Kommentarer på Den långa vägen tillbaka
Jag springer, jag lever. Bilden från ett regnigt Nackareservat
Äntligen är jag tillsammans med löparkompisarna i Enskedegruppen efter min skada. Men när de springer i träningstempo känns det för mig som det är i tävlingstempo.
Visst, jag är återställd efter min skada. Underbart att kunna springa igen. Söndagens runda med järngänget i Enskede, Uhlie, Anders och Thorsten, blev dock inte riktigt som jag tänkt mig. Det är bara att inse; jag är alldeles för dåligt tränad för att hänga med dessa rutinerade löparrävar på deras 27-kilometerstur runt Flaten. Jag tvingades vika av efter några kilometrar och göra mitt eget sololopp i Nackasreervatet och ta tunnelbanan hem från Södermalm. En tur på 13 kilometer kändes för mig som en 3-milare.
Det kommer ta tid innnan jag är tillbaka i gammal god form. Men det gör inte så mycket. Har du varit skadad gäller det att skynda långsamt och sakta, sakta öka milantalet. Forcera och köra snabba pass är bara dumt, risken för nya skador ökar. Idag ligger jag på veckodoser på 5-6 mil och målet är att komma över 10 efter årsskiftet.
Nästa helg är det veteran-SM på halvmarathon i Göteborg. Den tävlingen tvingas jag tyvärr att ställa in. Nu är siktet i stället inställt på att komma i någorlunda form till Bore Cup som drar igång i december.
Keep on running!
.
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Adam - 2008-10-07 17:45:19
5-6 mil i veckan låter tufft. Jag ska också försöka öka milantalet eller rättare sagt kmantalet=) Kör hårt!
http://www.modeseglaren.blogg.se
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg