Kommentarer på Veteranerna var bättre förr


Erik Östbye, här på Slottsskogsvallen med barnbarnet Klas i samband med Göteborgs Marathon 2005. Erik är en av Sveriges främsta veteranlöpare genom tiderna. Som 56-åring sprang han en mara på 2.27, ingen är i närheten av alla hans åldersrekord. Erik blev 90 år och gick bort 2010. Foto: Stefan Litzén.

"Är dagens äldre löpare rappare än dom på 80-talet?", frågade signaturen Bengt här på bloggen. Nej, veteranlöparna idag är generellt betydligt långsammare med undantag för de yngsta veteranerna.

Förr fanns inga karbonskor, avancerade träningsklockar, internet, knappt heller träningsprogram, löpartidningar eller löpargrupper. Ändå gjorde maratonlöparna på 80-talet och tidigare fantastiska prestationer trots att gruppen inte var särskilt stor. Varför?

Jag har inget bra svar. Själv sprang jag mitt första maraton 1982, några år tidigare hade joggingvågen redan rullat in i Sverige. Då var tider, resultat och hur många mil man sprang i veckan viktigare även bland vanliga motionärer.  Kanske var det en del av förklaringen? Knappt någon talade om friskvård även om de flesta av oss hade på känn att löpning nog var bra.

Det är förvånande hur många av de gamla åldersrekorden som forfarande står sig. Några av Kjell-Erik Ståhls rekord har slagits men förklaringen där ligger mycket i de nya karbonskorna. Förstår att Stålet känner viss bitterhet.

Jag har gjort en djupdykning i statistiken och finner att det är egentligen bara i de yngre veteranklasserna (35-40 år) som det satts nya åldersrekord under de senaste fem åren. I övriga åldersgrupper står man och stampar med några lysande undantag.  Därför undrar jag om Erik Östbyes alla åldersrekord eller Bibbi Linds (3.36 i K70) någonsin kommer att slås.

Tabellen nedan visar att det ofta skiljer 10-30 minuter till åldersrekorden när man jämför årsbästatiderna med resultaten från 2024 och 2014. Resultatet blir likartat om man går ytterligare några år tillbaka. Dystert.

Men det finns en svag tendens till att veteranressultaten ändå sakta är på väg uppåt. Det gäller dock inte klasseerna M45, M50, M55 och M60 där tiderna står och stampar.

Karin Schön, Maria Dasler, Mustafa Mohammed, Hanna Lindholm är några av dagens veteraner som ändå visar att det går att slå åldersrekorden. Och en comming man är en jämnårig med mig- Bo Persson i Örebro AIK. Han är överlägsen i M75 och nästa år ska han börja springa maraton. Kanske kan ha rent av slå en av dagens äldsta och bästa veteraner, Anders Hansson från Vilsta IK.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Ed. - 2024-12-03 09:48:48

Om du på marathon jämför mediantid, antal under 3h, och tid för plats 100 (motionär, elitmotionär, elit) med andel svenskar i arbete, så har du en statistisk signifikant korrelation.

Alltså: när svensken har ett arbete att gå till, så kan hon planera sin fritid, träna och tävla. Har hon inget arbete, så upptar hela hennes liv kampen för att få ett arbete, dygnet runt, och då blir träningen lidande.

Det tar ett par år att tappa konditionen när du blir utan arbete, och flera år att komma in i tävlingsform igen när du åter har fått ett arbete.

Man kan tro att en arbetslös har all tid att träna, men det är faktiskt tvärtom. En arbetslös försakar allt, inkl träning, för att få ett jobb.

Ser du trenden i stort har vi en hög andel i arbete fram till 90-talet, samtidigt som många springer fort på marathon. Efter 90-talskrisen återhämtar sig aldrig andel svenskar i arbete, inte heller återhämtar sig mängden svenskar som springer fort.

I detalj kan du söka siffror på andel i arbete från SCB och jämföra med Sthlm marathons resultatlistor, göra en statistisk analys och du får ut en statistisk signifikant korrelation.