Kommentarer på Lika men ändå olika


Tillsammans med Max Själin på en löptur runt Kungsholmen.

För mig har det blivit en massa maror men inte ett enda ultralopp. Med Max Själin är det preccis tvärtom. Idag tog jag en löptur med denne 25-årige ultratalang, som pluggar i Umeå till gymnastik- och matematiklärare.

Mycket förenar oss men mycket är också olika. Han gillar terränglöpning, jag är helkass på det. Han gillar att springa uppför, jag vill ha asfalt och platta banor.. Han tävlar på 100 miles (16 mil), jag springer som längst 42 km.

Men vi springer båda långt och mycket. Max tränar uppåt 15 mil i veckan, där låg jag för något år sedan men är nu nere på 10-12 mil. Max springer också med en baby jogger  och det var egentligen barnvagnen som förenade oss. Max tog kontakt med mig och ville veta hur det är att springa med vagn efterssom han planerar att göra några äventyrslöpningar.

-Vad tror du om att springa runt Östersjön? frågade han under dagens löptur.

Ja, det blir en nätt liten tur, 580 mil eller cirka 80 mil längre än ett coast to coast och säkert också jobbigare och farligare. Det finns en hake med ett sådant löp: man måste passera Ryssland och den ryska exklaven Kaliningrad, inte mina paradis på jorden precis. Men skulle Max lyckas blir han kanske ende svensk som gjort detta, inte ens legendaren Bertil Järlåker har gjort det.

Närmaste utmaning för Max blir att i sommar springa klassiska Western States i Kalifornien. Det är ett 100 miles traillopp, som under perioden 1994-2007 fullföljts av endast fem svenskar.  Starten är i Squaw Valley på cirka 2 000 meters höjd och målgång i Auburn på 300 meter, nerför alltså men säkert inte lättare för den skull. I slutet av april under mitt coast to coast befinner jag mig i dessa trakter och springer i motsatt riktning, uppför alltså. Men jag springer på asfalt och kan stanna till vid trevliga caféer. En västanfläkt mot Western States även om jag måste klättra 900 höjdmeter på en av dagsetapperna som mäter 50 km.

Här följer du Max på hans blogg.

Keep on running!

PS

Precis när detta blogginlägg skrivits klart ringer telefonen och jag får veta att jag blivit farfar. Grattis Conny och Nisse till flickebarnet!

Lilla Ebba föddes den 9 februari klockan 17 på BB Sophia.  Här i pappa Nils trygga famn.




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Thorbjörn - 2016-02-09 21:29:52

Ett Grattis även till "Stålfarfar"!!!

#2 bureborn - 2016-02-10 08:03:46

Grattis farfar!
Tänker när jag läser om din löptur med Max att jag borde göra det där oftare. Alltså socialspringa med andra. Ett fantastiskt sätt att få till en pratstund med sina vänner!

#3 Rick - 2016-02-10 09:20:24

Hej, hur går planeringen inför USA? Det skulle vara intressant att höra om processen både vad gäller det fysiska och det praktiska med mer om färdväg, utrustningsförsörjning, boende etc.
Rick

#4 Helene - 2016-02-10 11:19:41

Grattis till flickebarnet farfar Björn.Funderar om jag är lite konstig som helst tränar ensam men det är den enda stunden jag har med bara mig själv annars har jag människor runt omkring mig i stort sett hela tiden.

#5 Helene - 2016-02-10 19:18:55

Och nu såg jag bilden på den lilla-blir alldeles kär i henne.Grattis till föräldrar och hela familjen.Det är en vacker gåva

#6 Björn - 2016-02-12 10:59:34

Burborn: Ja, ett utmärkt sätt att känna folk. Kanske inte så ofta man springer med bara en löpare, däremot hänger jag ofta med på diverse grupplöpningar och dom tycks bli allt vanligare. Som tidningsman blev det tyvärr bara några intervjuer med diverse höjdare, annars hade jag i bakhuvudet en intervjuserie där jag skulle springa med ett antal vd:ar i börsbolag- tänk vilka grodor som skulle hoppa ur deras munnar när de blev trötta!

Rick: Du har rätt, jag har inte berättat mycket om mina förberedelser inför stundande coast to coast. Men det kommer. Och det blir riktigt grundliga genomgångar. Är faktiskt ännu inte klar med planeringen av rutten. Som du vet kommer jag att springa SFC-Boston och just nu sitter jag och planerar rutten genom Kanada. Det tar mycket längre tid än planerat och egentligen borde jag kanske ha överlåtit hela jobbet på min bror Jan men det finns också fördelar med att ha gjort jdet själv.

--
Farfar ja, herregud man inser att man blivit gammall. Bara inte Ebba kallar mig för stålfarfar . . .

#7 Klas-Peter Suneson - 2016-02-12 19:45:12

Jätteroligt att familjen Suneson växer! Stort grattis till föräldrarna och stort lycka till till Er alla.
En hälsning varm från Bankeryd.

#8 Elisabeth Nordin - 2016-10-17 18:47:08

Hej! Jag har ett antal fotoalbum från 1800-1920? tal på en familj Suneson. Har fått dessa av Doris Suneson, gift i första äktenskapet med min far Gösta Nordin och i andra giftemål med NilsAdolfsson. Hos sa till mig att hon endast hade en kvinnlig kusin utan barn och därför fick jag dessa i "arv", Jag undrar nu om ngn av er släktforskar och kan vara intresserad av dessa foto. Min e-post är elisnordin@gmail.com