Kansas blev min sjunde stat. Naturligtvis också här ett glädjehopp vid gränsen. Fast mina känslor till Kansas är blandade.
Idag har jag fått stå i medelpunkten. Jag är i Kansas och i staden Smith Center, som var Amerikas geografiska mittpunkt när nationen bestod av 48 delstater.
Alla svarade rätt på gårdagens fråga om vad för speciellt som skulle hända mig idag. Själv tänkte jag på korsandet av delstatsgränsen till Kansas. Men visst var det också rätt att jag nu sprungit över 300 mil under mina 57 dagar i USA . Jag har inte haft riktig koll på milantalet- det är ju mer än en årsdos för rätt flitiga joggare och gör ett snitt på 53 kilometer om dagen, exakt samma som under 2007.
Rätt var också att jag nu kommit till den geografiska mittpunkten i USA när nationen bestod av 48 delstater. På motellet här i Smith Center berättar delägaren till Motel & Lodge, Barbara Jones, att mittpunkten lockar hit en del turister. Fast riktigt sant är det inte att Smith Center är mittpunkten, det är egentligen Belle Fourche i South Dakota om man tar med alla 50 staterna och i den staden har jag varit. Och ska rätt vara rätt var det Lebanon, en håla cirka 20 kilometer härifrån ,som var mittpunkten när det var 48 delstater.Därför tar jag i morgon en sväng upp till Lebanon, mest dock för att få mat.
Äntligen Kanas skriver jag i rubriken. Jag är lite kluven vad gäller Kansas, en delstat Jan och jag korsade för två år sedan. Mitt intryck då var att här luktade det mest koskit och att alla djurtransportbilar stänkte dynga och urin på mig. Hoppas att jag får ett lite annat intryck den här gången men djurtransportbilarna är oroväckande många.
Småstäderna har en trevlig tradition med att vid stadsgränsen framhålla personer som utmärkt sig på något sätt. I Smith Center var det olika lags idrottsprestationer som lyftes fram men senaste årtalet på tavlan var flera år gammalt.
Jag märker att jag sakta blir allt mer amerikaniserad. Jag säger "How are you" när jag träffar någon, jag tar hem den överblivna maten från restaurangbesöket i en box, jag vinkar eller håller upp handen när jag ser någon vid vägen, jag håller upp dörrar, tränger mig aldrig före, tar det lugnt i största allmänhet och säger excuse me även om jag egentligen inte gjort något "fel".Helt klart måste jag på avvänjning. Med sådana mesfasoner blir jag ihjältrampad i buffliga Stockholm!
Jag "hade tvättstugan" på motellet i Smith Center. Ingen lyx här men det fungerade ändå. De enkla tvättmaskinerna på motellen roterar bara åt ett håll och tvätten blir tilltrasslad. Här kostade det 1,5 dollar att tvätta.
Dagens löpning, 51 km från Franklin till Smith Center, gick inte alls bra. Plötsligt var det hård motvind trots att jag hade medvind igår när jag också sprang söder ut- märkligt. Dessutom kände jag mig håglös i värmen och det var först när jag fått i mig en stor kall starkölsom kroppen piggnade till. Det får inte bli någon vana det där. Här i Kansas ligger spritbutikerna utanför städerna eftersom man har rätt att säga nej, i Nebraska såldes starkvarorna i vanliga livsmedelsbutiker eller på macken.
Keep on running!
#1 Jimmy Pervik - 2010-06-04 11:30:19
Tur att du får lite fason :)))
#2 Markus Björnström - 2010-06-04 14:34:29
Är det inte indianvatten så är det starköl. Du revolutionerar sportdrycksindustrin.
Kör hårt, Björn! Underbart att följa din resa.
#3 Jonas - 2010-06-04 22:48:37
Hej Björn.
Läser om din kontinentlöpning och inspirerar mig till min små korta rundor.
Vad ligger du på för km/min ?
Spring lugnt.
#4 Björn - 2010-06-05 04:21:52
Markus: Jo, öl är ingen dålig sportdryck. Dessutom innehåller ju öl en massa kalorier, något jag behöver.
--
Jonas: Jag håller ett mycket långsamt tempo, det måste man göra när det handlar om 5-6 mil per dag. Min hastighet är ca 10-11 km/tim , ungefär 6-7 minuterstempo om jag räknar rätt. Mitt normala joggingtempo hemma, utan vagn är lite fortare än 5-minuterstempo. Även om det går långsamt håller jag ungefär dubbla hastigheten jämfört med om jag skulle promenera.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg