Kommentarer på Dag 22: Kyrkan räddade mig


Pastor Joe Blonski i St. Johns Catholic Church lovade mig en steve imorgon. Precis bakom honom på ett övergångsställe blev en nunna  för två år sedan överkörd och dödad.

Om det är mer än åtta mil mellan motellen krävs det kreativa lösningar. Så långa sträckor mäktar jag inte med. En steve kan då vara lösningen.

När jag idag anlände till staden St. Johns (3 500) invånare trodde jag det skulle vara lätt att ordna transporthjälp, dvs en steve, inför morgondagens megaetapp på dryga åta mil till Zuni, New Mexico. Men alla jag frågade sa nej. Och mitt mejl till Chamber of Commerse besvarades aldrig. Det såg riktigt dystert ut ända tills jag mötte en äldre man på huvudgatan. Det visade sig vara pastorn i katoliska kyrkan, Joe Blonski,  och han erbjöd på stående fot att hjäpa mig.

Imorgon kommer han att köra ut mig i bil ca cirka tre mil så att etappen blir möjlig. Inget fusk, jag har redan sprungit motsvarande distans.

St. Johns gav intryck av att vara en spökstad. Motellet till vänster var nerlagt och flera butiker på huvudgatan var också nerlagda eller förde en tynande tillvaro. Mitt hotell, som en gång varit ett fint Days Inn, var väldigt slitet.

Köpare saknas. Något deprimerande att springa i dessa fattiga trakter.

Dagens distans: 49 km

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 b_å - 2019-03-08 08:10:05

Än en gång ett stort TACK för dessa fantastiska reportage från ett annorlunda perspektiv än vad vi annars kan läsa. Köpte med inspiration från dej, ett par Lidl löparskor(nu 249:-) men alldeles för tunna och "sladdriga" för att passa mej, får bli vardagsskor istället för de är jätte snygga. Mina absolut favoriter är Hoka OneOne, Pete Kostelnick använde märket på sin rekordtid, som en parentes.
Allt Gott !

#2 sverker - 2019-03-08 08:38:57

många jobbar och handlar väl i närmsta större stad inom pendelavstånd och här bor man kvar billigt? Dessa träffar ju aldrig Du på vardagarna?
Kristina Paltén (Ja hon är från Piteå och tagit namnet efter palt!) hade sprungit 8 mil när hon överraskades av solnedgången-snabb kl 18 - samma breddgrader som Du 38. I Iran måste man springa på samma sida (!) som trafiken och den var hänsynslös! Hon satte en stingpinne på kärran. Går det lokalbussar, tåg? Ett motell är nog ingen kassako? Intressant med höghöjdsanpassningen att det går så fort? En träningsidé - höga träningsläger. IBM-projektet på Kilimanjaro ansågs inte så lyckat när det begavs sig. Kenyanerna åt middag vid 18 - bönor och te sen blev det inget mer.

#3 Klas-Peter Suneson - 2019-03-08 10:37:36

I Sverige har vi väl inte någon röd jord? Även här hemma står kyrkan bemannad kvar på landsbygden, medan all annan service, tenderar att försvinna bort, i den allmänna urbaniseringen. Du skulle kunna betraktas som en pilgrim, även om din rutt inte följer de medeltida katolska vandrings vägarna. Men liksom pilgrimen var/är en inspirationskälla för många, stämmer det bra med dig. Jag är delaktig i Svenska Kyrkan med att återöppna en del av den helige St Sigfrids vandringsväg genom Bankeryds socken. Hans väg över "Junakop", till Skara mot Nidaros. Vi kallar nu leden för Norra St Sigfridsleden.
Keep on running!

#4 Bibbi Lind - 2019-03-08 18:22:06

Väldigt spännande att följa dig och mycket bra levande berättelse hur du har det och hur livet kan vara i ett så stort land utanför storstaden som vi inte så ofta får kännedom om i svensk massmedia. Imponerad av att du fixar alka hinder som dyker upp!

#5 sverker - 2019-03-08 20:06:40

uppe i Bergslagen finns "Röda Jorden" i trakten av Skinnskatteberg - där har man framställt järn sedan 400 före Kristus. Det är alltså järn det handlar om. Varför jorden i Arizona är alkalisk måste väl bero på kalk?