Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5527 km. Denna vecka: 18 km. Idag: 18 km

2024-10-31 - Var finns lingonen?

I väntan på Mälartåg mot Uppsala. I "Edens lustgård" i Tobo plockade jag lingon och fick på köpet löparskorna fyllda med vatten.

Löpning och bärplockning är en bra kombination. Bäst är lingonplockning. Hustrun skulle nog säga att jag är besatt (av båda).

Varken löparåret eller lingonåret 2024 har varit några rekordår, sämst definitivt på bärfronten med bara drygt 25 kilo där merparten blivit lingondricka. Var finns lingonen? Ja, inga mängder i alla fall i Älvkarleby, Mehedbey, Tierp, Skyttorp, Vallentuna, Tranås eller Växjö för att nämna några platser jag besökt.

-Det här var årets sista tur, lovade jag hustrun efter att ha gjort tre misslyckade turer till Tobo, en gammal bruksort mellan Uppsala och Tierp.

Misslyckade och misslyckade, kanske ändå inte. Utflykterna med pendel, regionaltåg och löpning sista biten ut till bärmarkerna, gillar jag. Och sitta på en stubbe ensam ute i skogen med kaffe i en termos, en plastpåse med smörgåsar, några kokta ägg och en liten chokladbit är livet. Synd bara att dagarna är så korta.

Tobo ja. Orten ligger en bra bit från tågstationen och ger så här på senhösten ett öde och kallt intryck, knappt en människa är ute, inte ens de röda vackra brukslängorna värmer sinnelaget. Det enda som finns i serviceväg är en pizzeria. Tyvärr råkade den vara tillfälligt stängd i förra veckan, synd också att jag råkat glömma kvar mackorna hemma i kylskåpet. Vid besök nummer två i Tobo tändes dock hoppet. Jag beklagade mig för en ortsbo över att jag fått så lite lingon.

-Va! Det har aldrig varit så mycket lingon som i år, utbrast han. Och så tipsade han om ett ”hemligt” ställe på en höjd bara 1,5 km utanför Tobo.

Klockan hade dock blivit mycket och jag hann inte besöka hans Edens lustgård förrän dagen därpå. Men inte fanns det några lingon där, några futtiga deciliter bara. Fast motion fick man ju- att gå på ett kalhygge med stenbumlingar, rotvältor, ris och nerfallna träd är jobbigt, blev trött som efter ett maratonlopp. För en gamling med dålig balans var det här säkert också en bra övning: ingen löparbana precis men en vattengrav nedanför höjden i form av ett brett och djupt dike som måste passeras. Med vatten långt upp på benen trodde jag att det var kört men konstigt nog värmde vattnet i skorna och turen tillbaka till stationen blev ett snabbdistanspass och den nu öppnade pizzerian nobbades.

Bärsäsongen är som sagt över men ännu inte tävlingssäsongen. Den 9 november springer jag en halvmara i Jämjö, Blekinge och veckan därpå Vintermarathon i Simlångsdalen utanför Halmstad. Och så drar Bore Cup igång i december.

Keep on running!  

Postad av Björn kl 21:23:08

Läs / skriv kommentar (4)


2024-10-26 - Ett nionde coast to coast

Amerika lockar fortfarande och till våren startar jag mitt nionde ensamlöp över denna väldiga kontinent.

Biljetten är köpt och startdatum bestämt; den 30 april doppar jag fötterna i Stilla Havet utanör staden Lincoln City i Oregon och börjar springa de ca 500 milen öster ut för att drygt 100 dagar senare ta en liten simtur i Atlanten.

Ja, det blir ett nionde coast to coast. Det har varit klart en längre tid men först nu  "officiellt". Jag känner att det fortfarande är möjligt så varför tveka? Förmodligen blir det här mitt sista riktig långa ensamlöp, fyller 77 nästa år och "leder" antalet crossings i USA men är långt ifrån den äldste (äldst är 93-årige Ernest Andrus som 2016 klarade det på 1 045 dagar). Nu är dock detta inte ett löp för att slå rekord utan en ren egotripp.

Upplägget den här gången blir i stort det samma som tidigare; jag springer utan följebil, har all packning i min löpvagn, tar in på hotell, har inga vilodagar och räknar med att snitta på 4-5 mil per dag, vilket är något kortare än under  2023. Som vanligt springer jag till Gothenburg i Nebraska men slutdestinationen är inte bestämd.

Det som skaver är flygresan. Jag har helt slutat att flyga i Europa och den ynka klimatkompensationen på biljettpriset dövar inte samvetet, får försöka bidraga med något annat,

Återkommer med hur förberederna går. Vad skullle du vilja veta? Vet att FB och andra plattformar har större genomslag men det är här på bloggen jag kommer att skriva.

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:04:47

Läs / skriv kommentar (13)


2024-10-16 - Mindre bra Lidlskor

Köpte i förra veckan på Lidl ett par löparskor av märket Crivit för 199 kr. Första intrycket var dåligt; de var på tok för stumma, knappt någon dämpning.

Lidls löparskor brukar vara prisvärda. Men tveksamt om den senaste modellen är det.

Jag har skrivit mycket om Lidls skor, ibland har de varit toppen. Nackdelen har dock alltid varit att livslängden är ungefär en tredjedel jämfört med ett par märkesskor, yttersulan slits ut fort. Men vad gör det när du får 9 par Lidl mot till exempel 1 par Brooks Adrenaline? Brooks är det märke jag sprungit i cirka 40 år men har varit "otrogen" titt som tätt.

Att dessa skor har dålig dämpning gör kanske inte så mycket eftersom jag brukar växla skor varje dag och har flera olika modeller igång. Men för en nybörjare kan skaderisken vara stor.

Den här gången ska jag förska kolla ordentligt hur många mil skorna klarar innan de måste kastas. Ska försöka bokföra varenda mil. Gissar att de är slut efter cirka 200 mil.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:29:29

Läs / skriv kommentar (9)


2024-10-13 - Ännu ett backyard ultra

Klart för start i Hultsfred backyard ulra. Kurt Gustavsson (tv) är eldsjälen i Hultsfred Löparklubb, som två gånger om året ordnar detta lilla trivsamma lopp med en flack bana längs sjön Hulingen. Gruset suger dock så banan är inte helt lättsprungen.

Jag hade siktat på 14 varv men det blev bara 10 (67 km). Ändå placerae jag mig rätt hyggligt i Hultsfred backyard ultra.

Det kändes redan efter något varv att detta inte var min dag. Varven, som mäter 6,7 km, och måste klaras inom en timma, gick visserligen oerhört jämnt. Jag gick inte en meter och kom in till depån med tio minuters marginal. Men när jag gick ut på mitt nionde varv och det mörknat var det kört. Pannlampan hade jag glömt kvar i depån och i mörkret sprang jag vilse. Arrangörn ordnade snabbt fram en pannlampa och jag kunde gå ut på ett tionde varv.

Det var då latmasken började krypa.

-Hur många män är före mig? frågade jag när jag kom in till varvning och marginalen krympt till futtiga fyra minuter.

-Fyra är före dig.

Då kastde jag in handduken. Kanske hade jag klarat ett elfte varv men troligen inte plockat någon placering.

Ett misstag som jag däremot inte gjorde var att efter loppet sätt mig på en stol och vila. Det gjorde jag för två år sedan och svimmade. Det fick arrangören att ringa efter ambulans. Nu var de dock inte så farligt, troligen hade jag drabbats av blodsockerfall och piggnade snabbt till. Den gången gjorde jag 14 varv.

HÄR resultatlistan.

Tävlingsåret är snart slut för min del men Bore Cup, som drar igång i december, ska jag nog vara med i. Och det lär också bli ett och annat park run.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 10:49:43

Läs / skriv kommentar (3)


2024-10-05 - Mitt hundrade parkrun

Nöjd med 26.28 på den lättsprugna parkrunbanan runt Växjösjön.

År 2017 sprang jag mitt första parkrunlopp. Idag sprang jag mitt 100:e men defintivt inte mitt sista.

Jubileumsloppet skedde i ett dimmigt Växjö. Här har jag sprungit tre gånger tidigare och banan tillhör de snabbaste i Sverige. Tog inte bara med mig löparskorna till Växjö utan också lingonplockaren fast på bärfronten blev resultatet magert.

Parkrun firade idag 20-årsjubileum internationellt och i England är dessa 5 km gratislopp nästan en folkrörelse. Men i Sverige ordnas loppen bara på tolv ställen och de är märkligt nog ganska okända, även i löparkretsar. Jag är heltänd och gillar den här blandningen av tävling och ett hårdare träningspass.

Jag kämpar för att gå under 25 minuter men målet är nog orealistiskt. Så jag var därför nöjd mina 26.28 som innebar plats 12 bland 33 tävlande, åldersomräknat 3:a.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:46:29

Läs / skriv kommentar (7)


2024-09-26 - Många mil men ingen mara i Boston

Idag sprang jag över alla broar som förbinder Kungsholmen med fastlandet, totalt elva stycken (sprang dock inte på Essingeleden). Bilden visar Blekholmsbron, den minsta av dem alla.

Ett glatt och ett tråkigt besked: idag passerade jag 500 löpta mil räknat sedan årsskiftet men idag nåddes jag också av beskedet att jag inte antagits till Boston Marathon 2025.

Förvånad och besviken. Jag hade ändå klarat kvaltiden till Boston (4.35 i M75), visserligen bara med en minuts marginal. Visste dock att detta inte var någon garanti, hängde på hur många som var anmälda och hur fort dom andra sprungit. Tolkar jag arrangören rätt skulle jag ha varit 6 minuter och 51 sekunder snabbare för att garanterat bli antagen, alltså ha gjort 4.28.09 på en mara under perioden 1 september 2023-1 september 2024.

Först kändes det som att jag inte duger. Mina 4.33.34 på Kustmaran i juni är ingen stortid, visserligen den snabbaste svenska tiden hittills i år i åldersklassen, men den står sig inte i den internationella konkurrensen. Fast ser jag vad mina jämnagamla konkurrenter ifjol gjorde på Boston Marathon skulle tiden ändå räcka till en 16:e plats bland totalt 49 där bara 12 av dessa skulle ha klarat 4.28. Bittert, får leva på minnet att jag 2018 blev 4:a i M70. bland 135.

 Beskedet gör att jag nu måste tänka om inför mitt nionde cost to coast 2025. Jag hade nämligen planerat att starta med Boston Marathon, alltså för andra gången springa från öst till väst. Rutten var delvis klar och något hotell var till och med bokat.Troligen blir det nu istället start på västkusten. En dröm är att springa till Nashville,TN, och lyssna på en countrykonsert på Gran Ole Opry.

Roligare att berätta om löpmängden. Det är 23:e året i följd jag sprungit mer än 500 mil. Det är en svit jag är stolt över. De senaste tio åren har jag dessutom sprungit varje dag. Totalt under dessa 23 år och ca 15 000 mil (nästan fyra varv runt jorden) ligger veckosnittet på nästan 13 mil. Rekordet är från 2016 då jag sprang 1 019 mil, nära 20 mil/veckan.

Vill tipsa om att nu på lördag (28 sept) är det premiär för ett nytt parkrun i Stockholm, Judarskogen parkrun. Det tror jag blir en av de snabbaste parkrunbanorna i Sverige. Tyvärr kan jag inte vara med på premiären,

Keep on running!

Postad av Björn kl 12:57:45

Läs / skriv kommentar (7)


2024-09-15 - Svenskt åldersrekord i 6-timmars

I 6-timmarsloppet i Partille kom jag 52,942 km- nytt inofficiellt svenskt rekord i M75. Karbonskorna sattes på när två timmar återstod och då kändes som jag fått raketbränsle.

Tempot var långsamt men jämnt upp till tre timmar. Efter fyra timmar fanns en tendens till att det började öka. Efter drygt fem timmar skrek jag ut till flanörerna längs Säveån: nytt svenskt åldersrekord i M75!

Ja, det här gick långt bättre än jag förväntat. Jag hade bihåleinflammation, åt pennicillin och osäker på om jag skulle starta. Men allt kändes ok, hade inte feber eller var snuvig varför det blev start.

Hur lägger man egentligen upp ett 6-timmars? Har sprungit två tidigare men var ändå osäker och la mig bland dom sista. Vi var inte många denna soliga lördagsförmiddag, runt ett 20-tal. Vid starten blev jag presenterad som "legendaren" som sprungit fler mil än alla mina konkurrenter tillsammans, självklart en överdrift.

Varvet längs Säveån mätte knappt 1 km. Jag hade inte hunnit springa mer än något varv  förrän jag hörde klappret från loppets stjärna, Beatrice Taavo. Hon skulle hinna varva mig massvis med gånger och hinna med 80 varv (75 km) mot mina 56.

Några av de medtävlande frågade i början vad jag hade för mål. Var lite hemlighetsfull och mumlade något om att maratondistansen skulle jag väl klara. Men i bakhuvudet fanns minst 46 km, vilket var åldersrekordet. Efter tre mil insåg jag att det var fullt realistiskt, började till och med att varva några löpare. Den sista milen blev en glädjens mil, jag skulle kunna promenera en timma och ändå klara målet. Sällan har jag känt mig så glad under en tävling, skojade med andra löpare och var otroligt nöjd med att aldrig behöva gå (det fanns en backe och där gick många mot slutet). När två löparkompisar dök upp och när stjärnan inte hade riktigt samma fart när hon swishade förbi, ja då kändes det som om jag var ostoppbar.

Arrangören Mikael Blomqvist häller upp cola i min medhavda mugg, Många hade  med sig egna muggar eller flaskor och inte ett papper eller annat skräp syntes längs banan. Föredömligt!

Om fyra veckor springer jag ett backyard, mitt andra i Hultsfred. För två år sedan sprang jag 93,8 km. Målet i år? Det håller jag hemligt men svimma och ditkallad ambulans ska det inte bli.

Den tyska ultraorganisation DUV var snabb med att notera rekordet i sina tabeller. HÄR kan du se Sveriges bästa 6-timmarslöpare och HÄR alla resultat från Partille.

Keep on running!

Postad av Björn kl 17:31:41

Läs / skriv kommentar (6)


2024-09-07 - Brons på Veteran SM

I mål i Stockholm Halvmarathon. Tiden 2.05.56 räckte turligt nog till ett brons i SM i klassen M75.

Nej, det gick inte fort. Men vad gör det, det blev ändå medalj.

Värmen blev inte alls så besvärlig som jag befarat. USA-löpen har möjligen gjort mig värmetålig så 23-24 grader bekom mig inte. Vätskeintaget fungerade bra frånsett att någon hade knyckt min utplacerade flaska.

Tyvärr uteblev flera av de bästa löparna i min ålderklass, bl a jämnårige Bo Persson, som i år gjort 1.33 på halvmaran. Deltagarna i de äldsta klasserna var få- konstigt eftersom ett SM borde väl ändå locka?

Tiden blev alltså en besvikelse, tio minuter sämre än i Göteborg. Lite muntrare är kanske att jag placerade mig på övre tredjedelen av ett startfält på drygt 15 000.

Nästa vecka springer jag ett 6-timmarslopp i Partille. Och i oktober blir det ett back yard i Hultsfred. Det är mycket nu.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 21:37:13

Läs / skriv kommentar (8)