Gammel man gör så gott han kan. Själv blev jag i år 2:a i klass M60, en sekund efter  Åke Palmqvist.. Bilden från helgens träningsrunda till Rinkeby.

Sveriges bäste veteran på marathon heter Stefan Hult från klubben TV88. Och Sveriges bästa marathonklubb är Solvikingarna i Göteborg.

Med New York Marathon och Vintermaran avslutade kan också veteranstatistiken för marathonåret 2008 summeras. Omräknat med wava blir Stefan Hults 2.35.56 i M45 på Skräckelmaran i Vänersborg den bästa prestationen bland männen. Lilan Magnusson i K40 blev bästa dam med 2.39.02 i Frankfurt.

Göran Sander från Solvikingarna har den snabbaste tiden, 2.31.55, satt i Berlin. På tiobästalistorna har klubben med sammanlagt nio löpare, fem män och fyra kvinnor. Jana Jobe med sina 3.10.45 från Frankfurt i K50 knep klubbens andra klasseger.

Om du saknar resultat eller ser felaktigheter, mejla mig då: bjorn.suneson@bredband.net

Keep on running!

Länk till 10-bästalistan:

http://www.kajko.nu/Veteranstatistik2.xls

På väg mot Enköping i motvinden några kilometrar väster om avtagsvägen mot Skokloster.

Som synes blev min helgtripp 80 km, kanske närmare 85 km efter alla idiotiska felspringar i Enköping.

Största behållningen var kanske att efteråt krypa ner i badkaret hemma. Ni skall veta att det är kallt att ligga ute så här års.

Vid 18-tiden i fredags rullade jag ut min packade kärra från jobbet på Mäster Samuelsgatan. Fram på vagnen blinkade ilsket en vit lampa och bak en röd. I all hast hade rutten ändrats igen- nu skulle jag till Västerås som det från början var planerat.

Väderrapporterna utlovade måttlig sidvind och regn. Men varken regnet eller vinden kände jag så mycket av under de första milen. Löpningen gick ovanligt lätt och där jag satt med min lövbiff, dubbla portion pommes frittes och en lättöl på första stoppet, en restaurang i Kallhäll, kände jag mig lycklig. Det här kommeratt gå bra!

Men sen började vinden öka och nu kom den mer framifrån. Löpningen gick tyngre och tvivlen började komma. Är jag riktigt klok som är ute och springer när de flesta sitter hemma framför tv:n och har det skönt eller har precis gått och lagt sig? På öde gator i Bålsta tittade några poliser i en passerande bil misstänksamt på mig men de lät mig löpa.

När jag äntligen framåt 1-tiden nådde kvällens slutmål, en skog och ett friluftsområde strax norr om Bålsta, svajade det rejält i trädkronorna. Utpumpad och påpälsad (dubbla tajts varav ett per vintertajts, tjocktröja och mössa) kröp jag ner i min tunna sovsäck placerad i en "sovpåse" med liggunderlag av högsta kvalitet. Jag trodde jag hade bra grejer- de funkade i USA men inte i Sverige en oktoberdag. Sömen blev dålig, jag frös och suset från trädkronorna höll mig vaken.

Morgondagen blev besvärligare eftersom vinden nu ökat och nu fick jag den ofta rakt emot mig. Det var därför uteslutet att som planerat springa till Västerås utan nu var det Enköping som gällde. I Skolsta, där jag för fyra år sedan snöpligt fick bryta och ta bussen till Västerås,  lassade jag på restaurangen in en jättepizza. Mina barn skulle skämts ögonen ur sig om de sett pappa sitta och snarka vid bordet.

Sista milen in till Enköping, "Sveriges närmaste stad", gick trots den starka motvinden lätt. Pizzan och tuppluren hade gjort mig gott. Sedan var det tåget hem. Kanske gör jag ett tredje försök att springa till Västerås. Men då under sommaren-att springa vid den här tiden på året är inget jag vill rekommendera.

Keep on running!

I "Sveriges närmaste stad" trodde jag järnvägsstationen skulle ligga i centrum. Jag irrade runt i hela stan innan jag hade vett att fråga någon var stationen ligger.

På grund av väntad motvind till Västerås ändrar jag rutten. Jag drar istället iväg upp mot Roslagen. Bilder och rapport väntas på lördag kväll.

Keep on running!

Startklar. Vagnen packad och nu är det bara att dra iväg i mörkret och regnet upp till Västerås.

Jag älskar galna upptåg. Som sådana får väl betraktas att springa Stockholm-Västerås.

Efter jobbet idag fredag sticker jag iväg på min cirka 12 mil långa tur till Västerås. Brr, väderrapporten lovar regn och 8 plusgrader.Blir kanske besvärligt att ligga i storskogen i natt.  Förhoppningsvis hinner jag hem till familjen och middagen på lördag (jag tar tåget hem).

Det här blir andra försöket att springa till Västerås. Hösten 2004 tvingades jag avbryta och ta de sista milen med buss in till Västerås, jag var för trött och dessutom i tidsnöd. Om det skall lyckas den här gången är skrivet i stjärnorna. Jag har visserligen bättre utrustning nu när jag springer med vagn men är samtidigt sämre tränad.

Rapport och bilder utlovas till lördag kväll.

Keep on running! 

Göran Sander (till höger) från Solvikingarna är med sitt kanonlopp i Berlin Sverigebäst i M40. Christer Ryman från Skillngaryds FK är 5:a i samma åldersgrupp. Bilden från VSM på halvmarathon på Slottsskogsvallen i Göteborg där Sander vann på 1.13.01,  var 6 sekunder före Ryman. Foto: Stefan Litzén

I våras klippte han till med att vinna veteran SM  i Heleneholm. I september putsade han tiden med 8 (!) minuter på Skräckelmaran i Vänersborg, satte såväl personrekord som slog banrekordet. Stefan Hult från TV88 är Sveriges bäste veteranlöpare på marathon.

Efter dagens Växjö marathon kan jag presentera rykande färsk marastatistik för veteraner. Året är inte riktigt slut men förmodligen kommer ingen att kunna peta ner Stefan Hult från tronen. Hans 2.35.55 i klass M45 är den bästa prestationen bland veteraner i år på marathondistansen. Då har jag räknat om tiderna med ålderhandikapp (wava).

Solvikingarna har också en mycket bra löpare i form av Göran Sander. Hans 2.31.55 i Berlin är visserligen snabbare men Göran är också sju år yngre. För att matcha Stefans tid hade han fått springa cirka fyra minuter kvickare.

Kvinnorna då? Ja, dom är också vassa. Snabbast totalt och även omräknat med wava är Lilian Magnusson  från Spårvägen, som i klassen K40 på Stokcholm Marathon klippte till med 2.45.15.

Den renlärige räknar även in klasserna M35 och K35 bland veteranerna. Men jag har valt att inte ta med dessa årgångar eftersom jag personligen inte klassar en 35-åring som "veteran".

Om du saknar några resultat  i i min tiobästalista eller om något är felaktigt vill jag att du mejlar mig (bjorn.suneson@bredband.net) så jag kan ändra. En uppdaterad version av tabellen kommer efter New York Marathon att läggas ut på Sv Marathonsällskapets hemsida.

Länk till 10-bästalistan:

http://www.kajko.nu/Veteranstatistik2.xls

Keep on running!

Gunnar Irvegård vinner årets Månkarbo Marathon och är Sveriegs snabbaste 75-åring. Foto: Janne Björk

På lördag kväll efter Växjö Marathon lägger jag ut min rykande färska statstik med 10-bästalistor på Sveriges snabbaste veteraner på marathon. Kolla om du finns med där!

Karlbergsparken kan vara väldigt kuperad och det är en tuff utmaning att här springa obanat.

Lönnlöven smeker mig på kinden. Grenar slår mot ben och huvud, jag svettas kopiöst och en fästing kryper på handleden. Jag är ute på äventyr hemmavid, springer obanat i Karlbergsparken.

Ibland är det skönt att byta asfalten mot gräs och mjuka skogsstigar. Dagar då jag mentalt känner mig trött och inte orkar ut på långa rundor vill jag gärna hålla mig hemmavid och cirkulera på begränsade ytor. Du har kanske läst om när jag avverkade en halvmara i ett parkeringsgarage eller bara sprang gata upp och gata ner hemma i de egna kvarteren?

Idag var det Karlbergsparken som gällde. Parken myllrar av vägar och stigar men mest höll jag mig utanför dessa och sprang i snår och buskar, sicksackade mellan träden, upp över kullar och berg och var på ställen där bara hundar och rådjur satt sin fot. Jag håller joggingtempo, har höga knälyft och känner att den här löpningen är rena medicinen för mig.

Jag är på historiska marker. Ibland stannar jag till och läser på skyltar och minnesmärken. Som till exempel Dianas Kulle jag springer upp och nerför ett  tiotal gånger. Här byggde slottsägaren, greven och rikskanslern  Magnus Gabriel De La Gardie (1622-1686) ett kupolliknande jaktslott, upplyser skylten. Av slottet syns inget men min fantasi sätts i rörelse. Essingeleden ligger visserligen  bara ett stenkast härifrån men än idag är det här en fridfull plats. Fast skylten upplyser också om att kadetterna på Karlberg en gång i tiden hade måltavlorna uppsatta här på kullen. Marken måste vara fullproppad med bly, kanske finns här också en och annan blindgångare?

Jag känner att jag nu är på väg tillbaka efter skadan men snabbhet och styrka saknas. Drygt elva mil den här veckan är ändå hyggligt, tycker jag.

Håll ögonen öppna, om några dagar lägger jag ut här på bloggen min uppdaterade veteranstastik.

Keep on running!

Jag springer, jag lever. Bilden från ett regnigt Nackareservat

Äntligen är jag tillsammans med löparkompisarna i Enskedegruppen efter min skada. Men när de springer i träningstempo känns det för mig som det är i tävlingstempo.

Visst, jag är återställd efter min skada. Underbart att kunna springa igen. Söndagens runda med järngänget i Enskede, Uhlie, Anders och Thorsten, blev dock inte riktigt som jag tänkt mig. Det är bara att inse; jag är alldeles för dåligt tränad för att hänga med dessa rutinerade löparrävar på deras 27-kilometerstur runt Flaten. Jag tvingades vika av efter några kilometrar och göra mitt eget sololopp i Nackasreervatet och ta tunnelbanan hem från Södermalm. En tur på 13 kilometer kändes för mig som en 3-milare.

Det kommer ta tid innnan jag är tillbaka i gammal god form. Men det gör inte så mycket. Har du varit skadad gäller det att skynda långsamt och sakta, sakta öka milantalet. Forcera och köra snabba pass är bara dumt, risken för nya skador ökar. Idag ligger jag på veckodoser på 5-6 mil och målet är att komma över 10 efter årsskiftet.

Nästa helg är det veteran-SM på halvmarathon i Göteborg. Den tävlingen tvingas jag tyvärr att ställa in. Nu är siktet i stället inställt på att komma i någorlunda form till Bore Cup som drar igång i december.

Keep on running!

.