Norra begravningsplatsen i Solna (bilden) och samtliga begravningsplatser/kyrkogårdar i Stockholm har numera inget uttryckligt förbud mot t ex joggning. Samma ordningsregler gäller här som i stan i övrigt.

Får man jogga på en begravningsplats? Ja, reglerna har luckrats upp men fortfarande är det högst olämpligt.

För cirka 20 år sedan genade jag ibland över Norra Begravningsplatsen i Solna. Jag hade nog på känn att det inte var helt ok. En dag blev jag stoppad och upplyst om att det var förbjudet att springa där. Jag respekterade tillsägelsen och kollade upp saken. Jo, begravningsplatsen hade ordningsföreskrifter som förbjöd bland annat löpning.

Men hur är det idag? Ja, här har jag faktiskt en "nyhet" att förmedla även om den är ett år gammal. Tidigare hade Stockholms kyrkogårdsförvaltning ett "reglemente" för sina begravningsplatser där det stod: "Det är förbjudet att störa platsens ro med högljutt tal, musik, sång, lek, sportutövning eller dylikt". Sedan årsskiftet har reglementet upphört och från och med i år gäller Stockholms stads lokala ordningsföreskrifter, dock med något undantag (hundförbud).

Det här innebär alltså att i stort sett samma regler nu gäller på gator och torg som på  begravningsplatserna i Stockholm även om församlingarna har rätt att stifta egna regler (ingen har dock gjor det). Och eftersom det är tillåtet att jogga på gatorna får du också göra det inne på begravningsplatserna. Men är det lämpligt?

-Nej, det är högst olämpligt och visar brist på respekt. Men det är enligt lag varken förbjudet att jogga, löpa, idrotta, solbada eller ha picknick inom Stockholms stads begravningsplatser så länge inte någon begravning eller  begravningsprocession störs, svarar Per Westin, avdelningschef på kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm.

Jag instämmer och skulle numera aldrig komma på idén att springa inne på en begravningsplats. Ändå ser man en del joggare i Stockholm utnyttja dessa oaser för löpning. Bland annat en kvinnlig långdistanslöpare i Stockholm brukar blogga om sina joggingturer på Skogskyrkogården. Där är det alltid snöröjt och sådan ro, har jag förstått. Och i Göteborg gav en manlig friidrottstränare tips om bra joggingslingor, bl a på Västra kyrkogården. Hårresande!

Härlig joggingslinga? Nej, ordningsreglerna för Partille askgravlund förbjuder all form av idrott och lek.

I övriga landet gäller församlingarnas ordningsregler. Dessa är i regel också kopplade till den lokala ordningsstadgan. I några fall kan det stå att "lek, idrott" är förbjudet (t ex Partille-Sävedalens kyrkliga samfällighet). Jag har dock inte hittat någon stad som uttryckligen förbjuder just löpning men i de flesta fall betonar man att begravningsplatserna ska vara rofyllda.

Så min uppmaning till dig blir: Låt våra begravningsplatser förbli fredade och rofyllda platser och undvik att springa där. Smattrande stavgångare och rullskidåkare tycker jag också bör hålla sig borta.

Keep on running! 

Långpass Nr 1 lördag. Terränglöpning Kårsta- Vallentuna 32 km med klubbkompisar i Vallentuna FK. Ledare var Inga-Sarah Lindholm.

Långpass Nr 2 söndag Terränglöpning Lidingöloppsbanan 22 km motsols. Ledare var Henrik Fröjd (gul tröja).

Är jag kanske i form? Trots ett tufft långpass i lördags på delar av Roslagsleden kändes motsvarande dito dan därpå på Lidingöloppsbanan lätt.

Nu är det snabba intervaller på band och vila som gäller. För på lördag smäller det; då springer jag Jämjöhalvan, en halvmara i Blekinge. Jag jagar en bra tid, placeringen är helt ovidkommande. Målet är att ta sig in på årets tiobästalistan i Sverige i klassen M65. För det krävs en tid på 1.30-1.37.

Kanske byter jag taktik jämfört med halvmaran i Göteborg då jag som brukligt öppnade lugnt. Gasen i botten, det får bära eller brista. Tyvärr talar årstiden emot mig; att göra bra tider sent på hösten i Sverige brukar vara svårt.

Men i New York går det. På dagens NYC Marathon klippte 52-åriga Karin Schön, IF Kville, till med 2.56.55 vilket gav totalplaceringen 32 bland damerna. Tiden är anmärkningsvärt bra. Ja, omräknat med ålderfaktor (wava) är det årets näst bästa maratonprestation bland såväl damer som herrar. Det är bara Solvikingarnas 70-åriga Bibbi Lind som med sitt åldersvärldsrekord (3.36.10) är strået vassare.

Keep on running!

Maj 2011 sprang den här duon Laxaloppet i Halmstad, en tvåvarvsbana där varvet mätte 5 km. Min och Mustafas tid blev 41.20 resp 31.38.

Mustafa Mohamed ligger femma på Friidrottsförbundets årsbästalista på halvmaraton. Ändå har han inte sprungit någon halvmara i år. Hur kan det vara möjligt?

Du har säkert hört uttrycket lögn, förbannad lögn och statistik. Med siffror kan man visa nästa vad man vill och ändå ha "rätt". Det är precis vad Friidrottsförbundet med sifferoraklet Lennart Julin gör, vill jag hävda.

När jag nu sammanställer mina åldersklassindelade tiobästalistor för seniorer och veteraner på maraton och halvmaraton brukar jag också stämma av mot liknade listor. Det är då jag upptäcker en del konstigheter i Friidrottsförbundets statistik. T ex finns Mustafa Mohameds halvmaratontid från EM-maran i Zürich med på årsbästalistan.Trots att han tävlade på maratondistansen finns hans mellantid också  på årsbästalistan för halvmaraton. På denna lista har också en rad mellantider från Stockholm Marathon hamnat.

Är inte det konstigt?

- Vad är det konstiga? Man har från startskottet sprungit den föreskrivna sträckan - och det är det enda som är relevant idrottsligt. Vad som händer senare saknar betydelse. Det finns ju ingen som helst fördel i att man fortsätter att springa ytterligare ett antal kilometer. Officiella mellantider har därför i friidrotten alltid haft full giltighet i alla avseenden. Alltså inte bara för statistik utan även för officiella rekord, svarar han.

Och så ger han ett färskt exempel från Berlinmaran. Där satte Dennis Kimetto världsrekord på maran. Det sattes dock fler världsrekord i samma lopp, ett på 30 km av Emmanuel Mutai och Abera Kuma som passerade först på 1:27:37.

På en och och samma mara går det alltså att sätta flera världsrekord, dessutom av olika personer. Helsnurrigt i mitt tycke även om det är så man officiellt mäter.

Skulle det här då också kunna leda till rena taktiklopp; någon ger järnet första halvan men har inte för avskit att springa hela distansen utan bryter vid halvmarapasseringen? Konkurrenterna har då hängt på och tröttas ut medan de egna landsmännen förstått vad som varit i görningen och tagit det lugnt i början och sedan kan öka och vinna.

Ja, det är helt ok men något världsrekord på halvmaraton blir det inte. De internationella reglerna kräver att man fullföljer hela loppet, berättar Lennart Julin.

En annan egendomlighet med Friidrottsförbundets årsbästalistor är att man har med svenska löpare som tävlar för utländsk klubb. Det är säkert också enligt reglerna men sådana resultat har jag plockat bort från mina tiobästalistor. Och halvmaratonnoteringar i maratonlopp har jag heller inte med. Skönt att kunna tänka fritt och inte behöva följa regelboken!

Keep on running!

Perry Newburn från Nya Zeeland, sprang över USA på 51,7 dagar. Det är nytt "världsrekord" för 60-åringar eller äldre och nära dubbla hastigheten jämfört med mina coast to coast.

Det blev inget världsrekord för Perry Newburn. Men den 60-årige ultramaskinen från Nya Zeeland gjorde ändå en fantastisk löpning och innehar nu rekordet för Senior Grand Master (60+).

Perrys mål var att springa New York-Los Angeles på kortare tid än 46 dagar och slå Frank Gianninos  "världsrekord" från 1980 i hastighetslöpning över USA (Frank sprang sträckan New York-San Fansisco på 46,3 dagar, 3 103 miles).

Jag var från början mycket skeptisk men gubben var betydligt bättre än jag kunde ana. Ja, till och med så bra att jag inte förstår hur detta varit möjligt. Han har ju nästan sprungit dubbla hastigheten jämfört med mina coast to coast.

-It wasn´t easy but dam tuff all the time, förklarade Perry efter målgången.

Hans preliminära tid mellan City Hall i de två metrolpolerna blev nu 51 dagar, 16 timmar och 40 minuter vilket var cirka en dag snabbare än det tidigare åldersrekordet. Några officiella världsrekord noteras dock inte och reglerna är att du kan välja vilken väg som helst mellan stadshusen i New York och Los Angeles eller San Fransisco.

Att missa världsrekordet med bara 5 dagar är ändå en otrolig bedrift, dessutom av en 60-årig fd narkotikamissbrukare. Hur har han kunnat springa 8-10 mil vareviga dag utan att gå sönder? Perry har haft följebil och uppenbarligen inte behövt mycket sömn utan börjat löpningarna mycket tidigt och slutat sent på kvällen. Exakt hur långt han sprungit är oklart men hans rutt verkar ha varit cirka 10 procent kortare än  Gianninos.

Nu tycker jag det är dags för en elitlöpare att putsa världsrekordet till 40 dagar. Det bör vara möjligt. Kanske något för Anders Szalkai att bita i?

Keep on running!

Våra nya bronsplaketter var märkta med en liten klisterlapp på baksidan. Bra!

Riktiga priser sparar jag men de som alla får bara för att de tagit sig i mål brukar jag kasta efter ett tag. Ändå tvekade jag om lagbronset från veteran SM i terräng skulle behållas.

Medaljerna vi fick i Eskilstuna var lite av en dussinvara, de saknade märkning som talade om vad det var för tävling. Jag har varit med om det där förr och därför fått klista på en etikett på baksidan. Nu behövde vi inte göra det för det visade sig att vi fått fel medaljer och allt har nu löst sig till det bästa.

Våra tre bronsmedaljer märkta 4 000 m hade  av misstag delats ut till Huddinge AIS, som visserligen också tagit ett lagbrons men på 8 000 meter. Christer Hansson i klubben hörde av sig och skickade hem de rätta och märkta medaljerna till mig. Nu ska jag skicka iväg våra omärkta till honom. Tyvärr måste han nog klistra på en etikett om arrangörerna inte har något annat att erbjuda.

Keep on running! 

Bronsgubbar. Vallentunas gubblag tog bronset i lagtävlingen. Här tillsammas med Arne Lekström och Lars Söderberg.

Den individuella insatsen på dagens terräng SM i Eskilstuna är inte mycket att orda över. Desto roligare då att Vallentuna FK:s tremannalag lite överraskande knep bronset.

Det rådde perfekta förhållanden på lördagens terräng SM i Eskilstuna; soligt, 9-10 grader, lite vind och inte alltför tungsprungna gräsbanor i ett naturskönt Vilsta. Hatten också av för arrangörerna Eskilstuna, Råby Rekarne FIF & Ärla IF samt det fina tävlingscentrumet med en utmärkt servering.

Min egen klubb Vallentuna hade förutom vårt lagbrons för män 60 år och äldre framgångar även genom något yngre förmågor, bl a Mika Söderström i F15.

Mika utklassar konkurrenterna. Hon sprang de 4 km på 14.57 (3.44 min/km). Det kan jämföras med mina 18.09 (4.32 min/km).

Flera fina veteranprestaioner gjordes, inte minst av 70-årige hemmalöparen Anders Hansson, Vilsta SK, mannen som i år sprungit milen under 40 minuter. Dagens 16.59 blir inte sämre av att han sprang med gipsad underarm efter ett möte nyligen med en nyfiken och ilsken räv!

Anders Hansson som alltid med kepsen bak i nacken. Här i samspråk före start med Nils Rune Andersson, Kopparbergs IF.

På tal om bra vetranprestaioner. I dagens Växjö Marathon (varför skriver alla arrangörer marathon när det heter maraton på svenska?) satte Solvikingarnas stjärna Bibbi Lind nytt världsrekord för 70-åringar med tiden 3.36.10. Vad säger du om det?

Hoppas du kollar min veteranstatstik där det skett många förändringar de senaste dagarna. Där kan du jämföra hur dina tider på maraton och halvmaraton står sig jämfört med veteraneliten. Veteranelit förresten, ja får man använda det ordet? Förr fick jag alltid ovett av yngre löpare.

-Gör dig inte till, ni är motionärer!

Keep on running!

Gammal är äldst. Det skiljer 33 år och i tid nio minuter på maran mellan 57-åriga Jaana Jobe, Solvikingarna och 25-åriga Youdith Hernandez Melgar, Varbergs GIF. Bägge vann sina åldersklasser i helgens Göteborgs Marathon men Jaanas tid var den klart vassaste.

Årets första veteransstatistik ligger nu ute på bloggen. Kolla om du platsar på listorna!

Du hittar listorna under Statistik i högermenyn. Där har jag tiobästalistor på maraton och halvmaraton för samtliga åldersklasser upp till 80 år. Ännu så länge är listorna högst preliminära och det saknas säkert en hel del resultat.

Det är ett kul men tidsödande jobb att sammanställa dessa listor. Det är lätt att missa tävlingar, särskilt de i utlandet, och ett annat problem är att man i vissa lopp inte anger födelseår. Så känner du till resultat som skulle platsa på listorna vore jag tacksam om du mejlar mig dem. Förhoppningsvis ska listorna i januari nästa år vara så kompletta de kan bli.

Keep on running!

I mål på Slottskogsvallen efter en halvmara på 1.39.26. Loppet kändes bra men efteråt undrade jag varför det gick så långsamt.

Ingen sprang om mig och allt kändes lätt på Göteborgs halvmaraton. Ändå visade klocka att jag sprungit på en tämligen medioker tid. Hur kan det bli så?

Det trista för oss lite äldre veteraner är att tiderna blir allt sämre. För vissa kommer försämringen kraftigt och plötsligt, för andra mer smygande. Jag tillhör första gruppen och det var inte så många år sedan jag låg runt 3 timmar på maran och 1.25 på halvmaran. Nu som 66-åring kämpar jag för att komma under 3.30 på maran och 1.30 på halvmaran.

Målet i Göteborg var att förbättra fjolårets halvmaratid med ett par minuter och hamna runt 1.30. De yttre förutsättningarna var perfekta; 14-15 grader, en tämligen platt bana, soligt och svag vind med medvind på sista halvan.

Jag ställde mig långt bak i startledet och gick ut i ett ganska lugnt tempo, antagligen rätt taktik eftersom jag plockade löpare hela tiden och kände mig rätt fräsch vid målgången. Vid vändpunkten tittade jag på klockan för första gången och insåg att jag var tvungen att springa andra halvan aningen snabbare för att klara 1.34 vilket ändå skulle kännas som godkänt.

Målklockan visade dock 1.39.26 vilket överraskade. Allt hade ju känts så lätt och jag hade sprungit om löpare hela tiden. Med lite perspektiv på det hela är nog den bittra sanningen att jag inte är bättre. Lite får kanske skyllas på att jag samma vecka sprungit en mara i Tyskland samt tolv mil i lugn takt mellan Bremen och Hannover. Det blev därför bara en vilodag innan tävlingen i Göteborg fast sliten kände jag mig inte.

5-10 minuter hit eller dit på en halvmara för en glad pensionär borde inte spela någon större roll. Fast ännu så länge är tiderna viktiga även om jag inser att till sist kommer den dagen då jag ger upp tävlingsambitionerna.

Det är en sak åldrandet däremot inte kan ta död på; känslan och glädjen i löpningen. Dagar då allt känns lätt flyger du fram, det är precis samma känsla nu som för 30 år sedan. Det får mig  att tro att jag kommer att fortsätta att springa så länge det är möjligt.

Jaana Jobe från Solvikingarna var jublande glad efter maran. 3.18.00 för en 57-årig kvinna är en mycket bra tid. Jaanas prestation var den bästa i hela tävlingen, ja t o m bättre än den manliga segertiden på 2.40 (en 40-årig) om man tar hänsyn till åldern.

Löparklubben Solvikingarna är arrangör för Göteborgs Marathon, som innehåller både en mara och en halvmara. Det är ett välordnat arrangemang, kanske inte så konstigt eftersom loppet arrangerats under 41 år. Jag hörde flera löpare ge berömmande ord. Banan är lite av hemmabana för mig och det är maran jag ofast sprungit. Själv tycker jag nog halvmaran är bäst, att som på maran vända två gånger ute vid Lilla Amundön är mentalt tröttsamt.

Tävlingen med i år ca 300 på maran och 400 på halvmaran tillhör de större i Sverige. Växer halvmaran vore det nog idé att även där införa åldersklasser (något som inte finns på Göteborgs Varvet). Efter att ha studerat resultatlistan kan jag i alla fall glädja mig åt att ingen äldre löpare var före mig i mål.

Tre Solvikingar ur det gamla gardet: Kurt Karlsson, Frank Brodin och Gunnar Olsson. Till höger Mats Erixon, en av Sveriges bästa långdistansare på 80- och 90-talet.

Keep on running!