Kommentarer på Lyxproblemet för pensionären
Mot Vallentuna. Tulpanvägen heter den här skogsbilvägen norr om Kallhäll. Jag tog pendeln till Kallhäll för att kunna springa på helt nya ställen. Turen blev 31 km och avslutades med lunch och bastu. Simhallen har ingen pensionärsrabatt men jag får ungdomspris!
-Du som är pensionär måste väl ha hur mycket tid som helst för löpning?
-Nej, faktaiskt inte. Det var bättre när jag arbetade, klagar jag.
Det finns allltid tid för en löprunda. Jobb, barn och familj är ingen "ursäkt". Gillar du löpning är det bara att springa. Det gäller även den mest upptagne personen, statsministern eller verkställande direktören för att nämna några. "Just do it", som Nike säger i reklamen.
Allt handlar om att disponera sin tid rätt. För mig är det obegripligt att så många här i Stockholm tar bilen eller åker kollektivt till jobbet när man lika gärna kan springa. Ofta kommer du snabbare fram, får motionen gratis och sprarar dessutom enormt med pengar. Jag gissar att en stor del av arbetspendlingen med bil är fullständigt onödig.
Inte tog jag bilen till jobbet (hade förresten ingen), sprang praktiskt taget varenda dag till och från tidningen under minst 20 år. Jo, jag bodde då som nu i Stockholms innerstad och det var nära till jobbet. Men hade jag haft 2 mil hade jag sprungit ändå, i alla fall ena vägen. Och hade jag varit lite mer klartänkt i början hade nog också dagislämningen och hämtningen skett med joggingvagn.
Nog är det förvånande att inte fler springer till jobbet? Jag har hört massor av bortförklaringar, även från inbitna löpare. Det gäller bara att få till rutinerna. De flesta kan, jag lovar. Och nog vore det skönt att slippa träningen på kvällen och helgerna när familj och annat pockar på ens uppmärksamhet?
Vi har sett ett uppsving för cyklandet i Stockholm. Jag tror vi kommer att få se samma boom för "transportlöpning" till arbetsplatserna. Så varför inte en joggingryggsäck under julgranen i år?
Belöningen efter 28 km i regnet- en runsten vid infarten till Vallentuna (Lindö Gullbron). Texten på stenen lyder: Ulvs arvingar i Lindö låta resa dessa stenar efter sin fader och broder och gjorde bron. Visäte högg".
På SvD hade jag som skattefri löneförmån en timmas extra lunch varje dag. Tiden kunde användas för löpning och halvmaror på luncherna var därför ingen ovanlighet. I regel blev det 2-3 löpturer per dag: till jobbet, fram och tillbaka på lunchen och sedan hem på kvällen.
Med ett sådant upplägg var det lätt att komma upp i relativt höga veckodoser. Ofta behövde jag inte ens träna på fritiden. Nu som pensionär borde jag ju ha ännu mera tid för träning. Och så är det. Men jag har fått allt svårare att motivera mig till att köra dubbelpass. För att inte gå ner nämnvärt i träningsmängd har passen istället blivit längre. Men att springa 15-25 km mer eller mindre varje dag är betydligt jobbigare än att springa två pass där det ena kanske är 5-10 km och det andra 15-20.
Du som vill komma upp i mängd råder jag att börja med dubbelpass några gånger i veckan. Skonsamt, och det ger resultat på långloppen. Men knappt några av mina löparbekanta springer dubbelpass trots att "alla" vet att det är antalet mil som ger resultaten.
För egen del blev det 152 km denna vecka. Får nu dra ner på mängden inför nästa Bore Cup-tävling.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Alex - 2013-12-15 22:01:12
Borde skärpa mig och börja springa från jobbet, nu när fötterna "håller lite bättre". Du är ett föredöme och stor inspirationskälla.
#2 lelle - 2013-12-16 08:51:28
Det alltid trevligt att följa din löparsida. Men jag undrar alltid. Hur i hela världen bär man sig åt för att inte tröttna på denna mängd löpning? Jag tycker man alltid behöver något nytt! Det enda som inte blir tråkigt är våra grundbehov som sova, äta t.ex ! Ha det bra!
#3 Lennart - 2013-12-16 17:43:52
Fantastisk vilken mängd du presterar. Det där med extra lång lunch ska jag också fundera på. Det skulle nog passa mig ganska bra. Ska tänka på det :-).
#4 Björn - 2013-12-16 20:08:45
Lelle, försöker så gott det går att variera löpningen genom att springa på nya ställen, göra småtokiga grejer och vara ute på rena äventyr, typ coast to coast. Att springa samma runda varje dag hade jag nog haft svårt för. Så visst behövs variationen! Drivkraften är ändå välbefinnandet i största allmänhet och glädjen över att faktiskt kunna springa så här mycket.
#5 lelle - 2013-12-16 22:14:40
Variation...Tack Björn. Här går det bara att springa åt andra hållet, får försöka hitta några ny rundor.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg