Träning idag med elitlöpare på Karlbergs IP. Vi sprang 1-km intervaller. Jag blev sist men vad gör det? Tjejen i vitt th om mig är Anna Rahm. Foto: Uhlie Evertsson

 

Och träning igår med "Gubbskubbarna" (även kvinnor är med). Motionsgruppen samlas varje tisdag och torsdag klockan 18.15 vid Vallentuna IP för ett gemensamt löppass. Ulf Bernhardsson (röd jacka) ledde tisdagens pass på 14 km

Som pensionär har jag alltid semester. Ändå känns det som om min ledighet också är över när alla andra går tillbaka till jobbet och allvaret. Sötebrödsdagarna med bara mängdträning är över. Dags att röra på påkarna lite snabbare.

Ja, lite så var det när jag igår deltog i "gubbskubbarnas" tisdagsträning i Vallentuna. Med friska ben hängde jag nu med riktigt bra. Och idag körde jag på Karlbergs IP intervaller med Karlbergs Runers. Det var länge sedan jag sprang tusingar. Det fick räcka med fyra, onödigt att överdriva i början,

Träningsplanen framöver är att sakta minska mängdträningen, att som idag ligga på 14-15 mil i veckan är för mycket och för riskabelt. Istället ska det bli mer snabba pass och kvalitet, allt för att komma i form till Göteborgs Marathon den 12 oktober. Dessförinnan blir det troligen något kortare lopp.

- - -

Signaturen "Mona" prickade in samtliga kyrkportar, bra! Under Stora kyrkdunken sprang jag till 14 församlingskyrkor inom tullarna. På bilden ser du rundan, namnen på kyrkorna och numret till respektive bild i förra inlägget. Innerstadsförsamlingarna har dock betydligt fler kyrkor än dessa 14. Har Wikipedia rätt så handlar det om totalt 28 kyrkor (Oscars församling t ex har förutom Oscarskyrkan också Djurgårdskyrkan, Gustav Adolfs kyrka och Olaus Petri kyrka). När anden faller på kanske jag springer Storstora kyrkdunken.

Klicka på bilden för större storlek!

Keep on running!

 

Dörren till Katarina kyrka var en av 14 kyrkportar jag bankade på under Stora kyrkdunken.

Söndag.  Idag gjorde jag 14 kyrkobesök utan att höra guds ord. Kan du lista ut vilka kyrkor jag besökte?

Spring Stora kyrkdunken och banka på samtliga församlingskyrkors kyrkportar, uppmanade någon på ett löparforum Sagt och gjort. Det här blev en av de mest galna löprundor jag genomfört. Den kuperade turen (kyrkorna ligger ofta högt och det är många trappor) blev cirka 20 km och innefattade två kyrkor på Kungsholmen, fyra på Södermalm, fyra på Östermalm och tre på Norrmalm.

Jag visar bilder på elva av de 14 kyrkportarna jag knackade på. Kan du kombinera ihop numren med rätt kyrka, lämna då svaret i kommentarsfältet. Du får som ledtråd att portarna är från följande kyrkor inom tullarna:

Matteus, Gustav Vasa, Adolf Fredrik, Johannes, Hedvig Eleonora, Oscars, Kungsholms, Storkyrkan, Sofia, Högalid och Sankt Görans.

Bild 1. Klicka på bilderna nedan så blir de större! Observera tiggaren till vänster.

 

Bild 2                                                                  Bild 3

Bild 4                                                                 Bild 5

 

Bild 6                                                                 Bild 7

Bild 8                                                                 Bild 9

Bild 10                                                              Bild 11

Rätt svar lägger jag ut på onsdag. Då lägger jag också ut en kartbild och länk på rundan. Lycka till!

Keep on running!

Bensträck (bilden) och benpress är mina två övningar för att stärka musklerna runt knät. Fantastiskt vad mycket starkare jag blivit-  vikterna har kunnat dubbleras. Friskispraktikens gym är anpassat för ren rehabträning och här råder lugnet.

Fri från artrosbesvären! Är det gymträningen som botat mig? Själv tycker jag nog att ett mirakel inträffat.

Det kan vara svårt att avgöra om man är helt frisk eller inte, lätt att ta ut segrar i förskott och bakslag kan alltid komma. Men löpningen har inte gått så här bra sedan jag i höstas fick diagnosen artros i vänster knä. Från att knappt ha kunnat gå känns nu allt normalt igen. Till och med haltandet verkar har försvunnit.

Jag har visserligen i sommar sprungit långa distanser utan större problem, bland annat Kiel-Fredrikshamn (51 mil på 13 dagar och Mälaren runt, 30 mil på 6 dagar) men det har inte varit med full kraft och alltid med ett haltande steg och en lång startsträcka. Så visst känns allt väldigt hoppingivande.

Bilden är från januari 2011 då jag träffade Anders Szalkai på Bosön. Gissa vem som sprungit flest mil i livet, han eller jag?

I veckan passerade jag 300 mil räknat sedan årsskiftet. Jämfört med senare år är det lite men eftersom jag varit skadad under en stor del av året är jag mycket nöjd. Senaste 45 dagarna har det blivit 100 mil. Då ingår Mälarlöpet men inte Kiel-Fredrikshamn.

På Anders Szalkais löparblogg  http://www.szalkai.com läser jag att han sedan debuten sprungit 16 km varje dag under 30 år. Det innebär lite drygt 11 mil i veckan.  Intressant, tycker jag, och tar fram mina egna gamla träningsdagböcker. och summerar. Anders klår mig, själv kommer jag upp i 13 km per dag under 30-årsperioden. Dags att lägga på ett kol . . .

Keep on running!

 

Stortorgsbrunnen på Stortorget i Gamla Stan. Här strömmar vattnet ut från gapen hos fyra lejonhuvuden. Pumpen är från 1778 och stod  efter att brunnen sinat under ca 100 år på Brunkebergstorg men flyttades tillbaka 1953 i samband med Stockholms 700-årsjubileum.

Karlaplan. Äntligen en fungerande dricksvattenfontän.

Ingen joggare innanför tullarna ska behöva törsta. Jag har listan på var du hittar dricksvattenfontänerna.

Nyligen efterlyste jag tips om var i stan det finns fungerande dricksvattenfontäner, vattenposter som för oss joggare är bra att känna till nu i sommarhettan. Gensvaret blev dock klent. Eftersom jag  själv bara sett  två i Vasaparken men inga fler i hela stan tog jag kontakt med Stockholm Vatten.

På detta kommunla bolag verkade sommartorkan råda. Jag fick vänta länge på svar och dessutom skicka en påminnelse innan "dricksvattensamordnaren" hörde av sig. Jag fick dock uppgifter om var fontänerna fanns men det var lite svävande svar så i veckan har jag på springande fot gjort en fontäninspektion.

Denna utföll med viss belåtenhet. Jodå, visst finns det fontäner, sammanlagt åtta stycken inom tullarna plus Stortorgsbrunnen. Några jag fick tips om har inte fungerat på säkert flera år (Kornhamstorg och Bergsunds strand vid Liljeholmsbadet) och fontänen vid Manilla hittade jag inte. Säkert finns det fler fungerande men 8-9 fontäner räcker gott. Synd ändå att så många är trasiga och aldrig repereras. Den i Rålambshovsparken vid Västerbron ser fin ut men funkar inte. Kungsholmen förblir en öken!

  

Tessinparken.                                                    Djurgårdsbrunnskanalen.

Biologiska muséet.                                         Nybroplan.

Det verkar som om de flesta missar dricksvattenfontänerna. När jag var ute på Djurgården hejdade jag joggare som såg törstiga ut.

-Såg du att du precis passerade en vattenpost?

-Va? Tack för tipset, sa alla och tog sig en slurk. Många hade sprungit där flera år men inte sett fontänen. Samma med mig, man missr lätt dessa rariteter eller utgår från att de är trasiga.

Kolla kartan, rundan är ca 20 km och du prickar in "samtliga" vattenkällor inom tullarna. Klicka för större bild!

A Vasaparken (vid fotbollsplanen, bakom kiosken)

B Karlaplan (vid fontänen)

CTessinparken (mot Askrikegatan)

D Djurgårdsbrunnskanalen (vid Lilla Sjötullsbron)

E Biologiska muséet

F Nybroplan (vid Tornbergs klocka)

G Stortorget

H Fjällgatan (i parken vid caféet)

I Vasaparken (Odengatan/Torsgatan)

 

Keep on running!

34-åriga Kajsa Berg, Hudinge AIS, vann överlägset damklassen på 100 km på tiden 7.40.51, bara fem minuter från svenska rekordet. Herrklassen vanns av engelsmannen Steve Way på 6.40.14.

Mycket förvånar inom ultralöpning. Först naturligtvis: hur orkar någon springa 100 km? Och hur kommer det sig att så många kvinnor och även pensionärer lockas av de extremt långa distanserna?

Idag, en av årets varmaste dagar, avgjordes Stockholm Ultra Marathon. Ultra innebär att tävlingen är längre än 42 195 meter, det vill säga mer än ett maraton. I Stockholm tävlade man på 50 km och 100 km. Grusväg och småbackigt stora delar- puh!

100 km! För mig är det en svindlande distans. Så långt har jag aldrig sprungit under en dag. Skulle jag klara det? Tveksamt. Som längst har det blivit drygt åtta mil under ett coast to coast. Jag har inte ens tävlat på ultradistanser- de skrämmer mig lite. Maraton har hittills räckt men jag har funderingar på ultradebut, kanske nästa år.

Trots värmen såg löparna oförskämt pigga ut. Tidsgränsen på 100 km var satt till 15 timmar och det klarade 159 män och 31 kvinnor. Men ändå tvingads var sjätte löpare som kom till start på de två distanserna ge upp.

Sega gubbar. 67-årige Bertil Palmqvist, Bälinge IF, är en mycket erfaren ultralöpare. Hans fina tid på 100 km blev 14.04.33. Bertil var inte äldst, en 69-åring från Finland sprang på 13 timmar. Och 70-årige Bo Pelander, Enhörna, klarade loppet på 14.29.01.

Även för mig  har det blivit långa distanser. Totalt fick jag ihop 148 km. Men då behövde jag sju dagar på mig . . .

Keep on running!

 

 

 

Grus eller ny asfalt bakom skylten?            Grus, tyvärr!

Jan tvingades ta av sig rullskridskorna och gå de sista 11 km in till Söderfors medan jag kunde fortsätta att springa.

Vi avslutar våra 40 km med lunch på på fina herrgården. Det var så min bror Jan och jag tänkt ut det. Men för en av oss blev lunchen bara en hägring.

För en löpare spelar grus eller asfalt ingen större roll. Vi kommer alltid fram. Men för vägarnas finsmakare, rullskridskoåkarna, är underlaget helt avgörande. Tydligare kunde detta inte åskådliggöras när Jan och jag idag skulle ta oss de cirka 40 km från Gävle till Söderfors i norra Uppland.

Utanför Mehedeby dök helt oväntat vägskylten upp som fick solen att gå i moln under drygt två timmar (för Jan). Beläggningsarbeten pågick på en sträcka av hela 11 km och vägbanan var täckt av sten och grus ända fram till målet i Söderfors. Med andra ord: rullskridskor av och promenerade för Jan medan jag hjälpligt kunde fortsätta mot pyttipannan på Söderfors herrgård.

Vi var lite i tidsnöd, hade en busstid att passa, så det var bara jag som kunde njuta av herrgårdslunchen den här gången. Inte ens en korv och bröd hann Jan med på hemvägen vid tågbytet i Tierp. Synd om honom idag men så lätt knäcks inte en urstark 71-åring. Det här blev lite av ett test inför vårt kommande Tysklandäventyr i september (Kiel-Berlin, 30 mil). Lovar gott!

Pyttipanna och cola för 160 kr satt fint efter tuffa 40 km på vägarna. Synd bara att jag fick sitta ensam vid bordet- Jan hann aldrig fram till läckerheterna.

Söderfors herrgård med anor från 1600-talet och med vackra takmålningar. Klicka på bilderna så blir de större!

Keep on running!

 

 

Solö var en av sex öar jag hann "erövra" på onsdagens löprunda. Men varför har inte trafikverket namngett öarna med en skylt på varje bro?

Solö, Idö, Humlö, Svartnö, Furusund och Yxlan. Bytet på dagens erövringståg blev nästan omätligt, totalt sex öar.

Det här med att springa till en massa öar i Stockholms skärgård gillar jag. Helt nya områden, vacker natur och lunch på värdshusen. Det du!

Idag utforskade jag övärlden söder om Norrtälje. Där ligger öarna i ett pärlband och eftersom det är broar till de flesta är de lätta att nå. Jag tog bussen från KTH inne i stan och steg av vid Campus Roslagen i Norrtälje. 

 

Här börjar löpet.                                           Första fikastoppet, badet på Solö.

 

Nästa ö var Idö.                                          Färja över till Yxlan från Furusund.

Målet var Fursund och värdshuset där. Men väl kommen till Fursund tyckte jag att jag kunde klämma en ö till före lunch varför det blev färja över till Yxlan. Det är en långsmal ö som mäter 16 km från norr till söder. Men 27 km löpning på kuperade landsvägar hade sugit musten ur mig så det blev första färja tillbaka.

Skål! Löpet avslutades med dagens lunch på Furusunds värdshus (biff Rydberg med en lättöl, en festmåltid för 120 kronor. Sedan blev det bussen hem.

Keep on running!

Gott om små trevliga grusvägar, flera olika vegetationstyper, inte särskilt kuperat, lite biltrafik och mest flakmoppar och cyklar. Utö kan beskrivas som ett joggingparadis.

Idag besökte jag Utö för första gången. Vilken underbar ö att springa på!

I mitt senaste "löparprojekt", att springa på de större och mer lättillgängliga öarna i Stockholms skärgård, kan jag nu bocka av Utö. Jag hann inte se hela ön men fick ihop nästan en halvmara på en rundslinga på södra delen. Först efteråt förstod jag att jag till stora delar sprungit på ett miltärt skjutfält. . .

"Silverpilen" från Utö Rederi tog cirka 40 minuter till Utö från Årtsta Havsbad. Jag köpte lunchpaketet, en t/r-biljett samt en lunch på någon av Utös restauranger. Det kostade med pensionärsrabatt 200 kronor, prisvärt!

Det blev pendeln ner till Västerhaninge och sedan 7 km snabbdistans till Årsta Brygga. Snabbdistans? Ja, jag var i tidsnöd och fick springa på för allt vad tygen höll men hann, kom tre minuter innan Silverpilen la ut. Senare höll det på att bli en springnota (!) på Utö Värdshus men även då hann jag med Silverpilen.

Oj, vad mycket löpande det blivit de senaste månaderna. Mina normalveckor ligger klart över tio mil och snittet är cirka 15 mil räknat sedan sjukgymnasten friskförklarade mig i slutet av februari.

Nu ser jag fram emot nästa ölöp. Det här projektet lär aldrig bli klart.

Keep on running!