Kommentarer på Snacksalig svensk
Svenskättade Linda Sjolund, träffade jag på Old Glory Fireworks. Jag köpte inga raketer för att få bättre fart på kärran men blev bjuden på kaffe och en lång pratstund. "Du har räddat min dag", uttryckte hon i ren glädje när jag klev in i hennes stora butik mitt ute på en åker invid motorvägen.
Plötsligt rycker det till i kaffetarmen. Långt borta i fjärran ser jag en skylt med texten "Fireworks". Kanske kan man få kaffe och en pratstund där?
Jag märker mer och mer att det här inte bara är en vanlig löparresa. Jag blir allt mer intresserad av "vanligt folk" och vill veta hur dom har det. Och amerikanerna är väldigt öppna. Jag märker också att jag har allt lättare med engelskan vilket underlättar kontakterna. Som löpare från ett främmande land betraktas jag säkert som en helt ofarlig person.
Just dom där infallen, att bara svänga in kärran någontans och fråga om vägen eller be om en kopp kaffe, brukar ge väldigt bra utdelning. Som t ex idag när jag träffade Linda Sjolund som sedan 1984 säljer fyrverkeripjäser i ett stort hus mitt ute på de vidsträckta fälten en mil öster om New Underwood.
Lindas anfäder kommer från Hälsingland och Växjö, själv har hon rötterna i svenskbygderna i Minnesota. Hon har varit i Sverige och sett utvandrarbygderna och blir väldigt intresserad när jag berättar om Vilhelm Mobergs böcker.
-Dom måste jag läsa, utbrister hon.
På Dixie Diner i Wasta satt jag och pratade i 1,5 timme med Cassiddy Rieb som har sin restaurang inrymd i en gammal bilverkstad och bensinstation från 40/50-talet. Hela inredningen gick i 50-talsstil.
En frestelse av det här slaget föll jag direkt för. Besöket på Dixie Diner blev rena nostalgitrippen med Paul Anka och Fats Dominoi jukeboxen.
Casidy berättade att hon bott större delen av sitt liv i lilla Wasta. Hon tog körkort när hon var 14 år och fick så kallad Cinderella licens (fick inte köra kvällstid). Hon gick i en country school, d v s en klass med olika åldrar och gick high school i den lite större orten Wall två mil bort. När hon tog "studenten" fick hon en Lincoln med något år på nacken. Som ensamstående äger hon tre bilar, absolut inget ovanligt bland medelklassen.
Dagens löpning, 55 kilometer till staden Wall, gick väldigt bra. Jag sprang i de flera kilometer långa uppförsbackarna på motorvägen. Wall, med cirka 800 invånare, har inte mindre än 13 motell! Jag är nästan ensam gäst på Super8.
Morgondagen, lördag, kan bli besvärlig. På schemat står 65 kilometers löpning till Kadoka. Längden i sig utmanande men det som oroar är vädret. Åskvarningar med hagel är utfärdade i kväll och just nu blixtrar det och ösregnar. Ibland skakar motellet till. Lite otäckt, faktiskt. Kanske ska buffelkorven på ett matställe i Catus Flat mitt på sträckan rädda mig.
-Det blir sol i morgon, säger kvinnan tröstande i receptionen.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Kalle B. - 2010-05-22 09:03:46
Värst vad många övernattningar det blir på Super-8-motell, har du ansökt om guldkort på denna motellkedja ännu?
Kämpa på med 65km-sträckan till Kadoka.
.
#2 Lennart Lundquist - 2010-05-22 11:07:49
Det är så roligt att läsa dina berättelser! Är inne varje dag och kollar. Förstår vad det är som driver dig och kan avundas dig denna frihet och lycka som det måste vara att göra det du gör. Klockan är nu elva på förmiddagen i Sverige och lördag och jag förstår att du just nu sover och förmodligen kommer att vakna om en timme eller två. Och ge dig ut och springa.
Till och med min fru Birgitta - inte alls intresserad av löpning läser dig varje dag.
Kör hårt Björn!
#3 Berndt Hallberg - 2010-05-22 11:58:45
Nu är det bara ca 95 min kvar till första start i GBG-varavet Björn. Själv startar jag 14.00.
Ca 20 grader och sol, blir förmodligen tufft idag för många av oss. Underbart underhållande och intressant att följa dina upplevelser på din blogg.Med risk för att bli lite tjatig men du är helt enkelt grym enl.mitt förmenande. Ha de gött från en något trög H-express.
#4 V. - 2010-05-22 20:19:42
Alltid kul att läsa din blogg! Håller helt med om att det är spännande med "vanligt folk". Sympatiskt att få möta dem så här!
Keep on writing!
#5 Sofia - 2010-05-22 22:21:32
Vill bara lämna en hälsning, jag läser ofta här och är otroligt imponerad och inspirerad av dig! Det är faktiskt lite din förtjänst att jag själv har kommit igång med att jogga. För två år sedan läste jag alla dina inlägg från förra USA-turen på en kväll, och blev så sugen på att själv ge mig ut. Började lite smått med att springa och gå om vart annat och har nu, med några kortare uppehåll, sprungit regelbundet sedan dess. Nu springer jag en mil och drömmer om längre sträckor. Känns så bra!
Det är roligt att läsa om dina äventyr och jag är fortfarande lika inspirerad! Lycka till framöver och hoppas att dagens tuffa sträcka gick bra!
MVH Sofia i Falkenberg
#6 Larry - 2010-05-23 00:44:25
Fyrverkerier är ju reglerade från county upptill delstat, så ofta dyker de upp på gränserna. Även här på östkusten tex inför Memorial Day nästa weekend, då folk tycker om att väsnas, ser man nya fyrverkeri outlets.
#7 Björn - 2010-05-23 08:28:34
Sofia: Först trodde jag det var min fru (hon har samma namn som du) som börjat jogga. Roligt om jag lyckas påverka några att springa.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg