Skylten bakom mig anger 8 640 feet vilket motsvarar 2 633 meter. Högre än så kommer jag inte på detta coast to coast.

Jag springer i ren ödmark. Gillar egentligen inte det och det ska bli skönt att om några dagar komma in i Nebraska.

I Wyoming är det ofta minst tio mil mellan städerna och i regel väldigt backigt. Det sliter, särskilt som jag får svårt att få till några bra luncher. Att sitta  vid vägkanaten och äta smörgåsar och annat från hotellfrukosten ger ingen bra återhämtning. Det har dessutom varit regning och kallt vilket gjort att Wyomning denna gång blivit extra besvärligt.

Mitt airbnb-boende ligger väldigt isolerat mitt mellan Laramie och Cheyenne.

Dagens distans:57 km

Keep on running!

Man kanske skulle stanna kvar i Laramie, WY, och bli en springande cowboy? Här har en cowboy hög status och hotellets lösenord till deras wifi var just cowboys! Tror ni jag bytte löparkepsen mot hatten?

Idag säger jag grattis till Alice 86. Denna otroligt pigga kvinna med sitt smittande leende träffade jag på Walmart i Laramie. Nej, hon var inte kund, hon var anställd!

-Säg inte till någon att jag fyller år imorgon, skojade Alice, som jobbat cirka 15 år på det stora Wallmart-varuhuset i Laramie och vars pappa kom från Danmark.. Sedan gick hon till varuhusets ATM-maskin och tog ut en massa dollarsedlar som motsvarade mer än en halv dagslön. Jag tackade nej men Alice insisterade att jag var värd pengarna. Både du och jag inspirerar den yngre generationen, tyckte hon.

Idag var det shopping och lite lyxliv. Kände mig så glad och fri, behövde bara springa lite drygt 30 km inne i Laramie för att ta igen gårdagens Steve. Laramie med sina 30 000 invånare är pärlan bland Wyomings få städer. Här finns universitet, en levande stadskärna med många vackra gamla  byggnader. Det är fjärde gången jag besöker staden och hjärtat klappar lite extra här.

Downtown Laramie.

Vad tror ni den här byggnaden används till? Den ligger granne med rådhuset och universitet och är alldeles nyuppförd.

Efter Alices generösa gåva gick luffaren till en finrestaurang och beställde biffstek med en massa potatismos. Tyvärr ingen Coke men Pepsi.

Allt verkade gå min väg. Kanske skulle slå ner sina bopålar ändå här i Laramie? tänkte jag upprymt. Då hör jag några kvinnor ropa till mig. De rusar ur sin bil, kramar mig och fotograferar. De hade sett skylten på kärran, googlat och funnit mig "intressant".

Angela Bowlds och Tammy Candelaria. Angela jobbar som jurist och hjälper barn som begått brott eller hamnat snett i livet och Tammy jobbar på US Post Service. I Sverige vill vi sänka straffåldern för unga, i Amerika är man inte inne på den linjen. I Amerika har man brev- och paketutlömning sju dagar i veckan, dyrt men inget konstigt, tyckte Tammy. Postverket lånar pengar och frimärkena täcker inte kostnaderna. Snar konkurs?

Luffaren blev uppgraderad och fick en egen jacuzzi på rummet. Skönt för trätta muskler men jag kände mig lite fånig. Verkar som jag behöver äta upp mig lite.

En speciell sak händer i morgon. Vad kan det vara?

Keep on running!

Dagens text utgår eftersom jag måste planera och gå till sängs tidigt. Allt väl.

Dagens distans till Akall truckstopp, Laramie: 55 km

Keep on running!

Ron Hoopes i Saratoga, WY, här tillsammans med tre av sina barnbarn, gav mig en Steve. Bilden fick tas blixtsnabbt eftersom det var massvis med mygg. När vi skildes gav Ron mig myggsprej.

Ensam är stark, brukar det heta. Men en ensamlöpare över denna jättelika kontinent är alltid beroende av andra människor.

Jag möter uppskattning överallt. Folk ber för mig, man sticker åt mig pengar, man ger mig Stevar, bjuder mig på mat, frågar hur jag mår, undrar hur de kan hjälpa mig etc. Under alla mina coast to coast har jag nästan aldrig hört ett ovänligt ord sägas. Här gillar man personer som gör något till 100 procent, oavsett vad det är.

Dagens löpning mellan Rawlins och Elk Mountain hörde inte till de lättare; blåst, regn och tre nära milslånga backar. Men jag fick en Steve som kortade sträckan något. Paret Joan och Bruce Nelson i Utah, mormonfamiljen som hjälpt mig så många gånger tidigare, kände en bekant i området som kunde skjutsa mig (denna utkörning kompenserades med råge genom att jag dagen innan sprungit ungefär samma sträcka).

Lyckan fortsatte. Vid framkomsten till Elk Mountain stod en gryta med bisonkött och puttrade på spisen. Det var Lou Larsen på Elk Mountain Cabin som hört att jag var i antågande. Jag bodde här för fem år sedan och det blev.ett trevligt återseende.

I Elk Mountain bor 150 invånare men här finns ”allt”: en liten kyrka, café, museum, bibliotek, en convenience store och ett pampigt hotell från sekelskiftet. Ifjol las dock skolan ner eftersom det bara fanns fyra elever. Vintrarna kan vara svåra, orten ligger på över 2 000 meters höjd och motorvägen är ofta avstängd vintertid. Därför  gäller det att vara självförsörjande.

Evan var ute och joggade i Elk Mountain. Han är den första löpare jag sett under detta coast to coast!

Lou Larsen med sin hund och gubbe med plåster på näsan (för att skydda mot solen).

Dagens distans till Elk Mountain: 51 km

Keep on running!

Downtown, Rawlins, WY. Många butiker i centrum har tvingats stänga när Walmart öppnade 2014. Staden har 8 000 invånare och ger ett fattigt intryck.

När Walmart etablerar sig i mindre städer slås mängder av lokala butiker ut. Stadskärnorna dör och ett exempel på detta är Rawlins där jag nu befinner mig.

Att som lokal handlare kunna konkurrera med Walmart är svårt. Varhusen är gigantiska, totalt 4 600 i USA och kedjan finns i 2 500 städer. I varuhusen kan du köpa i princip allt till relativt låga priser. Walmart är därför både älskat och hatat.

Det märks tydligt hur butiksdöden härjat i Rawlins. Downtown med sina vackra röda tegelstensbyggnader från tidigt 1900-tal ger inget levande intryck. I staden finns ovanligt många hotell, även många nedlagda. Annan verksamhet som upphört får också stå kvar vilket förstärker det trista intrycket. Knappt ett träd och alldeles för breda gator i förhållande till trafik och den kraftigt minskade folkmängden. Allt kan naturligtvis inte skyllas på Walmart.

I Amerika tar man sällan ner skylten när verksamheten upphört. Nedre bilden den vackra Strand Theater från 1919 , utvändigt restaturerad men en ödebyggnad.

Backarna har plågat mig länge. Det nya plågoriset nu är myggen. De är väldigt aggressiva, på direkt. Myggmedel har införskaffats. Var? Naturligtvis på Walmart!

Dagens distans 37 km

Keep on running!

Utmattad passerar jag Continental Divide, det är kallt och blåser fruktansvärt. Jag är så trött att jag inte får till något hopp. Backarna är inte slut men i fortsättningen blir det mer nerför än uppför. 7 000 feet motsvarar 2 133 meter. Continental Divide är den vattendelare genom nordamerikanska kontinenten som skiljer Atlanten och Norra Ishavets avrinningsområden från Stilla havets avrinningsområde.

Drygt sex mil med den ena långa backen efter den andra. Till råga på allt ingen restaurang. Idag var det nära att jag stupade.

Dagens etapp mellan Wamsutter och Rawlins är kanske den besvärligaste under hela detta coast to coast. Idag fick jag förlita mig på erfarenheten- jag har sprungit sträckan tre gånger tidigare och då gick det bra. Så varför skulle det inte gå vägen den här gången?

Jo, det gick vägen. Och märkligt nog kom krafterna tillbaka mot slutet. Det som gör etappen så besvärlig är att det inte finns någon service alls. Det enda som finns att stanna till vid är en barack ute i halvöknen 23 km från Wamsutter där man säljer fyrverkerier. Förr om åren har jag kunnat köpa en Cola men nu gick inte ens det. Men wifi hade dom!

Dylan Yoksh och Nate Melchior säljer fyrerkeripjäser i en barack ute i ödemarken nära gränsen till Colorado. Många av kunderna kommer just från Colorado där försäljning är förbjuden men inte användning.

Dagens distans till Rawlins, WY: 66 km

Keep on running!

På de enormt ödsliga vidderna utanför Wamsutter i Wyoming fick jag syn på dessa två vildhästar. Vi var båda lika nyfikna. HÄR en skakig video på vårt möte.

Hästarna brydde sig inte om den brusande trafiken på motorvägen. Men mig såg dom direkt och kom springande mot mig.

Dagens möte med vildhästarna är bland det största jag upplevet under mina coast to coast. Wyoming är spännade, kargt, ödsligt, farligt- och vilt! Dessa mustanger ska man vara föfrsiktig med, de är inte ofarliga men det var ett skyddande taggtrådsstaket mellan oss.

Jag såg flera hästar på de enorma vidderna, några bruna andra svarta och vita. För mig är dessa hästar kanske samma upplevelse som när utlänningar ser våra älgar.

Nevada ska var den stat som har flest vildhästar, stammen i Wyoming växer dock. De är fredade men det går att köpa en egen häst men då i myndigheternas regi.

Dagens löpning till Wamsutter gick fantastiskt bra, medvind, soligt och lätt nerför. Wamsutter med några hundra invånare är egentligen ett oljesamhälle, oljeboomen pågår fortfarande och fracking är en vanlig utvinningsmetod.

Jag har varit 3-4 gånger i Wamsutter. Här finns inget att se. Får känslan av vilda västern. Det finns ett truckstop med Subway (ogillar Subway, ingen mat för löpare), en annan restaurang som till min hamburgare serverade det godaste potatismos jag ätit. Och så finns det en kyrka som jag övernattet i när det var fullt på det enda motellet.

Morgondagen till Rawlins blir tuffare. Kan ni gissa vad som kommer att hända under den färden?

Paret Moore i Rock Springs gav mig en Steve. Diana propagerade för en hälsosam sportdryck med en mängd elektrolyter och tyckte att jag skulle sluta dricka söta Gatorade. Hennes dryck var visserligen god men jag lämnar inte Gatorade, som jag tycker fungerar utmärkt (sköljer munenn efteråt med vatten).

Dagens distans till Wamsutter, WY: 49 km

Keep on running!

Amerikanen har aldrig långt till en Cooke-maskin. Bilden från hotellets gym i Rock Springs.

Är USA en nation på fall? Ja, om man tittar på befolkningens övervikt/fetma, medellivslängd och statens ekonomi.

Alla som besökt Amerika slås av hur överviktig befolkningen är. Det gäller särskilt i de små och medelstora städerna. Tycker mig ha märkt att det blivit värre med åren.

Jag sitter på en snabbmatsrestaurang i Rock Springs, WY. Under tiden kollar jag kunderna som kommer i en strid ström. På mitt kvitto ritar jag tre kolumner; normalviktiga, överviktiga och feta. Jag räknar upp till hundra och resultatet blir att ungefär att 2 av 3 vuxna är överviktiga alternativt feta. Kanske inte världens mest representativa urval men ändå . . .

När jag sedan tittar på den officiella statistiken stämmer mina siffror riktigt bra. Det är så det ser ut i hela nationen- 2 av 3 över 18 år är överviktiga varav 1/3 klassas som feta. Övervikt har alltså blivit normaltillståndet i Amerika. Utvecklingen i Sverige går också åt fel håll och nu klassas 51 procent av den vuxna befolkningen som överviktig. Skrämmande!

För lite motion- bara bilåkanded, inga promenader eller cykling- och dålig kost är några förklaringar till att det blivit så här. Under mina coast to coast har jag knappt sett en joggare, hittills ingen. Så enormt feta personer som finns här ser man aldrig i Sverige. 

Medellivslängden sjunker också i USA. Mellan 2019 och 2021 sjönk den från 80 år till 76 år. USA drabbades värre under pandemin än många andra nationer vilket kan vara en förklaring.

Och så ekonomin. På pappret är den amerikanska staten bankkrutt. Dollarn är dock stark och omvärlden har fortsatt förtroende. Men det kan vända snabbt och då utlösa en världsdepression.  Nationen fick en andhämtningspaus när senaten nyligeng beslutade att ta bort skuldtaket.

När jag talar med vanligt folk är man bekymrad över att allt blivit så mycket dyrare. Och som svensk turist tycker jag också allt är jättedyrt. Ett motellrum under tusenlappen och en lunch under 125-150 kronor hör till undantagen.

Inte så mycket löpning idag, mera planering och shopping.

Den gamla löparkepsen från Heleneholms Marathon 2008 (Veteran SM där jag blev 3:a i M60 på 3.15) kastades och ny keps inköptes i det stora shoppingcentret där det knappt fanns en kund.

Keep on running!