Kellee Thompson säljer fyrverkeripjäser året runt på Warehouse firevorks vid en motorvägsavfart mitt ute i ödemarken.  Affärerna upgges vara lönsamma men butiken ser förfallen ut.

Amerikanen gillar inte bara vapen utan också fyrverkeripjäser.  Affärerna är i full gång inför självständighetsdagen Fourth of July. Jag fick en inblick i den lisvfarliga hanteringen.

Jag har svängt av vid Creston Junction, en motorvägsavfart på I80  21 km öster om Wamsutter. Det är ren ödemark och det enda som finns här är en butik för fireworks, det vill säga smällare och raketer. Jag var här 2012 och stannade till för en cola eftersom det är den enda "service" som finns på den 65 km lång sträckan mellan Warmsutter och Rawlins, Wyoming.

En och annan bil stannar till vid butiken som mer ser ut som ett skjul. Besökarna är långväga, en kommer från Alaska, en annan från Colorado. Just i det här countyt får man sälja fyrverkeripjäser, annars är det förbjudet i många områden.

Inne i den trånga butiken arbetar tre kvinnor, Jag blir vänligt bemött trots att jag inte ska handla det vanliga sortimentet utan bara vill ha lite att dricka. Jag blir bjuden på Pepsi och vatten. Fler av kunderna vill få produktern demonstrerade och kvinnorna provskjuter utanför butiken. Det verkar lite farligt att panga  så här nära ett stort ammunitionslager (bakom butiken finns dessutom containrar fulla med smällare och raketer). Inne i butiken har man tänt på en sticka, det bolmar.

-Jag hoppas att ni vet vad ni gör? säger jag lite förskräckt. Stickan ska senare användas för att tända på vid provskjutningen utanför.

När provskjutandet upphört sätter jag mig utanför och äter min medhavda lunch. Då kommer kvinnorna ut igen för att ta en rökpaus. De står alldeles intill butiksväggen, röker helt ogenerat trots att det finns en skylt om rökförbud. Jag är faktisk lite skraj att allt ska flyga i luften. Barndomsminnet från 50-talet då Hanssons Pyrotekniskan i Högsbo industriområde exploderade kommer i blixtbelysning.

När rökpausen är över fyrar kvinnorna av några fräsande saker bara för skoj skull. Dags att dra. Får det verkligen gå till så här? tänker jag och hastar vidare mot Rawlins.

Att jag passerat ContinentalDivide två gånger tror jag aldrig hänt under ett coast to coast. Bilden tagen drygt en mil väster om Rawlins.

Idag var det igen härlig medvind. Men avsaknaden av ritkig lunch och att sträckan var både lång och backig gjorde löpningen besvärlig. Jag nådde först motellet när det blivit mörkt. Laundromaten utanför Econo Lodge hade stängt och jag fick gå långt för att hitta en nattöppen. Morgondagen blir en rysare- 75 km till Elk Mountain och osäkert om det finns något rum på hotellet där.

Dagens distans; 65 km

Keep on running!

Pastor Dean Switzer upplät baptistkyrkan i Wamsutter, WY, till mig. Jag fick en "tiorummare" med utmärkt wifi, kontor och gratis fika. Kyrkan mindes mitt besök i Wamsutter 2012. Min "motprestation" blev en donation till kyrkan samtidigt som jag deltog i bibelstudiere tillsammans med  ett tiotal församlingsmedlemmar.

Stormbyar, kallt, duggregn och stans enda motell fullbokat. Vad gör man? Att i det läget campa lockade inte.

När nöden är som störst, är hjälpen som närmast. När jag idag frusen anlände till Wamsutter, ett samhälle med 450 invånare, ett truckstop, ytterligare en bensinstation, två restauranger och en baptistkyrka, visste jag på förhand att motellet var fullbokat. Hade detta varit mitt första coast to coast, ja då hade paniken varit nära. Nu var jag knappt ens orolig. Jag kände på mig att Wamsutter skulle ta emot mig med öppna armar. Här var jag ju en känd figur sedan löpet 2012.

Jodå, man mindes mig. Till och med polisen kom ihåg mig. Jag blev hänvisad till kyrkan. Där upplät pastorn hela kyrkobyggnaden till mig och församlingsmedlemmar frågade ut mig om löpningen.

Det låga oljepriset har slagit hårt mot energirika stater som Wyoming med stora tillgångar på kol, olja och gas. När jag var här våren  2012 var det i slutet på oljeboomen. Att det då var goda tider märktes. Idag är det som om luften gått ur. I området runt Wamsutter borrades det för fullt efter gas, nu sker ingen borrning, mängder av anställda har sagts upp och gasutvinningen är knappt lönsam. Med få arbetare på orten tvingades dessutom ett av de två motellen stänga.

-Vi borde satsa på turistnäringen, vi har en intressant historia att berätta, säger en av de äldre församlingsmedlemmarna.Själv jobbade han i en urangruva i Wamsutter men när Frankrike sluta köpa stängdes gruvan.

Ett glädjehopp vid Continental Divide, gränsen som avgör om floderna ska rinna ut i Atlanten eller i Stilla Havet. Bilden tagen strax utanför Wamsutter, WY. Nu borde det vara mest nerförsbacke för mig men än har jag inte nått högsta punkten.

Över en tredjedel av distansen avklarad. Dessutom en 40-milavecka. Hur många svenskar sprang längre?

Dagens distans 47 km

Veckans distans: 402 km

Keep on running!

Micah Parrish på Dusty Trails Café i Point of Rocks erbjöd mig husrum och en Steve. Plötsligt var dagen räddad!

Det finns en lösning på alla problem. Det är vad jag lärt mig efter alla coast to coast. Idag när det var väldigt deppigt dök plötsligt en lösning upp.

Nej, jag behövde inte campa. Tur var väl det för det är ganska kallt nu (11 grader), blåsigt och regnskurar. När jag kom till bensinstationen i  Point of Rocks efter 42  km löstes plötsligt mitt motellproblem. Stationen hade byggts ut sedan jag var här för fyra år sedan, fått en restaurang.

Ägaren, Micahael Parrisch med flickvän Lilian Palmer (journalist på Green River Star newspaper) förbaramde sig över mig, öppnade sitt hem och erbjöd mig en sängplats. Dessutom kommer han i morgon att köra ut mig till den plats där jag avslutade dagens löpning.

Imorgon när jag kommer till Wamsutter har jag heller inget motell. Spännande, men det löser sig säkert.

Dagens distans: 53 km

Keep on running!

Rena lyxboendet jämfört med vad som väntar mig under lördagen och söndagen. Bilden från Green River, WY. Stan har 12 000 invånare, lever till stor del på gruvnäringen och här finns mycket slumbebyggelse.

Jag tvingas campa två nätter i rad. Lyckades inte med en Steve i Rock Springs och nyss fick jag beskedet att det enda motellet i Wamsutter är fullbelagt på söndag.

Känns lite olustigt. Jag har ingen vana vid camping och har rätt dålig utrustning. Dessbättre ska det inte bli så kallt nattetid.

Målet idag är en Rest Area (Bitter Creek) längs I80, 65 km från Rockn Springs. Jag kollade vad det skulle kosta om en taxi åkte ut och hämtade mig och nästa dag körde mig tillbaka. Den tur- och returresa skulle kosta 258 dollar, alltså över 2 000 kronor. Tänk vad man kan spara pengar på att campa!

Osäkert om det blir någon rapport från mig på söndag.

Keep on running!

Tyvärr ett kortfattat blogginlägg på grund av dålig internetanslutning och att min hemsida legat nere. Allt dock väl. Har idag nått Rock Springs.

Morgondagen oviss. Tanken var att fixa en Steve men det har jag inte lyckats med. Därför pekar det mesta på att jag för första gången tvingas sova ute. Dock ingen fara, är i mitt livs form.

Passar på att lägga ut Jans senaste video, som han klippt ihop hemma i Sverige. Den handlar om mina frukostvanor. Smaklig spis!

https://www.youtube.com/watch?v=06Jrpz-m71k&feature=youtu.be

Dagens distans: 62 km

Keep on running!

Little America är ett trevligt och stort truck stop mitt ute i ingenstans. Motelldelen är uppbyggd som en liten stad med en kyrka. Här har jag varit två gånger tidigare, tyvärr hade den fina restaurangen bytts ut mot ett café med bara hamburgermat.

Tänk om det vore så enkelt som att bara springa fem mil varje dag. Allt annat kring löpet tar tid och kraft, t ex datastrul.

Ja, dataproblmenen var allvarligare än vad jag skrev om igår . De riskerade faktiskt att stjälpa hela löpet. Utan en fungerande dator går det inte (i alla fall inte för mig). Önskar att jag som Rune Larsson kunde springa fri som fågeln, boka motellen på plats och om det inte fanns något ledigt rum bara springa vidare till nästa motell eller resa mitt tält. Nej, jag är alldeles bekväm av mig.

Datastrulet gjorde att det blev en orolig natt. Det var inte mycket som fungerade på datorn efter min "uppfräschning". Men tack vare en storartad insats av webmaster, min son Nils som är i databranschen, är det mesta ordnat nu. Jag lovar, inte ens en hyfsat datakunnig person, hade kunnat reda upp vad jag ställt till med. Nils "kapade" min dator, fjärrstyrde den över Skype, och efter 50 minuter var han klar. Återstår nu bara lite finputs.

Det är nu tredje gången jag drabbas av mycket allvarliga dataproblem. De tidigare gångerna har det handlat om vattenskador, det skall jag i alla fall inte behöva råka ut för i år eftersom jag har datorn förvarad i ett vattensäkert plastfodral.

Nya svårigheter väntar i övermorgon. Jag har efter Rocksprings inte lyckats fixa en "Steve" (transporthjälp) och risk finns att jag tvingas campa. Men även det löser sig nog.

Dagens fråga: Hur lång tror ni backen på gårdagens bild kan vara mätt från där jag står till krönet i fjärran?

Dagens distans: 45 km

Keep kn running!

Storslagen natur, enorma backar- Wyoming hänför mig. Som svensk gläds man också av alla vackra Volvo lastbilar på I80.

Jag är på sen ingång till motellet i Lyman, Wyoming. Klockan är lite efter 20, solen står lågt, joggingvagnen och min krökta rygg kastar långa skuggor på vägbanan och i diket kväker grodorna.

Jag har vikt av från den brusande motorvägen. Så här strax innan skymning brukar vinden upphöra, allt blir stilla och man hör naturens ljud så tydligt. Samtidigt  ökar stresspåslaget- ska jag hinna fram innan det blir mörkt? Jo, jag hinner, jag är stark idag och känner att jag har stenkoll på allt. Trots att jag nu konstant befinner mig på över 2 000 meter verkar kroppen inte lida av detta.

Wagon Wheel Motel, ett "Runemotell", dvs ett motell som nog Rune Larsson skulle gilla. OBS, dom skyltar med att man har färgtv.

Dagens motelltrassel snarare särkte mig. När jag sent om sider anlände till det motell jag först försökt komma i kontskt med, Wagon Whell Motel i Fort Bridger, visade det sig att det faktiskt var öppet. Man hade inte brytt sig om att lyssna på mitt intalade meddelande. I det läget var jag inte intresserad av ett rum utan sprang vidare till nästa motell nio km längre bort,Gateway Inn i Lyman. Det innebär att jag idag får nio km kortare till nästa motell.

Jag har haft internet- och datastrul här.  Dessutom har jag råkat ställa till de så att det svenska tangentbordet inte funkar.

Dagens distans 64 km

Keep on running!

När jag nu på morgonen drar iväg till nästa ställe har jag inget motellrum. Lite läskigt men det lär lösa sig.

Idag var det tänkt att jag skulle checka in på ett motell i Fort Bridger, WY. Jag har tidigare bott här men motellet svarar inte. Telefonsvararen är igång, allt verkar normalt, bara att ingen svarar. Jag har kontaktat speceriaffären på orten för att höra om motellet har lagt ner, har också kontaktat andra motell och beskedet är att motellet kanske ännu inte öppnat för säsongen. Risk är nu att jag kanske måste springa ytterligare någon mil och igen få en mycket lång dag.

Ja, så där är det. Nu har ni fått en liten inblick i en coast to coast löpares vardagsproblem. Ofta är det inte själva löpningen som är problemet utan en massa andra saker.

Keep on running!