby villastad, Kälvesta, Nälsta, Råcksta, Vinsta och Vällingby). Bara att ta mig ut till ändstationen skulle kräva 15 km löpning och lika mycket hem, hade inte blivit många gator då. Området kommer att kräva många löpdagar.
Efter Hässelby-Vällingby fortsätter jag kanske med ytterligare områden. Men att springa på varenda gata i hela Stockholm är kanske att ta vatten över huvudet?
Veckans distans: 182 km
Keep on running!
Barbent, snöblandat regn och jag fryser som en hund. Ett utstickande tak på Hövdingagatan i Örnsberg gav lite skydd medan jag försökte få i mig värmande kaffe. Här bestämde jag mig för att avbryta löpningen och springa hem.
En halvtimma senare vid Västerbroplan sken solen igen och plötsligt var jag rätt klädd, Motivationen tröt dock för att springa tillbaka och fortsätta att erövra gator..
I Amerika kollar jag numera alltid väderrapporten innan jag sticker ut. Det borde jag också göra i Stockholm. Idag tvingades jag avbryta en löptur just på grund av dåligt väder.
Den pågående erövringen av Hägersten-Liljeholmens stadsdelsområde kommer att ta tid. Området är mycket större än jag räknat med. Här finns inte mindre än sju stadsdelar: Aspudden, Fruängen, Gröndal, Hägersten, Hägerstensåsen, Liljeholmen, Midsommarkransen, Mälarhöjden, Västberga, och Västertorp. Idag hann jag bara svepa över delar av Gröndal (Ekensberg) och Aspudden (Örnsberg).
Ekensberg på en udde i Mälaren är ett riktigt fint bostadsområde som jag känner till ganska väl. Här ligger vackra punkthus i gult tegel, tämligen låga och inget hus är riktigt likt det andra. Husen är från 80-talet och här ute bodde en arbetskamrat som tidigt fick in mig på löparspåret. När vi skulle ha långpass tillsammans brukade jag springa ut till honom och var bra uppvärmd efter min tur över Essingeöarna på dryga halvmilen.
I Ekenensberg har hänt en hel del de senaste åren. Jag fick se en mycket lyckad förtätning längs Bryggvägen och Ekensbergskajen ett stenkast från brusande Essingeleden och tvärbanan.
Vackra hus vid Ekensbergskajen, de flesta med stora balkonger och några med träpaneler på fasaden. Observera Essingeleden högt uppe i luften bakom löparna. Från Gröndals båtklubb och i princip ända ner till Fittja kan man springa längs Mälaren.
Örnsberg var däremot ett tämligen okänd område för mig. Bebyggelsen är från slutet av 40-talet och Familjebostäder har många hus här. Området ligger lite i skymundan. är lugnt och saknar i stort affärer.
Nednaför berget ligger Vinterviken där Alfred Nobels dynamitfabrik låg. Marken och vattenområdet strax utanför är starkt förorenat men snart är saneringsarbetena avslutade. I den gamla svavelsyrafabriken finns café, konferens- och utställningslokaler.
Vintervikens Trädgård med café är ett nytillskott i området. Verksamheten bedrivs på ideel basis.
Enkla kedjehus på Bandyvägen i Västertorp. Husen ligger mindre än 100 meter från brusande Södertäljevägen, en av Sveriges mest trafikerade vägar.
Veckans distans 171 km
Keep on running!
Stora Frösunda herrgård (ovan) ligger undanskymt i ett litet skogsområde nära E4:an och Hagaparken. Konstigt nog har jag missat denna 1700-talsgård som också har en runsten på tomten.
Det behövdes bara en vecka för att erövra Solna. Men så är kommunen Sveriges tredje minsta till ytan.
Liksom under tidigare erövringar (Kungsholmen, Södermalm och Bromma stadsdelsområde) förvånas jag över hur lite jag tidigare sett av dessa områden. Men när du försöker springa på varenda gata, ja då upptäcker man ständigt nya saker.
Det är kanske lite orättvist att jämföra områdena men Solna tycker jag nog tillhör de tristaste av de jag hittills betat av. Västra Skogen, Huvudsta och Bagartorp med sina miljonprogram ger rysningar av obehag. Jungfrudansen och Johan Enbergs väg, båda med paradutsikt över Ulvsundasjön i Mälaren, skulle kunna ha blivit fantastiska bostadsområden om man byggt annorlunda och mera småskaligt.
Det finns naturligtvis också fina områden i Solna. Karlberg, Hagaparken och området runt Ulriksdals slott är juvelerna i kronan.
Hur kunde det bli så här fult? Västra Skogen är ingen skönhetsupplevelse men det kunde ha blivit vackert här med en fantastisk utsikt över Stockholm och Mälaren.
Solna ska ha 292 gator och jag lär ha sprungit på de flesta men inte riktigt alla upptäcker jag när jag kollar löparklockan. Eftersom Solna är lilleputten bland kommunerna och dessutom ligger nära där jag bor behövde jag bara springa cirka 15 mil under sex halvdagar och en heldag.
I nya Järvastaden har Solna vuxit ihop med Sundbyberg. Husen till vänster i korsningen Brotorpsvägen/Fridenborgsvägen ligger i Sundbyberg och husen till höger i Solna. Det skiljer nästan två kronor i kommunalskatt till Solnas favör. Borde avspegla sig i huspriserna?
Krigslyckan har hittills varit god varför jag fortsätter med erövringarna av stadsdelsoråden och grannkommuner. Stockholm har 14 stadsdelsområden och närmast på tur står Hägersten-Lijeholmens stadsdelsområde. Det här kommer att ta tid men något "trettioåriga kriget" ska det inte bli.
Oliver Heusinger skickade mig denna selfie han tog av oss i höstas utanför Kungsängen när jag var på väg hem efter att ha sprungit ett park run. Tråkigt att alla park run-lopp ställts in världen över. I Kungsängen är vi sällan över tio personer varför ett så litet lopp borde kunna köras.
Keep on running!
Efter nio löpta mil (Stockholm-Storvreta) fortsatte resan med Upptåget till Gävle där min bror Jan mötte och kunde ta emot 1 liter whiskey. Själv fortsatte jag med vändande tåg hem till Stockholm och kalasade på 1 liter påskmust. Observera de nya fina tågvagnarna. Foto: Jan Suneson
Från min löparklubb fick jag i 70-årspresenten en whiskeyflaska på en liter. Två år senare kom jag på ett sätt att bli av med flaskan- min bror Jan skulle få den, dessutom var det hans favoritmärke.
På Facebook hade Jan, som är i "riskgruppen", skrivit att han och frun börjat handla mat på nätet, något som utfallit till största belåtenhet Men när han kontaktade Systembolaget för att fylla på förrådet av starkvaror fick han veta att man i Gävle inte har den servicen.
Det var då idén kläcktes att springa till Gävle, kanske att göra de 18 milen på två dagar och slå mitt gamla mängdrekord från 1997 på 84 km en enskild dag. Samtidigt hade jag gått och funderat på att som Pernilla Otto springa Mälaren runt (345 km) på tre dagar.
I efterhand är jag glad att jag valde Gävlealternativet och dessutom kortade ner till en dag. Jag var visserligen långt ifrån slut men i ärlighetens namn var det inte särskilt roligt. Tre dagar runt Mälaren är tveksamt om jag klarat. Pernillas löp är i mina ögon en bragd.
Uppriktigt sagt har jag aldrig riktigt insett tjusningen i ultralöpning, i alla fall inte att ta ut sig till bristningsgränsen, något jag knappt ens kan göra i ett maratonlopp. Många säger ändå att jag är en ultralöpare vilket jag förnekar. Har bara sprungit två ultratävlingar (6-timmarslopp) och lockas inte av att springa t ex 50 eller 100 miles, 8 resp 16 mil.
Påfyllning av energi på Lidl i Märsta.
Nu fick jag ändå till en inofficiell tid på 50 miles; 12 timmar och 22 minuter brutto och räknar man bor inköpet på Lidl och lunchen på Max i Märsta gjordes dessa åtta mil på ca 11 timmar. Jag gick in för att springa i ett komfortabelt tempo, gick i uppförsbackar, De 1-2 sista milen varvade jag med att gå kortare sträckor och hela tiden knuffade jag en baby jogger. Är lite nyfiken på vad jag skulle kunna göra 50 miles på under en tävling men har inte kollat upp vad folk i min ålder springer på.
Stämmer bra. Min gps visade 42 km men jag bor ca 3 km från slottet i Stockholm.
Jag är glad att jag vid 72-års ålder relativt enkelt kunnat slå mitt personliga mängdrekord från 2007 då jag var 59 år. Nu blev min långtur exakt 90 km. Kniper det vet jag att jag på ett coast to coast någon enstaka dag kan klara riktigt långa distanser. Synd bara att jag inte får nytta av all mängdträning (131 km/vecka i snitt sedan årsskiftet). Knappast troligt att det blir ett åttonde coast to coast i år..
Tillbaka till naturen. På vägen mellan Märsta och Uppsala finns flera naturreservat och det var fullt på parkeringarna.
Keep on running!
Ett orört område, stort som två fotbollsplaner, inte nedskräpat men inringat av stora trafikleder och järnvägar. Att ta sig hit är mycket svårt, I bakgrunden Huvudsta och tidigare Arbetarskydsstyrelsens lokaler.
Ett totalt okänt ”grönområde” mellan Stockholm och Solna. Finns det? Ja, jag har hittat detta ingenmansland som knappt någon stockholmare satt sin fot på men som tusentals bilister ser varje dag från bilfönstret utan att reflektera.
Vi löpare är lyckligt lottade. Världen ligger under våra fötter och vi får se det som de flesta aldrig får se, inte ens cyklister eller gångare. Under mina ”erövringar” av olika stadsdelar har jag upptäckt flera intressanta områden, byggnader med mera bara genom att springa på varenda gata. Finmaskiga nät ger god fångst!
Idag under min erövring av Solna fick jag ett jättenapp. Jag kände mig som en upptäcktsresare när jag fann detta ingenmansland bara drygt en kilometer från min bostad. Området, stort som 2-3 fotbollsplaner, låg inklämt mellan Essingeleden, Pampaslänken, Eugeniavägen, Karlberg och järnvägsspåren i Hagalund.
Ett gammalt pilträd på den orörda ängen. Bilden tagen i sydostlig riktning mot Karlberg.
Området i mitten är triangelformat där basen är ca 200 meter och sidorna 300 meter. I vänstra hörnet Pamapas Marina. Flygfoto: Google Maps
Det var inte precis lättåtkomligt. Jag fick nästan med livet som insats korsa några trafikleder innan jag nådde denna oas. Lite karg, inte det minsta nedskräpad, violer blommade i gräset, vackra små träd och en kanske 100-årigt pil med hängen. Här är ju riktigt vackert trots trafikhelvetet runtomkring, tänkte jag. Märkligt att inte ens romerna eller andra hemlösa hittat denna boplats.
Tänk vad mycket mark trafiklederna stjäl. Mitt i allt detta uppstår orörda markplättar. Det skulle vara intressant att studera fauna och flora här. På Pepparholmen, den konstgjorda ön i Öresund, har den svarthuvade måsen och sällsynta växter som strandvedel och blodklöver upptäckts.
Snickarglädje. Olle Olsson-huset i Hagalund.
Innanför moderna och ganska ful bebyggelse längs Solnavägen döljs denna pärla, ett hus byggt 1930. Jag har säkert sprungit förbi här hundratlas gånger men aldrig sett det.
Ett annat fint gammalt hus i närheten av fd Råsunda fotbollssstadion. Bilden tagen från Trappgränd. Staden rymmer många pärlor som de flesta missar, även de närboende.
Keep on running!
Solna har 82 000 invånare, 8 stadsdelar och 292 gator. Under min rundtur i denna till ytan tredje minsta kommun i Sverige (Solna kallar sig för "stad") är ambitionen att springa på i stort sett samtliga gator i Solna.
Björnstigen, Järvstigen, Mårdstigen . . . Jag springer i Bergshamra, en stadsdel i Solna som jag tidigare kände till ganska dåligt. Men efter att idag ha satt min fot på samtliga gator i stadsdelen vågar jag påstå att här var det ju riktigt vackert.
Det som gör Bergshamra charmigt är närheten till vattnet och naturen samt att området är kuperat och bebyggelsen blandad, Här bor många studenter (1 400 studentlägenheter) och den ungdomliga touchen märks när jag springer runt i området.
Studentbostäderna längs Ilerstigen i Bergshamra är fulsnygga- råa betongelementhus i 2-3 våningar men med färgglada fönsterramar.
Det är mycket folk i rörelse denna gråkalla lördag. Vid Slottsträdgården Ulriksdal råder trafikstockning- alla är ute för att köpa något till trädgården och vakter i röda tröjor med texten "Håll avstånd" försöker ordna köerna. Skönt att jag glömt pengarna hemma, tänker jag. Nu "slipper" jag transportera hem planetringsjord i kärran. Löpningen går tungt nog ändå.
I backen på cykelbanan upp till Överjärva gård börjar jag gå. Då blir jag omsprungen av en liten man med ryggsäck och klapprande löparskor. Efter ett tag kommer jag ikapp honom och vi gör sällskap in till Norrtull. Han är också ute på en långrunda, en 3-milare runt Edsviken och Brunnsviken. Min löpning och troligen också hans går nu lite lättare. Vi pratar om andra löpare, han nämner Kristina Paltén som sprang genom Iran och så berättar han att han lyssnat på en pod om någon som sprungit en massa gånger över USA men han kommer inte på namnet.
-Det är jag, Björn Suneson.
-Oj, jag är hedrad av att kunna springa här vid din sida, säger han och plötsligt går löpningen ännu lättare. . .
Lennart Möllerström gjorde mig sällskap i drygt en halvmil. Han är 68 år och började sent med att springa. För sent tycker han själv men gläds åt att löpningen gett honom så många vänner och att han mår så bra av att springa sina 6-7 mil i veckan, aldrig under milen på ett löppass.
Kungsholmen, Södermalm, Bromma stadsdelsområde och nu Solna. Jag tror det kommer att ta 4-5 dagar att klara av hela Solna men jag har inga brådska.
Keep on running!
Grubbens trappor består av 100 steg. Dagens program bestod av jogg & rörlighet, löpskolning, trappträning, korta intervaller och Borsovhopp.
Jag som trodde jag var någorlunda vig. . . Idag fick jag veta sanningen: jag kan inte hoppa jämfota uppför en trappa, jag kan inte hoppa på ett ben och jag kan inte balansera på ett ben och samtidigt ta tag i det andra.
Jag kände mig som en 100-åring när jag idag tränade tillsammans med ett gäng medelålders motionärer under ledning av Mattias Sunnerborn, en av Sveriges bästa friidrottsveteraner. Det var ”08Fri Masters” som hade gratis utomhusträning vid Grubbens trappor på Kungsholmen. Vi var ett gäng på tio personer som hoppade och sprang uppför dessa 100 trappor, vi hade rörlighetsövningar nere vid dammen och vi sprang intervaller i backarna i parken.
Att jag är så osmidig kom som en total överraskning. När andra klarade två trappor i jämfotahopp klarade jag inte ens en trappa. Och vänster ben klarade inte enbenshopp på plan mark. Jag blev alltid klart sist i ruscherna uppför trapporna, var rädd för att snubbla. Det var bara på intervallöpningen jag kunde hänga med någorlunda.
Knäckt? Nej det här måste jag göra om nästa fredag. Efteråt kändes det jätteskönt; äntligen hade jag tagit i och inte bara lufsat en massa mil. Jag rekommenderar den här träningen som sker varje fredag 12-12-30. HÄR kan du läsa mera om upplägget. I maj startar man träning på Stadion och där ska jag också försöka vara med.
Keep on running!
Klart! Nu har jag sprungit på praktiskt taget varenda gata inom Bromma stadsdelsområde. Efter 13 hel- eller halvdagar, 40 mil på ca 500 gator var "fienden" nerkämpad. I bakgrunden Ulvsunda kvarn intill Bromma flygfält.
Keep on running!