Kommentarer på Svikna löften
Vädret i Montana tillät för första gången kortbyxor. Nog går det fortare och lättare när man springer barbent?
Motellet i Broadus hade lovat att komma och hämta mig i bil för att dagens distans inte skulle bli orimligt lång. Men ingen kom varför jag tvingades springa 73 kilometer.
Jag är i de absolut värsta områdena jag kan vara; glesbygd, inga motell och fattigt. Att pussla ihop rutten ner till South Dakota och civilisationen är närmast omöjligt. Ändå var jag hoppfull när jag lämnade Ashland i morse, motellet i Broadus, drygt 7 mil bort hade lovat att plocka upp mig på ett bestämt klockslag 16 kilometer innan jag kom fram och nästa dag skjutsa mig tillbaka där jag slutade. Men ingen bil kom.
Svikna löften behöver inte alltid vara en nackdel. Plötsligt hade jag fått trumf på hand, motellet hade gjort en grov miss och var på något sätt tvingat att kompensera mig. Det blev i form av att jag nu bor gratis. Och förhoppningsvis hjälper de mig med transporterna imorgon lördag.
Dagens etapp blev den längsta jag hittills haft. Men med indianvatten gick det ändå bra trots att det var kuperat. Förunderligt vad kroppen kan klara, jag förvånas varje dag.
Keep on runing!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Kalle - 2010-05-15 08:38:18
Väl kämpat.
Vad är planen för den resterande sträckan till South Dakota, kommer du att fortsätta med "taxistrategin" ?
Brukar du ladda upp med nödproviant för att vara på den säkra sidan om något arrangemang skulle fallera, som t ex hämtningen innan Broadus?
.
#2 Björn - 2010-05-15 09:01:25
Hej Kalle!
Nej "taxistrategin" hoppas jag slippa när jag väl nått South Dakota. Väldigt stressande att vara så beroende av andra. Exakt hur jag ska pussla ihop det hela ner till SD är inte klart men jag har en plan och mitt "förhandlingsläge" är gott.
Ja, jag brukar alltid ha lite extra mat i vagnen om något skulle fallera. Men efter South Dakota slipper jag kanske det. Förra coast to coast kånkade jag runt med onödigt mycket vatten. Dunken går ju ofta att fylla på längs vägen.
#3 http://vilsnajollen.blogspot.com - 2010-05-15 09:36:58
Vilket fantastiskt äventyr! Jag följer din väg :) Lycka till!
#4 Markus B - 2010-05-15 14:24:57
Hej, Björn!
Det där indiandrickat verkar vara fina grejer. Säg inget till Wada och Arne Ljungqvist.
#5 Jonas W - 2010-05-15 20:08:17
Ja 73 km är ju en bit. Kämpa på, kul läsning!
#6 Jens - 2010-05-15 21:16:22
Starkt jobbat!
#7 Larry - 2010-05-15 23:12:34
Själv gillar jag indiandistrikt fast mest neråt "Four Corners" tex Navajo Nation, har aldrig varit i Montana.
Fick inspiration av Tony Hillerman som skrev bra deckare om trakten. Han försökte förklara mystiken och fördomarna kring en ursprungsbefolkning som, liksom de kanske genetiskt besläktade samerna, fortfarande lever på ett sätt som vi tycker är väldigt annorlunda eller ibland tragiskt.
Tror inte att du har så mycket att frukta från den kulturen, trots deras inre misär, men det är lätt att säga här vid laptopen.
Fick mitt livs enda fortköringsbot vid en tvåmilsraksträcka av en Navajopolis, som var jovialisk men som förstås behövde bevisa att han behövdes. Träffar du på en "tribal cop" så intervjua honom lite och berätta vad du gör så kanske de håller ett öga på dig. Alla känner precis alla i dessa glesbygder - inte minst måste de det för att undvika allt för snäva giftermål, den genetiska faran.
Redan att dricka lite indianvatten visar dock respekt.
Lite synd att du inte hann med The four corners: Utah, NM, AZ, CO denna gång, för där är det är vackrast på jorden tycker jag.
#8 Jan Suneson - 2010-05-16 00:06:45
Hej Lary
Tack för intressant läsning. Jag kände inte till the four corners. I övermorgon kommer Björn att springa i tre stater på samma dag Montana, Wyoming och South Dakota. Vi kan ju kalla etappen lite felaktigt för the three corners.
#9 kenneth - 2010-05-16 06:11:58
Jag är imponerad jättekul att du kommit så långt samt bra att du har service från Americanos over there.
#10 Larry - 2010-05-16 23:16:12
Läste mitt ovanstående inlägg igen och då slog det mig att det kanske kunde läsas på fel sätt. Jag har nära nog ingen kunskap om Samer i tex Sverige, tror inte att de lever i någon speciell misär. Min tanke var helt enkelt att en del forskare tror sig veta att det förr fanns en "landbrygga" mellan europa och nordamerika och att man kunde vandra in i nordamerika den vägen från norr.
Eftersom vi alla kommer från Afrika så kunde det förklara likheter mellan samer och indianer, något som jag själv grunnat över: utseende, tält, trummor, en del mytologi, kanske lite språk och att vara nomad.
Men de kan ju lika gärna ha anlänt via en flotte från Kanarieöarna och vandrat norrut..
Anyhooo, hursomhelst, den som reser lär sig mycket, speciellt om man reser steg för steg, tvärsöver kontinenter.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg