Kommentarer på Solsting och taxi
Ensam löpare på gamla landsvägen söder om Kil. Knappt en bil åkte här och det var skönt att släcka törsten.
”Nästgårds- en god bit av Värmland” står det på paketet med rökt skinka jag äter här på vandrarhemmet i Brunskog. Och nog har jag kommit en god bit in i Värmland och även fått smaka solsting.
Stilla flyter Klarälven när jag lämnar hotellet i Karlstad på morgonen. Knappt en människa är ute på gatorna trots att klockan hunnit bli 10. Jag är sen och är inställd på att det här ska bli en slö dag . 56 kilometrar ligger framför mig upp till vandrarhemmet i Brunskog söder om Arvika. Strax bryter solen igenom diset, det blir jättehett och jag tvingas snart ta av mig tröjan.
Det blev en pratstund med 66-årige Göran Eriksson, en gång doktor i beteendevetenskap. Under många år cyklade han dagligen mellan bostaden i Kil och jobbet i Karlstad, en sträcka på cirka 5 mil t/r. Det har gjort mig frisk, menar han.
När jag står där och halsar min flaska dyker Göran Eriksson upp på sin cykel. Härligt att höra den genuina värmländskan. Vi snackar hur länge som helst och jag får veta en hel del om hans brokiga liv, bland annat att hans pappa var utvandrare till USA men att han sedan flyttade hem.
Vilken underbar dag jag har, jag stannar till och snackar med folk varför löpningen upp til Kil tar sin tid. Jag har hunnit bli rätt trött och efter pizzan på restaurangen invid biblioteket nickar jag till. Inne på biblioteket avsänds en del mejl och jag har ingen större brådska att lämna detta trivsamma ställe med kaffemaskin och utmärkt internet.
Det har nu hunnit bli riktigt varmt när jag lämnar Kil, lite snurrig i bollen. Och det är då det händer- jag springer fel, fruktansvärt fel. I stället för att springa norrut springer jag söderut, tillbaka mot Karlstad! Och vägen är ännu värre än helvetet E18, rent livsfarlig.
Ska det fortsätta så här drygt tre mil till? Desperat kastar jag mig av vägen, ringer taxi i Kil och får skjus tll Brunskog. Först i taxin förstår jag att jag sprungit riksväg 61 i fel riktning. Denna erfarenhet kostade mig 650 kronor men räddade livet.
Hemskt. Jag får ringa taxi, vågade inte springa på motortrafikleden i bakgrunden.
Möjligen är Riksväg 61 något bättre norr om Brunskog. Men jag tänker inte ta några risker och är beredd att avbryta. Det här är ingen prestigelöpning och jag har inget att bevisa. Tyvärr har jag gjort för dåliga kartstudier, det är bara att konstatera. Kanske skulle jag ha lagt upp rutten efter cykelkartor istället?
Visst finns det lösningar på allt. Taxi blev min räddning. Bilden från Coop i Brunskog, en affär med massor med kunder och eternitplattor på väggarna.
I morgon Charlottenberg på fruktade 61:an men förhopningsvis ingen taxi.Dagens löpning 27 km och taxi 37 km.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Jan Suneson - 2009-07-18 01:11:01
Jag förstår hur du har sprungit. Klantigare än första dagen i USA.
#2 Lars Törnquist - 2009-07-18 11:17:43
Björn.
Bra att taxi finns!
Tragiskt att det inte finns väggrenar längs stora delar av E18. Det verkar ju inte heller finnas några alternativa småvägar inom rimliga avstånd. Jag har en mobiltelefon med Navigator för gående eller bilister och även den väljer till stor del E18 för fotgängare mellan Kristenehamn och Karlstad.
Lycka till med fortsättningen!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg