Sex timmar efter stölden var jag ägare till en ny Baby Jogger Performance 25:th Anniversary. Jag hade turen att hitta en på Blocket. Joakim, själv löpare, triathlet och aktiv med swimrun, tyckte det var roligt att hans vagn kommit i trygga händer.

Idag blev min joggingvagn stulen utanför Friskis & Svettis i Hagastan. Vagnen lär jag aldrig få tillbaka men tjuven lär få svårt att sälja den, i alla fall i Sverige.

Var det en stöldliga från en öststat eller knäpp svensk som stal min joggingvagn? Någon gång mellan klockan 14 och 16.30 stals vagnen, som jag hade parkerad (olåst) utanför F&S i Hagastan, dock inomhus och väl synlig från entrén.

-Vi observerade att vagnen plötsligt var borta men såg ingen rulla iväg med den. Tråkigt, tyckte personalen, som känner mig väl.

Jag gjorde några rundor i kvarteren men fann naturligtvis inte vagnen. Jag kan i alla fall glädja mig med att den blir svår att använda i Sverige. För det första är den här typen av vagn väldigt ovanlig och väcker viss uppmärksamhet- jag ser kanske 1-2 exemplar om året under mina joggingturer runt om i Storstockholm. Jag har dessutom många läsare på bloggen, som nu vet om att vagnen är på drift och som skulle tipsa mig. Att lägga ut den på Blocket vore rena självmordet.

Nå, vad är kännetecknen på just min vagn? Ja, skulle du se en liknande, kolla då ventilerna, jag har olika typer av ventiler på bakdäcken. Suffletten har oljefläckar och på handtaget sitter ett litet runt fäste för en gps samt på stötdämparen en klisterremsa med texten "USA 2018, 2016". Ta en bild och tipsa mig!

Trots att jag redan hade två vagnar av samma modell var det ingen tvekan om att den stulna vagnen skulle ersättas. Skulle det bli ett åttonde coast to coast eller ett annat megalöp vill jag ha de absolut bästa grejer som finns. De få Baby Jogger Performance som säljs i Sverige är i det närmaste i nyskick och det spelar egentligen ingen roll hur många barn som brukat vagnen-den är nästan outslitlig. Dessutom tillverkas inte vagnen längre. Den stulna vagnen hade kanske rullat 1 500 mil men var i gott skick. Det kan vara svenskt rekord i antal mil för en barnvagn om nu inte Rune Larssons första vagn rullat längre.

Slutet gott allting gott. Får väl pliktskyldigast skicka in en polisanmälan. Tvivlar att jag skulle få något på hemförsäkringen.

--

Hoppsan- mitt försäkringsbolag If där jag har stor hemförsäkring som jag aldrig behövt utnyttja ersätter mig med 2 000 kronor. Det räckte med en telefonanmälan men att på nätet göra en polisanmälan var lite bökigt.

--

Lördagens parkrun i Hagaparken gick hyfsat bra- 22.57, bara tre sekunder långsammare än i Malmö men den banan är kanske 1-2 minuter snabbare. Träningsprogrammet verkar bita! Nästa lördag springer premiären på parkrun i Växjö och dan efter veteran SM 10 000 meter i Huddinge.

Den 5 km långa parkrun-banan runt Växjösjön har i stort sett samma sträckning som Växjö Marathon, loppet jag satsar på i höst.

Keep on running!

Nerjogg efter sprungna 5 km Malmö parkrun Ribersborg. Detta är den snabbaste parkrunbanan i Sverige. Det var svettigt värre så jag borde nog ha tagit ett dopp i kallbadhuset i bakgrunden.

Ambitionen i lördags var att återta åldersrekordet i M70 på parkrun i Malmö. Jag var ganska nära men ”tvingas” nu göra ett nytt försök.

Nej, mina 22.54 räckte inte, jag hade behövt springa de 5 kilometerarna på Malmös snabba och flacka bana längs Ribersborgsstranden på 22.31 (rekordet i M70 är 22.32 och innehas av Nils H Persson, Heleneholms IF). Kul i alla fall att jag hade den bästa åldersomräknade tiden av alla i loppet och att detta var mitt bästa parkrun i år.

Jag har nu klarat av 7 av totalt 18 träningsveckor i mitt program som är inriktat på Växjö Marathon den 19 oktober. Målet är att där springa på 3.30. Möjligen har det börjat lossna något men jag är fortfarande för långsam. Noterade t ex i Malmö att jag lätt får mjölksyra i höger ben som jag är svagare i. Får bli lite extra gymträning på det benet!

Utmaningen Spring tills du stupar avslutades den 31 julii. I år var det rekordmånga med. Av de cirka 230 deltagarna kunde ett 90-tal utropa sig som segrare, det vill säga de stupade inte. Jag tillhörde segrarna men var inte den som i år sprang längst av alla, det gjorde Benny Eriksson med totalt 944 km under juli, ett dagssnitt på dryga 30,5 km. Jag fick ihop 620 km, exakt 2 mil per dag där en mindre del utgjordes av promenader.

Jag har nu lagt ut en högst preliminär lista på halvmaraton 2019. Kolla om du finns med bland de tio bästa i din åldersgrupp. Mejla mig om du platsar på listan. Du hittar den under Maratonstatistik överst på sidan.

Veckans distans 103 km

Keep on running!

Totalt fem kilo hjortron fick jag med mig hem till Stockholm. Bären plockades på otillgängliga myrar mellan Bollstabruk och Sollefteå i Ångermanland.

Gunder Hägg missade nog hjortronen under sin löpträning på de norrländska myrarna. Det gjorde inte jag.

"Gunders mosse" har du kanske hört talas om? Det var på myrarna i jämtländska Vålådalen Gunder Hägg byggde upp sin löpstyrka. Men "Björns mosse" i Ångermaland har du aldrig hört. Var mer exakt denna mosse ligger avslöjar jag inte. För hjortronmarker är minst lika hemliga som kantarellställen.

Det var vid mitt senaste besök i Kramfors gamla arbetskamrater berättade om hjortronen. Eftersom jag aldrig plockat denna stenfrukt i hela mitt liv blev jag väldigt intresserad. Kunde jag kanske få hänga med på en tur ut på myrarna? Jo, det gick bra och idag blev jag visad ut på de hemliga ställena. Och hemligt var det verkligen, ett högt beläget militärområde avstängt med en vägbom. Men mina följeslagare hade nyckel till bommen så det var bara att köra in med bil till de jungfrueliga markerna!

Myren var inte särskilt stor, det lyste gult på tuvorna. Bären var ganska små och de var på väg att bli övermogna. Men vi gick systematiskt till väga och finkammade, fick ihop drygt fem kilo på två timmar. Efteråt kände man sig ganska mör i ben och rygg, kaffet och mackorna från bakluckan på bilen blev pricken över i:et. Hit kommer jag tillbaka nästa sommar!

Jag är nu inne i en tung del av mitt träningsprogram. Förra veckan var en backvecka med två pass på 20 och 22 ruscher uppför en backe i Hagaparken och i söndags en 38 km lång löpning till Nynäshamn med efterföljande bad. Den här veckan är det en intervallvecka. Ännu märks inga resultat men det tar väl sin tid, gissar jag.

Målet är att i oktober springa på 3.30 på veteranSM i maraton i Växjö och att göra en halvmara på 1.30. Det första målet är kanske realistiskt men 1.30 på halvmaran är för tufft. Mera rimligt är 1.35-1.40.

Vaniljglass och hjortronsylt, ingen dum kombination.

Keep on running!

Som 34-åring sprang jag mitt första maratonlopp på ca 3.45 (Höga Kusten Marathon). Samma år var jag nära att gå under 3 timmar, tider jag idag som pensionär inte är i närheten av. Men är jag för den skull en sämre löpare? Bilden från Västernorrlands Allehanda 1982.   

Förr sprang jag om de flesta, nu springer de flesta om mig. Hur mycket långsammare blir man egentligen med stigande ålder?

Ja, nog är det lite vemodigt att resultaten blir sämre för varje år trots att träningen inte trappats ner. Detta drabbar alla som passerat 35-40 år.  Därför kan jag hålla med hustrun när hon säger:

-Du är ingen ungdom längre, du är 71 år.

Eftersom jag är lite av en statistiknörd är det ganska enkelt att se hur jag blivit långsammare för varje år. Från runt 40 brukar det gå utför för de flesta, annars klassas man inom friidrotten som veteran redan från det år man fyller 35. Jag noterade visserligen min bästa tid på maraton vid 43 år (2.51) men sedan har det bara gått utför. Eller har det det?

Nej, egentligen inte. Man kan vrida och vända på siffrorna- jämför man mina maraton- och halvmaratontider med dom som tävlar i samma åldersgrupp, ja då har jag snarare gått framåt. Och det är väl så man måste se på saken.

Att vi alla blir långsammare med stigande ålder är ett obestridligt faktum. Från 40 år och uppåt handlar det på maraton om en försämring för män med nära 5 procent per åldersklass (5-års intervall) eller cirka 2 minuter per år. Om jag som 43-åring gjorde 2.51 skulle jag alltså idag, 28 å senare och vid 71 åras ålder vara nära en timme långsammare. Men där är jag ännu inte. Alltid något att glädjas över!

Det finns dom som räknat på det här med åldersförsämring. En av dem är Sven Gärderud (pappa till Anders Gärderud). Han, Carl-Erik Särndal och Ivar Söderlund kom efter att ha studerat en massa årsbästatider för veteraner i diverse grenar fram till den här tabellen, som  publicerades 2010 på Fridrottsförbundets veteransida

En tröst för oss äldre är åldersomräknade resultat. Snabbaste tiden i en tävling behöver då inte vara den bästa prestaionen. Glädjande nog räknar park run om  sina resultat i en särskild kolumn och ibland kan det hända att en 71-åring toppar listan . . .

---

Lördagens park run (5km) i Hagaparken gick tungt- 23.47 vilket var exakt samma tid som veckan innnan.

Det är gott om blåbär i markerna (bilden från skogarna mellan Rosersberg och Vallentuna). Långpass och bärplockning är bland det bästa jag vet.

Förra veckans distans: 155 km.

Denna veckas distans : 143 km

Keep on running! 

Cassandra Alm från Radio P4 Stockholm intervjuar mig i Vasaparken. Jag hade lite tur och hann skämta bort hennes felsägning.

Tv, radio tidningar och poddar. Många har intervjuat mig men idag var det första gången jag var med i en radiosändning.

Oj, hur ska jag korrigera det här, tänkte jag när jag hörde felsägningen av mitt namn i direktsändning. Cassandra Alm från Radio P4 Stockholm råkade i påannonsen kalla mig för  "Bosse".  Men det gick bra och vi hade roligt båda två efter intervjun.

HÄR kan du lyssna på intervjun. (spela fram till 1:45:15)

Toppar denna vecka lokaltidningens etta. Sommartorka?

Keep on running!

I veckan var jag uppe i Kramfors och träningslöpte och träffade arbetskamrater från Västernorrlands Allehanda jag inte sett på 45 år. Jag träffade även den här Kramforskatten.

Att katter löper i mars visste du säkert. Men få känner till att dom också gör det i juli. Nu pågår rena kattjakten runt om i Sverige- hundratals löpare försöker med sina mobiltelefoner fånga katter på bild.

Jag och drygt 200 andra löpare är med i den här kattjakten, ett Facebookarrangemang kallat Spring tills du stupar. Det hela går ut på att springa eller gå minst lika många kilometrar som dagens datum anger. Klarar du inte det, ja då har du stupat.

Det finns inget krav på att ta bilder på katter. Men eftersom arrangören av ”tävlingen” är kattälskare passar många på att lägga ut bilder på katter de mött under löpturen. Galet? Ja, men rätt kul ändå.

Jag har varit med i Spring tills du stupar 3-4 gånger och om jag minns rätt varit den som sprungit längst av alla. Men eftersom det inte är någon tävling är alla vinnare som klarar minimikravet. Den här gången är det rekordmånga deltagare, kanske för att kraven nu inte är lika tuffa. I juli har vi en ”bankgaranti”, man får tillgodoräkna sig överskottskilometrar men aldrig gå minus på kontot.  

Eftersom jag är mitt uppe i ett träningsprogram för halv- och helmaraton kommer jag inte att vara den som springer längst i juli. För mig gäller det nu att hålla igen på distanserna och i stället prioritera fart. Men stupa ska jag inte behöva göra, i värsta fall får bankgarantin rädda mig.

Träningen går så där. Visst, jag har blivit lite snabbare efter hemkomsten från USA men det går långsamt framåt. Fast det hade både jag och min tränare räknat med. Sakta, sakta skruvar vi nu upp farten på såväl de medellånga passen som på intervallerna. I programmet ingår att varje vecka fram till Veteran SM i maraton i oktober springa ett parkrun (5 km). Dagens lopp i Hagaparken gick ca 30 sekunder långsammare än veckan före. Men jag är ändå rätt nöjd med mina 23.47 med tanke på rätt hård träning dagarna före.

Veckans distans: 82 km

****På måndag är jag i direktsändning i Radio P4 Stockholm ca 07.30-08.00 ****

Keep on running!

I mitt träningsprogram ingår att varje lördag springa ett parkrun (5km). Kanske har det börjat lossna lite- dagens lopp i Hagaparken gick på 23.22. Målet i år är att toppa statistiken i M70 på maraton och halvmaraton men ännu har jag inte tävlat på dessa distanser.

Platsar du på maratonlistan? Min åldersindelade tiobästalista över svenskars maratonresultat 2019 ligger nu ute på nätet.  Du hittar den överst på denna sida under ”Maratonstatistik”.

Hur fort måste jag springa ett maratonlopp för att tillhöra de tio snabbaste männen respektive kvinnorna i Sverige? Och vad krävs av t ex en 45-årig man eller en 65-årig kvinna för att kvala in på tiobästalistan i sina respektive åldersgrupper? Min lista ger svaren.

Många lopp återstår innan sammanställningen är komplett. Just nu dominerar resultaten från Stockholm Marathon men efter Berlinmaran den 29 september kommer listan att se väsentligt annorlunda ut. Om några veckor hoppas jag kunna lägga ut motsvarande lista för halvmaraton.

Jag är ensam om at göra dessa åldersindelade resultatlistor. Egentligen är det förvånande att jag som privatperson, inte Svenska Friidrottsförbundet, gör jobbet (inne på mitt 13:e år) men jag gissar att man tycker att det är för tidskrävande. Annars finns nog intresset på högre ort, jag ser att mina sammanställningar dyker upp i diverse publikationer. Norge däremot har ypperlig veteranstatistik och där är det löparorganisationen Kondis som sköter den.  I Sverige gör också löparen Marcus Nilsson rankinglistor på maraton och halvmaraton, dock inte åldersindelade varför i stort sett inga veteraner över 50 finns med.

Om du saknar resultat eller upptäcker fel i min lista vill jag att du mejlar mig: bjorn.suneson@outlook.com

Veckans distans 104 km

Keep on running!

Utslagna 10 000-meterslöpare på Ensked IP. Men de är inte tröttare än att de kan kolla mellantiderna på sina klockor.

Andra kan ta ut sig fullständigt under ett lopp men inte jag. Kanske kan man träna upp den färdigheten?

I tisdags besökte jag Enskede IP och Studenternas Långlöparkväll och såg fyra 10 000-meterslopp. På plats fanns många elitlöpare (snabbast av alla var Jonas Leandersson, IF Göta med 29.47). Men där fanns också många duktiga äldre motionärer med tider under 45 minuter på milen.

Skönt att jag inte anmälde mig, tänkte jag där jag satt relativt ensam på läkataren. Här hade jag kommit sist och kanske fått utstå nesan att man blåst av loppet innan jag kommit i mål. 

Det jag förundras över är hur många som lyckas ta ut sig och stupar efter mållinjen. Det gäller såväl elit som motionselit. Uppenbarligen ger man allt, något jag aldrig lyckats lära mig. Under själva loppet när tröttehten kommer blir för mig tider och placeringar inte så viktiga. Men före och efter var de viktiga.

Jag minns t ex ett maratonlopp i Örebro för många år sedan då jag skänkte bort en pallplats. Strax utanför idrottsplatsen pågick gatuarbeten, det var trångt när vi skulle springa i mål och jag hade en löpare flåsande i bakhasorna. Jag stannder upp, släppte förbi honom och sa några vänliga ord om att han kunde passera. Hur korkad får man bli? Samma sak brukar hända under Bore Cup. Springer någon konkurrent om mig är jag rökt, lyckas aldrig mobilisera nya krafter. Hur gör man egentligen?

Jonas Hellström är 58 år och tävlar för Danderyds SK. Han sprang på 38.02, blev trea i sitt heat med 35 löpare där alla utom två var yngre.

Jag sprang ut till Lidl på Ekeö och köpte ett par löparskor av märket Crivit för 199 kr. Mina förra, som dock till utsendet inte är identiska med dessa, var bland de bästa jag sprungit i men livslängden var bara den halva jämfört med märkesskor. Lidl säljer denna vecka även löparkläder av samma märke och även dessa är mycket bra. Köp är mitt råd.

Veckans distans: 112 km

Keep on running!