Sveriges snabbaste parkrunlöpare: Andreas McConville. Sonen Johannes på cykel kunde inte hänga med pappa.

Av mina totalt 14 sprungna parkrun i år blev lördagens i Uppsala årets snabbaste; 22,32. Är det möjligen ett tecken på att träningen nu börjar ge resultat?

Ändå går det för långsamt, tycker jag borde vara lite kvickare på mina parkrun (5 km). Inför Växjö maraton den 18 oktober, som är huvudmålet och där jag hoppas kunna göra 3.30, riktas nu träningen in mera mot fart och mindre på mängd.

Något riktigt bra flyt hade jag inte i Uppsala. Den som däremot hade det var Andreas McConville, Sveriges snabbaste parkrunlöpare, som gjort 15.18 på den helt platta banan i Uppsala. I lördags hade han sällskap av sin son på cykel. Vem som vann? Pappa naturligtvis, nu på 16.34. Andreas berättade att han i år tränat hårt och är tillbaka på samma nivå som för 6-7 år sedan. Närmaste målet är Berlin Marathon nästa söndag där siktet är inställt på 2.20. Andreas var var ifjol 7:a i Sverige på maraton med 2.24.17 i Sevilla.

Med min nya bärrensare från Clas Ohlson går rensandet som en dans. Otroligt tidsbesparande!

Efter parkrunloppet tog jag Upptåget till Skyttorp där jag plockade lingon.  Fick jobba många timmar och springa långt för att få ihop cirka 7 kilo. I skogarna pågick en stor orienteringstävling med 500 deltagare. Det var löpare överallt och jag såg någon springa med hund, en annan med en påse med kantareller i handen, ingen dock med lingon. Intressant det där med orientering- sporten verkar locka många löpare över 60 år. Andelen pensionärer tycks vara betydligt högre än i ett vanligt motionslopp. En lyckad dag avslutades med en fettdrypande pizza på QStar-macken i Skyttorp.

Klockan hann bli 20 innan jag tog Upptåget hem från ett ödsligt Skyttorp.

Keep on running!

PS

Andreas sprang maran i Berlin på 2.20.17 och är nu tredje snabbaste man i Sverige på distansen.

1.40.41 på dagens halvmara i Köpenhamn. En sjätteplats i min åldersgrupp och lite långsammaare än väntat trots att jag hade 20 000 löpare av totalt 25 000 bakom mig.

Jag har inget att skylla på, målet var annars att gå under 1.38 och att toppa årsbästalistan i M70, som leds av den gamle elitlöparen Magnus Bergh från Heleneholms IF. Banan i Köpenhamn är erkänt snabb och idag sattes ett nytt världsrekord i halvmaraton. Den 26-årige kenyanen Geoffrey Kamworor sprang på 58.01 och putsade rekordet med 17 sekunder.

Bitvis lätt regn och 16 grader gjorde att förutsättningarna var ganska bra. Den kraftiga blåsten (5-8 sek/m) kändes knappt av. Vinden kan istället ha bidragit till att det blev världsrekord på denna rundbana i centrum; mer medvind än motvind men mest sidvind

Tidsmässigt alltså en liten besvikelse men möjligen ändå ett formbesked. Jag sprang oerhört jämnt och andra halvan gick aningen fortare än den första, var inte speciellt trött i mål. Farten måste dock upp. Men hur?

Huvudmålet är ändå Veteran SM i maraton i Växjö i okober där siktet är 3.30.  Uthålligheten tror jag är rätt bra och kanske räcker det med att vara uthållig. Min tränare Lennart Bengtsson i Majorna får nu anpasa träningsprogrammet från där jag står idag.

Långt över 100 löpare på parkrun i Faelldparken. För att inte trötta ut mig inför halvmaran dan därpå valde jag att springa långsamt.

Köpenhamn halvmaraton rekommenderas. Jag bodde i Malmö, mycket billigare än i Köpenhamn  och man tar dig smidigt med Öresundstågen till Österport station, 1,5 km från starten. I stationsbyggnaden finns ett fint gym där jag löste dagskort och kunde byta om och duscha. Dan innan åkte jag också över Öresundsbron för att hämta nummerlapp och springa ett parkrun.

Keep on running!

PS  Missa inte veckans erbjudande från Lidl om löparskor för 199 kr. Motsvarande modell testade jag under senaste USA-löpet och den var bland de bästa jag haft.

Den amerikanska löparsajten Runners Connect har gjort en timslång podintervju med mig. Stephanie Kay Atwood bombarderade mig med frågor, hon var väl påläst och ville veta allt om den galne svensken. HÄR kan du lyssna på hela intervjun, som spelades in på lite sprakig telefonlina från Mexiko,

Keep on running!

Veckan har varit intensiv och då är det skönt att koppla av med bärplockning. Bilden från Mehedeby i Uppland. Jag tog i helgen in på turisthotellet i Älvkarelby och i området hann jag med att plocka tio kilo lingon och några liter blåbär.

Lördagens parkrun i Uppsala blev mitt snabbaste i år. Elva veckor in i träningsprogrammet börjar jag skymta en viss resultatförbättring.

Jag är fortfarande för långsam-22.42 på denna snabba banan är inga märkvärdigheter (för ett år sedan var jag ca halvminuten raskare). Men jag är ändå hoppfull; veckan har varit intensiv med en tävling i entimmeslöpning och ett testlopp på 3 000 meter i maxfart på bana vilket nu kändes av.

Starten i Uppsala. Foto: Parkrun

Om två veckor väntar Köpenhamn Halvmarathon där jag satt som tidsmål 1.30. Det är på tok för optimistiskt och måste sänkas med 5-10 minuter. Däremot behåller jag målet 3.30 på maran i Växjö.

Det är lätt hänt att ett träningsprogram styr tillvaron lite väl mycket. Det är ok när det går bra men värre när det går tungt. Jag känner mig dock inte sliten så målet är att försöka hålla ut alla 18 veckorna.  Fast idag gjorde jag för första gången ett snedsteg; dagens långpass på 22 km kortades till ynka 8 km. Jag hade helt enkelt inte tid.

Kvällsnöje på hotellet; lingonrensning.

Keep on running

Vallentuna FK ställde upp med två löpare, till vänster Bengt Lindgren.

Det blev 12 405 meter under onsdagens entimmeslöpning på Sundbybergs IP (4.50 min/km). Ingen racerfart, ändå nöjd, särskilt för att varven gick så otroligt jämnt.

Kanske var det lite av ett positivt formbesked jag fick igår. Jag var inte särskilt trött efter de nästan 34 varven. Ju längre loppet led desto mer drygade jag ut avståndet till de något långsammare löparna och fartkanonerna fick allt svårare att varva mig.

Fast ska det här hålla för att ge 3.30 på maran i Veteran SM i Växjö den 19 oktober? Det är just den tävlingen hela mitt 18 veckor långa träningsprogram är uppbyggt kring. Nej, jag måste bli snabbare, uthålligheten är nog ok. Gårdagens tempo skulle på ett maraton ge en sluttid på 3.24 men som bekant sackar man mot slutet.

Samling inför start.

Detta var mitt andra entimmeslopp. Under det första i Eksjö 2016 sprang 13 184 meter. På tre år har jag alltså tappat 779 meter. I Sundbyberg blev jag totalt 9:a bland 15 löpare varav 3 bröt.

Roger Richter gratulerar hemmalöparen Niklas Henningsson till det nya klubbrekordet.

Överlägsen segrare blev Niklas Henningsson från arrangörskluibben med 17 556 meter. Han överträffade med ca 200 meter ett 109 (!) år gammalt klubbrekord.

Vi fick uppleva en varm sensommarkväll på Sundbybergs idrottsplats och ett synnerligen välarrangerat lopp. Tro det eller ej, men politikerna i Sundbyberg har haft planer på att riva denna vackra idrottsplats, den enda i kommunen med löparbanor. Här fanns planer på att bygga bostäder- tänk vad pengar kan förblinda när byggbolag lockar med stora penningsummor! Kanske visade vi löpare och alla fotbollstränande knattar intill att idrottsplatsen behövs.

HÄR resultatlistan.

Keep on running!

Hur långt hinner jag springa på en timma? Gissningsvis nästan 13 km. det exakta svaret får jag nu på onsdag,

Då ställer jag upp i en mycket udda tävling; ett entimmeslopp på Sundbybergs IP. Entimmeslöpning var förr en rätt vanlig tävlingsform men numera ordnas i Sverige bara några sådana lopp om året. 2016 sprang jag ett entimmeslopp i Eksjö och klarade då 13 184 meter. Överlägsen segrare blev jämngamle och loppets andra deltagare, Hans Eriksson (14 321 meter).

Löparbanorna på Sundbybergs IP mäter inte 400 meter utan 366 meter. Nu tror jag inte det ska spela någon roll. Snurrigt blir det i alla fall men förhoppningsvis bra fartträning. Någon som vet varför banorna fått denna udda distans?

Lingonsäsongen är här. Under ett besök i helgen i Kramfors plockade jag mycket lingon och av dessa görs lingondricka- världens bästa måltidsdryck. I år hoppas jag kunna plocka rekordmycket lingon och snart styr jag kosan mot Uppland och Gävleborg. Ser fram emot dom löpturerna!

Veckans distans 125 km

Keep on running!

Magnus Bergh (i mitten) vann på 45,58, tvåa Hans Eriksson på 46,11 och jag på 47,13. I M70 deltog fyra löpare och vi fick alla storstryk av en 75-åring . . .

. . .vid namn Anders Hansson, Vilsta IK. Anders satte nytt svenskt rekord i M75 på 42.21.48. I bakgrunden Bo Andersson, Genarps IF, som blev tvåa i M65 på 46,40.

Hur är taktiken inför ett 10 000-meterslopp? Jag är ett blåbär på banlöpning men hade turen att idag ändå knipa ett brons på VeteranSM i Huddinge.

I omklädningsrummet snackade jag lite med favoriten, jämgamle Hans Eriksson från Alvesta och tävlandes för Eksjsö Södra.

-Spring så jämnt som möjligt. Har du krafter kvar så öka lite de sista varven, var hans råd.

Sagt och gjort. Jag la mig på ett jämnt tempo, och hade som mål en sluttid på runt 46 minuter, alltså ett tempo aningen högre än under mina senaste parkrun. Men redan efter några varv ledde Hans och den andre gamle storlöparen, Magnus Bergh från Heleneholm IF, med en långsida. Men sedan drygades avståndet inte ut så mycket och även jag lyckades varva en del löpare.

Nöjd? Ja, självklart. Skönt att den här gången inte behöva känna någon press- jag hade inget att bevisa på 10 000 meter (har bara sprungit ett sådant lopp tidigare och det var för många år sedan). Med mer specifik träning på distansen borde jag ha möglighet att kapa tiden. För vad jag har förstått är 10 000 meter, till skillnad från maraton, ett jäkla räknande på varv- och kilometertider, sluttiden på maran är alltid skriven i stjärnorna.

Efterår pratar jag kort med Anders Hansson, som är en av Sveriges bästa veteraner på långdistans. Hur mycket tränar han egentligen?

-Fyra fem dagar i veckan och 6-7 mil.

Lite, tycker jag, och han nickar instämmande. Han är dock inte ensam om att ligga på måttliga nivåer. Karin Schön, IF Kville, är outstanding i K55 på långdistans och vann idag överlägset 10 000 meter (41,14), Även hennes träningsmängder är relaitivt blygsamma, läste jag nyligen i tidningen Spring. Dessa två storheter tränar i mängd väsentligt mindre än jag. Less is more!

Börje Holst, Borlänge LK, var nöjd med sin fjärdeplats på 10 000 meter i M50 (37,00).

Keep on running!

Inte mindre än fem rullstolar deltog i premiären på Växjö parkrun. Efteråt bjöd Medley på fika och dusch i simhallen.

Växjöborna är att gratulera till en vacker och snabb parkrunbana. Jag var med på premiären i lördags och det blev mitt 50:e parkrunlopp.

Ja, banan är snabb, helt platt och följer Växjösjön runt. Merparten går på grus, lite på asfalt och lite också på en träbrygga. Eftersom jag i oktober springer i stort sett samma bana på Växjö Marathon (8 varv) blev besöket i Alvesta och Växjö också en rekognoseringsresa. Hade hoppats på en bra tid idag men det gick segt- 23.09 gav en åttonde plats bland totalt 48 deltagare. Annars ett perfekt arrangemang och till nästa gång får vi hoppas att man sätter upp några km-skyltar och ytterligare några hänvisningsskyltar. Jag kunde ha genat på två ställen men vågade nu inte.

Imorgon söndag springer jag 10 000 meter på VeteranSM i Huddinge. Där har jag inga som helst förhoppningar, kommer att få storstryk. Minns jag rätt har jag bara tävlat en gång på 10 000 meter bana. Får ursäkta mig med att det inte är min distans och att loppet ingår som en del i mitt träningsprogram inför Växjö Marathon.

Keep on running!