Kommentarer på Höghöjdsträning


Jag är uppe på 1 700 meters höjd och imorgon ska jag klättra ännu lite högre. Förhoppningsvis blir jag starkare av detta när det snart bär nedför. Bilden från Interstate 90, cirka en mil väster om Butte.

Det är först nu det står klart för mig att jag springer på ganska höga höjder. GPS:n visade idag 1 700 meter utanför Butte och det är ju högre än klättringen över Lolo Passet på gränsen mellan Idaho och Montana.

Nej, det är inte roligt alla dagar. Idag var en sådan dag; 67 kilometers motorvägslöpning, ibland i fruktansvärt hård motvind samt en söndagsstängd restaurang. Som en stackare fick jag huka i vinden vid ett sjukhus/fängelse ute i ödemarken och äta mina smörgåsar samtidigt som jag förmodar ungdomsbrottslingar vallades runt för att få lite motion. För säkerhets skull gömde jag undan GPS:n.

Här är det inte muntert. Jag frös som en hund upptryckt mot sjukhusväggen och åt mina smörgåsar. Men några nya krafter fick jag inte- det krävs att man får sitta inomhus och ta en rejäl paus och äta riktig mat.

Bara elände och en bortkastad dag? Nej, egentligen inte. Glädjen att ändå nå slutmålet , i det här fallet staden Butte, är alltid lika stor. Ibland undrar jag vad som egentligen ska kunna stoppa mig. Alla de här löpen i USA har lärt mig att det går upp och ner men att det ändå brukar lösa sig till sist. Det som kan skrämma är de enorma avstånden, att vädret alltid är så dramaatiskt och att det sällan finns någon att fråga. Allt är på något märkligt sätt tio gånger större här än hemma.

Det är inte bara jag som har problem på den ödsliga motorvägen. När jag ser bilar som säckat ihop kan jag få en kick- den egna kroppen är ändå en fantastisk maskin som kan reparera sig själv.

Snart säger jag hej då till Klippiga Bergen. Men lite klättring återstår och i morgon måndag bär det av till staden Whitehall. Jag hade planerat att springa på lite mindre vägar (State highway 2) men så blir det nog inte. Motorvägen, Interstate, har den fördelen att den är genare, inte lika kuperad och att vägrenarna är breda.

Paul i Missoula har varnat mig för att springa på Interstae. Polisen är nyckfull och kan avhysa cyklister, fotgängare och även en och annan kontinentlöpare. Ännu har inget hänt och det är nästan så jag hoppas att jag ska bli stoppad. Jag har nämligen ett trumfkort i bakfickan;- ett skriftligt personligt tillstånd från polisen i Billings att jag har rätt att springa på Interstate i hela Montana!

Keep on running



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Suneson - 2010-05-03 12:18:07

Nu behöver Björn allt stöd från oss för att kunna klara av resan. Läs mellan raderna och kolla bilden utanför sjukan så förstår ni vilket helvete det är ensam ute i Montana.
Idag är temperaturen hyggliga 10-15 och vinden 10m/s (kuling) och som tur västlig. I morgon sjunker temperaturen ner till 2-5 och vinden kan ändras Det är hela tiden typiskt april väder med skurar av både snö och regn, . Så blir det resten av veckan. Under veckans etapper ges bara ett tillfälle till vila och mat inomhus.
Skriv kommentarer på bloggen till Björn. Det hjälper honom. Ställ frågor som han kan fundera på ute i ödemarken. Berätta hur du klarar av vind, regn och kyla. Det är nu som touren avgörs.
PS
Jag hoppas att det dyker upp en polis på Interstat idag. Det piggar alltid upp.

#2 Oliver Sture - 2010-05-03 13:48:45

Har varit bortrest ett tag och i total internetskugga. Ser att du har det strapatsfyllt där uppe i bergen. Det kanske är läge att vila en dag eller två om du hittar något passande krypin? Det ser otroligt bistert ut där du äter dina smörgåsar upptryckt mot en tegelvägg. Å andra sidan vet jag att du skrev om din förra resa att du inte vågade vila av rädsla för att kroppen skulle gå i strejk. Hur du än gör så håller jag tummarna!

#3 Johan Myrsten - 2010-05-03 14:57:13

Hej du gamle tuffing! Förstår att det är slitsamt nu, men jag hoppas att du snart kan ta vara på nedförsbackar och få ett mildare väder att fortsätta i. Bästa lyckönskningar från din gamle kollega Johan M.

#4 Björn - 2010-05-03 15:00:27

Hej, Johan.Hälsa kollegorna.
Nu ser jag fram emot värmen och nerförsbackarna.
Våren är ovanligt sen här, säger folk jag träffar.

#5 Jan Suneson - 2010-05-03 15:38:33

Vet ni vad hålan heter där Björn käkade sina smörgåsar ute?
Ja ni gissade rätt Warm Springs
Ps
Nedförsbackarna dröjer (även om det går lite upp och ner idag) Livingston 3 dagar framåt ligger högre än dagens etappmål. Vad som händer sedan har jag inte ännu koll på.

#6 Björn - 2010-05-03 15:43:29

Du är otrolig på att ta fram fakta. Visst var det Warm Springs!

#7 Anders Wiberg - 2010-05-03 18:42:46

Hej! Mycket intressant att läsa din blogg. Tufft men det fixar du. Fråga: Lyssnar du på radio eller musik under löpningen?
Kämpa vidare!

#8 MAjornaemil - 2010-05-03 21:38:53

Läser dina bloggposter med stor avund! Drömmer om att göra samma resa när barnen blivit lite större.

Du har inte funderat på att lägga upp dina rutter på t.ex. www.funbeat.se? Ett enkelt träningsprogram med bra synk mot olika GPS:er där man kan följa exakt vilka krokar du har tagit. Kolla gärna in om du har en halvtimme ledig på någon motellsäng ...

Keep on runnintg!

#9 Björn - 2010-05-05 03:32:33

Hej Anders. Jodå, jag har med mig en mp3-spelare och lyssnar på musik några timmar om dagen. Mottagningsförhållandena för radio fortfarande för dåliga.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg