Kommentarer på Springer i paradiset


Närmare paradiset än det här kan en löpare inte komma; storslagen natur, solsken, svagt nerförslut och ingen trafik. Lake Rimrock är ett fiskeparadis sommartid men nu är det glest med turister.

Vulkanberg. Det är nästan så man tappar andan, landskapet påminner här om det jag fick uppleva 2007 i Oregon under coast to coast.

Just nu upplever jag kanske den vackraste natur jag någonsin sett i USA. Samtidigt börjar jag få flyt och det rullar härligt nerför.

Det var just bergen i Washington jag ville se. Jag hade sett bilderna på internet , förälskat mig i dem och jag måste bara hit. Det är som jag befinner  mig i paradiset och när jag idag rullade in i den lilla staden Nachees möttes jag av äppelodlingar i dalgången längs higway 12, tyvärr lite för tidigt för att se blomprakten.

Keep on walking! Stigningen upptill White Pass var 1 000 meter och det var mestadels omöjligt att springa. Duggregn och kyla gjorde färden besvärlig men även här var naturen otroligt vacker, molnen skymde dock Mt Rainer, det 4 395 meter höga stratovulkanberget.

Om färden upp till White Pass var besvärlig var motsvarande utförslöpning minst lika jobbig. Det tar på lårmusklerna fram att springa i branta nerförsbackar men snart vänjer man sig även vid detta. Jag rör mig i nationalparksområden och så tjocka tallar som finns här har jag aldrig skådat i Sverige.

Man känner sig rätt liten inför sådana här uråldriga jättar. Längre in i skogen var stammarna ännu grövre.

När jag springer i detta paradis undrar jag hur mycket bilförarna uppfattar av det. Kan man insupa ett landskap bättre än till fots?

Inget stoppar en entusiast. Killarna på bilden knatade upp med sina skidor trots att liften stängt i White pass. Från vänster Logan Jeter, Chris Starling, Stu Fretias och hunden Cooper samt Chris Marlor.

Första veckan slutar med sammanlagt 35 mil. Även om det stod så på programmet är jag smått förvånad.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 FredrikH - 2010-04-15 06:50:50

Det låter underbart, härliga bilder också! Verkligen inspirerande till att göra ngt liknande. Till att börja med blir det iaf spännande att läsa om resten av din resa.

#2 Martin - 2010-04-15 07:12:56

Vilken härlig blog! Imponerande.

Detta skall följas hela vägen in i mål.

#3 Erik - 2010-04-15 07:39:55

Härligt pappa!! Det ser lite kallt ut, hoppas du inte tvingas sova ute. Hur tunn är luften uppe på höjden du är på? Minns själv att man blev oerhört trött fort i Tibet (3000 - 5000 m-ö.h).

keep on running

#4 Arne - 2010-04-15 08:39:58

Jag följer dig varje dag, härligt att verkat börja så bra, lycka till i fortsättningen.

#5 Björn - 2010-04-15 14:04:35

Ingen fara med luften, Erik. Var bara uppe på 1 300 meter och då känns det normalt. Just nu endast 465 meter (har höjdmätare i GPS:en). Men det ska bli högt framöver då Klippiga Bergen passeras, hur högt har jag inte koll på just nu.

#6 Christoffer D - 2010-04-15 20:19:19

Fantastiskt kul att läsa om din resa. Jag blev tipsad av Ola N om att du skulle springa genom om USA och du skulle skriva om det är på hemsidan.
Jag kommer följa dig hela vägen. Du inspirerar verkligen
Keep on running

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg