En handduk bakom loparmossan dampade hettan lite.
Idag onsdag var det ocksa otroligt varmt- heatindex nadde 105 F (40-41 grader). Jag forstar det inte men jag lyckades ta in gardagens forsening. Nu har jag vittring pa Mississippifloden.
Efter tolv timmar och 55 kilometers lopning/gang nadde jag vid morkrets inbrott Cap Girardeau vid Missisippi. Asfalten ar sa het att du branner dig om du lagger handen pa vagen. Jag raknade inte antalet liter vatska jag drack denna dag men formodligen var det rekord. Jag har inte nagra som helst kanningar av vatskebrist. En flaska sportdryck pa cirka en liter kan jag svepa direkt.
Highway 72 har varit en mycket trevlig bekantskap. Vagrenarna ar breda, naturen vacker och trafiken gles. Men det som gjort vagen sa lattsprungen ar att den slingrar sig hela tiden, man ser hus och jag har sluppit de enorma rakstrackorna. Da gar det att sta ut, trots hettan.
Jan hade skrivit ut en krisplan som innebar en betydligt kortare distans men eftersom jag kande mig sa stark behovde jag inte ta till planen. Men den var anda till nytta- sa latt skulle jag inte vika ner mig! Att jag nu hunnit ikapp mitt schema, exklusive dagen med datahaveriet, kanns mycket bra. Tyvarr ar nog rutten framover lite val tuff med manga 6-milare och Jan maste kanske arbeta om den lite.
En stor pizza lassas in pa macken i Patton Junction. Varmen gor inte att jag tappar matlusten. Det handlar om frosseri.
Keep onm running!
#1 Ulf - 2010-06-24 09:16:12
Är det fler än jag som får ångest ju mer den gröna stapeln närmar sig högra kanten?
Hoppas på fler äventyr framöver.
Förslag på nytt löp. Cape Reinga-Bluff, Nya Zealand. Trevligt land med trevliga människor. ca 150-200 mil beroende på vägval.
#2 Viktor - 2010-06-24 11:32:20
Ulf, du är inte ensam. Följt varenda dag av det här äventyret. Kommer bli tomt utan.
Keep on running Björn!
#3 Pelle - 2010-06-24 12:18:42
Ja, trist utan blogge!
Har en fråga till dig Björn: ett av fenomenen jag antar du vill komma bort från i "det normala livet" är ett stressigt inrutat liv. Du vill uppleva friheten. Ändå verkar det som att en missad dag kan få dig att känna en viss stress och att den måste tas igen. Gör det något egentligen om du kommer fram två-tre dagar efter planering,? För mig förtas inte din prestation alls även om du skulle ha några enstaka vilodagar.
#4 Fredrik - 2010-06-24 13:09:43
Underbar läsning varje dag !
Du klarar resten hur lätt som helst !
Keep on Running !!
#5 Mats-Erik - 2010-06-24 13:19:52
Ja, Ulf jag får också ångest, kollar varje morgon vad som hänt.
#6 mialena - 2010-06-24 14:21:48
Och jag som tyckte Göteborgsvarvet var jobbigt i +26... Respekt!
Så härligt att läsa om alla strapatser och möten med människor, ja allt! Jag håller med ovanstående om att det känns jobbigt att stapeln kryper åt höger.
En fundering Björn: känner du av viktminskningen? Utöver att du blir lättare då. Alltså, jag läser om alla måltider och hinkvis med vätska men hur fyller man på all förlorad energi, på riktigt liksom? Det känns som om kroppen borde göra slut på en massa lager (inte bra fett etc, utan även mineraler och annat) trots påfyllning, vid de distanserna du gör, hur upplever du det?
#7 Bjorn - 2010-06-24 14:25:49
Glomde svaret pa fragan om sheriffen. Det var en snallman och han ville bara kolla hur jag madde.
--
Pelle: Jag har nagra resrvdagar sa det ar ingen panik. Men mitt schema framover ar lite val tufft sa jag vill inte ligga for mycket efter.Jag ska ocksa forsoka passa in det hela med mina barns ankomst till Georgia.
#8 Bjorn - 2010-06-24 15:23:09
Mialena: Nej, jag kanner inte av eventuell viktminskning men antagligenhar jag tappat en del eftersom jag tycker jag ser sa mager ut pa bilderna. Vid forra coast to coast holl jag vikten.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg