Skulle min snart sexåriga runstreak klassa mig som Sveriges femte meste aktive runstreakare? Tveksamt. Listan toppas av ultralöparen Ellen Westfelt från Vallentuna med sju år, en runstreak som i internationell jämförelse också är blygsam. Klicka på bilden för att kunna läsa namnen!

En runstreak innebär att du ska springa minst 1,6 km (1 mile) varje dag. Det finns folk som gjort det i över 50 år! I en internationell  jämförelsen står mina snart 6 år sig tämligen slätt.

Runstreak är en relativt ny företeelse i Sverige men inte i USA där det är en stor grej med en särskilt organisation, nyhetsbrev, listor med mera. Också i England är det stort; världens meste runstreakare är den engelske olympiern och maratonlöparen Ron Hill med sina 52 år och 39 dagar. Denna ofattbara svit bröts 2017 vid 78 års ålder. Nu jagas rekordet av en 67-årig amerikan, John Sutherland från Kalifornien, och han kan vara förbi redan nästa år.

Att springa varje dag kan låta fanatiskt. Men egentligen är det en lysande idé, Det är inte konstigare än att borsta tänderna eller ta en promenad varje dag. Minimikravet 1,6 km klarar alla, ja nästan alla i alla fall.

John Wallace med en runstreak på 30 år (placering 62 på USA-listan) var nära att bryta sin runstreak när han låg inlagd på sjukhus. När jag träffade honom i Seattle 2018 efter mitt sjunde coast to coast berättade han att han en gång "rymt" från sjukhuset för att få ihop sina 1,6 km. Det kan ju tyckas fanatiskt . . .

Bärplockningen fyller inte bara på skafferiet utan också antalet kilometrar i löpardagboken. Bilden från veckans andra lingonplock i Älvkarleby.

Det var först för ett par år sedan jag blev medveten om begreppet runstreak. Hade jag känt till företeelsen tidigare är det möjligt att sviten idag varit betydligt längre. Jag upplever det som en stor hjälp att ha denna lilla dagliga press på mig. Just idag var jag t ex inte särskilt sugen på att ge mig ut så det blev bara en ”lufta kläderna-runda” på 3 km, Uttrycket myntades av min mentor Ulf Johansson, som under 80- och 90-talet ledde en löpargrupp i Enskede där jag var med.

Sex år är alltså inte särskilt mycket. På USA-listan skulle jag hamna på plats 732. Däremot skulle jag komma betydligt högre på listan över personer som sprungit flest kilometrar ett enskilt år. 2016 sprang jag totalt 1 019 mil vilket skulle ge mig en 11:e plats genom tiderna på denna lista. Naturligtvis också osäkra uppgifter. En svensk som skulle komma högre är ultralöparen Benny Eriksson i Sigtuna, som brukar riva av en mara var och varann dag på löpband. I år lär han komma över 1 000 mil men inte slå ”världsmästaren” Matthew Schauf som 2017 noterade ca 1 500 mil.

En svit som jag är riktigt stolt över är min 500-lista. Under sammanlagt 19 år har jag nu sprungit minst 500 mil per år. I år har jag passerat 700 mil vilket gör ett snitt under de senaste 19 åren på ca 13 mil per vecka.

Rune Larsson är antagligen den svensk genom tiderna som sprungit längst av alla. I somras meddelade han på Facebook att han passerat 25 000 mil sedan starten 1973. Jag är nu uppe i 19 494 mil, tar in på Rune men kommer aldrig att komma ikapp. Men sammanlagt fem varv runt jorden ska det nog kunna bli innan det snurrat färdigt för mig!

Löparbanorna på Zinkens IP är nu upprustade. Bilden till vänster är från i våras. Fortfarande är dock varvet för kort, inte 400 meter utan troligen 376 meter. Eller har banorna förlängts, någon som vet?

Idag 27 november gick det att åka skridskor på Zinkens IP. Tidigare i veckana har det varit för varmt trots att det ligger kylslingor under konstgräset.

Keep on running!

KLICKA HÄR för att se Mats Dänsels (till vänster) film om en historielöpning ledd av Bernt Hedlund.(th) Ett gäng på nio löpare sprang mellan Storkyrkan i Gamla stan och Tyresö kyrka, cirka 22 km men turen blev för flera av oss betydligt längre än så.

Keep on running!

Borde ha skickats som värdepost. . .? Clas Ohlsons bärplockare "Jonas" är värd sin vikt i guld.

Säg lingon och jag springer hur långt som helst. Säger du Jonas bärplockare springer jag ännu längre.

Alla som följer den här bloggen vet att jag är galen i att plocka bär, särskilt lingon. Hittills i år har jag plockat 90 kilo som blivit 40-50 liter koncentrerad lingondricka, bästa sport- och måltidsdrycken.  

Dessa bär kräva dock sin rensare. Så när min bärrensare Jonas från Clas Ohlson började falla i bitar och fick lagas med silvertejp började problemen. Jonas visade sig nämligen vara en synnerligen populär kille och var slutsåld i hela Sverige. Jo, i Malmö och i Halland fanns några enstaka exemplar.. Problemet var bara att butikerna vägrade skicka. En vänlig blogläsare i Malmö erbjöd sig då att själv gå in på ett Clas Ohlsonvaruhus, köpa en Jonas och skicka hem den till mig. Jag tackade dumt nog nej.

Så upptäckte jag av en händelse att Classes varuhus i Skärmholmen skulle ha Jonas inne, på hemsidan markerades varan med en grön prick. Hoppet tändes, kunde detta vara möjligt? Jodå, det gick till och med att betala, jag fick en orderbekräftelse och skulle bara invänta ett sms för att kunna hämta ut varan.

Glad i hågen snörde jag på mig joggingskorna för att springa dryga milen ner till Skärholmen. På vägen dit inväntade jag ett sms, som dock aldrig kom. Började därför ana ugglor i mossen, slank in på Classes varuhus i Liljeholmen för att fråga.

-Jag kan se på skärmen att dom har två Jonas inne, fick jag veta.

Väl framkommen till Skärmholmen blev jag nertryckt i joggingskorna. Någon Jonas fanns naturligtvis inte i butiken, dessutom fick jag känslan från butikspersonalen att jag skulle ha gjort något fel. Så det var bara att springa tomhänt tillbaka.

Senare efter lite funderande insåg jag att om någon gjort fel så var det Clas Ohlson: a) man ska inte kunna betala för en vara som inte finns i butiken, b) varan ska inte stå markerad som att den finns inne.

Snabbt avfattades ett mejl till Clas Ohlson. Kunde man inte göra ett undantag och låta Hallandsbutiken skicka hem en Jonas med post? Kunde man kanske också tänka sig att i paketet lägga i några sildukar, också av märket Jonas?

Jodå, det kunde Classe tänka sig, gratis dessutom. Så nu är det bara att ge sig ut i skogarna igen och ta de sista bären!

Ännu ett långlöp, för mig 43 km till Tyresö kyrka. Ett gäng på nio löpare försökte på lördagen följa den väg som en begravningsprocession med bland annat blivande drottning Kristina (då 14 år) tog 1641 när riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna (bror till Axel Oxenstierna) fördes från Storkyrkan i Gamla stan till sista vilan i sin egen byggda kyrka i Tyresö. Bernt Hedlund till vänster i bild var vår härförare.

Keep on running!

Maratonvägen i Tallkrogen är 1 km lång. Dagens löpta 44 km gick dock till största delen på andra gator och angränsande Gubbängen.

En mara på Maratonvägen vore väl något? Lägger man till angränsande Olympiavägen skulle man få till en rundslinga på 1,7 km, alltså cirka 25 varv för de nödvändiga 42 km.

Så gick de något förvirrade tankarna när det i dag var dags att ta itu med de återstående stadsdelarna i Farsta stadsdelsområde. Projektet att springa på varenda gata i Stockholm (totalt cirka 5 000 gator) har legat i träda den senaste tiden men idag kunde jag bocka av stadsdelarna Tallkrogen och Gubbängen.

Coronan ställer dock till det. Tidigare har jag ibland tagit pendeln hem när jag varit ute på långskubb men nu är det slut med detta. Det förvärrade smittläget gör att jag inte vill resa kollektivt. Så när jag idag skulle "inta" Tallkrogen och Gubbängen, som ligger ca en mil bort från bostaden, var jag tvungen att springa både dit och hem.

Apropå kollektivt resande, idag ställde jag in deltagandet i söndagens veteranSM i terränglöpning i Enköping. Jag hade tvingats åka pendel och buss, kanske också byta om i ett trångt omklädningsrum. Dumt att trotsa myndigheternas råd.

Keep on running!

Med de skärpta coronarestriktionerna i bl a Stockholm och Västra Götaland ställer jag in det mesta. Idag pausade jag t ex gymkortet på F&S.

Antalet gymbesök har under pandemin varit några enstaka i veckan mot tidigare 5-6 stycken. Men efter FHM:s varningar är det nu slutgymmat, åtminstone året ut. Lite synd eftersom det är på gymmet jag tränar benstyrkan, träning som gjort att jag inte haft några problem med min knäartros. Trots mindre träning i år har jag märkligt nog behållit styrkan- jag klarar nära nog maxvikterna i två av tre redskap jag använder.

Jag har också ställt in KUL-helgen, en träff för ultralölpare som skulle ordnas i Göteborg i november. Dan efter jag avbokade ställdes hela arrangemanget in. Om drygt en vecka springer jag i Enköping  terräng SM för veteraner 70+. Ännu så länge har arrangören inte meddelat att tävlingen ställs in men jag skulle inte bli överraskad att så blir fallet.

Keep on running!

Bernt ger sig av efter ett fikastopp längs Ätran. Den här vägen har klasats som Hallands vackraste. Många vackra vyer får du se på vår "äventyrsfilm". som du kan se HÄR.

Filmen om vår sexdagarslöpning mellan Töreboda och Falkenberg är klar. När jag ser bilderna förvånas jag över hur gammal och skruttig jag ser ut.

Nä, det går inte att dölja att jag är 72 år. Bilderna avslöjar obamhärtigt att jag är den klart äldste i gänget; kutryggig, mager och ständigt tittande ner i backen. Ingen spänst alls och hur orkade jag springa cirka 5 mil om dagen under sex dagar? .Fast jag kände mig inte gammal och kraftlös, tvärtom, löpet gick lätt och var helt problemfritt frånsett kylan jag ständigt klagade på.

Njut istället av Mats Dänsel fina film från vårt äventyr. Han filmade oss ständigt och har nu klippt ihop en 14 minuter lång sekvens där vi springer längs Göta kanal, passerar mängder av sjöar, minnesmärken och vackra partier längs  Ätradalsleden. Kolla förresten hans egen löparsida där han har mängder av filmer från tidigare löparäventyr.

Keep on running!

Idag lättade Folhälsomyndigheten på de allmänna råden för dom som är 70+. Samma regler ska nu gälla för alla svenskar oavsett ålder. Men betyder det att vi 70+ kan börja tävla igen?

Läget är oklart. Det har varit startförbud i sanktionerade löpartävlingar i M/K 70 och uppåt. Men den 20 augusti lättade Svensk Friidrott något på reglerna. HÄR kan du läsa om vad som gäller/gällde från det datumet. Efter dagens presskonferens kan vi förvänta oss nya regler.

Jag har inte velat använda ordet diskriminering av äldre eftersom syftet med att porta 70+ ändå varit gott. Äldre som drabbas av covid 19 riskerar ju att bli sjukare än andra. Ändå tycker jag att just i tävlingssammanhang kunde man ha samma regler för alla. Först är det rätt få 70+ som tävlar och dom som ändå gör det är osedvaligt friska, ja fler kan fysiskt vara i samma skick som 50-åringar.

--

Uppdatering 23 oktober

Enköpings Allmänna Idrottsförening (EAI) bestämde snabbt att anordna ett terrängSM för veteraner 70 år eller äldre. Jag anmälde mig direkt till tävlingen som går söndagen den 8 november. Terränglöpning och så korta distanser som 4 km är inte min favoritdistans men jag har ändå sprungit sex VSM terräng tidigare, dock utan någon större framgång. Inbjudan hittar du HÄR.

Min klubbkamrat Gunnar Bengtsson i Majornas IK tog täten direkt och vann M65 i söndagens veteran SM i terränglöpning i Vällingby. Det regnade. banan var mycket tungsprungen, mätte 2 km och sprangs två varv för de äldre veteranerna. Eftersom jag är i M70 fick jag inte vara med men ges en chans om två veckor i Enköping.

Medaljörer är vi alla. Från vänster Gunnar Bengtsson, Majornas IK (guld M65), Björn Sandström, SOK Knallen (brons M60) och Bernt Mattsson, Hässelby SK (silver M65)

Keep on running!

Framme i Falkenberg efter cirka 29 mils löpning under sex dagar med start i Töreboda. Det gick som tåget.

Funderar du också på ett löparäventyr? Gör då inte samma misstag som jag.

Vadå misstag? Allt gick ju som planerat. Jo, visst gick det bra för oss tre pensionärer. Den ende som gnydde var jag.

Jag klagade på kylan. Äventyr av det här slaget blir mycket trevligare om de genomförs under den varma delen av året. Bäst är naturligtvis sommartid. Då är dessutom allt öppet. Svensk landsbygd i oktober är ingen höjdare. Vid fikastoppen frös jag som en hund. Mössa och vantar var nästa hela tiden på men under själva löpningen frös jag inte, svettades till och med ibland.

Jag älskar värmen. Under Amerikalöpen hade jag nästan aldrig problem med temperaturen. Men lite underhudsfett gör att jag klarar kylan sämre.

Kall morgon med några minusgrader och frost i gräset. Tuffingen Mats Dänsel, yngst av oss alla, springer i långstrumpor men annars barbent (han klagade aldrig) och inte heller evighetsmaskinen Bernt Hedlund, som ofta sprang först. Bilden från banvallen på linjen Ätran-Varberg (en olönsam och kortlivad järnvägslinje byggd bl a för att transportera torv under första världskriget),.

Keep on running!