Kommentarer på Tolv mil på två dagar
Dags för start från Gästis i Tierp. Skulle regnet stoppa mig?
"Varför?". Det är världens bästa fråga, inte minst för journalister att ställa. Själv blev jag svarslös när jag fick frågan och var tvungen att springa några extra mil.
Andra dagen på löparäventyret blev ganska tuff. Solen var borta, istället regnade det och stundtals blåste kraftigt. Jan fick nog och tog tåget hem till Gävle- ett klokt beslut. Själv var jag inställd på att inte springa hela vägen från Tierp till Uppsala, totalt 59 km, utan ta bussen från Björklinge de sista två milen till Uppsala.
Beslutet mognade mer och mer ju längre löpet framskred. Jag lyckades intala mig själv att 38 km idag kunde räcka, att jag var trött och att vädret var besvärligt. Då ringde mobilen. Det var sonen Olof och pappa förklarade att han tänkte bryta i Björklinge.
-Varför?
Ja, varför? Jag blev helt paff. Inte kunde jag säga att latmasken kröp i mig eller att jag var trött- allt skulle bara låta som ursäkter. När jag väl kom till Björklinge, ätit den torra rödspettan och druckit min lättöl på pizzerian var det inte snack om att bryta. Krafterna kom tillbaka och solen tittade plötsligt fram. Nu såg jag fram emot de två milen till Uppsala.
Högst upp på Upplandsåsen såg jag den här vackra runstenen från 1000-talet. Runmästaren, som enligt skylten ristat cirka tusen stenar i trakten, hade just på denna råkat stava ett kvinnonamn fel. Inte kunde han sudda!
Dåtidens sätt för resnären att haålla koll på avstånden. Säkert bra men min gps är exaktare.
Regnbåge över Uppsalaslätten.
Regnet kom tillbaka och det började blåsa kraftig motvind ju närmare jag kom Uppsala. Idag var jag svagare men fick ny energi då tornen från domkyrkan dök upp vid horisonten. Tänk, man ser spirorna på en mils avstånd. En vacker regnbåge förgyllde också tillvaron. Dagen såg alltså ut att bli mycket lyckad tack vare det lilla ordet varför. Nära 12 mil på två dagar.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Emilia - 2010-08-25 13:05:51
Jag hittade hit och kan bara säga att jag är så imponerad - men främst glad - för rörelse är ju det häftigaste vi kan göra med vår kropp. Jag är mer av en gå:are och funderar på att gå Pilgrimsleden Santiago de Compostela - jag börjar med att gå långa sträckor kring min hemtrakt, för att vänja mig så att säga :)
Tack för inspirationen!
Emilia
#2 Magnus - 2010-08-27 13:33:28
Hej Björn, och först ett stort grattis i efterhand till din andra kontinentlöpning över USA! Jag hade faktiskt missat att du var ute igen (vi hade kontakt 2007 under din löpning då jag jobbade i Washington DC och försökte få dig att ta vägen ut till kusten och den gamla svenskolonin Nya Sverige i Delaware), men streckläste nu din blogg. Mycket intressant, och din insats som löpare och bloggare imponerar! Speciellt kul för en ex-jänkare att läsa dina iakttagelser av det "glömda" USA utanför storstäderna, jag har själv haft en del liknande upplevelser då vi åkte runt på olika road trips i detta fascinerande land. Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg