Kommentarer på Småvägarnas charm


Korna var väldigt nyfikna, en löpare från Sverige hade de aldrig tidigare sett, berättade de för mig.

Korna råmar, hästarna gnäggar, tupparna gal och hundarna skäller. Jag är ute på den amerikanska bonnvischan. Hit hade jag aldrig vågat mig om jag inte haft min GPS.

Att ha med sig en GPS i detta stora land där vägskyltarna sitter glest har visat sig vara mycket lyckat. Nu vågar jag mig ut på småvägarna för första gången. Och jag känner mig hur säker som helst. I princip är det omöjligt att springa fel. Skulle jag ändå komma lite ur fas får jag en ny springanvisning från svenska Ingrid (rösten i min GPS).

Och vilka fina ruttförslag jag får. Gena vägar, ofta de stora stråken, men ibland just småvägarna med knappt någon trafik.  Amerikakartan i apparaten är oerhört detaljerad, ja till och med nästan ner på stignivå. Den korta batteritiden som jag fruktadeär är inga problem alls. Säger Ingrid att jag ska springa 21 km och sedan svänga vänster, ja då är det ju bara att stänga av apparaten. Och de 21 kilometerna har jag stenkoll på i min andra lilla GPS som sitter uppe på vagnen. Rent psykologiskt är det också en stor fördel att hela tiden se att jag förflyttar mig, nog så viktigt att få bekräftat när man är trött.

Killen som håller sig på solsidan. Sunnyside hette en liten stad jag passerade. Premiär med kortbyxor som synes. Men benen behöver nog lite mera sol, dock inte i Sunnyside som gav ett förfallet intryck.

Det går alltså väldigt bra just nu. Idag hade jag bara 5 mil till staden Prosser och tro det eller ej, i detta billand dök det plötsligt upp en cykelbana som var nära en mi långl. Mindre lyckat var att jag fick punktering på alla tre hjulen vid ankomsten  till motellet. Så kallade "stikys", vassa taggar från någon trädgårdsbuske hade fastnat i däcken. Vilken tur att jag ändå hade en pincett at dra ut dem med.

Morgondagen kan bli besvärlig, 69 km till staden Pasco, där jag ska besöka en amerikansk familj. Och kanske dyker pressen upp längs vägen, jag har blivit förvarnad om det. Trevligt!

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 jens - 2010-04-17 10:49:16

Det är väldigt intressant och spännande att följa dej på din väg genom USA. Keep on bloggin!

#2 Rattawhut - 2010-04-17 14:22:59

som vanligt kul att följa ditt äventyr! jag säger som Jens, keep on bloggin!

#3 Jan Suneson - 2010-04-17 15:50:36

Blir lite förvirrad av kartmaterialet Ex gårdagens etapp Toppenish-Prosser gick på ursprungskartan mest på Washington 22 men när man klickar på länken Björn befinner sig nu Prosser kommer en annan kartbild upp som visar en nordligare rutt över Sunnyside (som du beskriver i texten). Är det så förnämligt att du gör om kartorna varje dag efter den verkliga rutten?
Senaste beskedet om min hemresa är torsdag. Vulkanen kan spy ut aska i månader så du kanske hinner att springa tillbaka till Westport igen.

#4 Björn - 2010-04-17 20:17:25

Ja, ibland är det så. De kartor jag har på webben är googles och jag följer dem inte slaviskt. Istället har jag gångfunktionen igång på min GPS och den kan ge bättre vägval.Verkligen roligt med så initierade läsare som följer varetenda steg jag tar!
Torsdag, det var lång tid. Kanske tåg istället hem för dig?

#5 Tomas - 2010-04-17 21:50:29

Hejsan, hittade din blogg av en slump för någon vecka sedan. Tyckte att det var lite coolt att du skulle springa förbi Richland(grannstad med Paso) dit jag skulle åka. Nu är det inte lika coolt eftersom jag är fast pga askan. Jag ska använda den extra tiden för lite löpning, idag en lite längre tur (fast inte i klass med dig) och söndagen åt att springa en 5k charity fun run längs floden. Lycka till med fortsättningen.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg