Igår trött, idag hur stark som helst. Kanske är det just detta som gör löpningen så spännande. Man har ingen aning om dagsformen. Men idag blev det löpning av- 6 mil och inte i alltför pjåkigt tempo heller (nåja ,)6 min/km är ett bra tempo för mig i dom här sammanhangen).
Jag älskar det här luffarlivet. Sorglösa dagar, mycket av tankarna kretsar kring om man skall hinna fram till ett motell innan det blivit mörkt. Vad underbart att bara stanna till när man ser ett kafé, ett matställe eller något intressant längs vägen. I dag blev det en bira och snack med lokalbefolkningen i en håla och i en annan håla intogs mitt livs första kaffe latte- nej jag är ingen early adopter.
Naturen är storslagen, springer längs higway 126 och längs Mc Kenzie River (11 mil lång) och som blir mitt sällskap även i morgon. Det här skrivs från ett underbart pensionat strax utanför Vida. Stället har wireless internet, det kunde man inte tro från utsidan, och mitt rum ligger bara 10-20 meter från denna brusande flod. Här la jag in en storprut och fick ner priset från 95 dollar (väldigt dyrt) till 50 dollar. Hade lite övertag eftersom pensionatskvinnan bara hade en gäst.
Fikc höra att två 18-åriga pojkar dagen efter min start i Florence börjat fortvandra tvärsöver den amerikanska koninenten. Det startade också i Florence och dom skall gå till North Carolina. Måste ha sprungit om dom längs vägen- dom lär nog hålla på ett antal 100 dagar om dom inte gett upp dessförinnan.
Solen skiner och jag har medvind. Det sägs att fördelen med att springa från väst till öst är att man just har medvind. Men om det är sant kanske någon väderkuning person kan svara på. Solen kommer nu i ryggen och det känns på de partier som inte fått solkräm. Köpte en jättetub med faktor 35- solkrämen är förresten otroligt billig här eller rättare sagt hur kan man ta ut sådana rövarpriser i Sverige?
Morgondagen är ett oskrivet blad. Snart börjar bergsklättringen så det är kanske för optimistiskt att tro att jag skall kunna nå McKenzie Bridge.
Keep on running
#1 LEIF A - 2007-06-14 13:00:56
Kom ihåg de råd jag gett dig - gå ut hårt och öka farten hela tiden.Då är du snart i mål. Det ska inte bbehövata tre månaderatt springa den där lilla biten om du sätter fart och igonerar mjölksyra och trötthet - kom ihåg att vila får du göra när du är framme!!!!!
#2 Jan Suneson - 2007-06-14 23:40:34
Hoppas att du läser det här på ett motell i McKenzie Bridge och att du känner dig i god form. I morgon väntar en nyckeletapp. Du bör ta dig längs väg 242 till Sisters 66 km från starten. Rena ödemarken och serpentiner. Vägen är avstäng under vinterhalvåret. Når du inte Sisters så blir det att övernatta med Yoogi Bear och hans kompisar. Alternativet att fortsätta 226 är sämmre. Inga övernattningar och betydligt längre Tidig purrning gäller då det säkert kommer att bli mycket knallande.
Ser att du tycks ha god tillgång till internet. Använd Googles kartor som är helt överlägsna alla andra. http://maps.google.com/ Använd hybrid kartan. Med lite träning kan du göra en mäng sökningar som kommer att hjälpa dig genom vildmarken.
Lite kuriosa
McKenzie Bridge är målgång för The McKenzie River Trail Run som är en deltävling i The Oregon Trail Ultra Series. Mycket intressant läsning för äventyrare. http://mrtr.org/
Pionjärerna som tog sig från väst till öst via The Oregon Trail kunde få betala 100$ för en liter vatten. Tur att Björn har en dunk på kärran. http://www.isu.edu/%7Etrinmich/Oregontrail.html
En sådan här vy kommer Björn att möta i morgon. Kan det bli vackrare?
http://hem.bredband.net/b289465/usa/001.jpg
I morgon gäller det. Hoppas du få sova med ?systrarna? och inte med björnarna.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg