Kommentarer på Två månader kvar till start
Den 30 april rullar jag ut från den lilla kuststaden Lincoln City utanför Portland i Oregon med sikte på New York. Utrustningen är i toppskick men är föraren det? Tröjan på bilden tar jag på först vid målgång 102 dagar och 508 mil senare- europeer verkar inte stå högt i kurs i dagens Amerika. Foto: Waldemar Hansson
Same procedure as every year. Upplägget på mitt nionde coast to coast blir likartat de tidigare. Men för första gången är jag inte lika säker på att det ska gå vägen.
Tycker att det börjat gå tyngre. Jag har saktat arbetat upp mig till veckodistanser på tio mil men det krävs lite mer för att kroppen ska klara fem mil om dagen under 100 dagar. Bör fram till starten ha några 15-milaveckor. Att enbart lita på rutinen går inte.
Det knep jag får ta till när löpningen går långsammare är att vara ute fler timmar på dagen. Det kräver att jag startar tidigare på mornarna, gärna vid 7-tiden, helst inte senare än 08. Det har jag sagt förr men varit svårt att hålla. Någon mörkerlöpning ska det däremot inte bli, det är livsfarligt.
Det bästa råd jag kan ge dig som funderar på något liknande, hemma eller utomlands, är att vara extremt försiktig, särskilt i trafiken. Jag upplever att det blivit värre med åren. Livrem och hängslen i alla sammanhang, försöker undvika alla risker. Som 77-åring är jag rent fysiskt sämre än de flesta andra löpare så jag måste förlita mig mycket på rutinen.
Monotonin, de oändliga raksträckorna, backar som aldrig tycks ha något slut, hemska väderförhållanden och ett slit 8-12 timmar om dagen har jag hittills klarat bra. Jag får ju samtidigt träffa en massa hjälpsamma amerikaner, har nästan aldrig fått en taskig kommentar eller ett illa bemötande, nåja det ska väl vara från polisen i såfall. Och jag får se det som de flesta turister sällan ser: landsortshålorna, mina favoriter.
Det som håller mig igång tror jag ändå är belöningen som alltid väntar efter dagens slit; jag får sluta att springa, jag få vila ut på ett ofta fint hotell, tappa upp ett varmt bad och lägga upp en Snickers och Coca Cola på badkarskanten, gå ut och äta gott och sedan blogga på kvällen. Bloggandet ger mig mycket, ska försöka göra det varje dag men baksidan är att det tar tid och inkräktar på sömnen. Hittills har jag dock klarat mig på 5-6 timmars sömn.
Rutten går genom tolv delstater och är ganska lik tidigare, dock inte i Pennsylvania och i New Jersey. Som vanligt stannar jag till i Gothenburg i Nebraska. Jag hade gärna sluppit att ha målgång i New York men enklast att därifrån ta sig hem. Varenda dagsetapp är noga planerad.
Jag återkommer om planeringen. Närmast väntar två tävlingar i Sverige, Solvikingarnas vårtävlingar 32 km och Finnsjön backyard. Och så har jag blivit inbjuden till VOX Ultrafest i Växjö där jag kommer ett berätta om äventyrslöpning.
Idag hölls sista deltävlingen i Bore Cup. Snöpligt nog missade jag med 10 sekunder ett tågbyte i Uppsala så det blev inget tävlande men säkrade ändå i samandraget en tredjeplats i M70.
Glad ändå efter missen i Bore Cup. Foto: Waldemar Hansson
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 John Jensen - 2025-03-01 21:35:07
Lycka till! Ser fram emot intressant läsning hur det än går.
#2 Pontus - 2025-03-02 08:07:52
Ja lycka till. Ska bli sjukt kul att följa dig. Hur du orkar är ofattbart och en otrolig inspiration för oss vanliga dödliga.
#3 Lennart Venemalm - 2025-03-02 10:48:11
Synd att du missade Bore Cup. Vi saknade dig!
Lycka till i USA!
#4 Ed. - 2025-03-02 15:47:54
Blir det inte en sväng in i svenskbygderna i Minnesota? Det är ett minne som levandehålls, se exempelvis https://gustavus.edu/ eller https://www.concordialanguagevillages.org/languages/swedish , som ligger nära Minneapolis resp Bemidji.
#5 Thomas Eriksson - 2025-03-02 22:41:08
Tycker du ser stark ut. Tror att ditt amerikalöp kommer gå bra. Ser fram mot att läsa dina bloggar
#6 bokhandlerskan - 2025-03-04 09:52:23
Heja!