Kommentarer på Snurrigt värre i Birkastan


Gata upp och gata ner. Det blev en runda på totalt 25 km genom att springa på varenda gata i Birkastan, Atlasområdet, Norrtull och fram till Odenplan.

Jag möter unga mammor och pappor på väg till förskolan med sina barn i barnvagn. Jag, en 70-årig pensionär, är också ute med min vagn men på ett långpass.

Mina långpass utgår i regel från bostaden i Birkastan. Jag springer norrut, söderut, västerut eller österut, vindriktningen får styra. Det är medvind som gäller. Sedan tar jag kommunala färdmedel hem. Men ibland kan dessa långpass mentalt kännas väldigt långa. Då får man vara lite kreativ och hitta på något annat.

Alla som ägnar sig åt ultralöpning vet att det är inga som helst problem att tillryggalägga stora distanser på en begänsad yta. Men de flesta joggare förstår inte hur någon kan springa flera mil på en idrottsplats eller en rundbana som mäter några kilometrar. Måste vara monotont. Andra kallar det idioti.

Så tyckte jag också tidigare innan jag började glida över lite mot ultrahållet. Fast att springa på en 400-metersbana under flera timmar är inte min grej. Men att hålla sig inom ett begränsat område känns lätt när man springer långt. Det är inte monotont och det känns som att man har koll på läget. Skulle jag krokna, ja då är det enkelt att ta sig hem eller till målet.

En variant är att springa i sina hemkvarter och den modellen tillämpade jag idag. Just att springa i stadsmiljö tycker jag känns lätt, man tar kvarter efter kvarter och det finns alltid mycket att titta på. Jag har t ex sprungit en sträcka motsvarande en halvmara på min egen gata, Tomtebogatan. Och ibland har jag varit med i grupper som "intagit" Östermalm, Norrmalm etc, det vill säga sprungit på varenda gata inom en stadsdel. Bernt Hedlund, som ska springa med mig de två första dagarna på stundande coast to coast, är kanske den ende som under en dag sprungit på varenda gata på Södermalm. Snacka om långpass!

Just i februari blir det lite mer löpning än vanligt. Jag är ju med i "tävlingen" Spring tills du stupar". Jag har en hemlig plan där men den avslöjar jag först sista dagen . . .

Hur jag ligger till i den svenska upplagan kan du se här. Att kilometerangivelserna inte riktigt stämmer överens med vad jag dagligen uppger på bloggen beror på att i Spring tills du stupar får man också räkna in gång. Idag blev det 25 km löpning och 5 km gång. Gången, som fick avsluta dagen, kändes som rena medicinen.

Keep on running!

 

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 sverker - 2018-02-15 11:44:04

det finns ett 24-timmarslopp på löparbana i London. Max 45 deltagare. Vinnaren brukar göra cirka 25 mil. Snurrigare är maran på vattentornet i Örebro - vad är max deltagare där egentligen?

#2 sverker - 2018-02-16 08:18:42

453 varv - 63 startande - segertid 3.07.

#3 sverker - 2018-02-16 08:19:42

varvräknare - håller de reda på detta själva eller hur kollar man alla 63?

#4 Ingmarie Nilsson(blog.yoging.se - 2018-02-16 14:29:51

Bara man slipper trafikljus. Hur håller du reda på var du varit/inte varit?

#5 Tyvärr - 2018-02-16 23:37:11

Jag är less nu slutar jag läsa all skit som inte handlar om det som skulle vara friskvård och avkoppling, Bara en massa skit. Skärp er !

#6 BJörn - 2018-02-16 23:41:29

Ja, det är lätt att missa någon gata. Men hemmakvarteren känner jag såpass bra så där är inga problem. Men skulle jag t ex "inta" Södermalm hade det krävts noggranna kartstudier innan. Bernt Hedlund, experten på det här, brukar börja med att slå en ring runt området och sedan dela upp området i några sektioner som betas av gata för gata.
Springa runt vattentornet i Örebro har inte lockat. Förmodar att löparna där hade chip som höll rätt på varven och tiderna.