Jag har tagit in på Sleep Inn i staden State College, PA, efter 57 km ganska lätt löpning. Kvällen måste ägnas åt planering, bland annat motellbokning. Det vanliga blogginlägget ugår därför.

Keep on running!

Ännu en avstängd bro. Den här lyckades jag dock ta mig över och slapp därmed en omväg.

Pennsylvania har flest dåliga broar i hela USA. Som löpare drabbas jag extra hårt. Idag råkade jag ut för två broar som stängts av för reparation.

Broavstägningen häromdagen var alltså ingen engångshändelse. Jag anade att något var lurt här i Pennsylvania så jag googlade och tog reda på fakta. Jodå, vägmyndigheten (DOT) skriver på sin hemsida att man har störst problem i nationen. Vad man däremot inte skriver är att brounderhållet eftersatts under många, många år och att man nu åker "snålskjuts" på federala pengar. Efter ett antal broras med dödlig utgång gick president Obama tidigt ut med att den eftersatta infrakstrukturen, däribland broarna, skulle rustas upp.

I Pennsylvania finns det 25 000 delstatligt ägda broar. Genomsnittsåldern är 50 år. Är de i riktigtigt dåligt skick , vilket alltså många är, utgår federala medel.

Byggarbetsplatsen var obemannad så jag vågade trotsa avspärrningen. Tack vare att kärran har så stora hjul tar den sig fram över allt och jag fann en spång över vattendraget i bakgrunden.

Lyckligt över på andra sidan!

Idag följde jag heller inte  Jans lunchförslag om att äta på en bensinstation. Helt oväntat, dock lite väl tidigt, dök det upp en Mac Donalds och en sådan frestelse kan jag inte motstå. Jag valde 6:an, det vill säga de Luxe Meal large (extra mycket pommes frittes) och plussade på med en ice cream cone vanilla och en liten kopp svart kaffe. Det stod jag mig gott på de återstående 40 kilometrarna.

Idag besökte  jag en Best Buy (motsvarigheten till vår El Giganten) för att köpa en ny Nordamerikakarta till min gps. Min karta, ett litet chip, är ett par år gammalt varför bl a uppgifter om restauranger är opålitliga.

I butiken sa de att jag på Garmins hemsida själv kan uppdatera detta chip. Stämmer det? Jag trodde bara att det var den förinstallerade kartan, en Europakarta, som gick att uppdatera, inte den tillköpa Nordamerikakartan. Någon som vet?

Best Buy låg ute vid motorvägen. Den andra vägen ut till butiken fick heller inga fotgängare vara på, det fanns massvis med förbudsskyltar. Helt galet att en fotgängare inte ska kunna ta sig ut till ett köpcentrum. Det tyckte också mannen i informationsdisken på Best Buy. Fast jag misstänker att han var drillad att hålla med alla kunder och egentligen ansåg att jag var en idiot.

Slut på broeländet? Nej, vägen jag ska springa på imorgon är också avstängd på grund av broarbete. På hotellet hjälpte man mig dock med att finna en alternativväg.

Mitt hotell, Choice Suites, är bland de lyxigate jag bott på. Men det har byggts i rena ödemarken, här finns ingenting och heller ingen restaurang inne på hotellet. Uthungrad fick det därför bli tre portioner havregrynsgröt i micron, diverse "stulna" muffins från tidigare motell och annat hopplock. Jag äter som en häst men ser utmärglad ut och väger bara 129 pound. Hur mycket kan det vara?

Dagens distans: 55 km (skulle ha varit 50 om jag klarat bägge broarna).

Keep on running!

I Sverige försvann Gulf  på 80-talet (återlansering på gång) men här ser man denna kedja ofta. Just den här macken i Strongstown, PA, hade Jan föreslagit som lunchställe. Men jag sprang värdshus förbi, att äta på bensinstationer gillar jag inte. Men imorgon går det nog inte att undvika mackmaten. 

Som tonåring på 50- och 60-talet var allt från Amerika nytt och spännande. Idag har mycket av det amerikanska försvunnit så därför blir den här joggingturen rena nostalgitrippen för mig. 

Jag får se vrålåken och bensinstationskedjorna som försvann i Sverige. Gamla grillbarer, glassbarer, bowlinghallar och skyltar med namnen Exxon (Esso), Gulf, Mobil och Texaco ger angenäma rysningar.

Glassbaren Krispy Kream på hwy 222 utanför Ebensburg är för mig "det gamla lyckliga Amerika". Här var det packat med kunder och min ice cream cone var den största jag sett.

Backarna blir värre och värre. Idag var jag uppe på 700 höjdmeter och klättrade 325 meter på en dag . Det känns som om jag tagit mycket mera höjd men efter varje uppförsbacke följer en nästan lika lång nerförsbacke. Det blir väldigt mycket gång, ganska tråkig löpning. Backarna kommer att bli ännu värre. Dessbättre har benen klarat nerförslöpningen, jag bromsar för fullt och krypkör.

Dagens distans: 47 km

Veckans distans: 332 km

Keep on running!

Aj, aj! Det här var inte bra. Om jag följde skylten skulle omvägen bli ungefär en mil. Jag chansade och sprang på men över bron kom jag inte.

Broar är nålsögon. Broar kan också vara mycket farliga. Men värst är att råka ut för en avstängd bro vilket jag drabbades av idag.

Idag regnade det hela dagen. Ingen bra start men eftersom det var någorlunda varmt spelade det ingen större roll. Mina nya tajts visade sig dessutom vara rena "mirakelbyxan", jag höll mig torr och varm.

Inget verkade kunna stoppa mig denna dag, varken regnet eller en avstängd bro. Till skillnad från igår var jag stark, fokuserad och handlingskraftig.

Den här vackra bron över Kiskimetas River till staden North Vandergrift, PA, var dessbättre inte avstängd. Här fanns till och med gångbana på båda sidor.

Du som läst den här bloggen kanske minns problemet jag hade i Utah 2012 då en väg var avstängd på grund av snö. Då sprang jag också på trots varningar och löste saken genom att få någon att köra mig över fjället på sin snöskoter. Samma med den avstängda bron, jag struntade i skylten, jag kommer nog över på något sätt, trodde jag. Men där hade jag fel.  Det gick dock att ta sig runt hindret på småvägar och omvägen blev väsentligt kortare än om jag följt skylten.

På tal som skyltar. Den här skylten dök plötsligt upp utanför en gård. Ganska bra råd till en coast to coast-löpare, tycker jag.

Dagens distans: 52 km

Keep on running!

På Crossroads Motel var alla rum rökrum. Att standarden var låg kunde jag stå ut med men inte den hemska röklukten.

Mina föräldrar var rökare och det besvärade mig inte. Men när jag nu tvingas bo i ett motellrum för rökare, ja då lider jag.

Hur kan man vara så korkad att man tillåter rökning i alla rum på ett motell? Den frågan ställer jag mig efter att ha checkat in på Crossroads Motel i Leechburg, PA.

Jan hade förvarnat om att det var ett "Runemotell" (efter ultralöparen Rune Larsson som gillar sunkiga motell). Hade jag vetat att det bara fanns rökrum, ja då hade jag gladeligen sprungit en mil till för att få ett rökfritt rum. Visst, 45 dollar var billigt, men detta motell var det sämsta hittills även om jag bott på betydligt sämre under tidigare coast to coast.

Jag tycker alla motellrum borde vara rökfria, inte minst för brandrisken men också för att rökarna är i klar minoritet. Andelen rökare är visserligen högre här, 18 procent, mot 12 i Sverige. Utvecklingen  går dock mot rätt håll och idag är flera motellkedjor i USA rökfria, bl a Marriott och Comfort Suites.

Vackert men ack så jobbig terräng för en löpare.

Dagen kan beskrivas som en "skitdag". Förutom att motellet var dåligt gick löpningen tungt och backarna var knäckande. Och lunch på en bensinstation är sällan en höjdare. Det som håller mig igång är ofta just att ha något att se fram emot, t ex ett bra motell och en restaurang med lagad mat. Idag blev det inget av detta. Dessutom var bilisterna ovanligt ilskna och tutade på mig trots att jag höll mig på vägrenen. Morgondagen  blir säkert bättre, då väntar ett QuaIity Inn i staden Indiana.

Dagens distans: 37 km

Keep on running!

Handbromsen på framhjulet är oerhört viktig nu när backarna är så branta. Äntligen fungerar bromsen!

Idag fick jag handbromsen justerad på en cykelverkstad. Nu fungerar bromsen perfekt vilket kommer att minska påfrestningarna på benmuskler och knän.

Hittills har det varit nerförsbackarna som varit värst. Med en tungt lastad kärra och en dålig broms har jag fått bromsa med kroppen. Nu slipper jag det och nerförsbackarna kan bli någorlunda behagliga, kärran kan till och med vara till hjälp. Jessica Goldman tror jag inte hade någon broms på sin enkla kärra och hon lär därför ha haft det ganska besvärligt här i Appalacherna. Uppförsbackarna är tyvärr inget att göra något åt, där är det gång som gäller. Idag var några backar så branta att jag nästan tvivlade på att jag skulle nå krönet.

Dags för en bilfråga igen. Bilarna fanns i källaren på "presidenthotellet" i Canton, OH, och alla var till salu. Priserna var förvånasvärt låga, ofta 15 000-20 000 dollar för bilar i bruksskick. Jag vill veta märke, modell och årtal på dessa två gamla skönheter som kostade 27 000 respektive 83 000 dollar.

Dagens distans: 44 km

Keep on running!

Två av totalt 13 etapper i Pennsylvania är nu avklarade. I denna delstat kommer jag att springa cirka 60 mil, förmodligen ganska jobbiga mil eftersom det går upp och ner hela tiden i Appalacherna.

För den intresserade lägger jag ut mitt körschema

17-22 juli  http://goo.gl/maps/b5zLb

23- 29 juli http://goo.gl/maps/sCwcd

Keep on running!

Janice Glover, 74 år, vid jukeboxen på Y-Inn i samhället Rogers i Ohio, inte långt från gränsen till Pennsylvania. Klicka på bilden så ser du menyn (jag åt rätten skriven med röd text- hemlagat till 100 procent).

Hon lägger i en quarter i jukeboxen och spelar ortens stolthet, countryartisten Zach Paxson. Vad tycker du? frågar hon.

-He is very good. I like him, svarar jag sanningsenligt.

Nog låter country mycket bättre i sin rätta miljö, det vill säga i USA? Och nog smakar hamburgarna mycket bättre här än hemma? Jo, så är det nog.

Jag har stannat till i det lilla samhället Rogers, någon mil från gränsen till Pennsylvania. Här finns en mack, en Dollar General och matbutiken Save-A-Lot. Och så förstås Y-Inn, vägkrogen som ligger mitt i en vägkorsning.

Y-Inn och ett vackert men förfallet trähus i Rogers, OH.

Där inne kommer jag i samspråk med krogens ägare, 74-åriga Janice Glover. Det är musiken som förenar oss. Jag nämner i förbigående att jag gillar Loretta Lynn. Då lyser hon upp, det gör hon också. Och så nämner hon en rad andra countrysångare, flera var också mina favoriter.

-Kom här, säger hon, och visar en liten porträttsamling på väggen med countryartister.

Där finns en bild på Zach Paxson, en för mig helt okänd person.

-Han bor här, han skriver själv sina låtar och tittar ibland in här. Vi är så stolta över honom!

Och så tar hon fram en liten enkel kamera och fotograferar mig. Jag ska också få hänga där på väggen. Vilken hedersbetygelse!

Janice är sexbarnsmamma, är född i Rogers och har bott här i hela sitt liv. Hon började som anställd 1974 och tog fem år senare över rörelsen. Hon säger att hon tänker arbeta så länge hon orkar, en vanlig inställning bland amerikaner. Utan att veta det, tror jag restaurangrörelsen går riktigt bra, enda riktiga matstället i området . Varje fredag invaderas dessutom Rogers av tusentals besökare till en stor auktion som funnits här sedan 50-talet. Ja, det är auktion de flesta av veckans dagar  men just fredagens är den största då det säljs loppisprylar. Tur att jag kom en onsdag så jag fick ett bord.

Jag är i Pennsylvania, min tolfte delstat. Vackert, lummigt och backigt. Imorgon korsar jag mäktiga Ohiofloden.

Jag var lite vild och busig, vek av från stora vägen och fann den här underbara vägen.

Jag råkade ramla in i en parad anordnad av ortens brandförsvar. Brandmännen är hjältar här i USA, i Sverige skulle denna parad vara otänkbar, inte kan skattepengar användas till detta.

Dagens distans: 45 km

Keep on running!