Det var underbart vackert längs Ångersjön söder om Iggesund. Löpartröjan åkte av och rundan på asfalterade vägar, grusvägar  och knappt framkomliga stigar avslutades med ett bad i sjön.

Åker man långt i bil är det bra med en bensträckare. På väg till Umeå stannade jag därför till vid Ångersjön i Hälsingland. Den löparrundan ångrar jag inte!

Spontanlöpning är det bästa jag vet. Plötsligt får jag ett infall och bromsar in när en skylt om en badplats dyker upp. Jag är på väg till Umeå i fullpackad hyrbil  till yngste sonen, som börjat studera vid Umeå universitet.

Jag parkerar vid "Sveriges vackraste rastplats 2008". Ångersjön glittrar mellan granarna, här finns en timrad stuga med matservering och jag ser en liten väg ringla in i skogen. Vilket underbart ställe för löpning!

I nästan obanad terräng tar jag mig fram över kalhyggen, stenskravel och myrar.

Det finns gott om lingon i skogen och de smakar underbart.

Jag sänder en tacksamhetens tanke till Vedmora byalag där jag springer i skogen. Byalaget har märkt ut en vandringsled och målade stenar och käppar i blått och rött  leder mig rätt. Det pirrar ändå lite i magen eftersom jag inte har en aning om hur långt det kan tänkas vara runt sjön.

Vandringsleden var så väl markerad att det var omöjligt att springa fel. Men hur långt är det runt sjön?

Stigen går upp och ner hela tiden och ibland är det svårt att ta sig fram i stenskravlet. Jag blir snabbt trött och stannar till vid några blyertstextade skyltar byalaget satt upp. Jag läser att här häckar storlom, brun kärrhök och storspov och på en annan läser jag följande vädjan till vandraren:

"Varsamt far i bygd och mark

Skada icke kådig bark

Riv ej björkens vita hud

Stör med skrän ej skogens ljud

Bort med skräp och matsäcksrester

Städa efter edra gäster . . ."

Kanske är jag ändå ett störande moment för plötsligt flyger en stor fågel upp framför mina fötter. Och från kullen med skylten "Viloplats" ser jag några fåglar lyfta från det speglblanka vattnet nere vid sjön. Jag passerar en liten bäck men vågar inte dricka det kristallklara vattnet. Efter ett tag kommer jag ut på en grusväg, passerar ett torp med några äppleträd och en tygpåse hängande på grenarna för vandaren att lägga betalningen i. Nej äpple vill jag inte ha, däremot Wallenbergarna med äpplemos och citronvatten som är Dagens Rätt i timmerstugan.

Ute på asfaltvägen drar jag på, jag förstår nu att det inte är så långt runt sjön, kanske bara 6-7 kilometer.

Efteråt blir det ett bad i Ångersjön. Oj vad det var kallt med skönt!

Årets första dopp i Sverige på öde badplats längs Ångersjön i Hälsingland.

Keep on running!

Jag gjorde fem stora misstag under USA-löpet men jag berättade knappt om dem på bloggen. I senaste numret av tidningen Marathonlöparen avslöjar jag vad som gick snett. Här artikeln:

Artiekl i Marathonlöparen

Vad underbart att  avnjuta en picknick tillsammans med gamla arbetskamrater från Svenska Dagbladet Näringsliv. Efter loppet kände vi oss alla som vinnare.

Fem kilometer är väl en enkel match för dig? Min gamla arbetskamrater verkade tro att med mig i laget skulle det gå otroligt bra. Och visst gick det bra för oss i dagens Bellmansstafett!

Tävling är alltid tävling och oavsett distans är jag slut vid målgång. Så även idag då jag sprang mitt livs kanske kortaste lopp, Bellmansstafetten. Uppemot tusen lag med fem deltagare i varje sprang fem kilometer på en lättsprungen och underskön bana i Stora Skuggan i Stockholm.

Så mycket skugga blev det inte, solen stekte och det var faktiskt motiverat med vätskekotrollen efter halva sträckan. Men den ambulans som stod parkerad vid starten behövdes dessbättre inte idag. Själv var jag osäker på formen och ställde mig som försteman i laget längst bak vid starten. USA-löpet har gjort mig långsam, jag lyfter knappt fötterna- en ekonomisk löpstil men långsam.

Därför blev jag positivt överraskad när varvet gick på cirka 21 minuter. Det gick också bra  för övriga lagmedlemmar och vårt lag, SvD Näringsliv 1, kom in på 61:a plats bland 589 lag i mixedklassen. Eftersom vi hade en del manfall i övriga lag fick jag hoppa in som reserv och springa en sträcka till. Jag trodde nog att det varvet skulle gå lite fortare men en paus på drygt en timma mellan loppen gjorde att jag stelnade till och tappade någon minut. Jag skulle ha gjort som maratonstjärnan Anna Rahm- sprungit två sträckor på raken.

Mersmak på kortlopp? Nja, jag tror nog det är maraton och halmaraton som passar bäst. Men som uppladdning inför Stockholm Halvmarathon den 11 september var det här perfekt.

Keep on running!

Dags för start från Gästis i Tierp. Skulle regnet stoppa mig?

"Varför?". Det är världens bästa fråga, inte minst för journalister att ställa. Själv blev jag svarslös när jag fick frågan och var tvungen att springa några extra mil.

Andra dagen på löparäventyret blev ganska tuff. Solen var borta, istället regnade det och stundtals blåste kraftigt. Jan fick nog och tog tåget hem till Gävle- ett klokt beslut. Själv var jag inställd på att inte springa hela vägen från Tierp till Uppsala, totalt 59 km, utan ta bussen från Björklinge de sista två milen till Uppsala.

Beslutet mognade mer och mer ju längre löpet framskred. Jag lyckades intala mig själv att 38 km idag kunde räcka, att jag var trött och att vädret var besvärligt. Då ringde mobilen. Det var sonen Olof och pappa förklarade att han tänkte bryta i Björklinge.

-Varför?

Ja, varför? Jag blev helt paff. Inte kunde jag säga att latmasken kröp i mig eller att jag var trött- allt skulle bara låta som ursäkter. När jag väl kom till Björklinge, ätit den torra rödspettan och druckit min lättöl på pizzerian var det inte snack om att bryta. Krafterna kom tillbaka och solen tittade plötsligt fram. Nu såg jag fram emot de två milen till Uppsala.

Högst upp på Upplandsåsen såg jag den här vackra runstenen från 1000-talet. Runmästaren, som enligt skylten ristat cirka tusen stenar i trakten, hade just på denna råkat stava ett kvinnonamn fel. Inte kunde han sudda!

Dåtidens sätt för resnären att haålla koll på avstånden. Säkert bra men min gps är exaktare.

Regnbåge över Uppsalaslätten.

Regnet kom tillbaka och det började blåsa kraftig motvind ju närmare jag kom Uppsala. Idag var jag svagare men fick ny energi då tornen från domkyrkan dök upp vid horisonten. Tänk, man ser spirorna på en mils avstånd. En vacker regnbåge förgyllde också tillvaron. Dagen såg alltså ut att bli mycket lyckad tack vare det lilla ordet varför. Nära 12 mil på två dagar.

Keep on running!

Lycklig löpare längs Dalalven.

Härliga Sverige, rena Sverige! Det första som slar mig är hur rent det är längs vara landsvägar. Och vad mycket sjöar det finns här. Konstigt att man maste resa bort for att uppskatta  sitt eget land.

Det är nagra tankar som far runt i huvudet där jag springer längs Dalalven. Jag känner den underbara doften av trä och kada fran ett skogshygge, jag hör bruset fran forsarna, annars ar här helt stilla, knappt en bil pa landsvägen. Jag ar lycklig, solen steker i ansikltet, min tröja blir blöt och snart vantar lunch pa Laxön i Alvkarleby. Jag blir nog röd i ansiktet framat kvällen.

Jag och min bror Jan ar ute pa ett litet äventyr; vi ska pa tva dagar ta oss de 12 milen fran Gävle till Uppsala, jag springandes och Jan pa rullskridskor med babyjogger och var packning.

Det gar lätt for mig idag medan Jan har det lite tyngre. I slakmotorna springer jag till och med om honom men i nerförsbackarna och pa slätmark är jag chanslos.

Tänk, ett sadant här löp har faktiskt manga likheter med mitt coast to coast i USA. Jag lägger upp det pa ungefär samma sätt, jag ar turisten, stannar till sa fort det dyker upp nagot intressant längs vagen, fotograferar flitigt och tar det ganska lugnt.

De cirka sex milen till Tierp dar övernattning sker pa Gästis invid stationen avverkas utan större besvär. Det överraskar mig lite, jag trodde jag var mera sliten efter USA-äventyret. Tierp har likheter med manga  av de halor jag sag i USA. Pa den gigantiska kinesrestaurangen är vi de enda gästerna. Nattlivet ar inte särskilt livligt och mycket av aktiviterna verkar kretsa kring korvmojen i stan.

När Upptaget kor förbi skakar Gästis. Sa var det ocksa pa flera motell over there. Internet  fungerar inte - askan slog ner i antennen i förra veckan. Det känns ocksa bekant.  Sa internet far jag forsöka plocka upp ute pa stan i natt.

Förväntansfulla vikingar infor starten i Gävle. Sex mil landsväg väntar oss fram till Tierp.

Morgondagen ar högst osäker. Det verkar bli mycket regn sa det tva svenska vikingarna tar kanske taget hem fran Tierp pa tisdag morgon, Jan till Gävle och jag till Stockholm. Fast det vore val lite snöpligt nar man klarat betydligt värre väder pa bortaplan.

Keep on running!

(ursäkta for bristen pa prickar over vissa bokstver)

Klockan 07.40 måndag den 23:e sticker Jan och jag iväg från Gävle Centralstation på vår 12-milare till Uppsala. Vi tar vägen över Furuvik (76:an) till Älvkarleby och fortsätter 291:an över Marma, Dragon Gate till Tierp. Skulle du se en vinglig rullskridskoåkare med barnvagn och en utmattad gubbe irra runt på dessa vägar, ge oss då en uppmuntrande tutning. Det gillar vi!

Keep on running and roling!

Här är sträckan jag ska springa och Jan åka rolerblades- Gävle Centralstation till Uppsala Centralstation, cirka 12 mil på två dagar.

Bambi på is? Bilden togs 2008 i Denver, Colorado, då vi rullade 107 mil till Oklahoma City, Oklahoma. Den här gången får Jan knuffa vagnen och bagaget.

Inte behöver man åka till USA för att springa långt och ha kul. Nu på måndag avverkar min bror Jan och jag sträckan Gävle-Uppsala.

Det började med Gävle-Okelbo-Gävle och fortsatte med Denver-Oklahoma City. Nu ger vi oss ut på vägarna igen. Två sexmilsetapper med övernattning i Tierp väntar oss. Allt dock under förutsättning att vädret inte blir för hemskt, först på söndag spikar vi resan. Just nu talar prognoserna om regn.

Rullskridskor och babyjogger ska vara en bra kombination. Med vagnen framför dig kan du bromsa i nerförsbackarna och få en säker färd. Hård motvind lär dock vara värre för den på hjul än för den som springer. Jan har aldrig prövat vagn tidigare så det blir ett litet äventyr i sig.

För mig är sträckan helt ny. Jan testrullade i förra veckan utan vagn ner till Tierp. Sex mil per dag är kanske lite onödigt långt och inte bästa uppladdningen inför Stockholm halvmarathon men jag kunde inte motstå när Jan ringde och kom med följande förslag för första dagen: "B fika i Furuvik  C lunch Laxön  D fika och sight seeing Dragon Gata  E inkvartering Nya Gästgivare Gården i Tierp".

Så mycket gemensamåkning blir det kanske inte. Att springa går betydligt långsammare så lunch- och middagsstoppen blir våra träffpunkter. Vi har tusen saker att diskutera. Som tack för hjälpen efter senaste USA-löpet får Jan överta min gamla babyjogger, den jag sprang med under coast to coast 2007.

Keep on running!

Skugga under träd i Missouri. I september åker jag tillbaka men då förhoppnings till lite svalare väder på Long Island i New York.

I september åker jag över till USA igen. Inget nytt coast to coast men en veckas träningsläger för att komma i form inför Umemaran i oktober.

Formen är inte på topp precis. Krafterna finns där men det går långsamt. Jag har därför börjat så smått med kvalitetsträning; snabbdistans, intervaller och backlöpning. Siktet är inställt på att försöka vara i slag inför Umemaran den 10 oktober. Umeå är lite speciellt för mig- det var där jag 1982 sprang min andra mara i livet. Tiden blev 3.08.

Eftersom barnen köpte en tur och returbiljett när vi åkte hem från USA har jag en enkelresa kvar som jag tänkte utnyttja. Det får bli en veckas träningsläger någonstans på Long Island utanför New York. Själva stan har jag inget intresse av att se, däremot ser jag fram emot att ligga inkvarterad på ett motell, springa i vackra omgivningar och ha två träningspass om dagen. Kanske tar jag kontakt med en löparklubb och hänger med på deras träning. Skönt att vara lite stationär och inte varje dag behöva dra vidare till nästa stad.

Om två veckor väntar ett litet miniäventyr i Sverige. Men vad det är återkommer jag till i nästa vecka. Och så en korrigering: jag skrev att jag blev skadad när jag kom hem efter mitt första coast to coast 2007.Det stämmer inte alls och även den här gången verkar jag ha klarat de drygt 500 milen..

Denna vecka 93 km.

Keep on running!