Härliga mjuka stigar i skogarna runt Ulriksdals slott. Det är nu under hösten och vintern jag samlar på mig många mil för att vara i form inför vårens nästa coast to coast.
Äntligen är jag fri. Det här var första veckan jag slapp att gå till jobbet. Underbart, men det var inte fullt lika lätt som jag trodde.
Nu sitter dom på jobbet och sliter. Det stirras in i datorskärmar, det dricks kaffe, det hålls möten stup i kvarten, ingen vet riktigt vad morgondagens tidning ska fyllas med, det är brist på reportrar och egna nyheter men ingen vågar lämna skrivbordet för att nosa upp scoopet där ute i verkligehten, det kan ju dyka upp något viktigt i mejlboxen eller på nyhetsbyråerna.
Så har jag börjat tänka nu när jag är nybliven avgångspensionär. Jag är oändligt lycklig över att inte längre vara en kugge i den stora tidningsfabriken. Ändå hade jag stor frihet och jag trivdes.
Det här är livet. Nu kan jag göra (nästan) precis vad jag vill. Men att upprätthålla den gamla ordningen med tre löprundor om dagenblir svårt, även två kan bli marigt, har jag upptäckt. Denna vecka blev onödigt slitsam med bara nio löppass på sammanlagt 13 mil. Får försöka ge mig ut lite oftare framöver men mängden ska ligga på den här nivån.
Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg