Kommentarer på Dag 19: Lång dags färd mot natt


En hägring? Nej, motellet i Mountain Home, ID.

Tröttkörd efter en rekordlång distans på 67 km kom jag äntligen fram till dagens slutmål, Mountain Home. Det här blev den hittills längsta och jobbigaste distansen.

Utan en polisinsats från deputy Taaron Moore i Mountain Home hade jag kanske stupat ute på motorvägen. Jag började få brist på vätska men denne hjälte tilll sheriff åkte till närmaste mack, en mil bort, och köpte vatten, jordnötter och en fruktdrink till den trötte löparen. Bara den vänliga gesten piggade upp och självklart fick sheriffen ett av mina visiikort.

Oklart inför morgondagen, som dock blir kortare. Hittills har jag följt löpschemat till punkt oich pricka, alltid något. Godnatt.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Ragnar - 2025-05-19 09:25:05

67 kilometer. Hur är det möjligt? Bara tanken får en att rysa. Och att göra samma sak dag ut och in i hundra dagar. Otroligt!

#2 Jan Suneson - 2025-05-19 10:45:48

Boise - Mountain Home har i alla år varit en skräck etapp. Jag har tillsammans med gula gubben varit i området säkert över 24 timmar. Det finns alternativ men då totalt längre sträcka + en dag. Troligen valde Björn i år ett billigare motell i Boise i stället för mycket dyra Best Western i utkanten av Boise. Nu är i alla fall en av de längsta etapperna gjord. Lycka till med nästa boende i Glenns Ferry (kritiskt).

#3 Patrick - 2025-05-19 10:46:18

Det är så intressant att läsa om den vänlighet och hjälpsamhet du möter på vägarna och småsamhällena i USA. Parallellt läser jag en initierad rapport från min kusin i Chicago inifrån universitetsvärlden som nu drabbas av Trumps hat. Det är verkligen skilda världar, de "blåa" storstäderna med sina berömda universitet och denna "röda" landsbygd. Två världar som knappast förstår varandra, tycks det.

#4 Mats - 2025-05-19 10:48:49

Lång dags löpning emot natt
gör att man blir ganska matt
det är bra att ha rutin
fokus krävs och disciplin.

Dagsetapp på 67
kilometer känns väl ju
ruskigt långt och att det går
för en tacka Taaron Moore.

#5 Jan-Olof - 2025-05-19 15:40:38

Onekligen lite väl långt med 67 km. Det är bra om du kan undvika att springa i mörker. Hoppas du får lite mer rimliga distanser i framtiden. Som vanligt mycket bra berättelser om dina upplevelser ”over there”

#6 Klas-Peter Suneson - 2025-05-19 18:56:49

Oj, 67 km! Har Du någonsin i ett svep, avverkat en sådan sträcka tidigare?
Som tidigare sagt, utan rutin hade det inte gått vägen.
Det gläder mitt pensionerade polishjärta, att Du i Mountain Home fick möta
en godhjärtad Deputy Taaron Moore! Salut!
Keep on running

#7 Daniel - 2025-05-19 20:03:50

Det är vansinne att springa så långa sträckor. Jag menar inget illa utan tänker bara på din hälsa, bäste Björn. Det måste finnas hotell där någonstans emellan den sträckan du sprang nyligen. Var orsaken till den långa sträckan av ekonomiska skäl?

#8 Peter M - 2025-05-19 21:40:37

Jag tror de flesta som följer dig tycker att Coast-to-Cosat är ofattbart och att springa 67 km på en dag inte är att rekommendera, av kommentarerna att döma. Och jag håller med.

Därför försöker jag i stället använda en Björnskala för att utvärdera det du gör. Den skapar jag mig hjälp av dina tidigare fyra Oregonlopp. Då är 60+ kilometer inget unikt, konstigt nog. Här är de tolv tillfällen det hänt under de första 19 dagarna i de tidigare fyra loppen. Boise - Mountain Home har, som Jan S skriver, dykt upp tidigare.

Denna kommentar blev kanske lite väl lång, trots att texten är väldigt komprimerad. Lite av Björns miljöskildringar måste dock alltid med.

LOPPET 2007
2007-06-16 (Efter 5 DGR) Det går fortsatt bra för mig. Men sex timmars uppförslöpning (mest gång) upp til 5 300 feet och nästan lika lång sträcka nerför sög musten ur mig i dag.

2007-06-17 (Efter 7 DGR) Medvind och svagt utför, kan det bli bättre? Det gick därför undan de första tre milen, men andra halvan blev desto tyngre. Inte ens sportdryck, torkad frukt och annat löpargodis hjälpte. Det blev därför en hel del gång mot slutet.

2007-06-29 (Efter 18 DGR) Kommit till Glenn Ferry, en håla med ca 1 000 invånare och inget internet. Idag den klart varmaste dagen av alla, 100 F. Mycket svårsprunget och tvingades ett tag ta en dusch under en vattenspridare ute på ett åkerfält.

LOPPET 2010
2010-04-10: (2 DGR) Det är kallt. För första gången såg jag idag snö. Dagen blev väldigt lång och först efter 66 kilometer nådde jag slutmålet, Centralia. Min GPS fungerar utmärkt och jag sprang spik på motellet.

2010-04-12: (4 DGR) - Vi har egentligen bommat igen men du är en speciell gäst, förklarade Robert och Edie Aydelott när de öppnade sitt hem för mig i Randle. Dagens löpning blev rätt besvärlig, totalt 61 km med mycket upp och nerförsbackar. Särskilt de senare är jobbiga eftersom påfrestningen på lårmusklerna fram blir hård.

2010-04-18: (9 DGR) Flera amerikaner har frågat mig om jag inte är rädd, men uppriktigt sagt är jag inte det minsta rädd för människorna, däremot att någon galning ska köra på mig. Dagens löpning blev 74 kilometer, egentligen onödigt långt. Jag tog det lugnt, var ute i över tolv timmar och nådde inte motellet förrän det blivit mörkt. Utan GPS hade jag aldrig hittat.

2010-04-23: (14 DGR) Dagens etapp var den besvärligaste jag någonsin upplevt i USA på grund av ett totalt felaktigt vägval. Min GPS visade in mig på en mindre och en fruktansvärt brant väg som stack upp i bergen. Jag fortsatte en bra bit ändå, innan jag nästan utmattad gav upp och började springa tillbaka.

LOPPET 2012
2012-03-28: (9 DGR) När Pendleton äntligen dök upp långt där nere i dalen hade det börjat skymma och båda mina GPS hade lagt av. Nu fick jag fråga mig fram. Problemet är att i USA finns det ingen att fråga. Folk åker bara bil och stannar inte om någon viftar med armarna. Dagens löpning blev totalt 66 km.

2012-04-02: (14 DGR) Jag har nu kommit till Huntington, ett litet samhälle med 400 invånare. Jag tog in på Michael Wileys Cabins för 40 dollar. Michael driver också en av restaurangerna. Den har en underbar äppelpaj med glass. Idag blev det 61 km och det rullar på mycket bra.

2012-04-05: (17 DGR) Temperaturen är 39 Farenheit vilket motsvarar knappt 4 grader Celsius. När jag var här i slutet av juni 2007 låg temperaturen på 35 grader. Mellan Boise och Mountain Home är det cirka 65 km. Längs denna motorvägsträcka finns ingenting, absolut ingenting.

LOPPET 2023
2023-05-10: (4 DGR) Nådde hotellet i staden The Dalles strax före midnatt och stöp i säng. Felspringning, vätskebrist och motorvägslöpning i kolmörker var ingen höjdare. Och 65 km var på tok för långt.

2023-05-24 (18 DGR) Nog är det väl konstigt, dagar som på pappret är tuffa blir ofta lätta och dom lätta dagarna blir sällan så lätta. Mina 63 km mellan Boise och Mountain Home är den hittills tuffaste distansen. Sexmilare försöker jag undvika. Morgondagen är är kort, 45 km, så nu är jag inställd på att den inte blir särskilt lätt.

Keep up the good work!
:-)
/Peter

#9 Tomas - 2025-05-20 05:39:44

Med din otroliga erfarenhet bl.a. som varje dag löpare sen flera år tillbaka ,så är det nog överdrivet att komma med invändningar och påpekanden .

Du gör det du tycker är förbaskat kul och massor av minnen sätter du in på minneskontot .

Det ska mycket till för att ” klubba dig” för du har byggt upp en otrolig vitalitet .

Kolar du har du i alla fall gjort massor av roligt och hög ålder har du uppnått.
Wha’s the problem ?
Keep on running !

#10 Björn - 2025-05-20 09:24:34

#Daniel: Det fanns faktiskt inget boende längs sträckan. Hälsofarligt är det väl inte men trött blir man ju efter 67 km. Märker att krafterna inte är de samma som förr.
#Peter: Ja, usch, har haft många jobbiga och hemska etapper. Värst är nog ändå kombinationen regn och kyla. Och felspringningar.