Några tappra löpare från Vallentuna FK som provsprang Nyårsloppsbanan. Från vänster Uffe, Björn, Caroline och Micke.

Nyårsloppet Vallentuna blir en perfekt säsongsavslutning. Några dagar innan springer jag en 6-milare på Årets Sista Långpass.

Nyårsloppet den 31 december är en av de äldsta löpartävlingarna i Stockholmsområdet, nu inne på det 32:a året. Det arrangeras av min egen klubb, Vallentuna FK (5 km, 10 km och ett barnlopp på 2 km).

I år blir det premiär för mig och idag var vi några löpare som på kvällen testsprang banan. Det finns en långbacke och några slakmotor men slingan på 5 km är ändå rätt lättsprungen. Trots det blev jag präktigt trött i ett  tempo på 4.30-4.40. Det var länge sedan jag gjorde milen under 40 minuter så klarar jag 45 får jag vara nöjd.

Här mer infor om loppet: http://www.vallentunafriidrott.se/

Du som är lagd åt ultralöpning tycker jag ska hänga med på Peter och Ulla Lembkes  Årets Sista Långpass den 28 december. Det är ingen tävling utan en trevligt gemensamhetslöpning i lugnt tempo i Stockholms norra omgivningar. Allt är gratis och vi bjuds på skumtomtar och annat julgodis längs den cirka 6 mil långa banan. Du behöver dock inte springa så långt utan kan hoppa av var som helst och ta kommunala färdmedel hem. Här mera om detta pass: http://www2.teamfakta.se/?p=1564  Över hundra personer har redan anmält intresse och självklart hänger jag på denna klassiker.

Keep on running!

Fördelen med ett vinterbad efter bastu är att det inte blir någon eftersvettning. Bilden från en isfri Källtorpssjön vid Hellasgården. Enligt hemsidan var vattentemperaturen 2 grader.

Först drygt en halvmara i glada vänners lag, sedan bastu och bad i Källtorpssjön och avslutning med kycklinggryta och ris på Hellasgården. Kan en regnig lördag bli bättre?

Jag har varit på många gemensamhetslöp och alla har sin charm. Idag var det Arne Sköldén och Mats Dänsel som på Facebook bjöd upp till  22 km i Nackareservatet. Tolv personer kände sig kallade, vi fick en lugn och trevlig tur på kuperade stigar och vägar, vi snackade hela tiden och jag tror först det var vid hemkomsten alla insåg att det måste ha duggregnat större delen av tiden. Skönt då att ha en bastu att fly till. Visste du förresten av Svenska Turistföreningen tagit över anläggningen?

Kort paus för truppen efter cirka 15 km löpning. Männen i röd jackor i förgrunden är från vänster Mats Dänsel, Arne Sköldén och Erik (min son).

Här banan vi sprang: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=lroorejfuelpe

Keep on running!

Det var inga problem att springa hem  med en gran i kärran. Observera de blågula vantarna! I bakgrunden Karlbergs slott.

Min joggingvagn har nästan lika bra lastkapacitet som en småbil. Det gick idag i alla fall enkelt att frakta hem en julgran från Bromma.

Det bästa jag vet är smågalna löpuppdrag. Så när jag såg en annons från Bauhaus om att man sålde Kungsgranar för 299 kr tändes en idé. Byggvaruhuset låg en halvmil utanför stan men det spelade ingen roll, man kunde ju alltid ta en omväg så det blev en halvmara . . .

Ett riktigt kap må jag säga. Eller var det den sedvanlig löparrabatten jag fick? Jag behövde bara betala 99 kronor för denna ståtliga gran och dessutom fick jag ett par stickade blågula vantar på köpet. Och 40 kronor gick  till något behjärtansvärt ändamål. Det måste vara 100 år sedan jag kom över en så billig gran. Förresten, vad betalade du för din?

Keep on running!

"Löparskor ska inte tvättas i maskin". "Använd inte sköljmedel vid tvätt av löparkläder". "Löparskor håller 150 mil". Tvärsäkra uttalanden från butiker och fabrikanter men vad är egentligen sant?

Min erfarenhet är att man kan ta ganska lätt på skötselråden. De är sällan direkt felaktiga men ofta överdrivet försiktiga. Ungefär som bäst före-datum på maten. Den oerfarne löparen får betala dyrt medan vi som hållit på några år inser att saker och ting håller mycket längre än vad fabrikanterna vill få oss att tro.

Först det där med sköljmedel/mjukmedel. På Rosa Panterns blogg http://panternrunning.wordpress.com/ gavs nyligen rådet att tvätta joggingkläderna i sköljmedel. Jag blev nyfiken, misstänkte att rådet var galet och kontaktade två stora tillverkare av sköljmedel. Svaren var rätt likartade och så här skrev Unilever:

-Många funktionsplagg fungerar bäst utan sköljmedel. Det bästa är att alltid följa tvättrådet. Plagg som ska tvättas utan skölj/mjukmedel är ofta märkta med den informationen.

Men vad händer om man ändå använder sköljmedel till funktionskläder? frågade jag.

-Då försämras fukttransport och vattenavvisning men plaggen går inte sönder eller någonting, det är bara funktionen som försämras lite grann. Sköljmedlet är nästan som ett balsam som lägger sig på textilfibrerna.

Jag är beredd att tro Unilever. En fabrikant som inte vill sälja till alla måste nog anses trovärdig. Själv har jag dock ingen erfarenhet av sköljmedel.

Den korta livslängden på skor är däremot rena nyset (i alla fall för icke rena nybörjare). Själv springer jag minst tre gånger mera i varje par än vad skoföretagen vill men jag alternerar mellan massor av skor och modeller. Och självklart tvättar jag skorna några gånger om året i tvättmaskin, något man absolut inte får göra. Roade mig med att läsa hemsidorna för jättar som Brooks, Nike, Salomon m fl och alla avråder från maskintvätt, varmt vatten och skrubba med borste är vad som gäller. Nike gick längst med att man skulle torka med trasa och använda kallt vatten!

Keep on running!

Mot Vallentuna. Tulpanvägen heter den här skogsbilvägen norr om Kallhäll. Jag tog pendeln till Kallhäll för att kunna springa på helt nya ställen. Turen blev 31 km och avslutades med lunch och bastu. Simhallen har ingen pensionärsrabatt men jag får ungdomspris!

-Du som är pensionär måste väl ha hur mycket tid som helst för löpning?

-Nej, faktaiskt inte. Det var bättre när jag arbetade, klagar jag.

Det finns allltid tid för en löprunda. Jobb, barn och familj är ingen "ursäkt". Gillar du löpning är det bara att springa. Det gäller även den mest upptagne personen, statsministern eller verkställande direktören för att nämna några. "Just do it", som Nike säger i reklamen.

Allt handlar om att disponera sin tid rätt. För mig är det obegripligt att så många här i Stockholm tar bilen eller åker kollektivt till jobbet när man lika gärna kan springa. Ofta kommer du snabbare fram, får motionen gratis och sprarar dessutom enormt med pengar. Jag gissar att en stor del av arbetspendlingen med bil är fullständigt onödig.

Inte tog jag bilen till jobbet (hade förresten ingen), sprang praktiskt taget varenda dag till och från tidningen under minst 20 år. Jo, jag bodde då som nu i Stockholms innerstad och det var nära till jobbet. Men hade jag haft 2 mil hade jag sprungit ändå, i alla fall ena vägen. Och hade jag varit lite mer klartänkt i början hade nog också dagislämningen och hämtningen skett med joggingvagn.

Nog är det förvånande att inte fler springer till jobbet? Jag har hört massor av bortförklaringar, även från inbitna löpare. Det gäller bara att få till rutinerna. De flesta kan, jag lovar. Och nog vore det skönt att slippa träningen på kvällen och helgerna när familj och annat pockar på ens uppmärksamhet?

Vi har sett ett uppsving för cyklandet i Stockholm. Jag tror vi kommer att få se samma boom för "transportlöpning" till arbetsplatserna. Så varför inte en joggingryggsäck under julgranen i år?

Belöningen efter 28 km i regnet- en runsten vid infarten till Vallentuna (Lindö Gullbron). Texten på stenen lyder: Ulvs arvingar i Lindö låta resa dessa stenar efter sin fader och broder och gjorde bron. Visäte högg".

På SvD hade jag som skattefri löneförmån en timmas extra lunch varje dag. Tiden kunde användas för löpning och halvmaror på luncherna var därför ingen ovanlighet. I regel blev det 2-3 löpturer per dag: till jobbet, fram och tillbaka på lunchen och sedan hem på kvällen.

Med ett sådant upplägg var det lätt att komma upp i relativt höga veckodoser. Ofta behövde jag inte ens träna på fritiden. Nu som pensionär borde jag ju ha ännu mera tid för träning. Och så är det. Men jag har fått allt svårare att motivera mig till att köra dubbelpass. För att inte gå ner nämnvärt i träningsmängd har passen istället blivit längre.  Men att springa 15-25 km mer eller mindre varje dag är betydligt jobbigare än att springa två pass där det ena kanske är 5-10 km och det andra 15-20.

Du som vill komma upp i mängd råder jag att börja med dubbelpass några gånger i veckan. Skonsamt, och det ger resultat på långloppen. Men knappt några av mina löparbekanta springer dubbelpass trots att "alla" vet att det är antalet mil som ger resultaten.

För egen del blev det 152 km denna vecka. Får nu dra ner på mängden inför nästa Bore Cup-tävling.

Keep on running!

På Luciadagen fanns marschaller längs Klara Sjö. Denna sträcka är nog den mest joggingtäta i hela Stockholm och här har jag sprungit till arbetet praktiskt taget varje dag under flera år.

Äntligen! Idag passerade jag 500 mil räknat sedan årsskiftet. Men det satt långt inne.

När jag för drygt ett år sedan fick beskedet om att jag hade artros i ett knä  var utsikterna inte särskilt goda att jag skulle komma tillbaka. Men lite av ett mirakel inträffade och jag är i full sving igen.

Ändå är jag förvånad att jag klarade 500-målet. Jag har ju haft löpstopp under cirka en månad, haft långa perioder med måttlig löpning på cirka 5 mil i veckan. Men jag har också gjort några långa löp, t ex Kiel-Fredrikshamn, Mälaren Runt och haft flera 15-milaveckor.

Årsdoser på över 500 mil är långt för de flesta joggare. Ibland brukar jag roa mig med att kolla hur mycket en del elitlöpare springer. Då blir jag glatt överraskad. Jag vet att jag i antal mil räknat faktiskt springer mer än några av Sveriges tio snabbaste på maraton! Men jämförelsen är ändå lite fåning- de kör mycket hårdare pass med intervaller etc, jag bara mal på med mina mil. Men ändå tror jag att den svenska eliten borde träna mycket mera mängd.

Med två veckor kvar på året lär 2013 sluta på cirka 520 mil, väsentligt mindre än "normalt". Mitt snitt under de senaste elva åren ligger på 675 mil med en topp på 948 mil. 2013 blev det tolfte året i följd med över 500 mil. Det om något är jag stolt över!

Här ett diagram över träningsmängden uttryckt i mil per år:

Keep on running!

Jag har precis klivit av bussen vid hållplatsen Rastaholm på Ekerö för att springa 26 km i härlig medvind in till stan.

Hur hanterar man blåsten som löpare? Jo, naturligtvis genom att springa i medvind.

Idag tog jag bussen långt ut på Ekerö för att springa hem i den härliga medvinden. Jag ogillar motvind. Nu fick jag en underbar resa i nästan vårväder. Så där brukar jag ofta göra på långpassen. Innan kollar jag vindriktningen på någon vädersajt och tar sedan kommunalt ut eller hem beroende på vindriktningen.

Det blev lite av en resa i forntiden. Det vimlar av fornminnen på Ekerö och jag gjorde stopp vid flera. Tänk vad mycket man kan lära sig under en löptur!

En gammal så kallad hålväg (500 f Kr-1050 e K). Dessa vägar bildades av hästar och ryttare som gjorde djupa spår i marken. Vägarna fanns ofta vid gravfält, runstenar och andra fornminnen.

Nyckelby gravplats med 65 gravar från äldre järnåldern (500 f K- 500 e K).

I morgon inträffar en liten märkeshändelse vad gäller min löpning under året. Gissa vad!

Keep on running!

Tandläkare Henrik Thorén i Västra Frölunda tipsade mig om hur jsg ska sköta tänderna under nästa coast to coast. Annars tyckte han de såg lika fina ut som för 30 år sedan då jag blev hans patient.

Det är inte bara muskler och psyke som kan ta stryk under ett coast to coast. 500 mil och 100 dagar med sliskig sportdryck är också en tuff resa för tänderna.

Tänk, jag har haft samma tandläkare sedan 80-talet. Dessutom en tandläkare i Göteborg. Opraktiskt för en Stockholmare? Inte alls, nu får jag anledning att åka till min barndomsstad minst en gång om året. Och varje gång passar jag på att ta en löprunda, idag blev det 25 kilometer över Sisjön till Mölndals Stadsmuseum vid Mölndals Kråka. Där köpte jag några fina dricksglas med motiv från bruksmiljön. Jodå, glasen höll hela återvägen till simhallen och bastun vid Frölunda Torg.

Här har jag inte varit på 50 år. Min barndoms badklippa vid Sisjön såg inte så inbjudande ut i grådiset..

Men åter till tänderna. Helt klart är det inte bra att på ett coast to coast ständigt utsätta dem för sportdryck. Men tandläkaren har inte kunnat konstatera några skador.

-Det är inte mängden sportdryck utan frekvensen, det vill säga hur ofta du dricker, som är det farliga. Men jag tycker dina tänder ser lika bra ut som för 30 år sedan, sa han.

Ändå tyckte han det kunde vara en god idé om jag gurglade munnen med rent vatten efter jag druckit sportdryck. Däremot skulle jag absolut inte borsta tänderna kort efteråt.  Och fluortabletterna tyckte han jag kunde fortsätta med.

Det är roligt att ständigt försöka förbättra detaljerna. Stigande ålder gör mig ju  inte till en bättre löpare. Så jag får försöka förlita mig på erfarenheten.

Keep on running!